Nu var det så längesedan jag simmade “på riktigt” att jag glömt när det var men eftersom jag har både träningsdagbok, blogg och sociala medier så vet jag att det är en vecka sedan. Tydligen var det alldeles för längesedan för när jag frivilligt cyklar över 2 mil för att få simma då är abstinensen s-t-o-r.
Fatta mig rätt, jag tycker cykel och cykling är jättebra, men hur mycket jag än försökt så kan jag inte riktigt gilla det. Så där så jag längtar efter det och cyklar bara för att jag vill cykla. Jag får ont på alla möjliga och omöjliga ställen, blir stel och tycker det är skittråkigt. Trots att jag haft perioder jag cyklat som en tok, jag har t o m kört några lopp, så har jag hittills aldrig fått någon riktig (endorfin-)kick. Antingen gör jag fel, har fel grejer eller så är det bara inte min grej. Däremot tycker jag den är perfekt när jag ska frakta mig och alla mina prylar kortare sträckor. Gå med träningspackningar är nämligen ännu tråkigare. (Jo jag är lättroad men jag är också enormt lat…)
Hur som helst. Stockholm stad har ju som sagt var stängt alla sina simhallar men ex Medley i Tyresö har öppet så det var dit jag cyklade.
Det tog sin lilla tid och det gick ju inte snabbare av att det var en massa byggarbeten här och där så jag fick cykla omvägar. Men fram kom jag och simmade gjorde jag! Jämrans så härligt!
Gott om plats och väldigt fint!
Jag var tveksam till om jag ens ville bege mig ut igen efter att ha cyklat hem men när min kallsims-gen har vaknat till liv är den totalt omöjlig att få tyst på. Jag liksom bara måste i!
Så på mindre än fem minuter från det jag klev in genom dörren hade jag bytt om, gjort i ordning te och satt på hojjen igen.
Och jag ångrade mig förstås inte. Det gör jag ju aldrig! 4,3 grader i vattnet, ca 2 i luften och alldeles stilla och klart. Det syns dåligt på bilden men månen hade kommit upp och lyste så vackert! Nästa gång får jag vänta tills det blir mörkare.
Enda tråkiga i dag har varit att Puzzel har åkt hem till sig igen. Det är så vansinnigt tomt här! Trots att vi bara haft henne i två veckor så känns det som vi känt henne hela livet. Hoppas hon vill komma och hälsa på igen…
Kram från Ingmarie
Sedan (nöjes-) löpningen kom in i min livsstil har nöjescyklingen fått ge vika i motsvarande grad. Saknar det egentligen inte då jag varit runt snart sagt nästan överallt i Stockholm med omnejd. Varför upptäcka redan upptäckta platser, liksom?
Blir dock fortfarande på en hel del transportcykling. Ett överlägset transportmedel på distanser upp till 30-40 km när väder och vind tillåter. Annars blir det transportpromenader.
SL då? Nej tack! Hellre 2 timmars transportpromenad än 30 minuter i kollektivtrafiken 😉
Jag behöver väl programmera om skallen lite. 😉 Men jag tycker det är tråkigt. Fast utan den blir livet väldigt besvärligt. jag tar ju ex tuben till/från jobbet helt enkelt för att jag ofta är väldigt trött efter kvälls-skiften. 🙂