Det gamla ordspråket stämmer

Du vet det där “I nöden prövas vännen”. Det är verkligen så sant som det är sagt. Jag har inte på något vis ett katastrofliv, det finns väldigt många som har det enormt mycket värre, men jag har upplevt det lite kämpigt med flera grejer på sista tiden. Diskbråck, operation x 2 inkl. oro och Elviras död är det jag öppet berättat om. Som sagt var inget extremt om man jämför men tillräckligt tufft för att jag ska må skrot i min lilla värld.

Men det finns ju alltid två sidor som du vet och den bra sidan, beroende på hur man ser det, är att det automatiskt blir en bra “vän-sortering”. Jag har märkt att några av de jag trodde var mina vänner, som skulle bry sig, inte alls har funnits där. Men  å andra sidan har det dykt upp oräkneliga fler som visat sig vara gjorda av guldhjärtan. ❤ Som undrat hur jag mår och har det. Som frågat om de kan hjälpa på något vis. Alla ni, från djupet av mitt hjärta, TACK!

Tänk ändå så otroligt mycket medmänsklighet och kärlek det finns och så många som bryr sig om varandra. Visst är det fint? Och extra viktigt att komma ihåg med tanke på all oro och ondska i världen som verkar finnas.

En jag vet finns där, även om det kan dröja mellan gångerna, är bästa Lisa. I vått och torrt finns hon där. Kanske särskilt i vått.?


Som en sköld sprang hon vid min sida så inga vattenstänk skulle nå min nuna. Förstå vilken lyx det är! Och vilken vän hon är! Att jag blev extra lycklig  bara av att ens kunna är väl kanske inte heller så svårt att förstå?


Kram från Ingmarie

Limits

Jag tror det är femte, eller sjätte, gången jag sett Cirkus Cirkör och ingen gång har jag blivit besviken. Det här är magi på högsta nivå och absolut omöjligt att beskriva. Man måste helt enkelt uppleva dem för att begripa.Nästan så man inte begriper ändå och Limits är inget undantag.

Starkt inspirerade av cirkusens gränsöverskridande väsen vill vi förmedla vikten av att fokusera på möjligheter istället för på risker, då vi som människor eller samhälle konfronteras med nya utmaningar.


Det här är en föreställning om de gränser vi människor sätter. Både mot andra och mot oss själva. Gränser som begränsar och gör världen, och oss människor, hårdare och räddare.



Helt ärligt tycker jag denna föreställningen, och alla deras andra också för den delen, borde vara obligatoriskt att se. Så mycket tänkvärt, inspirerande, fantasifullt, hisnande, roligt och vackert på en och samma gång är nämligen snudd på omöjligt att finna någon annanstans.

Vi sätter otroligt mycket gränser för oss själva bara genom våra tankar. Därmed inte sagt att man ska vara för våghalsig kanske. Jag vågade mig i alla fall till gymet i dag, trots restriktioner, för det går alldeles utmärkt att träna utan att toksvettas. Jag kanske inte kan göra allt (som jag vill) men jag tänker att jag kan ändå göra en himla massa. Jag tänker även att jag vill behålla rutinen och muskelminnet helt enkelt för att jag mår bra av det och för att det blir så mycket enklare sen när jag får svettas igen.?


Kram från Ingmarie

Löpningens dag 2017

Just i dag är det åttonde året i rad som Löpningens dag firas. Jag blir så otroligt glad av att se alla inlägg och foto här och där på människor som firat på olika sätt och vis. Hurra för er och hurra för löpningen!

Själv är jag ju inte i springbart skick men i tanken har jag firat med er alla.? Hoppas detta var första och sista gången jag inte kunde vara med “på riktigt”…

Men det är ju så här (löpar)livet är. Upp och ner och kringelikrok. Det enda man kan göra är att acceptera, gilla läget och kämpa vidare. För (löpar)livet har ju också lärt mig att förr eller senare så vänder det.?

Nu har jag ju det ändå så bra att jag har naturen inpå knuten med mycket barmark och jag både kan och får gå. Många timmars traskande har det därför blivit och det har varit mysigt på sitt lilla vis. Dessutom helt utan både sårblödning och smärta!??


Längtar tills vi står där på verandan igen redo för swimrunträning.

Hundkonst och…

…kattkonst i Kärrtorp.?


Hur har du firat i dag?

Kram från Ingmarie.

Fokusval

Det må vara en del skrot i livet just nu men vet du, jag har ändå ett val till vad jag vill fokusera på. Och jag väljer att se allt det som är bra, och som jag är extra tacksam över, för det finns alltid något. En del grejer är t.o.m superduperbra!

Som att jag fick plats på yin yogan med världens bästa Jenny i dag. En timme mitt på dagen med härlig egenvård.?


Promenaden utmed vattnet i vår (trots allt) fina huvudstad som avslutades med en ljuvlig cappuccino på Kaffecompagniet. Inkl. trevligt sällskap! Hur lyxigt är inte det?


Eller att ha ett roligt jobb som sådana här dagar kan skötas hemifrån.?


Mest glad, rörd och tacksam är jag ändå över alla fina kommentarer, sms och telefonsamtal med krya-på-dig-hälsningar. Tänk att så många tagit sig tid att bry sig. Snudd på ofattbart! Och miljarder tack snälla, snälla Anneli för de fantastiskt vackra blommorna! Jag blev så himla glad!!! Tack!


Kram från Ingmarie

Hoppas det blir bra nu…

Jag hann vara hemma i drygt ett dygn innan sms:et kom. “Välkommen till hudläkarmottagningen den 25/1 kl 8.40. Du ska träffa dr. ..” osv osv. 

D.v.s dagen efter. Min första tanke var förstås att det var helt fel. Min andra att det kanske är ett återbesök för att läkaren ville se hur det såg ut efter operationen. Men inget av det var rätt. Provsvaret visade att alla cellförändringar inte var borta så en ny operation var nödvändig. Snarast! Men eftersom jag var i Falun kunde jag inte dagen efter så det blev en vecka senare. D.v.s i går. Så nu ser jag ännu en gång ut som om jag varit i boxningsringen.


Förra gången var en walk in the park i jämförelse med gårdagen. För att få bort allt krävdes det ett både djupare och bredare ingrepp. Känns som om hon grävt in i benet men så är det inte förstås. Dock gör det väldigt mycket ondare. Så ont att jag fick ta till starkare medikament för att ö.h.t kunna sova. Dessutom har det blött igenom hela tryckförbandet.

Förra gången hade jag ju även sjukstuge-sällskap. Men hon finns ju inte längre för att ge tröst och kraft. Det är inte bara ansiktet som gör ont. Hjärtat värker ständigt men för det finns inga piller i världen som hjälper. Men jag har hennes filt. Och en väldigt bra bok. 


För att inte helt ruttna så tog jag mig ut på en snigelpromenad under dagen för hur det än är så hjälper det att få andas frisk luft, ta del av naturens kraft och se att allting faktiskt är precis som vanligt där utanför. Och precis som så många gånger innan så lyssnar jag på det fina skyddsmantrat.?


Och detta kommer ju gå över. Och bli bra! För varje dag som går läker såret och innan jag ens fattar det så är det dax att ta bort suturerna. Det är iallafall fall vad jag intalar mig helt enkelt för att alternativet är så mycket sämre. ?Jag är också obeskrivbart tacksam över att få så bra hjälp. Det om något är verkligen ingen självklarhet.

Kram från Ingmarie

Saker som kan vara bra att veta

Det går minsann att lära sig nya grejer varje dag om man vill. Och jag tror det är jätteviktigt att man gör det om man inte vill hjärnan ska skrumpna. Sen behöver ju inte allt vara “nytto-vetande”. ?

Jag visste i och för sig redan innan att man kan bli toktrött av en crosstrainer men inte att man kan svettas så mycket att det inte längre går att hålla i “handtagen”.? Men det går alltså.


Jag visste också att löpband kan vara sinnessjukt tröttsamt. Det vill säga när man springer. Inte när man går. Men från i dag vet jag att det kan vara sinnessjukt jobbigt även att traska. Man ställer helt enkelt lutningen på max och skruvar upp farten så mycket att man precis klarar av att hålla sig kvar på bandet i gångfart.


Det är såklart inte som att damma av intervaller i racerfart men det dög då bra för att jag skulle få spagettiben och toksvettas.



Sen har jag också lärt mig att nya releasen av Grith strength kan ge både puls, svidiga ben och svett. Och att det är tokskoj.


Vad har du lärt dig i dag?

Kram från Ingmarie

Fler Paradis

En väldigt bra sak med 08a land är utbudet. Nästan oavsett vad du vill ha eller göra så finns det inom hyfsat avstånd. Nackdelen med det kan i och för sig vara att beslutsångesten frodas men man får helt enkelt lära sig att välja och göra en sak i taget. Man hinner liksom det man hinner.

Paradiset är en slags svensk variant av amerikanska Wholefoods. Jag älskar som du kanske vet det sistnämnda och även om Paradiset inte har riktigt lika  stort utbud så är det väldigt nära. De finns ännu så länge på tre ställen. City, Sickla och Södermalm. City besökte jag i november och i dag blev det Södermalm. Galet fint med ett gigantiskt utbud av hälsosamma produkter. Dessutom finns det tre olika mathak och här kan vi snacka beslutsångest. OMG! ?

Men jag tror faktiskt det är svårt att misslyckas  och både jag och min fina lunchdejt Karin var supernöjda med våra olika val.

Hade lätt kunnat käka här var och varannan dag men även om magen skulle bli glad så skulle plånboken bli ledsen för det är inte superbilligt. Men absolut värt varenda öre av de 115 kr det kostade. Inkl. kaffe.?


Fina grejer det där och jag rekommenderar minst ett besök om du är här. Både för att handla och käka.

Annars har det mest varit jobb denna måndag. Och ett litet löppass plus ett svettigt hot mojo-pass. Fina grejer det också!

Kram från Ingmarie

Hjärnmagi

Jag tycker det är både fascinerande och festligt hur lätt det ändå är att ställa om hjärnan. För tänk hur man från att ha tänkt och tyckt att något är skittrist, eller t.o.m otänkbart, ändra sig och tycka samma sak är superskoj och kanske även en självklarhet!

För bara några månader kunde jag inte ens tänka tanken att behöva cykla. Framförallt inte inomhus i ett mörkt rum svettandes på en spinningcykel. Men se hur det blivit. När diskbråcket tog kommandot så blev allt vad cykling heter plötsligt min bästa vän. Jag blev ännu en gång påmind om hur skört allting är och hur viktigt det är att ha (minst) ett alternativ och en plan B.  Oavsett vad det gäller faktiskt. Så nu kollar jag racercyklar och jublade högt för att jag fick plats på D.H:s grymma 2- timmarspass tillsammans med bästa Fredda.



Samma Fredda som direkt efter bjöd mig på lunch på Reload superfood. (Han trodde jag fyllt jämt och jag lät honom tro så en stund.?) Megagott! Carola hakade också på och det slutade med att lunchen blev lika långt som spinningpasset. Snacka om balans!


Men tillbaka till ämnet. Skallen. Jag minns med, mest för att det inte alls är särskilt längesedan, att simning var först otänkbart och sen skittrist bara för det var så galet svårt. Jag säger inte att det alltid är så enkelt nu heller men jag älskar det verkligen och badkläderna är nästan alltid med i väskan. Blev ett riktigt härligt pass på vägen hem. Inklusive skön bastu. 


Så visst är det konstigt att man inte lär sig det där att aldrig säga aldrig. Faktum är att jag inte längre skulle bli förvånad om jag anmäler mig till ett triathlon. Eller börjar knyppla.

Sen finns det förstås grejer som man inte säger någonting om utan bara gör för att nyfikenheten är så stor. Som man kommer på redan efter första gången att man vill göra om. Helst redan nästa dag. Mitt första riktiga gongbad gjorde jag ju sent i höstas och jag har verkligen längtat till nummer två som blev i dag.

Vilken grej det där är! Obeskrivbart. Rekommenderar det verkligen! Extra bonus är det att ha allt på cykelavstånd och att det är Pee som är “gongaren”.?


Kram från Ingmarie

Olika slags hopp

Finns det liv finns det hopp heter det ju. Och inhopp. Ska snart förklara.?

Först rent hopp. Jag provade kuta lite i dag. 40 lugna minuter på grusvägarna utan smärta! Kanske diskbråcket äntligen börjar ge med sig. Hoppas



Enda som “känns” är en ny slags ömhet i ryggslutet. Men inget ont-ont. I morgon lär jag veta mer om det här var smart eller idiotiskt. Det var i alla fall kul så länge det varade. ? Liksom gymet. Älskar att vara där på helgerna för det är så mycket lugnare och massor av ledig plats. Ingen väntetid och ingen trängsel.


Roligast har nog ändå varit Swimrunpoddens 1-års event på Café &Co.  Massor av härliga människor att babbla med, intressanta utställare, totalt nörderi och en fantastisk goodiebag! Anneli och Jonas hade ordnat allt så fantastiskt bra och jag älskar dem (om möjligt) ännu mer. På riktigt! Vilka människor!

Peter från Trispot och Peter från Orca.

Bästa Fredrik och jag.

Löplabbet visade swimrunskor.

Mums från Greenmachine.

Grymt fina grejer från Weleda.

Intressant föreläsning av Ulf på “Lev frisk”.

Urtjusiga badkläder från Powerwoman.

Värdparet, och swimrunpoddens grundare, Jonas och Anneli.

 

Och nu kommer vi till det där med inhoppare. Swimrunproffset Nicolas lämnade sent återbud pga sjukdom och den första de kom att tänka på som ersätttare var tydligen… jag! ? Så med absolut noll förberedelse höll jag låda om allt från löpning till yoga. Skitskoj och en stor ära! Det mest otroliga är att inte  en enda somnade!


Kram från Ingmarie