Kanske det blir tre

Om jag bott här, eller i ett annat land med samma klimat, så hade jag garanterat varit en “riktig” triathlet. En sån som satsar helhjärtat och verkligen lever triathlon. För livet är enklare när man slipper frysa. Särskilt sportlivet!

Nu har jag ju förvisso sagt miljarder gånger att triathlon inte är min grej med alla dess prylar. För att inte tala om de där (livsfarliga) cyklarna som väger mindre än ett pappersark och vars däck är smala som en blyertspenna. En sten, en punka, en bilist eller en grop och tiden på jorden kan vara över för denna gången.

Men livet är fullt av överraskningar och eftersom ett av mina motton är  face your fears Ingmarie så tog jag chansen när Mattias erbjöd sig att bjuda på en cykelrunda. Varken jag eller Anders hade cyklat på riktiga racercyklar innan plus att det är vänstertrafik, cyklarna inte var anpassade till oss och växelsystemet var helt otestat. Helt ärligt höll jag på att banga ur innan vi ens lämnat gårdsplanen men så tänkte jag att om jag vurpar så kanske jag får stanna i landet lite längre.?

Nu efteråt är jag obeskrivbart glad, tacksam, nöjd och stolt att jag inte fegade ur för vilken upplevelse och vilken runda! Vi trampade fram bland vingårdar, gigantiska hus, hästhagar, fårhagar, kohagar, lummiga träd, raksträckor och slingrande vägar. 




Någonstans under dessa timmar på sadeln, med ett brett leende på läpparna och svettdropparna rinnandes utmed kroppen, så kom den där tanken. Helt som från ingenstans. Tänk om jag skulle testa triathlon. Ingen sprint där det ska gå i racerfart från start utan kanske en halv Ironman. 70.3. I ett garanterat varmt race.

Jag var så exalterad efteråt att jag  fortsatte av bara farten med vattenlöpning och simning. Inte som ett riktigt Tri men bra nära!






Dock krävs det ju en del om det ska bli något. Framförallt pengar för ingenting inom Triathlon är billigt. Det är tokfyrt och det finns alltid någon mer “livsnödvändig” pryl. Så mycket har jag fattat av mina Tri-kompisars snack… Men vem vet, det kanske finns någon som vill sponsra en dam i sina bästa år?? 

Kram från Ingmarie

Gott och blandat fredag

Jag är nog en av de mest lättroade jag vet. Ett nytt gym och jag är glad hela dagen.


Även om detta inte är särskilt fancy så är det trevligt och det funkade hur bra som helst för att svetta ner sig på och bli trött i kroppen av.




Förresten om du undrar över tejpbiten i nunan så är det för att jag vill skydda huden efter operationen. ?Borde kanske ha en på andra sidan också så det blir likt… 

Kul tycker jag med att det är att simma fastän man inte ser mycket mer än antingen kakel, sand eller ingenting alls. Det är känslan som är själva grejen. Flytet, lättheten, kraften och upplevelsen av att vara ett med ett stort kraftfullt naturelement. Simma OW är en av de bästa grejer jag lärt mig i livet. På riktigt! Och även om man inte kan snacka så mycket under tiden så är det extra skoj med sällskap. Mattias (det var hans familjs hus vi passade innan) lät mig hänga med på hans träning inför Busselton jettyswim. Åh vad jag hade velat vara med! Kanske nästa år! Det blev ett jättebra pass. Vi körde med våtdräkt dels för att öva på det och dels för att hur skönt det än är i vattnet så blir det lite för kallt efter 20 min. Och börjar jag frysa blir det ju liksom inte lika kul längre.




Avslutade denna träningsdag med ett skönt Vinyasapass. Verkligen lyxigt att bara placera sig på mattan, göra som läraren instruerar och inte tänka på något annat än att andas.???


Kram från Ingmarie

Den där ryggen…

Jag hade velat skriva att diskbråcksryggen är helt frisk, att det känns bra att kuta och att jag kan sova på mage utan smärta. Men det är alltså inte riktigt så. Diskbråck tar tid att läka och disken blir aldrig som den har varit oavsett. Ibland känns det helt ok och jag tror det vänt. I går kändes det ju t.ex ganska ok men i dag var det som att springa i gyttja, uppför i hård motvind. Ja du fattar. Då hjälper det inte ens att energin är på topp, solen skiner och rundan är fin. Men helt klart underlättar det…❤️





Egentligen är det bara löpningen som liksom inte funkar när det gäller träning. Var på gymet i dag igen (gratisveckan tog slut i dag så det gäller att passa på?) och det gick superduperbra. Vattenlöpa, simma, yoga och cykla funkar också så jag borde ju verkligen inte gnälla. Ändå kan jag inte låta bli att önska att jag kunde kuta för fullt. Konstig man är… Jag borde antagligen skämmas men jag gör faktiskt inte det.? Inte så mycket i alla fall… Löpning är trots allt en stor och viktig del av mitt liv. Kiropraktorn  jobbar på med mig och även om han inte ger mig löpförbud så säger han ju inte heller direkt att jag borde springa. Det känns inte helt enkelt för åsikterna om hur man bör behandla går isär har jag märkt.

“Problemen” är egentligen flera. Det går ju an att köra annan träning här där det är enkelt men jag vet vilken tid och kraft allt flängande till den där “andra” träningen tar i 08a land. Jag känner också att jag inte är helt återhämtad efter den tuffa hösten med för mycket av det mesta plus Elviras död. Det behövs liksom inte så mycket för att jag ska tippa över på fel sida märker jag. Allt sitter i skallen på mig, det vet jag med,  men ibland orkar jag liksom inte med ens den vetskapen.

Ännu är vi dock här, i enkelhetens liv och land, och det är jag evigt tacksam över.



Kram från Ingmarie

Från ett till ett annat

Vi har flyttat. Inte så långt, vi är fortfarande i Bunbury, men adressen är en ny. 

Vi har fixat och donat mest hela dagen för att flytta från här.


Till här.

Jag kan tack och lov fortfarande hälsa på lilla Dorothy. Kommer sakna henne alldeles förskräckligt mycket. Lilla vännen… Vem ska vi nu hänga med i soffan, sussa med i sängen,  trängas med på stolen, förundras över och dö sötdöden av mest hela tiden?






Och vem ska nu kolla på mig så jag gör mina diskbråcks-övningar ordentligt och vem ska jag nu yoga med?



Fast kanske vi råkade få med henne i någon väska…? 


Vi är i alla fall inte djurlösa där vi är nu. I stället har vi sällskap av fina lilla Amber.❤️10 år och full av bus.




Intensiv dag men jag hann ändå med både cykelintervaller, havssim och en  solsiesta.



Dagarna kanske helt enkelt är längre här? Eller så är det bara så enkelt att jag får väldigt mycket mer energi av sol och värme än mörker och kyla.?

Kram från Ingmarie

Work, play and do Chinese

Det händer att jag gör lite nytta och jobbar mellan varven. Jag vill ju inte helt förslappas. Har man roliga uppgifter och gott kaffe så är det ju heller ingen större uppoffring.



Men mest leker jag. Ibland så hårt att t.o.m gymcykeln kroknar och vikterna svettas. Det första stämmer i alla fall för växlarna pallade inte med mitt pass. Det andra var väl mer min egen svett.


Och som den omtänksamma människa jag är så ser jag till att inte heller Anders förslappas.?


 

Jag fick t.o.m med honom på ännu ett simpass! Och jag behövde inte ens försöka övertala honom. Det enda jag slog honom i var antalet längder. Klurar på hur jag ska få honom att prova Swimrun med för hur perfekt vore inte det? Vi hade egen 50-metersbana hela passat. En sen fredags-eftermiddag. Lyx i både kvadrat och kubik och absolut otänkbart på Eriksdalsbadet.



Har man jobbat bra ska man belönas så vi testade Chinese deep tissuemassage. Kan väl inte påstå att det var alltigenom superskönt men däremot välbehövt. När min massör sagt “oh you are so stiff” för 8:e gången slutade jag räkna.? 


Kram från Ingmarie

Swim the sweat away

Om man ska köra ett hårdare pass så gäller det att börja tidigt om man inte helt vill smälta bort. Cykelintervaller och styrka är ett tufft pass åtminstone i min värld.






 Inte för att jag har så ont av värmen egentligen. Tvärtom. Jag är värmetålig som fasen. Men den som tror att jag inte svettas tror väldigt fel. Inte ens inomhusskugga hjälper.

Efter det där drog vi till Busselton ännu en gång. Jag är helt tokkär i stället! Mil efter mil med perfekt kritvit packad sand och ett vatten som är vackrare än i den flådigaste resekatalogen. Man kan liksom aldrig se sig mätt. ❤️ Anders är gångare i vår familj, jag vill ju helst springa, men när t.o.m jag gillar att där fram och tillbaka då är det verkligen something special.






Att simma i ett sånt här hav är en ynnest. Särskilt när kvicksilvret visar 37 grader och vattnet är perfekt tempererat. Anders har också fattat grejen. Han simmar väldigt mycket snabbare än mig men jag kan simma längre. ?Ännu så länge…Faktum är att han flyter fram lite som en smidig delfin!



Jag simmade ett par km och fick se både småfisk, delfiner och en stor rocka. Fantastiskt!





Det är väldigt enkelt att leva och vara glad när livet är så här. Min tacksamhet till att få uppleva allt detta just nu är obeskrivbar men jag vet att det kom i precis rätt tid.?

Kram från Ingmarie

Hot start

It’s hot in the trainingbunker. D.v.s garaget. Även tidig förmiddag. Men det är precis så som jag vill ha det! Svettas floder, känna musklerna bli mjuka och skapa den där härliga trötthetskänslan i kroppen som bara träning kan ge.

Cykelintervallerna satt som en smäck. Bara att fokusera och mata på. Börjar känna mig stark nu.?



Styrkan blev både inne och ute. Har investerat i en boll så nu kan jag göra en massa bra övningar utan att ens lämna huset. Diskbråcksryggen lever sitt eget lilla liv. Ibland har jag skitont, ibland bara lite ont och ibland inget ont alls. Den är känslig som attan. Minsta oförsiktiga lilla rörelse och jag är körd. Det kommer aldrig bli bra men det kommer bli bättre. Någon gång… Bara att kämpa på!



Det brann rejält i kroppen efter det där passet och jag undrar just om jag inte höjde havstemperaturen någon milligrad när jag hoppade i första gången. Ingen har förresten ännu frågat vad det är jag sysslar med. ?


Det har varit en riktigt härlig första dag på nya året. Ska jobba stenhårt på att behålla denna känslan för då kommer det bli ett kalasår.





Jag är full av idéer och förhoppningar inför 2017 som jag tänker göra mitt bästa för att förverkliga. Man kan aldrig helt veta hur framtiden ser ut eller blir men man kan ändå alltid sträva efter att göra den så bra som möjligt.
Kram från Ingmarie

Dyrt är inte alltid bäst

Jag vet att jag för några dagar sedan skrev att jag fixat så jag/vi skulle träna gratis på gym hela tiden vi är här men du vet hur det kan bli. Ibland blir det inte helt som man planerat.

Jag hade nämligen fått för mig att jag ville testa Vampfit helt enkelt för att de fått skyhöga betyg och för att jag hört det skulle vara skitfint. Mycket maskiner och vikter, stort och flådigt skulle det vara. Dessutom mitt i stan.


Men de hade ingen som helst gratis provapå-gång så det var bara att gilla läget och betala de där 20 AUD var om vi ville testa. Och det ville vi ju.?

Visst var där mycket olika slags utrustningar, rent och hyfsat stort men särskilt speciellt eller flådigt vet i sjuttsingen. Tvärtom ganska mörkt och instängt. Det erbjuds heller inga klasser utan det är egen träning, alt. med PT, som gäller. Men de var ruskigt stolta över sitt enorma kosttillskottsutbud (läs proteinpulver av alla möjliga och omöjliga varianter) och den infraröda bastun. (Som kostade extra…) Skulle jag välja gym här skulle jag inte välja detta. So overprized! Det får gärna kosta men då ska det ju liksom vara befogat…

Men nu när vi betalat så såg vi förstås till att utnyttja allt till fullo så på så vis fick vi ut maximalt av varenda cent.?






Jag supergillar verkligen att träna på gym men egentligen är ju mycket av det allra bästa i princip gratis. (Helt ärligt är ju ingenting “gratis” men du fattar nog vad jag menar.)

Som att köra cykelintervaller i garaget. Vände på hojen så jag fick lite ny vy. Lättroad man är…?


Eller som att hänga på stranden och käka egengjord lunch.


Och vattenlöpa i havet. Ljuvligt!


Kram från Ingmarie

Tre premiärer

Det finns en första gång för allting och i dag har jag lyckats med tre!

Springa + bada, dvs Sprada, är ju inget nytt men köra cykelintervaller och boxträning + bada  var en helt ny kombo för mig. Och jag gör gärna om det! Vet dock inte vad jag ska döpa det till. Cyboxada?





Kiropraktor-behandling har jag fått fler gånger än jag kan räkna till men aldrig i Australien. Förrän i dag då. Även om diskbråcksryggen är väldigt mycket bättre så är den inte “bra” som i bekymmersfri.  Den känns om jag säger så. Precis som i USA upplever jag dem här som mer proffsiga och välutbildade än i Sverige. De är liksom inte enbart kiropraktorer utan har flera olika  behandlingsmetoder att ta till. Steven, som kiropraktorn på kliniken jag besökte heter, var makalöst pricksäker och jag lärde mig ytterligare saker om diskbråck. T.ex att det aldrig blir “bra” igen utan det gäller att se till att det inte händer fler gånger. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer slarva med core-träningen. A-l-d-r-i-g. För det är då det blir så här.


Besöket var hur som helst väldigt positivt! Fri träning bara det inte gör ont eller förvärras till dagen efter.?Hade t.o.m fått härja på gymet om jag velat men av erfarenhet så vet jag att det aldrig blir bra. Simma funkar dock och i dag var första gången ever som jag simmade i bikini! Jo det är sant. Inte ens inomhus har det skett.? Anders testade paddlarna och kom på att de var ju skitjobbiga att simma med.?




Kram från Ingmarie

Fokus på det som är bra

Det finns mycket jag är mindre bra på. En del saker är jag faktiskt riktigt usel på. T.ex. stryka, programmera, komma ihåg lösenord, bollsporter och att putsa fönster. Men eftersom jag strävar efter att tänka på det som är bra så tänker jag att det där är ju rakt igenom oviktiga saker att kunna. Så därför bryr jag mig inte nämnvärt.

Det jag däremot är riktigt bra på är att hitta löprundor nästan oavsett var jag är. Ibland har det varit krisigt men jag har alltid löst det. Parkeringsplatser funkar nämligen också… Och flygplatser. Här i Bunbury är det dock inga som helst problem att hitta ställen att kuta på. Platt, kuperat, asfalt, sand, gräs, cykelbanor, skog, öppet. It´s all here. I dag blev det en kombo av allt. Utom hårt underlag. Bäst för ryggen är när det är platt alt. uppför har jag märkt. Tur då att det finns rejäla backar!

Jag har också märkt att efter 40-50 min. vill inte kroppen springa längre.  Allt börjar liksom kännas kantigt och stelt. Så då är det perfekt att komplettera med intervaller på hemmagymets hoj. Där kan man få benen att svida rejält. Och svetten att fullkomligt forsa. Ännu två grejer jag är bra på. Att bli trött och att svettas. När det krävs.

Anders höll mig sällskap och passade på att babbla och ställa frågor när jag var som tröttast. Sånt är han bra på. Antagligen för att han får så bra svar då…

Hur bra jag än är på att träna mig trött så är jag minst lika bra på att slappa. Och njuta. Vi börjar bli ruskigt bortskämda med kilometerlånga kritvita stränder där det är snudd på helt folktomt. Som i dag på Peppermint grove beach. Makalöst magiskt! Och vi såg ännu en delfin leka inte långt från oss!

Jag är också hyfsat bra på att hitta sevärdheter. Google är banne mig en av de bästa grejer som hänt sen internet. Det var så jag hittade Tuart forest national park t.ex. som ligger precis jämte Peppermint. Om jag fattat det hela rätt så är det enda stället i hela världen där man finner dessa Tuart-träd (Eucalyptus gomphocephala) i en skog så här. Coolt!

En annan grej jag är bra på är att hitta gym. Där man kan träna gratis.  Är man bara minsta lilla detektiv så kan man hitta de där haken som bjuder på 1-7 dagars gratis träning.  Just nu kör jag på Jetts. Inget märkligt alls men fräscht och fullt funktionsdugligt.

Det finns alltid en massa saker man är mindre bra på och ibland får man utmana sig och försöka bli bra på det man inte behärskar. Om man vill. För finns viljan och önskan så finns också kraften att orka och våga genomföra förändringarna som behövs tror jag. Som jag gjorde med simningen t.ex. Nu är jag skitglad att jag “stod ut” när det var som läskigast och jobbigast. Innerst inne ville jag ju lära mig.

Men oavsett så tänker jag att man f.f.a ska fokusera på det som man faktiskt är bra på och det som är positivt i livet. För det finns. Alltid.

Kram från Ingmarie