Självsnäll

En del av min livsfilosofi är att man ska vara självsnäll. Och ge sig själv små belöningar när man gjort något lite utöver det vanliga. Ibland kan såklart även  ”det vanliga” vara det som är som behöver belönas. T.ex när man fixat matlådor som man brukar fastän det känns extremt tråkigt. Då tänker jag: “Bra där Ingmarie! Nu vet du vad du stoppar i kroppen och de pengarna du sparar genom detta kommer du ha roligare för i januari.”

Nu kanske alla inte tycker intervallträning är att vara självsnäll men det tycker faktiskt jag. Hur man gör dem är skit samma men kroppen behöver utmanas och pressas lite extra åtminstone ett par gånger/vecka. Att få andnöd, hög puls, svettas och uppleva mjölksyra är ju faktiskt inte farligt. Tvärtom! Det är superviktigt för att varenda cell ska hålla sig levande och glad Jag körde 3 x 10 min i tröskelfart i dag. (Samt uppvärming och nedjogg förstås.)

Plus några hundra utfallssteg ( jo några hundra) och lite hoppövningar uppför denna backen. Tanken med det är att försöka hålla kvar lite av ungdomens spänst och styrka i benen. Försöka duger i alla fall…🤪

Belöningen var den enklaste tänkbara. Och en av mina absolut bästa. Sprada! 🥰

Bara jag och änderna. Så fridfullt men samtidigt så levande att det omöjligtvis går att förklara.

Visst kan jag bäva lite för det innan, det är trots allt ganska kallt både i vattnet och på land nu, men det tar max 1,5 sekund innan jag påminns av varför jag vill i. Det är den där helt unika känslan av frihet, hormonrus och både livskraft och livslust! Ett uppåt-tjack utan minsta lilla biverkan. (Men man blir beroende…😁)

Som du kanske vet är jag ju löjligt förtjust i att ha ett helt gym att leka i. Det är liksom en belöning i belöningen. Att “besegra” den där kälken på gymet är dessutom en slags belöning i sig för jäklar vad den kan suga! Varje gång jag klarat hela varvet fram och tillbaka känner jag mig så ruskigt nöjd att hade jag haft fjädrar skulle jag  spänt ut dem och stajlat runt. 🥳 Den som inte blir svett och trött av den har utan tvekan för lite vikter på. Eller fuskar medvetet. Och det är inte särskilt snällt om du frågar mig. Det blir ju på något vis som att lura sig själv…🙄

En belöning till sig själv behöver inte vara märkligare än så här. En klapp på axeln, snälla tankar, näringsrik mat, en stund i tystnad, en powernap mitt på dagen, gott kaffe, tända ljus eller en stund i mitt målarrum är fullt tillräckligt för mig.

Ett ännu så länge ofärdigt projekt.

Hur gör du när du ska vara lite extra snäll mot dig själv? (För du är väl det?)

Kram från Ingmarie

Så kom dagen…

… när allt det nya på plan 4 är igång. Både operationssalar, pre-op och post-op/uppvaket. Och det har gått helt ok. Det här är en del av sprillans nyöppnade “Modul G”.

Allt är långt ifrån på plats (därför ex den där post-it lappen vid Modul F dörren), det är krångligare för avdelningarna att hitta till oss (och vi till dem), det är fortfarande en hel del tekniska saker som inte funkar och vi har en bra bit kvar tills de nya arbetsrutinerna är utformade och förankrade hos alla.  Men jag tror det kommer bli bra. Riktigt bra! (Alternativet är nämligen så himla mycket sämre…)

Kanske bidrog det till min braiga känsla i dag av att jag fick en löptur i strålande sol! Hur ofta händer liksom det i november?

Kram från Ingmarie

Sol, is och grågrått

När solen visar sig vid denna årstiden, och man har en helt ledig dag som jag hade i går, så får man minsann passa på att nyttja den! T.ex genom att vara ute och kuta några timmar. 🤩

Men rackarns vad den försvinner fort! Solen alltså. Och ljuset. När jag kom ner till sjön för nästa lilla “pass” så höll det redan på att skymma trots att klockan bara var 15.30. Fast jag var inte i så länge att det hann bli mörkt. När det är i princip ice-swim (under 5 grader) pallar jag inte så länge. 🥶 Men det var faktiskt varmare i vattnet än i luften…🤪



IMG_6552

Och ja, det är kallt!

IMG_6552

Meningen var att jag skulle vara ledig även i dag men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Med en megakris på jobbet så jag fick hoppa in helt enkelt. På sätt och vis var det helt ok. Dels för att det ändå är mörkt vid 16.30 (är det någon mer än jag som är redo för pyjamasen vid kl 17?😴), dels för att det blev en hyfsat lugn jobb-kväll och dels för att jag hann få lite av det där dagsljuset. Med betoning på lite. Körde intervaller på elljus-spåren men trots att uret ännu inte ens visade 12 så var lamporna tända. Det här med vinter(tid) alltså. Jag är skeptisk…

Faktum är att det nästan hade behövts tändas några fler lampor vid utegymet också.


Även om jag älskar solen och värmen mest av allt så är det något mysigt och vackert med detta gråa. Det var faktiskt när jag såg  norska filmen Lysleite på en av kurserna på Skaparladan som jag insåg hur vackert grått är! Och hur många nyanser det finns!  Vad tycker du om det gråa?

 Kram från Ingmarie

Smart av träning? Och kan en klocka visa fel?

Jag gnetar på med mina intervaller. Mest för att jag tycker det är väldigt skoj! Det händer liksom något hela tiden och man kan inte tänka på så mycket annat än det man håller på med.. Inte jag i alla fall. Det är mindfulness på hög nivå det! Förhoppningsvis blir jag även lite snabbare. Jag blir nog dessvärre även lite korkad för jag kan inte ens räkna! 😱 Planen var att köra 30 minuter av 3 + 2 + 1 min.  D.v.s fem stycken om inte multiplikationstabellen ändrats sen jag gick i plugget. Ändå fick jag det till att det skulle bli sex stycken. Det bra med det var ju att jag fick extra bra träning och att jag nu efteråt trots allt tydligen inte är helt genomkorkad för nu kan jag räkna igen. 😀

Körde även det vanliga hopp&skutt i backe plus lite övningar på utegymmet direkt efter. Sån kombo blir jag trött av. Härligt trött! Och lycklig! Så tacksam att kroppen vill och kan.

Det som jag både blir fascinerad och förfasad av är att trots att jag tycker det känns som om farten är  i princip precis densamma som för 5-10-15-25 år sedan så visar klockan att min känsla är helt fel.  Tokfel!  Jättefel! Och alldeles galet fel!😱 Eller så är det helt enkelt fel på klockan. Eller rättare sagt alla klockor..🙄

Men samtidigt så bryr jag mig inte. Det viktigaste för mig är att jag  kan, att jag blir trött, inte har ont och att det går framåt.

Sats har många bra klasser men just i dag fanns ingen som helst yoga i värmesal. Det jag egentligen ville ha. Även om allt känns toppenbra just nu så är jag ändå övertygad om att rörlighet och flexibilitet alltid är viktigt. Oavsett ålder, kön, idrott och jobb. Men det blev ett härligt Hot Flex i alla fall och när jag ändå var där passade jag på att gyma lite till. Hur bra utegym än är så ‘är det inte lika bra som som ett bra innegym. Tycker jag.

 

Kram från Ingmarie

Solljus

Fördelarna med kvällsjobb är att jag inte behöver gå upp i snorottan och att jag kan njuta av en löptur i dagsljus. Ännu bättre är det såklart när det är som i dag då solen skinit! Jag passade på att toknjuta!


Utsikten från jobbet blev lite extra cool en sån här dag!

Men det är väl typ de enda fördelarna. Det sliter att jobba skift och komma hem sent. Och att inte få ordentliga pauser. Hur vacker utsikten än är så räcker det inte riktigt för att det ska bli och kännas bra att vara på jobbet. Fortsättning följer…

Kram från Ingmarie

 

 

 

Frysigt och geggaskit

Om ca 2,5 månad går  Hellas Winterswim Open och jag har på något magiskt vis lyckats anmäla mig till tre sträckor. Inga långa sådana men ändå. De ska simmas! Men jäklar vad skoj och spännande det ska bli! 😃 För att inte tala om vilken rejäl utmaning det blir för en fryslort och värmeälskare för mig.

De nya bryggorna är redan på plats.


I jämförelse med i dag så kommer det garanterat vara betydligt svalare både i vattnet och på land. Det är inte i och för sig inte särskilt varmt någonstans nu om nu någon undrar. 🥶 Fast det var varmare i vattnet än på land… 😁 Och det är fortfarande bara coldswim. För att kallas ice-swim måste det vara under 5 grader Celsius.


10 minuter var jag i. Inget märkvärdigt alls men allt räknas! Vad tycker du förresten om mössan? Det är en f.d kollega som gjort den och jag älskar den!

 


Jag gjorde en liten film men den funkade inte alls här. Men du hittar den på Insta (Ingmarie_yoging ) om du vill se den.

Efteråt ser det ut ungefär så här. När jag väl fått på mig alla kläder vilket tar sin lilla tid…

För jo det är kallt! Jättekallt! Det finns varm o go bastu i Hellas men jag kör “the natural way”. D.v.s jag får lov att tina upp på egen hand med varma kläder och hett te. Det hjälper hyfsat. Faktum är att det jobbiga är varken att gå i, simma eller att tampas med att få på kläderna efteråt eftersom jag huttra så in i bängen mycket och hela kroppen liksom vägrar hjälpa till. Särskilt fingrarna.. Nej, det jobbigaste är att cykla hela vägen dit och hem.

Dit för då hinner jag fundera på om jag verkligen ska göra det här (The Monkey-mind är i högform där) och på vägen hem så skakar jag som ett asplöv och både fingrar och fötter är totalt bortdomnade hur mycket jag än vevat med både armar och ben. Genom den hårda vägen har jag sen lärt mig att inte duscha direkt när jag kommer hem hur lockande en varm sådan än är. För snabbt tinade fingrar och tår gör nämligen djävulusiskt ont! 😱 Jag hade på något vis också glömt (läs förträngt) att vi har vintertid nu och att det mörknar nästan innan min lunch har smält undan så det var tur jag kan vägen genom skogen så väl som jag gör.

Löppasset var väldigt mycket varmare. Två timmar i gegga och lera gjorde mig både lycklig och lagom trött. Och skitig. Skorna, och sockarna, som var vita för inte alls längesedan kommer dock aldrig bli sig lika igen. Men det var det värt!

Kram från Ingmarie

När skenet bedrar

Man brukar ju säga att en bild aldrig ljuger men det vet i sjuttsingen. Rent spontant tycker jag denna bilden ser ganska mysig ut. Som om det är en härlig löptur i lampornas sken en tidig höstmorgon/kväll.

Tidig, höst, löptur och lampsken är i och för sig rätt. Men det var totalt mysbefriat. Kallt, regnigt, blåsigt, trögt och tråkigt är en mer korrekt beskrivning. Men så där är det ju ibland och alternativet, att inte kuta alls, hade högst troligt varit ännu sämre. För hur det än är och känns på de där träningspassen oavsett form så ger de till 98% ökad energi. I alla fall för mig. Och den är alltid bra att ha! Särskilt vid ett långt arbetspass.

Det börjar kännas riktigt bra med allt det ny-nya. Den gamla uppvaknings-avdelningen är öppen en vecka till eftersom en del av själva operationsdelen ännu inte helt har flyttat. När jag har varit där så känns det som att behöva gå in i en bunker för den nya delen är så otroligt ljus, lyxig och “luftig”. Man vänjer sig snabbt!

På tal om lyxigt. I  morgon är jag ledig plus att vi får en extra timmes sömn i natt! Även om jag tycker allt det här med att flytta klockan hit och dit är trams, det borde vara sommartid hela tiden, så känns det just nu väldans härligt!

Kram från Ingmarie

En vanlig (var)dag

Hur mycket en del än verkar ha fest och flärd i sitt liv ( det är ju lätt att man tror det om man följer det sociala medier-flöde) så består livet trots allt mest av vardag.

I alla fall mitt.

Jag vaknar och går på toa, yogar och mediterar en stund, fixar frukost och glor ut genom samma fönster som jag brukar. Ibland från höger, ibland från vänster sida.

Beroende på arbetstid kan det därefter såklart bli olika men mestadels blir det sen träning, dusch, cykla till Kärrtorps-tuben, åka till Skanstull och sen bussen sista biten till jobbet.

Och där gnetar jag på tills det är både mörkt och sent innan det blir samma väg hem igen.

Skillnaden mot när jag kom är att jag är väldigt mycket tröttare.

Inget fancy alls med en sån (var)dag men just nu funkar det bra och jag gillar mina vardagar! Åtminstone ett tag till och så länge jag kan bryta av med lite fest och flärd-dagar. 🤩 Eller göra som i dag. Inviga ett par sprillans nya skor till löpturen! Det är ju också en slags fest!

Gillar du dina vardagar?

Kram från Ingmarie 

 

En Yang & Yin dag

En gång i veckan ”vågar” jag ösa på med löpintervaller. Ösa på med mina mått mätt alltså. 🤪 Allt är ju som bekant relativt men vi kan väl säga så här. Den fart jag har på intervallerna nu för tiden är ungefär den jag hade på långpassen förr. Dvs när benen var raskare, kroppen piggare och passet visade att jag var sub 45 år. Kanske t.o.m 40. 🙄 Även minnena blandas ju liksom ihop ju fler år man haft förmånen att få leva.

Hå hå ja ja. Men då är då och nu är nu. Jag är jättetacksam över att kroppen över huvudtaget vill och kan kuta intervaller. Klockan må visa ”långsamma” intervaller men känslan är densamma som för 20 år sedan. Liksom ansträngningen. Jag blir lika trött oavsett att benen springer långsammare.  I min värld är det ändå det viktigast.
5 x 5 min. ( vila 1 min) + hopp&skutt i uppförsbacke och styrka på utegymet.

Det var onekligen lite extra skönt att “bara” behöva leda ett yin yoga pass efter det där. Yin är verkligen guld för alla kroppar men kanske särskilt för dagens “moderna” stela, stressade, spända och yang-överflödiga kroppar  Yinyoga är egentligen precis som annan yoga – men också dess motsats.  Man gör den långsamt, i stillhet och i medveten närvaro. Positionerna kan vara utmanande men man eftersträvar ingen perfektion och man varken pressar, pushar eller trycker på. I stället handlar det om att slappna av i musklerna och låta gravitationen göra jobbet. När jag har klass är jag oftast med på så vis att jag gör positionerna. Numera kan jag verkligen slappna av även om jag så att säga är aktiv. Och jag Älskar det!

Jag gillar i princip all slags yoga och det fina är ju att ingen utesluter den andra. Man kan ju faktiskt göra alla former när som helst och hur som helst.  Jag väljer helt enkelt efter vad jag behöver och är sugen på. Faktum är att det är lite samma med löpningen. Jag har en grundplan men följer inget slaviskt schema utan gör oftast det jag känner för. Särskilt intervallerna! Och det börjar kännas som det är dax att försöka sig på två fartpass/vecka väldigt snart.

Hur gör du? Kör du alltid samma yogaform och/eller följer ett träningsprogram? Och framförallt, hur skapar du balans mellan Yin & Yang?

Kram från Ingmarie

 

När man plötsligt får till det

Vissa saker tar tid att få till hur gärna man än vill. Men skam den som ger sig! Vill man så går och blir det även om vägen dit kan vara både lång och krokig. Jag har dessutom lyckats få till två såna där “knepigheter” i dag.

Min yngsta (och unga) lillebror Hannes började kuta för några år sedan och jag har hjälpt  honom lite på vägen med råd och pepp. Han springer riktigt snabbt och bra nu!  Men förutom att han varit med på något event jag haft med klubben så har vi på något märkligt sätt aldrig kutat tillsammans. Förrän i dag. Och då slog vi till rejält! 😄

Dels med en annorlunda turvariant från A till B och dels ett både tids-och distansrekord för Hannes. (Hoppas han inte svär åt mig i morgon…😱)

140 minuter med avslut ute vid Ön där mamma och Morgan-hunden väntade. ( Det är btw Hannes som  är Mogges ”riktiga” husse.)

Det bra med denna tur var inte enbart att jag tycker det är kul att springa med fint sällskap från A till B för att få lite nya vyer och liksom ha ett “spring-projekt”. På Ön finns ju även fina Torvsjön. Och, tja du fattar… Det fanns en viss baktanke med det hela…🤪

Hann sen precis lagom tillbaka till stan för att hinna med att duscha, cykla till tågstationen, köpa en kaffe, hoppa (nåja) på tåget söderut och sjunka ner i en fåtölj.

Målet var Helsingborg där allra bästa Anna mötte upp! Jag säger som henne.. Att jag inte vet när vi lärde känna varandra första gången men jag vet att det är tack vare bloggarna. Så himla bra grej! Annars hade jag missat allt det här!
En supersmarrig vego-lunch på Bruket, en lika god havre-cappuccino, en fin promenad, och framförallt många timmars (nörd)snack och plansmidande. Lika barn smida planer bäst eller hur det nu var. 😄🙄

Efter denna och de andra dagarna här känner jag mig hyfsat redo att ta mig an 08a land igen. Hemstaden är verkligen ett extremt bra laddnings-ställe!

Kram från Ingmarie