Skaparladans målningsretreat tredje dagen

Tredje dagen är också sista dagen men eftersom jag började tidigt har jag ändå hunnit med mycket! Vår gemensamma start (för den som vill-allt är ju som sagt var frivilligt) var kl 9 med en kort och enkel men väldigt skön mindfullness-yoga. Man behöver verkligen inte krångla till det. Även det lilla kan göra stora saker.

Jag har haft ett fantastiskt målarflow hela helgen. Det är superhärligt att få gå så där all in helt utan (prestations)krav på att göra något specifikt. Men något blir det ju alltid. En lite längre paus blev det såklart för en löptur. Hittade några nya fina stigar och himmel vilka mysiga ställen det finns i Rådmansö-skogen!

Och ännu en sprada. Det blåste friskt i dag. Sju grader jämt fördelat både på land och vattnet.🤪

Minns du förresten stormen Alfrida som drog in i januari? Den kom, tur i oturen, nästan precis efter min förra kurs här. Rådmansö var ett av de ställe som drabbades värst och de var utan el och vatten väldigt länge. Spåren syns fortfarande tydligt. Stora skogsarealer är förstörda och behöver röjas upp för att inte bli skadat för evigt men det finns tydligen varken folk, maskiner eller pengar till det. Torkan förra året har också slagit hårt här, liksom i hela vårt land, så blir det inget regn snart kommer varenda brunn att sina. Miljö- och klimatförändringen är ett faktum och det skrämmer mig förskräckligt mycket!

Det är alltid vemodigt att bryta upp, säga hej då och lämna Skaparladan. Hemfärden är dessutom krångligare än ditfärden för då ska ju alla nya dukar med.🤪 Men jag börjar få rutin och det får ju liksom ta den tid det tar med SL.

Och det hjälper helt klart att jag vet att jag snart ska hit igen och att jag kan fortsätta måla (nästan) precis när och hur mycket jag vill hemma!

Kram från Ingmarie

Skaparladans målningsretreat andra dagen

Andra dagen är alltid en tyst dag. Dvs vi pratar inte utan är helt tysta från morgon till kväll. Dagen börjar med att vi går en väldigt långsam vandringsmeditation i skogen och den avslutas med en gemensam stund för reflektion.

Ingen gång är den andra lik men det händer garanterat alltid något nytt på insidan. Själv upplevde jag det som alltid otroligt skönt att slippa prata men jag kom också ännu en gång på hur otroligt stressande klockan är för mig och hur bra jag mår av att slippa den och att släppa kontrollen. Min hjärna är nämligen specialist på att minut-planera men istället för att tycka det är bra kan jag bli extremt stressad av det. Antagligen för att jag då lever för mycket i framtiden i stället för i nuet. Så det där är något jag jämt jobbar med. När jag väl släpper den där kontrollen är det en sån enorm befrielse! Samtidigt är det ju också en smula läskigt. Att inte ha koll menar jag. Meditation har hjälpt mig jättemycket med detta, och på flera andra vis, och att kunna göra det flera gånger om dagen, även ute, är verkligen hur härligt som helst!

Det intressanta är att när jag målar har jag ingen koll alls. Jag bara kör på och ser vad som händer. Oftast börjar det med att jag väljer två färger, klickar ut dem på duken och sen bara börjar jag.

Sen kan det sluta med precis vad som helst!

och lika intressant är det hur mycket som man hinner med utan (klock)koll! Mellan allt målande blev det ett bra intervall-pass inkl sprada i en Östersjövik. Uppfriskande!

Det var extra gott och skönt att få bli serverad vego-lunch efteråt och äta den ute i solen. Så lyxigt och gott!

Men det var svårt att inte prata med denna lilla sötnos. Är det tyst dag så är det ju. Men jag är säker på att hem fattade. De är så kloka de små liven.❤️

Innan jag gick loss på dagens sista målning blev det även ett kvälls-coldswim. Svårt att låta bli när det är så vackert och så nära.

Tippar på att det var 6-8 grader i vattnet (hade glömt temp-mätaren hemma men litar på lokalbornas mätningar) så efter 16 minuters sim blev det som det brukar. Inte lätt varken att ta på sig kläder eller dricka te när hela kroppen skakar och tänderna skallrar.🤪 Ändå vet jag att jag kommer göra om det. Många gånger!

Och jag har även varit på Weronicas mysiga gård och galleri. Vilken oas! Och så inspirerande! Hundbus ingick också.😍

Ännu en dag att minnas och lägga i tacksamhets-banken.❤️🙏🏻

Kram från Ingmarie

Skaparladans målningsretreat dag 1

På ett vis vill jag inte berätta om Skaparladan för om fler kommer på hur fantastiskt det är här kanske varenda kurs blir fullbokad innan jag ens hunnit reagera. Dvs det blir ingen plats över till mig.😱

Men jag berättar ändå. Såklart. Både för att jag vill fler ska få chansen att uppleva magin här och för att utan deltagare blir det ju inga fler kurser. Det är ju så det mesta funkar i vår värld. Jag kommer därför skriva lite varje dag om hur det är och fungerar här. Alla kan nämligen vara med på dessa kurser oavsett bakgrund och erfarenhet. Alla! I alla fall om man har minsta lilla nyfikenhet och upptäckarlust i sig. Själv skulle jag bara “testa en gång” när jag var här första gången för ett och ett halvt år sedan. Tror detta är min sjätte kurs. Och fler är redan bokade. Så kan det nämligen bli när man släpper prestationskraven och istället låter hjärta och magkänsla styra. 😍

Lärarna Peppe, Jonna och Weronica är de bästa lärarna och de finaste människorna man kan tänka sig. ❤️

Rådmansö ligger bara några mil från Norrtälje och Knösgården där Skaparladan finns är gjort för skaparglädje och inspiration.

Och frukosten som serveras i det lilla fina köket första dagen med bröd från det berömda bageriet är precis lika god som alltid. Och mysig!

Jag väljer medvetet en ny ateljé-plats varje gång jag är här (man har alltid sin egen plats som ingen har tillträde till om man inte bjuder in till besök) och det är alltid lika härligt att ställa upp alla prylar och få tejpa upp den första duken.

Att ha tre dagar framför sig för att bara måla, träna, meditera, yoga, äta och sova är ruskigt lyxigt!

Förra gången jag var här var det snorkallt. Denna gången är det ljummet! Började dagen med en slöjogg i finskogen inkl sprada. Alltså jag dog nästan lycklighetsdöden!!

Och jag avslutade dagen i simhallen med en av vårt lands absolut finaste utsikt.

Allt är superfräscht och det finns även bl a en riktigt fin Relax-avdelning. Men smakar det så kostar det. 100 riksdaler för att vara exakt. Då gäller det att utnyttja varenda minut till max. Oavsett så är det helt klart värt pengarna.

Hoppas jag sover snabbt för jag längtar redan till i morgon! Å andra sidan är det synd att jag behöver sova för ateljén är öppen dygnet runt när det är kurs och jag kan alltså måla precis när jag vill. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Rast(ad)

När jag vet att jag kommer behöva sitta still i flera timmar pga resa så gäller det att planera in en ordentlig rastning före.

Morgonyogade, kutade 80 minuter, cyklade till Eriksdalsbadet , simmade en timme, cyklade hem och traskade sen till tuben tillsammans med all packning. Och ja, allt behövs.🤪

Jag har nämligen långrast från jobbet och ska vara med på ännu ett målningsretreat i Skaparladan. Att åka kommunalt dit tar sin lilla tid men det är värt vartenda rumpskav och väsksläpande! Billigt, (hyfsat) enkelt och miljövänligt. Sitter man på övre plan i bussen får man dessutom fin utsikt.

Och såklart är själva målet värt allt! Så fort jag passerat bageriet och öppnat dörren till “min” lilla stuga så är varenda litet bekymmer och varenda stress-cell helt borta. Som om det liksom rinner av någonstans på vägen. Magiskt på något vis.

Som alltid här har jag inga krav, inga förväntningar, inga måsten och inga ska. Jag bara är och flyter med i det som händer och som livet bjuder på.❤️

Kram från Ingmarie

Tröttmössa med stark-känsla

Från första natten sen jag kom hem i tisdags har jag sovit non-stop på nätterna. Något som aldrig någonsin hänt förr när jag rest på detta hållet. Dvs österut. Jetlagen brukar vara brutal. Typ hungrig kl 03 och redo för sängen kl 15. Västerut är alltid väldigt mycket enklare. Dessutom har det ju varit en fet fullmåne som i vanliga fall brukar ställa till med rejäl sömn-oreda hos mig. Så jag har helt enkelt trott att jag skulle klara mig undan det hela denna gången. (Med viss hjälp av Melatonin. ) Men så enkelt var det (såklart) inte… Både i natt och i går natt har jag sovit uselt. Tror helt enkelt att de sena kvällspassen ställde till det. När klockan ringde i snorottan i dag trodde jag det var en mardröm för sov jag förstås. Tungt. Men startar simträningen kl 7.30 så gör den och går tuben kl 6.49 så gör den. Så vill jag vara med är det bara att härda ut den där första sömnkoma-känslan. Väl där var det lika kul och bra som alltid med TS-gänget och jag ångrar aldrig att jag masat mig upp.

Var hemma vid 10-tiden igen. Käkade frukost, städade och fixade men sen slog både John Blund och gummiklubban till med 18-dubblig kraft. Jädrans vad jag somnade snabbt och hårt på soffan. Men tursamt nog hade jag visst ändå ställt klockan så den ringde efter en timme. Tror du jag var piggare? Icke! Att jag ö h t kom upp är ett mirakel och ett ännu större är att jag bytte om, tog mig ut och betade av fem varv på min Hammarbybackerunda! Det blir 10 km med 5 km brant upp och 5 km liks brant ner. Plus löpning dit och hem vilket gav två timmars löptid bara då där! Blåsten fick jag på köpet.

 

Det jag förlorat i snabbhet under mina månader på höghöjd har jag med råge fått tillbaka i form av uthållighet och styrka. Trots både kraftig (mot) vind och stigning behöver jag nästan inte andas! Fantastiskt härlig känsla! Tyvärr är den ju som sagt var snabbt övergående men det är häftigt då länge den varar!

Lyckades även hinna med att både handla och laga mat/göra matlådor innan jag hamnade i soffan igen. Få se hur länge jag håller mig vaken men när jag väl somnar önskar jag få sova tills morgonsolen skiner igen.

Kram från Ingmarie

Påskdag

Hade planerat somna blixtsnabbt i går kväll/natt och riktigt sova ut efter tokjobberiet men det blev (såklart) precis tvärtom. Somnade sent och vaknade tidigt efter alldeles för få sovtimmar. Men hur trött jag än var ville kroppen inte sova. Konstigt det där, eller hur? När jag skulle ut och springa kändes det som om jag var i någon slags koma-bubbla och fötterna var som fastgjutna i marken. Faktum är att redan efter 10 meter tänkte jag lägga ner hela springprojektet. Men vis av erfarenhet att det kan vända så bestämde jag mig för att åtminstone prova de där 20 minuterna jag har som “test-tid” innan jag ev lägger ner. (Har hänt max 3 ggr under 30 år.)

Det är bra att vara tjurskallig för såklart det vände. Och jösses vad det är vackert nu! Jag älskar denna tiden när naturen börjar leva ut igen! Min favvorunda runt Flaten är som bäst från nu.😍🙏🏻

Jag var fortfarande sovtrött efteråt men så fort jag var hemma igen cyklade jag och Anders direkt till Hellasgården för min längtan behövde stillas. Och som sig bör, eftersom jag började med ice/cold swim i New Mexico, så fick förstås finmössan vara med.

Så härligt! Och garanterat uppiggande!!!

10 minuter simmade jag runt. Hade kunnat längre, har ju klarat 20 i några grader varmare, men jag ville inte pressa mig själv just i dag. Det kommer snart en ny chans för en längre tid.

Jag blev aldrig så där fryshuttrig-frossig som efter Cochiti lake-simmen men jag behövde många lager kläder, mycket varmt te och god (vego)mat från Storstugan.

Eriksdals-bassängen var väldigt mycket varmare. Men jag hade med mig en del av New Mexico även där.

Hoppas du också haft en fin påskdag!

Kram från Ingmarie

Två goa!

1: Känslan av att veta att två lediga dagar väntar efter att ha gjort klart tre extremt tuffa kvällspass.

2: Känslan efter ett helt ok intervallpass trots strulig rygg. Det här att vara höghöjdsdopad är väldigt najs. Behöver nästan inte andas. Det går ju snabbt över så det gäller njuta så länge det varar.

Kram från Ingmarie

 

Allt har ett slut och en sista gång

Min tid här börjar ta slut. Faktum är att jag måste ut ur landet för mitt visum går ut i morgon måndag om jag inte räknat helt tokigt.😱 Så i går var det min sista “hela” dag här. Sorgligt som attan. Har inte, och har inte haft, hemlängtan en enda sekund. Jag mår helt enkelt väldigt bra här. Och nej, det är inte bara för att jag är ledig. Det finns ju liksom en anledning till att jag åkt hit om och om igen i över 20 år. Albuquerque är helt enkelt min speciella plats på jorden. ❤️ Fatta mig rätt. Det finns såklart massor av bra saker i 08a land också och jag längtar naturligtvis efter Anders, mina vänner och min familj. Och såklart det finns många platser i Sverige jag längtar till också. Men det är något speciellt med just Albuquerque. Jag kan bara inte riktigt sätta fingret på vad… Ver du, sen jag kom hit första gången i mitten av 1990-talet så har det i princip inte gått en enda dag utan att jag tänkt på, eller längtat till, denna plats. Ganska märkligt egentligen. Helt ärligt har jag ju besökt “vackrare” platser som gett mig allt från äventyr, varmt väder, ro i själen och bra träning. Ändå envisas mitt hjärta med att dra mig hit. Som sagt var. Märkligt…

Jag kunde verkligen inte ha fått en vackrare och härligare sista löptur än den i morse. Det var som att hela stället ville visa sig från sin allra bästa sida.❤️🙏🏻

Hur ledsen jag än känner mig just nu så är jag oerhört tacksam för att jag haft möjlighet att vara här ännu en gång och under så lång tid. Det kommer bli tufft att komma hem igen men förhoppningsvis inte lika jäkligt som förra året.. Jag har försökt att mentalt förbereda mig på en dipp. Hittills har jag nämligen aldrig lyckats undvika den… Jag har i alla fall många roliga saker att se fram emot redan den första veckan. Hoppas det hjälper.😍🙏🏻

Har jag tur finns den här känslan av att jag känner mig stark kvar länge, länge.

Hemresan har börjat och den började inte särskilt bra. Fortsättning följer…

Kram från Ingmarie

Himmelsdag

Intervaller kan verkligen vara allt mellan himmel och helvete. Ja egentligen kan väl det mesta det när jag tänker efter. Det är kanske det som är meningen och tjusningen för inget kan ju som bekant existera utan en motsats.

I dag var det himmel rakt igenom. Kände mig galet stark! 8 x 5 minuter + hopp&skutt och styrka på gymet.

Simningen hade samma himmel. Jag kommer (antagligen) aldrig bli lika snabb som min simkompis John men det bra med bassäng är ju att man aldrig är längre bakom än 25 yards/meter.

Det slår mig allt som oftast att jag en gång i tiden trodde simning var bland det mest osociala man kunde göra. Så fel jag hade! Det är supersocialt! Jag har träffat så otroligt många härliga människor genom simning i bassäng/sjö och hav. För att inte tala om hur kul det är och vilka äventyr det gett mig. Och det lär bli fler av allt för ännu har jag inte tänkt lägga av.

I morgon kommer det bli en annan typ av himmelsdag som troligtvis inte alls kommer ge samma eufori och glädje. Men som sagt var. Allt måste ha en motsats för att finnas.

Kram från Ingmarie

Rio Grande trail

Minns du när jag var i The Botanical Garden för ungefär en månad sedan och sa att nästa gång jag kom dit då skulle jag testa trailsen där. Well, i dag var den dagen!

Jag hade ganska höga förväntningar efter allt jag läst och hört om området. Hittills har ju dessutom alla andra delar av det gigantiska trailsystemet vid Rio Grande som jag kutat på varit 100% outstanding! Det är garanterat platt överallt där så är man sugen på backar är det väl kanske inte bästa valet. Då är de triljoner trailsen vid Sandia mountain klockrent. Där är det garanterat oplatt. En sak de dock har gemensamt är att det är i princip omöjligt att springa vilse. Floden, alternativt berget, är idiotsäkra landmärken att följa. Däremot är den ändå väldigt enkelt att kuta för långt. Dels för att trailsen ju liksom inte går rakt någonstans. Man kan tro att man snart är framme men vips tog stigen en annan riktning och man får en väldans omväg/extrasväng. Och dels för att när man kutar på dem så försvinner både tid och rum för att det är så fint! Plus det där klassiska att man vill se vad som är bakom nästa krön. Och nästa och nästa och nästa och nästa och.. Ja du fattar! Så blev det i dag. Det tog 45 minuter innan jag ens kollade på klockan. Så där rök den timmens planerade löptid. Jag skulle ju tillbaka också.🤪

Så vackert, rofyllt och energigivande. A true bless!

Men jag hoppade över att besöka The Botanical Garden igen även om jag är säker på att det är magiskt fint där nu. Jag var helt enkelt för snål för tvärtemot förra gången så kostade det pengar och jag hade heller inte riktigt tid att strosa omkring där. Men bara vara utanför är härligt!

Vattenlöpning i en bassäng är väl kanske inte lika varken vackert eller lustfyllt men man springer åtminstone inte varken omvägar eller vilse…Däremot kan man hamna i ett magiskt mindfullness-flow så det blev längre än tänkt även där. Gott så!

Kram från Ingmarie