Gladpacks-dag

Jag har förstått att en del människor inte gillar intervallträning. Eller att träna över huvudtaget. Och om de ändå tar sig till någon slags fysik aktivitet är det högst ofrivilligt. Obegripligt i mitt huvud men vi är ju olika tack och lov. När jag håller pass för andra så är jag dock ganska säker på att de gillar både att bli trötta och svettas. Annars ser jag till att de gör det! Hur det än är så är det ju bara träning. Inte ett spel på liv och död. Träning är lyx och ett privilegium tänker jag. En del får ju dessutom göra det på arbetstid. ? Man gör så gott man kan efter de förutsättningar man har för dagen. Mer än så går ju faktiskt inte. Smile and keep it simple.


Just i dag verkar ingen på mina pass haft brist på varken motivation eller lust utan kört järnet hela tiden! Ute såväl som inne! Förhoppningsvis kom de dit frivilligt också.?

Jag var glad och pigg redan när jag vaknade men positiv energi sprids som du vet lika lätt som den tunnaste fjädern i vinden. Så glad blir gladare ich blir piggare. Enkel matematik!

Jag har (oftast) inga som helst problem med att varken ta mig till träningen, svettas eller bli trött. Känns det motigt så tänker jag helt enkelt på

hur det känns när jag väl är igång och hur det är efteråt. Intervaller är jobbigt, det är ju liksom en del av grejen, men känslan efter – den är outstanding! Även när man får ta lite hjälp av ett träd för att stå upprätt.
Eller duscha med darriga armar efter gymet.


Men kroppen är easy to please för det mesta. En braklunch inkl. en riktigt rivig ingefärashot på  ett av mina vego favvohak och det går nästan att känna hur energin sipprar tillbaks in i minsta cell.


Kram från Ingmarie.

Super-Sunday med balans

Mat är livsviktigt. I alla fall för mig. Och jag väljer att äta mat som gör både min kropp och knopp glad. Snabbmat och junkfood  tillhör inte den kategorin. Men (den mesta) vegomaten gör det.  Som t.ex den de har på The Plant. Vego och eko. Kan inte bli mycket bättre! Att dessutom bli bjuden efter ett 2-timmars löppass och få sällskap av både lillebror Daniel och sambon gör ju att det hela blir extra guldförgyllt.




Vegomat gör mig pigg så det var bara att fortsätta till gymet och rasta av sig. Eftersom lillebror och jag är släkt (!) så var han inte särskilt svårövertalad att få med. ??



Men som du vet behövs balans mellan Yin och yang så efter alla de här yangaktiviteterna har kvällen under flera timmar tillägnats att balansera just de där två delarna. Bästa Jenny har en kurs som jag har lyckan att kunna vara med på.

Rekommenderar att prova någon av alla hennes klasser och event av hela mitt hjärta. Så otroligt fin kväll och jag känner en oerhörd tacksamhet över allt jag har och får av livet.


Kram från Ingmarie

 

Stora Stöten swimrun 2016

Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Är så vansinnigt glad, tacksam och nöjd att jag nära på vill lipa en skvätt nu när vi sitter här i bilen på väg till 08a land igen. Men det kan jag ju inte göra.?


Stora Stöten swimrun i Falun är utan tvekan något av det absolut roligaste, vackraste, häftigaste och mest fantastiska race jag någonsin gjort! ALLT, och då menar jag verkligen ALLT, var perfekt! T.o.m vädret var perfekt!☀️

Jag och Karl, som jag körde med, träffades för första gången i går kväll för att testa simma med lina. Det blev i Lugnets uppvärmda utomhusbassäng för jag för frusen (läs klen) för att köra  OW.?

Så de där få minuterna var allt vi hade i team-bagaget när vi laddade för starten längst ner i gruvan.


Men jag var faktiskt inte ett dugg orolig över den biten. Karl är förvisso både ung och en tuff triathlet men jag märkte redan efter två sekunder att han också är otroligt ödmjuk, lättsam, flexibel, följsam och supersnäll.

Kl. 12.30 var det genomgång, 12.45 gick vi alla ner till gruvbottnen och kl.13 sprang vi väg. Eller sprang och sprang. Snarare trippade lätt för det är en rejäl stigning den där backen upp. Och det fortsatte upp, upp innan första simningen. Solen sken, benen var ok och vi två både pepp och förväntansfulla.!

Löpningen var magiskt vacker. Mycket trail men ok även för en snubbelfia som mig. Här fick Karl “vila” lite för som gammal orienterare hade han helt klart kunnat köra på väldigt mycket fortare. Jag gjorde i stället mitt bästa för att kompensera min snigelfart under mer löpbara partier och under simningen.

Karl drog på de tre första simningarna sen körde vi fritt innan jag drog på de tre sista helt enkelt för att jag var lite starkare just då. Bara det, att jag drog, känns helt ofattbart! Jag som alltid varit jättesämst och sist på allt vad simning heter. Det där var en rejäl boost för mitt självförtroende kan jag berätta!? Flit lönar sig som sagt var!

Inte en enda gång kände jag att jag ville stanna, att jag var trött, att det var “tråkigt” eller jobbigt. Enda gången jag frös lite var efter simning 3  och 4 i tjärnen och det var för de låg i princip jämte varandra. Hann liksom inte springa mig varm emellan då.?

När vi kom i mål var jag förstås skitglad, vi kom dessutom 4:a, men mest tyckte jag det var trist att det redan var slut. När man känner så efter över tre timmars jobb, då har man jäkligt kul!


Efteråt blev det härligt babbel med sköna människor och vi bjöds på massor av godsaker att käka, fick priser, dusch på Friskis och en stor härlig buffé på Kopparhatten. Vilken festdag!


Stora stöten swimrun får lätt 100 av 10 swimrun⭐️av mig. Helt ofattbart att det bara är deras andra år för det här är ett proffsevent!
Tack Tomas Viker för ett toppenarrangemang. Jag längtar redan till nästa år! Tack alla som hejade och tack alla funktionärer för galet bra service. Tack alla sponsorer för alla fina grejer vi fick och priser vi vann. Tack Robert Westman och Mighty sport för bästa sportdrycken/gelen/barsen. Tack alla som var med för skön stämning och tack världens bästa sambo som kom och hejade och körde mig hela vägen hem efteråt. 🙂 Tack bästa coach Nicolas för all hjälp (hittills) och tusen tusen tack Karl Tiselius för att du var min teammate i dag. Du är fantastisk!?Vilket race vi gjorde!?????????


Kram från Ingmarie.

Åker norrut

Sitter på tåget igen. Mot välkända trakter men helt nya äventyr.


Tåget kommer ta mig till Falun. Platsen som under sex år var min och Anders hemstad. Det känns både som i går och som ett helt annat liv för väldigt längesedan. I verkligheten är det dock inte mer än sju år sedan. Så unga vi var! Och vilken fin tid vi hade där även om livet var väldigt mycket berg-och dalbana då.

På den tiden fanns det inte ens i min sinnesvärld att jag skulle simma i någon av alla de vackra sjöar som finns där. Nästan inte ens bada. ?Jo det är sant. Det fanns en tid då jag inte gillade det. Eller rättare sagt inte visste att jag gillade det.

Men man förändras och utvecklas tack och lov! På lördag kommer jag få chansen att både springa och simma på kända såväl som okända platser och det kommer bli en av mitt livs utmaningar på flera sätt och vis. Stora Stöten swimrun blir garanterat ingen walk in the park och jag hoppas min (ännu okände) partner orkar dras med mig.?

Benen var väl inte precis i sitt  piggaste tillstånd  i dag av naturliga skäl. Men intervallerna, hopp&skuttövningarna och styrkeövningarna kändes ändå helt ok. Nu blir det easy, easy i dagarna två. I alla fall för kroppen. Hjärnan lär bli rejält mosad för jag ska fortsätta lära mig mer om mitt nya jobb på Alpha plus. ?

På tal om Anders förresten,  tillika universums bästa sambo, så fyller han år i dag. ❤️ Sånt ska förstås firas med extra god (vego)mat på ett av favvohaken.


Nej, han är inte vego men jag skrev ju det. Att han är universums bästa sambo.?

Kram från Ingmarie

Transportlöpning med extra allt

Springa från A till B är ett grymt bra sätt att få både ett långpass och ett äventyr på samma gång. Nu för tiden finns ju dessutom Google Maps så man behöver ju inte ens riskera att springa vilse.

Många av mina klubbisar skulle köra Åhlatriaden triathlon i Gyltige så vad passade väl bättre än att kuta dit? Ombyte och matlåda fick skjuts och jag behövde bara göra det roliga.Gyltige är f.ö ett jättemysigt utflyktsmål. Ligger några mil öster om Halmstad om man tar närmsta vägen.
Min tur blev Halmstad, Sperlingsholm, över Kaneberget (Malin vet ganska väl hur sega backar där är), Hertered, Simlångsdalen, Mahult och sen Gyltige med lite extra omvägs-knorr. Totalt 190 goa minuter.?

Gjorde ett riktigt depåstopp för att fylla på vätskeflaskan.Tyckte det var ett ganska passande ställe. Jag och alla motorcrosshojarna på samma ställe.

Jag är lite oldfashion och bär vattenflaskan i handen. Just i dag hade jag dock piffat till det hela med lite av bästa sportdrycken. Ruskigt bra krut i den!


I Gyltige var det fullt ös och massor av tokladdade triathleter som gjorde sig redo inför start. Jag passade på att testa och inviga målportalen. 

 
Kolla triathlon är superskoj! I synnerhet när man har en massa härliga människor att heja på och babbla med. Och jag älskar verkligen att se på när alla simmar iväg. Det är så otroligt coolt!


Jag har ju lärt mig det där nu. Att min abstinens efter att själv få hoppa i inte är nådig när jag ser sånt här. Så jag var förberedd. Hade packat med simgrejerna och så fort alla tävlande var uppe var jag i. Vilket vatten! Någon sa det var mellan 22-24 grader! Det är ju nästan samma temperatur som bassängvattnet på Brottet! ?


Efter det där var det grymt fint att sitta i solen, käka, kolla race och t.o.m bli bjuden på gratis kaffe av de snälla funktionärerna. Världen må vara crazy men jag är övertygad om att det finns mer godhet än ondska i den och att det förstnämnda är vägen man ska välja.Både att göra och att se.


Men jag åt inte mer än att jag lite senare tillsammans med mamma, Ulf och lillebror Daniel ännu en gång kunde frossa i mig av Glada grisens smarriga vegomat. Är det extra allt så är det ju liksom.?


Kram från Ingmarie.

Traditioner

Jag är, tyvärr, usel på det här med traditioner. Vet ärligt talat inte varför för det är ju jättemysigt! Kan ibland nästan bli avundsjuk på de som år efter år upprätthåller sina medan jag mest vimsar runt.?

Men några har jag!

Som t.ex den att varje sommar fika och äta hembakat tillsammans med mamma hemma hos världens bästa moster Gun-Lis.? 


När blir det förresten en tradition? Hur många gånger behövs? 2? 10?

Kram från Ingmarie.

50,5

Femtio och ett halvt år ung i dag. Planen är ( minst) lika många år till.? 

Jag firar ju mitt halvsekel hela året och fira kan man göra på många sätt och vis. T.ex med att hjälpa (läs lura) bästa Maria till ett nytt tjusigt distansrekord.?



 Den sista tredjedelen var jag väl kanske inte hennes favvo-vän/coach men nog ser hon bra nöjd ut de sista stegen? Och efteråt vet jag att hon gillade mig ganska mycket trots allt.?


När det gäller simning är det ombytta roller så jag lär få betala tillbaks.?

Så därför kan, och bör, man även fira genom att fortsätta öva, öva, öva på det man vill lära sig ordentligt. Testade ett nytt simställe med extra spännande historia tillsammans med klubbisarna Jens, Roger och Micke. För mig är det verkligen hur häftigt som helst att kunna, och våga, prova det ena simstället efter det andra så här.


Drygt två nya härliga kilometrar in på simkontot bara så där.
Om jag håller i som jag gör kommer jag vara oslagbar som hundraåring.?

Men inget party utan lite extra god mat på ett av Halmstads mysigaste hak tillsammans med världens bästa mamma. Det är så himla mysigt att kunna ses så här (nästan) hur ofta som helst.?


Just Norre Katts park där myshaket ligger är ett Pokemon-getto utan dess like har jag lärt mig. Jag och mamma var nog de enda som inte jagade. Och min Sprada-frände Morgan. Han föredrar nämligen (verkliga) pinnar.


Kram från Ingmarie.

Race, swimrun och egenförvåning

Undra om det är som så att man har en viss kvot av en viss löpfart i kroppen och när man använt upp den så finns den inte mer oavsett hur mycket man försöker få fart på benen?
För jag begriper verkligen inte hur jag kunnat kuta så pass “fort” som jag gjort en gång i tiden för i dag kan jag ju inte hålla mina forna kilometertider på maran ens under EN kilometer!
Det lustiga är att känslan är densamma som när jag sprang “fort”. Snacka om att bli grundlurad av sig själv liksom…

Hur som helst blev det ett löprace i går. Anrika Laholmsloppet som jag kutat massor av gånger förr på den där gamla goda “snabba” tiden.
Jag och Maria åkte dit. Påbyltade från topp till tå. Jag börjar på riktigt undra om det kommer bli någon riktig sommar i år?

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.


Maria kutade 6 km. medan både jag och Malin körde 12. Supernajs bana och hur trevligt som helst.
Vill man vara snäll så skulle man kunna kalla mig professionell löpare för det här loppet var faktiskt ett jobb. D.v.s jag får betalt för att göra det. Du kommer nämligen kunna läsa om det i första nya numret av Magasin Spring.

Två av oss efter. Ganska blöta...

Två av oss efter. Ganska blöta…

Under tiden vi sprang var det nog ingen som frös men regnet höll ju oss inte precis varma efteråt. Så på vägen hem åkte vi inom Maxi för både storshopping och en het gigantisk mugg kaffe var. Hur gott som helst!
På något vis, och av någon oförklarlig anledning. så bara fortsatte jag i ett rasande tempo när jag kom hem.
Packade upp, cyklade till gymet och rev av ett bra pass, cyklade till en kompis för att fixa simgrejer och sen vidare till mamma och Ulf för att se om jag skulle hjälpa dem med något i nya lyan. Undra just hur mycket koffein det var i det där kaffet?

Testade nytt ställe. Helt ok.

Testade nytt ställe. Helt ok.


IMG_5304styrka
Där någonstans, vid kl 18 och precis innan jag ringde på dörren, så kom jag på att jag var väldigt hungrig. Typ svälthungrig!
Det var också då jag kom på att jag bara ätit frukost och sen en halv banan och en brödbit. På hela dagen!
Jösses liksom!
Minns att jag var så där som barn med när jag blev “uppslukad” av något. På den tiden var det dock inte så mycket löpning på agendan utan det var stallet som drog. Kunde vara där hela dagen utan att varken äta eller dricka men när jag satte foten innanför dörren så kom hungern som en bomb.

Så det blev minsann hämtmat! Händer typ en gång vart femte år, om ens det, och jag slök rubbet!
Ibland förvånar t.o.m jag mig själv.

IMG_5320mat
IMG_5319mou
Om det var all maten, det var åtminstone varken p.g.a god sömn eller finväder, som gjorde att dagens swimrun gick otroligt bra vet jag inte men jag både sprang och simmade på som tjohejsan!
Vi var fem glada som brände av några varv på “min” bana varav två nya bekantskaper. Inte nog med att det är så skoj, man får nya vänner mest hela tiden. 😀

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

IMG_5324swimr1
Precis när vi var klara blåste det upp och började regna som värsta höstdagen. Som sagt var, var är sommaren?
Hot yogan nu i kväll gjorde i alla fall att jag blev rejält upptinad. Och mjuk som en katt i kroppen. Vilken gåva det där är!

IMG_5330matta
Och vet du vad jag mer har gjort?
(Håll i hatten.)
Jag har varit på cykelmekk-kurs som min klubbis Ovidio bjöd in till. Och det var riktigt skoj!
Ibland förvånar jag t.o.m mig själv 2.0. 😉

IMG_5325cyk1
IMG_5331cyk2
IMG_5329cyk3
Hur förvånar du dig själv?

Kram från Ingmarie.

(Natur)godis

Har du märkt vilket enormt bär-skafferi naturen har blivit detta år? Det är så mycket hallon så jag tror aldrig jag sett så många innan! Tur för mig för det är mitt absoluta älsklingsbär!

IMG_5268hallon
Och extra goda och bra var de efter intervall- och styrkepasset uppe på berget.
Jag började själv och fortsatte sedan med bästa Maria. Hon vars fina lya jag lånar och betalar tillbaks med att ge henne både svettiga kläder och träningsvärk. Det är väl en hyfsat schysst deal? 🙂
För min del blev det 8 x 60-45-30-15 sek. med lika lång vila som nästa intervall. Kul (egenpåhittat) pass som kan bli precis hur jobbigt man vill. 🙂 Styrkan körde jag på utegymet igen. Galgberget är verkligen en oas! Som en enda stor naturens lekplats! Inklusive bärgodis.

IMG_5266intervall
IMG_5267styrka
IMG_5270hllonjag
Min kväll blev mer eller mindre förmiddagens kontrast.
När man kör intervaller handlar det ju trots allt mest om hög puls, svett, mjölksyra, stumma ben och små korta meningar.
Ett lugnt swimrunpass med ett makalöst härligt gäng är däremot väldigt lite av det där. Vi var sju stycken som samlades vid vackra Torvsjön. Jodå jag vet att jag upprepar mig som en gammal repad LP-skiva men den ÄR vansinnigt vacker. (Du som inte vet vad en LP är får googla. 🙂 ) Några var där för första gången och någon gjorde swimrundebut.

IMG_5274swimrfore
Enda gången vi inte babblade var väl under simningen annars surrades det på precis hela tiden! Det snackades utrustning, lopp och äventyr. Planer skapades och vänskapsband knöts. Bara så där en helt vanlig torsdagskväll mitt ute i skogen! Sjukt häftigt! Och det kändes så himla coolt och mäktigt att vara en hel grupp i olika åldrar med olika bakgrund som kom farandes på stigarna och i vattnet. Som om vi vore ett gäng urfolk som levde i ett med naturen. De vi mötte kunde nog inte ta miste på varken vår entusiasm eller lycka. Vi höll gänget samlat inför och efter varje moment och de som hade bråttom fick helt enkelt vänta in de(n) som inte hade riktigt samma eld i rumpan under simningen (läs jag…) och samma sak på löpningen.
Så i dag har det blivit minst en ny swimrunfrälst och vi har även lagt grunden till en ny swimrunbana. En bana som alla kan köra och som kommer bli historisk. Stay tuned!

IMG_5278sw1
IMG_5283sw2
Kram från Ingmarie.

Junodagen

Det är så himla mysigt, härligt och ett stort privilegium att få och kunna träffa nära & kära. Tänker ofta på alla de som inte har eller kan varken det ena eller det andra. Som kanske tvingats fly, flytta långt bort av någon orsak eller som är ensam av någon annan anledning. Det är ju ibland lätt att ta sin familj och sina vänner för givna men det är ju faktiskt inte en självklarhet.

Att samla hela min familj är snudd på omöjligt. Inte bara för att den är stor och geografiskt spridd, utan även för att alla lever olika liv och en del t.o.m valt att helt leva sina egna liv utan “oss andra”.
Det är väldigt sorgligt men man får liksom acceptera deras val…

Just i dag var i alla fall en stor bunt av oss samlade för det har varit lilla Junos namngivningsdag.
Lillebror Markus och hans Lina hade ordnat så fint med mat, musik, sång och dikter. Precis som på storasyster Iris namngivningsdag.

Lillebror Markus och Juno

Lillebror Markus och Juno


Vackert fiolspel

Vackert fiolspel


IMG_5246sang
Hela fina familjen! Markus, Iris, Lina och Juno.

Hela fina familjen! Markus, Iris, Lina och Juno.


Denna gången var vi allihop på Glada Grisen och jag kan svära på att alla, även de största köttätarna, girigt mumsade i sig maten och lätt hade velat ha mer om det inte vore för att magen blev så förbenat full.
Själv är jag fortfarande proppmätt och funderar på om det ens kommer gå att äta frukost när det är dax…

IMG_5255gg
IMG_5254namng4
IMG_5251namng3
IMG_5252mat1
IMG_5261mat2
Både Lina och Markus är så där finurliga och påhittiga som jag önskar att jag vore. Just den genen verkar ha missats hos mig nämligen. Men man kan ju inte få allt här i livet. 😉 Jag verkar å andra sidan ha fått ett överskott på gillaattträna-gener så det jämnar nog ut sig i längden. 🙂
Namnet Juno hade de klurat på ett tag och det finns en massa grejer jag inte hade en aning om när det gäller det namnet.
Visste du t.ex att Juno är en asteroid? Att Juno är den högsta gudinnan i den romerska mytologin? Att båten M/S Juno är världens äldsta registrerade fartyg med övernattningsmöjligheter? Ännu mer kan du läsa t.ex här.

IMG_5256namng5
På tal om att orka maten så var jag smart nog att se till att komma hungrig till kalaset. (Jag har ju varit på det där stället förr…)
Löpning och sen simning tillsammans med superproffset (och min klubbkompis) Salli. Hon som vann det där stentuffa Engadine swimrun i helgen. Makalöst att hon ens kan gå! Det är gott krut i ungdomen nu för tiden. 🙂

IMG_5242sim
Försökte sen göra plats i magen med hjälp av ett skönt yogapass men det gick väl si så där. Dock var det gudagott för både kropp och själ. Som alltid. 🙂

IMG_5264yogasal
Kram från Ingmarie.