Tisdagsrace

Tror tisdagarna ett tag framöver får döpas om till fullrulledagarna. Fattar nästan inte hur mycket som hinns med, och hur fort allting kan gå, under en ynka dag. Fatta mig rätt för det är verkligen kul grejer men i längden skulle enbart sådana här dagar bli mig övermäktiga.

Upp, yoga, frukost, jobba och (lunch)kuta.

I något slags skumt dagsljus. Eller snarare brist på ljus. T.o.m elljusspåret och dess tavla var tänt. Men härligt var det!

Jobba mer, mer, mer och sen ett besök hos bästa, bästa Guru-Danne. Jag vet att jag sagt det typ 38671 gånger men alla borde verkligen ha en egen. Problemet är att det nog bara finns en av hans kaliber. Så lyllos mig som hittat honom!

Sen snabbt hem (dvs så snabbt som SL tog mig), byta väska, buss till Högdalens simhall för att precis hinna till simträningen med Ulf och Team snabbare.

Det är emellanåt så sjukt jobbigt att jag nära på dör trötthetsdöden men jag är ju inte dummare än att jag begriper att det är precis detta jag behöver för att bli snabbare.

Mest av allt är det ju faktiskt skitskoj! Ulf är grymt bra och jag har redan lärt mig massor av nya grejer. Han har en ängels tålamod och är nästan löjligt pedagogisk. Att det sen inte blir exakt som han säger beror enbart på mig.😜

Längtar redan till nästa simpass och särskilt nästa tisdag.

< strong>Kram från Ingmarie

(Måndags)vardag igen

Att komma tillbaka in i vardagen efter en sån omtumlande och fantastisk helg som jag haft är ofta skittufft. Kanske särskilt i en storstad där tempot oftast är högt och intensivt vare sig man vill eller ej. Det blir liksom lite knepigare att landa då.

En sida av mig gillar det. En annan inte. Hade jag levt i turbofart 24-7-365 hade jag nog sprängts men hade jag levt isolerad en längre tid hade jag å andra sidan nog sprängts också.

Det är den där berömda balansen igen du vet…

Och jag strävar hängivet vidare för att ingen del i livet ska tippa över.

Jag älskare t.ex verkligen min lilla lugna yogastund på morgonen hemma och att ha mina Yin yoga-pass.

Tycker det är superhärligt och supermysig för trots att det är jag som guidar så upplever jag hur deltagarnas lugn liksom sprider sig till mig. Häftigt!

Men hade jag enbart pysslat med yin-aktiviteter hade jag blixtsnabbt förvandlats till en slags extremt långsam, seg och omedgörlig heffaklump. Spygrön. Jag är i grunden lat och dras hur enkelt som helst ner i lättjeträsket om jag inte passar mig. Visst har jag ett inre driv men jag får ändå periodvis jobba med att inte låta latmasken ta över. Kanske svårt att tro men faktiskt, så är det.

Men jag är ju ändå ganska bra på att yanga mig och hålla den inre lågan vid liv så ännu är jag inte orolig. Väckte bl.a liv i en bunt ”bortglömda” coreövningar i dag.. Hade visst glömt hur jobbiga de var också.😳 Men har man påbörjat så får man avsluta. Även om man nästan druttar ihop.

Bättre en bruten näsa p.g.a spagettiarmar än en rak näsa p.g.a en latmask.

Gammalt djungelordspråk.😜

Kram från Ingmarie

Ego-lyxhelg dag 3

Jag är ett känslomässigt vrak just nu. Nog för att jag har lätt till både skratt och gråt men det var längesedan jag åkte berg-och dalbana mellan alla möjliga känslotillstånd på så kort tid som dessa dygn.

Särskilt i dag.

Jag var nog helt enkelt inte beredd på vad allt detta målande skulle sätta igång inom mig. Tror förresten inte jag hade trott eller förstått ens om någon hade försökt förklara eller ”varnat” mig innan.

I morse när jag var ute på min löptur var jag dessutom lugnare och mer harmonisk än en idisslande ko. No wonder liksom. Ja du ser ju…

”Min” fina vik, som jag simmade i så mycket i somras, låg där så stilla och fin så hur skulle jag kunna låta bli att passa på att sprada?

Planen var att fortsätta måla som i går. Efter känsla, lust och ingivelse. Och det gjorde jag! Inte ett dugg svårt förresten. Miljön i ”ladan” är verkligen som gjord för skapande. Älskar den!

Dagen har även innehållit ännu en härlig meditation tillsammans med de andra deltagarna och en superbra föreläsning om bl.a det här med att vara i sin målarbubbla och vad det egentligen innebär.

Förr eller senare känner man ju sen att målningen börjar bli klar. Eller att man kört fast.

Oavsett så är det då man kan/bör ta bort ”tejpramen” så att tavlan kommer fram så som den verkligen är. Det är också då man inser hur vansinnigt mycket av sig själv man lagt på och i den där duken.

Det är då man förstår att det inte bara är ”kludd”…

I alla fall blev det så för mig inför två av mina målningar.

Känslorna rann liksom över. Av en slags chock tror jag. Men också av enorm glädje! Och stolthet. För att jag vågat och vågar.

Och nej, det blir ingen riktig bildvisning.. Inte nu. För det är mina målningar som jag gjort för min egen skull. Inte för att de ska ”bedömas”.

Men det kommer nog. När jag är redo. När jag känner mig ännu lite tryggare, säkrare och verkligen kan stå upp stadigt för det jag skapat.

Helgen är slut, och det känns fruktansvärt trist, men steg 2 är redan bokat. 😀Inklusive stugan. Gissa om jag längtar?

Kram från Ingmarie

Ego-lyxhelg dag 2

Visst är det vansinnigt hisnande att fundera på hur livet och stunden blivit om man missat en enda liten grej som senare visade sig ha satt igång något väldigt stort. Jag har massor av sådana händelser i mitt liv och säkerligen du också!

Se bara hur det blivit nu! Tänk om jag aldrig sett Silkes inlägg med en nyskurad veranda på FB. Och tänk om jag inte varit så jämrans nyfiken och frågat mer om var den där verandan fanns. Då hade jag heller aldrig spontanhyrt den. Och tillhörande stuga. Och hade jag inte det så hade jag garanterat inte sett den lilla lappen på gudafina Bageriet om Skaparladan, åkt dit och på studs spontananmält mig till denna kursen.

Visst är det hisnande?

Jag blir både kallsvettig och sorgsen när jag tänker på det för vet du, det känns som jag är i ett slags paradis!

Det här är bland det coolaste jag gjort på evigheter! På bara detta senaste dygnet har jag nog lärt mig mer än jag sammanlagt gjort det senaste året. Om målning i allmänhet och om mig själv i synnerhet.

När jag vaknade i ”min” lilla fina stuga i morse så kände jag direkt att yes-äntligen morgon!

Då är man rätt!

Jag hade plättlätt kunnat vänja mig vid detta livet. Sova, äta, springa, lära mig och testa nya saker och bara låta lust och önskan styra vad det blir av det hela. Det är skithäftigt!

Och i dag har jag upplevt att jag vågar! Det kan låta märkligt för måla är ju absolut totalt ofarligt men vissa grejer är faktiskt riktigt läskiga för hur ska det bli?

Testar hej vilt och ibland blir det pannkaka och ibland blir det gourmet. Skiter fullständigt i om det är rätt eller fel, fult eller snyggt för allt det där ligger ju som bekant i betraktarens ögon. Jag har i alla fall skitskoj och det är ju trots allt det som är själva grejen!

I dag gick vår ena lärare Jonna bl. a igenom några olika verktyg och metoder man kan använda sig av. Vi kan väl säga som så här. Köksredskapen har plötsligt fått helt nya användningsområde. 😜

Har hittat några riktigt härliga metoder som känns som ”jag”. Just nu. Sånt ändras säkerligen precis som allt annat i livet eftersom vi förändras. Förhoppningsvis…

Att det är grymt fint att kuta här visste jag ju redan och det är en ynnest att få göra det en dag som i dag.

För att inte tala om lyxen av att kunna hoppa i vattnet framåt kvällen iklädd i enbart skinnet!

Lyckodöden direkt!

Bättre dag än så här är det svårt att få. För mig. Och den har varit helt självvald! Det fina är att i morgon kommer en ny! Lika självvald!❤️🙏🏻

Kram från Ingmarie

Ego-lyxhelg

Du som hängt med här de senaste månaderna har nog märkt och förstått att jag mer och mer går på känsla, ingivelse, spontanitet och en inte längtan. Kanske minns du hur vi spontanhyrde mysigaste stugan i somras? Och hur jag helt oplanerat hittade till vackra, härliga och mysiga Skaparladan?

Jag tog det som ett tecken. Ett tecken till att det var dax för att ännu en gång utmana mig själv och följa både magkänsla och hjärtats röst.

Så jag anmälde mig till en av deras inspirationskurser. Nu är den. Och jag är igång!

Läskigt, pirrigt, tröttsamt och vansinnigt skoj på en och samma gång. Det lär inte bli några varken eftertraktade eller ens säljbara verk men det är inte heller meningen. Jag gör det här enbart för min egen skull.

Av nyfikenhet, av lust, av passion och av en inte längtan.

Kanske blir det bara denna gången och sen vill jag inte se en färgtub ever more. Kanske är detta början på något långvarigt. Jag har verkligen ingen aning och det spelar ingen som helst roll för just nu känns det helt rätt! Och just nu är viktigast.

Jag är hur som helst en rackare på att kladda ner mig. 😀

Jag bor i samma fina stuga som i somras. Känns fantastiskt att vara här igen. Så likt men ändå så olikt. Älskar detta område men man får inte vara mörkrädd. När det blir mörkt blir det… mörkt. Mysigt om du frågar mig. Och liksom hemvant för det är så här hela min uppväxt var. Djupt inne i skogen. Med tystnaden och lugnet som sällskap. Faktum är att på den tiden målade och ritade jag ständigt. Så det är lite som att sluta en cirkel när jag tänker efter…

Säger bara lyllos mig!

Som har en hel ego-lyxhelg framför mig!

Kram från Ingmarie

Säsongen är här!

Enligt mig börjar den ”riktiga” Sprada-säsongen egentligen inte förrän nu. Fram till typ april. Sen är det ju liksom inte samma grej längre. Det ska kännas hisnande, bita lite i skinnet och vara en wohooo-upplevelse. Och eftersom jag uppfunnit ordet så kan jag ju faktiskt ta mig friheten att påstå det här.😜

Hur jag skulle kunna inte vilja Sprada en sån dag som i dag finns inte på världskartan så det var en himla tur att jag hade möjlighet och tid.

Lyckodöden flera gånger om! Och kolla skogen! Och sjön! Vackert så det gör ont.

Löpningen gör mig, och de flesta andra antar jag, svettig men inte sådär så det dryper. Åtminstone inte med den fart jag håller just nu. Eller med den temperatur vårt land bjuder på. Men efter nästan 2 timmar i Hot salen ( Hot vinyasa + Heat) så var jag mer än redo för ännu ett dopp. Som dock inte blev för i stan är det klent med utebad nu. 😜

Begriper verkligen inte hur de som inte stänker svett gör. Eller fungerar. 😳 Helt klart funkar mitt svettsystem extremt bra.

Kram från Ingmarie

Ny sporre

Livet är fullt av utmaningar och de kommer nog vare sig man vill eller ej.

Sen kan man ju krydda det hela och skapa sina egna små challenges. Som att anmäla sig till simträning i en helt ny totalt okänd grupp för en Coach man inte vet mycket mer om än att han ska vara ”bra”.

Hur många skulle vi vara? Hur tufft skulle det bli och hur mycket sämst skulle jag vara?

Jag visste nästan inte ens var Högdalens simhall låg. Eller hur jag skulle ta mig dit.

Men nu vet jag!

Jag tog bussen och tuben dit. Riktigt smidigt. Och Högdalens simhall var helt klart en positiv överraskning. Särskilt vattentemperaturen. Inte ens jag frös.

Vi var totalt fem i gruppen i kväll och jag var absolut ”sämst” men vet du, det spelar mig absolut ingen roll. Det går ändå utmärkt att köra i grupp. Dessutom slår jag ju i underläge och det kan bara bli bättre.

Jag kommer kanske chocka dem alla om några veckor…

Coach Ulf visade sig vara en pärla och guldklimp på samma gång. Han anpassade passet allt eftersom för oss alla och gav hela tiden feedback och tips. Superbra!

Teknikövningarna är ju inga problem för där hinner man (läs Ingmarie) aldrig bli jätteavhängd och på intervallerna körde jag bara lite färre än racersimmarna. Trött blir jag oavsett.

Jag märkte redan efter detta första pass vilka bra tips jag fick. Det kommer bli superbra det här! Och skoj!

Och benen funkar fortfarande. Inte för att jag väl egentligen trodde något annat. Höll mig i alla fall i skinnet och sprang bara en kort, lugn runda i skogen. Så himla härligt!

Kram från Ingmarie

Gladkänsla

Jag ska snart sluta älta SUM men jag är verkligen fortfarande lite ”hög” av det hela. Vet ju att det finns massor av människor som tuggar mil efter mil efter mil efter mil enklare och lättare än jag tuggar min frukostgröt. Men man ska inte jämföra sig med andra och för mig är detta stort!

Jag är nog minsann allt lite oklädsamt mallig. Och stolt. Jante kan slänga sig på tippen!

Men fintröjan var väldigt klädsam på gymet i dag och jag tänker fortsätta gotta mig i känslan av att ”ha gjort och klarat av”.😄

Jag ska också bevara den lycko-och glädjekänsla jag faktiskt hade under hela loppet. På riktigt. Även om jag inte hade armarna upp i luften hela tiden. Eller överraskade någon genom att smyga ikapp när det var lättsprunget. Tycker det blev några väldigt härliga bilder!

Dessa är tagna av Fredrik Stridsman.

Och de här av Patrik Herwall.

Känner mig oförskämt pigg, har inte ens ont i någon tå, men jag vet att skenet och känslan kan bedra så jag tar det easy-easy. Bara lättsam träning, och yoga ett bra tag framöver och lite ompyssling av Micke.

Det märkligaste är nog ändå att jag fick mersmak på det här. Jag som före loppet tänkte: en gång så jag vet sen aldrig mer.

Men man ska aldrig säga aldrig. So tell me!

Vilket är bästa ultraloppet?

Kram från Ingmarie

Dagen efter

Planen var att jag skulle passa på att unna mig en lååååång sovmorgon och sen bara plaska lite vatten för att hålla igång cirkulationen i dag. (Plus städa men sånt räknas inte. Inte ens efter 50 km löpning.😜) Hade mentalt förberett mig på att kroppen skulle vara modell kylskåpsstel och vandrande pinne-långsam. Det känns ju liksom som en naturlig följd av gårdagen kan man tycka.

Men det blev ingenting av det där.

Att vakna före 7.30 kallar då i alla fall inte jag sovmorgon. Så där sket sig det på ett bra tag…

Det lilla plaska vatten blev inte så litet som jag planerat. Nästanegen simbana en söndag kan man liksom inte motstå.

Inte heller poolrun-finsällskap av bästa Lisa. Dubbel-lyx!

Jag är helt övertygad om att detta var perfekt för mig och min kropp just i dag! Liksom Yin yogan. Det är ju liksom lite det som är grejen med yoga i allmänhet och Yin yoga i synnerhet. Att tagga ner, andas, skapa ny energi och reparera varendaste liten cell.

Hur återhämtar du dig bäst? Förutom med näringstät mat och tillräckligt med sömn.😍

Kram från Ingmarie