Intervall-onsdag med extra allt!

I skrivande stund är jag helt slut i rutan. What a day! Skitskoj men också skitintensiv.

Bl.a har jag testat ett nytt jobb i dag. Eller kanske snarare nygammalt. Jag får nog bara inse att jag är en akut-sjuksköterska in i blodet även om jag inte riktigt vill fatta det. Fortsättning följer…

Löpintervallerna gick oväntat bra. Älskar verkligen Galgberget! En unik oas.

Det jobbigaste var, som nästan alltid, upp- och nedjoggen. Uppjogg för jag dels inte kommit i gång och dels för att det bara är i princip uppför, och nedjogg för att då är jag ju helt enkelt trött! Det är ju liksom lite det som är själva grejen med intervaller. 😜

Men kul är det och jag är lika tacksam varje gång att jag kan. Faktiskt!

Springa intervaller är jobbigt och simma dem är minst lika jobbigt om än på ett helt annat vis. 90 minuters drillande av bästa Pedda och man är trött i varenda cell men också så där löjligt lycklig i absolut hela kroppen!

Tänk att det skulle ta mig över 50 levnadsår innan jag skulle begripa hur vansinnigt kul simning är och vilken höjdare det är att simma i grupp. Särskilt med min härliga klubb. Jag älskar dem av hela mitt hjärta! Spelar ingen roll att jag är långsammast och “sämst” av alla. Jag dör glädjedöden om och om och om igen! Tänk att jag gör detta liksom. För mig är det en hisnande känsla!

Kram från Ingmarie

(O)smart av svett?

Ibland inser jag verkligen att det inte kan vara helt enkelt att vara kropp under mitt huvud. Och inte blir det väl enklare när den behöver svettas litervis.

Kuta utan vätska i fuktig värme i över två timmar är nämligen inte så smart ens för min värmetåliga kropp. Det liksom bara blev så. Kom på några av mina favoritspår djupt in i skogen bort mot Erstaviken och vips blev det plötsligt väldigt både långt hem och törstigt. Men jag lyckades hitta två vätskestationer. Golfklubbar har sina fördelar även en bra bit från klubbhuset.

Ett par kilometer från Hellasgården finns även Sandakällan där det rinner extra rent och mineralrikt vatten.

Folk vallfärdar dit för att fylla sina dunkar och det sägs t o m att vattnet föryngrar. Kanske det kan göra att hjärnan i det här huvudet, dvs mitt, blir lite smartare. Gott som attan är det där vattnet i alla fall!

Löpturen var hur som helst fantastisk!

Yin yogan i kväll var inte så mycket att orda om, det är ju verkligen bland det osvettigaste man kan göra, men det är inte Hot mojo. Den sprillans nya releasen var nog en av de tuffaste de gjort av de hittills 24 stycken som producerats. Jösses liksom ! Jag fick ge mig både 3 och 7 gånger. Ari är en av de bästa (och mest entusiastiska) instruktörer du kan hitta på denna planet och han kan också konsten att pressa ut det sista ur i princip vem som helst. Kan onekligen bli en intressant morgondag…

Kram från Ingmarie

Tankeval (och det där med storleken)

Varje dag tänker vi 10 000-tals tankar och gör säkert lika många val. Läste någonstans att vi till ca 80-90% tänker samma tankar som vi gjorde i går, förra veckan, förra året och… ja du fattar. Så det gäller verkligen att välja sina tankar.

Malin skrev på insta om det här med hur man väljer att tänka. För det är ett val. Tankar går att styra.

T.ex kan man ju välja att tänka “jag hinner inte….”

Tror (tyvärr) det är en väldigt vanlig tanke. Visst, ibland är det så att man verkligen inte hinner men jag tror också det är en tankevurpa som, om vi tänker den tillräckligt ofta, blir sann.

Jag tänker absolut så ibland jag också men till 95% väljer jag att tänka “jag prioriterar att… ” eller “jag väljer att…”

Så i dag valde jag att tänka att jag skulle hinna göra allt jag ville idag och det gjorde jag! Plus lite till!

Lunchen valde jag ha här. Jodå, jag hann äta ändå för jag hade gjort matlåda.😄

Jag valde även att göra en del av jobbet nu sent på kvällen för att få vara med på Sickla Swimrun. Var ju flera evigheter sedan sist och jag längtade som en tok!! Och vilken kväll vi fick! Magiskt är bara förnamnet. Stort härligt gäng, spegelblankt vatten och pigga ben! Kan väl inte bli bättre?

Hängde kvar både länge och väl för att babbla. Det är ju liksom en del av grejen. 😀 Extra mycket att tjattra om nu innan ÖtillÖs nästa två race förstås. Och jag konstaterade ännu en gång att storleken har betydelse. 😜Fast helt ärligt skulle jag inte hinna med racer-Lars även om han simmade utan sina…

Obeskrivbart tacksam att Janne väljer att fixa med detta vecka efter vecka efter vecka. Helt gratis på sin fritid! Tack!🙏🏻

Kram från Ingmarie

Snabbspolning

Vad tog det? 1,5 minut? Sen var Halmstadlivet borta och jag tillbaka i 08a lands vardag och rutiner. Nog sjuttsingen är vi människor sjukt anpassningsbara…

Men det känns ändå helt ok för hur det än är så finns det ju många fördelar även här.

Som en fantastiskt härlig lunchtur med sommarkänsla. Gissa om jag hade velat ligga både i och jämte denna vackra sjö..

I 08a land kan man även få till ett (nöjes)jobbmöte med bästa, bästa Camilla.

Hon som är världens absolut bästa naprapat. Min kropp har förresten även fått all pepp och hjälp som finns på denna bänk av just henne i dag. Och nej, det var inte så vilt som det ser ut att ha varit. 😜

Däremot ska jag vägra dras med i 08a stressen så länge jag bara kan.

Kram från Ingmarie

Självpåminnelse

Det här med att säga “hej då” och lämna människor och platser jag gillar är verkligen inte min grej. Om jag kunde så skulle jag blixtsnabbt vilja kunna förflytta mig mellan dem alla så jag slapp det där avskedet och den där längtan. Tänk så coolt! Ena minuten i Australien, nästa i USA. Sen lite Halmstad och 08a land eller vad man nu känner för.

Det lär inte ske inom min livstid och helt ärligt är det nog bäst för hur det än är så tycker jag ju att själva resan är en del av hela livsgrejen. Liksom längtan. För tänk hur det skulle varit utan resa, saknad och längtan. Då hade vi ju heller aldrig fått uppleva känslan av att ha något att se fram emot, vara på väg eller glädjen av återseende.

Så fattigt och fjuttigt livet liksom skulle bli…

Det är det jag försöker påminna mig om här på tåget mot 08a land. Att denna resan inte är enbart från något utan även till något.

Jag är ju en vansinnigt lyckligt lottad människa som har det som jag har det och skäms nästan för att jag känner som jag gör. Men jag är ju som sagt var bara en simpel människa med allt vad det innebär.

Jag behöver därför verkligen ständigt påminna mig om allt jag har att vara tacksam över. Som t ex löpturen i sagoskogen denna morgon.

Älskar detta välkända citat som säger i princip allt: “Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”

Kram från Ingmarie

Lite yogaliv

Det finns yogainstruktörer och sen finns det y-o-g-a-l-ä-r-a-r-e. I min värld är skillnaden milsvid. Typ längre än härifrån till både Haparanda och månen.

En instruktör instruerar. Visar positionerna och säger när in- och ut-andetagen ska ske. Titta hit. Titta dit. Sträck där. Böj här. Hen justerar och rättar till när man gör en asana (position) “fel” och har alternativ om det är för komplicerat. En lärare däremot är och gör allt det där men också så mycket mer. En lärare lär ut hela yogabiten. Den inre såväl som den yttre delen. Som t.ex hur de olika asanas hänger ihop med våra känslor, energifält och inre organ. För det är det yoga handlar om. Att allt hör samman och att kroppen “talar” sitt eget lilla språk. Gäller liksom “bara” för oss att lära hjärnan att både lyssna och koppla av.

PernillaYogainstitutet är verkligen en yoga-lärare. Under alla år jag yogat, både här och där i världen, så är hon utan tvekan en av mina top 5 lärare. Stentuff på utsidan men silkesmjuk på insidan. Kvällens pass innebar att första halvan var yang och svetten rann som alltid i strida strömmar. Andra halvan var yin och det var då det hände. Igen. Jag har upplevt det innan och det är lika härligt varje gång.

Jag tror det var orden Pernilla sa när hon visade hur jag skulle göra en position som jag undvikit för jag varit rädd för ryggens skull. Den är egentligen ofarlig när man gör rätt men du vet hur det kan bli när man haft ont länge. Man skyr liksom allt som även kanske kan åsamka smärta.

Men hon var säker. När jag låg rätt (utan att det gjorde ett skvatt ont) så sa hon “it’s only fear”.

Då kom de. Tårarna. Inte för att jag var ledsen utan mer som att det var något som bara skulle släppas ut. Ungefär som när det killar som attan i näsan och man bara vill nysa och när den äntligen kommer så är det så himla skönt!

Du som varit med om det vet känslan. Befrielse!

Men gråten var liksom stillsam så jag tror inte jag störde någon. Inte ens “mattgrannen” Peter som hakade på i dag igen. Jag tror minsann det bor en liten yogi i honom. Också. ( Yoga var ju inte min grej en gång i tiden. Eller om det var i mitt förra liv?)

Löpningen och utegymandet var inte lika omvälvande men fantastiskt härligt!

Att göra det man gör med glädje, öppen nyfikenhet och tacksamhet är viktigt för mig. Livet är för kort för annat.

Kram från Ingmarie

Planerna som försvann

Egentligen skulle jag varit på Island nu. Ridit långtur, badat i varma källor, upplevt oändliga vidder och mytomspunna platser tillsammans med bl.a mamma och Ulf. Doftat höst, ätit matsäck, kollat på valar och somnat till ljudet av vindens sus. Nu blev det ju alltså inte så. När hela resan skulle betalas var min rygg fortfarande besvärlig och jag vågade inte chansa på att det skulle funka. Bli strandsatt ute i ingenmansland för dyra pengar är liksom inte så lockande. I stället bestämde vi att jag kunde vara kattvakt men nu blev det ju inte så heller eftersom även Silver-katten lämnat oss. Men resan hit till Halmstad var fixad och klar så därför är jag ändå här. Och jobbar. En del i alla fall. Och det är svårt att klaga när jag kunde ha kontoret här i dag.

 

 

Och därmed lunchpausa i plurret.

 

 

Och köra AW där! Hur bra är inte det? Passade på att spegla mig lite i glansen av en rykande färsk Ironman. Kanske det liksom återspeglar sig sen?😜

 

Fattar inte ens hur Peter kunde obehindrat. Men han är stark som en elefant och modig som ett lejon för hänga med på sitt första yogapass, som dessutom var i hot-sa, kräver sin man. Men såklart han fixade det! Känns ruskigt tryggt att veta att det är han som ska släpa runt mig på The Final 15.

 

Kram från Ingmarie

Ännu mer Happy feelings!

Plötsligt blev det jättemycket sommar! Turligt nog kunde jag ta många pauser från jobbet för en sån här dag vill då åtminstone jag bara vara ute!

Så jag har kutat i sagoskogarna.

Och utegymat. Egentligen behöver man inte så mycket grejer för att få ett bra pass, det räcker långt med den egna kroppsvikten, men jag gör det liksom mer ordentligt med hjälp av lite redskap och en träningsinspirerande plats. Det där med att träna hemma är inte min grej.

Hot yogan blev dock inne för varmt har det inte varit ute. Tyvärr. Men passet var lika bra som alltid när Pernilla guidar.Hon är outstanding och bara så bäst! I Love her!

Min fina, goa, roliga klubbis Sara var också med och på något vis lyckades jag övertala henne (och mig själv) till en kvällssimning i Nissan. Och vilken tur att jag gjorde det för jösses så härligt! Det här är ännu en av de magiska ögonblick jag aldrig kommer glömma så länge de grå funkar. ❤️

Jag känner mig nästan fånigt lycklig. Så där så det känns långt in i magen och man nära på spricker. Vem vet, kanske det stämmer att eklips-nymånen, d v s när det är nymåne och total solförmörkelse i Lejonets tecken, är starten på nya positiva saker i våra liv där vi vågar mer och där kärleken får ta ännu mer plats. Tycker i alla fall det låter både fint och bra!

Kram från Ingmarie

Mer (Ingmarie-)filosofi

Jag har många (hemmasnickrade) filosofier.😀

En är det här att man ska ha utmaningar och emellanåt göra “obekväma” saker. Vad det är beror ju helt på vem man är.

För mig kan det t.ex innebära en så banal sak som att “ta bort” någon jag känner på FB för att jag inte längre pallar hens rasistiska, elaka och nedlåtande inlägg. (“Ta bort” någon man inte känner är däremot inga problem.)

En annan är att kasta om i den från början planerade dagen bara för att få chansen att göra något jag tycker är lite småläskigt. Kanske minns du att jag förra året blev påkörd av en roddbåt när jag simmade i Nissan? Jag fortsatte en stund efter för att övervinna rädslan men efter det har jag ändå bara varit i max två gånger. Jag är inte direkt rädd men jag tycker det känns sjukt obehagligt helt enkelt! Befogat enl mig för en del av de där som sitter i båtar av något slag far fram som vettvillingar trots att de vet att Nissan nu för tiden ofta är belamrad av simmare.

Simma OW på morgonen innan löpning tillhör inte heller min favvorutin helt enkelt för att jag oftast blir nedkyld och vimmelkantig. (Swimrun är en helt annan sak.)

Så när mina klubbisar Peter och Daniel frågade om jag ville med för en morgonturen i det svarta vattnet så kände jag att nu var det dax! Face your fears and dare to dare du vet.

De här två är inte bara supersnabba och sjukt starka (båda kör IM på lördag…) utan även supersnälla och verkliga gentlemän! Vi simmade mellan broarna och under varje väntade de snällt in mig och gav mig ny pepp!

Alltså vilka killar! Man tror ju nästan inte de är sanna!

Löpning blev det efter en varm dusch och en stor het kopp kaffe. (Nissan är betydligt svalare än de flesta sjöar.) Kantigt i början men solen och den varma luften tinade snabbt upp mig och det blev t.o.m längre än jag tänkt. Jättehärligt!

Passade även på att svettas lite på utegymet uppe på Galgberget. Älskar det!

Liksom jag älskar havet! Fick några sköna timmar vid dess kant i dag. Gäller att passa på.

Jag älskar mycket för jag älskar även Yogainstitutet. Man vet aldrig vad som väntar, särskilt inte när bästa Pernilla är guide, men man vet att det alltid är bra. Yoga och meditation är ett perfekt sätt att lära sig att utmana sig på och s a s “våga” se sig själv. Det som händer och det man upplever på mattan speglar nämligen även oftast livet utanför. Kroppen kan vara oerhört avslöjande. Eller informativ beroende på hur man vill tänka. Vi bär alla vår historia och har grejer vi behöver jobba med för att komma vidare. Det är bl a sånt som kan pluppa upp när man står/ligger/sitter där. Jag tycker det är skithäftigt! Det är ju det som är livet tänker jag. Utmanas och utvecklas. Tänk så oerhört tråkigt det skulle bli utan det.

Kram från Ingmarie

Feelings

Jag har en egen liten filosofi. Jag tror så här att om man alltid strider och håller för hårt om någon eller något så går det antingen sönder eller försvinner. I stället tror jag att man ska försöka hålla mjukt och inte alltid kämpa så förbenat hårt. Därmed inte sagt att jag alltid gör så. Jag är ju bara en simpel människa.😜 Det betyder inte heller att jag sitter på rumpan och väntar på att något ska hända. Jag tar hjälp och strävar vidare och tänker på att göra det med ett “mjukare sinne” för jag har märkt att det funkar nästan alltid. När jag släpper taget så kommer oftast det, eller den, jag önskar. Dessutom märker jag ännu mer att även kroppen blir gladare och liksom mer följsam.

Ett typiskt, och enkelt, exempel är den där “riktiga” löpkänslan. Den går inte att kämpa fram. Den måste inväntas. I dag fanns den där igen. En “simpel” sak men ack så efterlängtad. Nu hoppas jag bara att jag inte griper tag för hårt så att den vill stanna ett tag…

Fick en jättefin runda i värmen. Sprang bl.a förbi Sperlingsholm och min pappas barndomshem. Kan fortfarande känna lukterna från farmor och farfars hem. Nybakat, kaffe, trä, lite ladugård, jord, tyg och matos. Och ljuden! Knarret från trägolvet, katternas jamande, P1 på radion och tystnaden. Den som man nära på inte hittar längre…

Är man för “hård” så märks det absolut direkt vid simningen. Ju mer man tar i ju sämre går det. Alltid!

Men jag var helt relaxed i dag när jag, Sara och Peter kom till fina Torvsjön. Man kan ju inte annat än älska detta ställe! Särskilt en sån här kväll… Eftersom jag och Peter ska köra race om några veckor övade vi lite med lina innan vi simmade solo. Vi pausade en stund mitt ute i vattnet och vi var rörande överens. Simning är fantastiskt!

Peter in action. Jag kallar honom dock “Peter the Hero”.😊

Och Sara. Henne kallar jag “Super-Sara”. 😊

Jag hängde med så gott jag kunde.😄

Den här kvällen är en typisk sådan jag aldrig kommer glömma och som jag ska plocka fram när vintermörkret, modden och iskylan slagit klorna i mig. 😜

Kram från Ingmarie