Dubbelintervaller och en båttur

Ledig måndag när solen velat visa sig lite är minsann extra fint.
Kände mig nästan både dopad och hög bara därför! Snacka om att vara svältfödd på sol…

Det här har jag såklart tagit till vara på till 100%.
Det gäller ju att passa på!

Planen var 12 x 2 minuter med 1 min vila i Olympiaparken. Det blev 16. Inte för att jag inte var trött efter 12, för det var jag, utan helt enkelt för att jag hade både lust och energi trots trötta ben. Hur ofta är det så? Efter 16 st ville benen nästan inte ta mig hem men på något vis är det en underbar känsla när man vet varför!

Med mat i magen och medan tvättmaskinerna (i tvättstugan) jobbade så hojjade jag till Filborna för att simma och vilket pass det blev! Tiden bara försvann och jag intervallerna gick ”snabbare” än på länge. Hurra liksom! ”Snabb” simmare kommer jag aldrig att bli men däremot kanske lite snabbare.

När tvätten var klar blev det hojjen ner till stan och Öresundsbåtarna för att ”tura” med mamma och Ulf. Tura betyder att man åker båten fram och tillbaka till Helsingör utan att gå av och man kan åka hur många gånger som helst på samma (billiga) biljett. Varje vända tar ca en timme och vi tog två.
När jag var väldigt mycket yngre och oklokare åkte jag ganska ofta till Helsingör med lika unga och okloka kompisar men det är sånt som som är preskriberat sen länge…  (Läs; jag är glad det inte fanns mobiler och mobilkameror då.)
I dag var det lugnt, sansat och supermysigt! Maten var inget att berätta om men ölen var god, utsikten vacker och sällskapet det allra bästa!

I morgon ska jag resa söderut igen både för att skaffa träningsvärk och för att bli ännu piggare.

Kram från Ingmarie

Jobbhelg

Jag är verkligen lycklig över att vi hamnat där vi har nu när vi flyttade hit. Tror inte det hade kunnat bli bättre faktiskt. Dessutom älskar jag vår lya. Både i går och i dag har kvällarna bjudit på denna snudd på oslagbara utsikten.

”Min” skog är magiskt vacker och den är bara 5 minuters slöjogg bort. Även när det ösregnar från precis alla håll som i går. Mamma Mia så blöt jag blev och emellanåt såg jag knappt någonting pga allt regn i ögonen.

I dag däremot bjöds jag på solglimtar och båda dagarna har bjudit på pigga ben så jag är extra tacksam över det.

Förutom att springa och städa så har jag dock mest jobbat denna helg. det är alltid halv- eller helgalet på akuten oavsett dag men på helgerna är vi också alltid färre personal. Som på de flesta, eller t o m alla, ställen så har akuten i Helsingborg personalbrist. Strejken gav oss absolut ingenting så någon förbättring blir det inte heller. Mycket trist och mycket, mycket oroande med tanke på att trycket på vården bara ökar och ökar.

Men hur galet det än är så trivs jag jättebra!

Kram från Ingmarie 

Trippel-pass

En del tycker säkerligen det är helknasigt att åka nästan 10 mil för att vara med på ett träningspass men jag tillhör inte dem. faktum är att det går snabbare att åka från vår lya till Malmö med tåg än det gjorde att ta sig från lyan vi hade i Stockholm med tuben om jag skulle längre än till T-centralen!

41 minuter tar tåget. Lägg till max 20 minuter för att ta sig till tåget och vidare till Sats så har du restiden. Sjukt bra! I synnerhet när tågen funkar och nu när jag åker ”gratis” med sommarkortet.
Prformance strength-passet är utan tvekan ett av de roligaste gruppträningspassen jag vet och jag har varit på en hel del… De är t o m roligare än mina egna! Då är det bra! Jag vet också att jag garanterat kommer känna av det några dagar framöver. (Gör man inte det så har man till 100% fuskat!)

Marklyft, pistolsquats, rodd, kettlebell-swing och ”maghjul” var på agendan i dag.

Men dagen har ju fler timmar och jag hann även springa en sväng s-a-m-t-i-d-i-g-t som solen visade sig! Börjar helt ärligt bli mer och mer skeptisk till det där ”klimathotet” och hur allt kommer värmas upp pga ”extremvärme”. Eller har den där värmen bara missat Sverige? Det är ju inte nog med att det regnar i princip non-stop, det är ju snorkallt också! Hur tänker du?

Det regnade på exakt alla håll när jag cyklade till och från badet men där inne var det åtminstone uppehåll. Blöt blev jag ju förstås… haha! Passet gick riktigt bra, precis som de andra två så jag är jättenöjd och känner mig redo för ännu en jobb-helg.

Kram från Ingmarie

 

När känslan egentligen ljuger

Jag hade programmerat in ett nytt pass på Garmin. Trodde jag. Eller ja det hade jag men det var helt åt fanders fel vilket jag kom på efter typ 5 intervaller men istället för att fippla med att lägga in det rätta passet så gjorde jag det enkelt och tog en gammal goding. 3 x 5-3-1 min + de där 3+2-minutarna innan.

Jag blev jättetrött!

Trodde jag sprang fortare än jag gjorde för Garmin ljuger väl aldrig antar jag? Å andra sidan bryr jag mig inte jättemycket om farten så länge det känns som jag springer fort. Det är jätteintressant det där för jag kan uppleva det som att jag springer lika snabbt som för 20 år sen när tusingarna gick i 3.20 fart. Nu är de minst 1,5 minut långsammare! Hur kan man bli så lurad av sig själv?

Jag var så trött att jag kollapsade på soffan en stund. Men jag klarade mig i alla fall från ösregnet som kom och efter mat och en stund i min lilla ateljé så var jag redo att rulla i väg med hojjen till tåget och Halmstad.
Udda vecka betyder ju Sats-jobb och i dag passade jag på att ta en fika med min vän Karin före jag gymade och hade mina klasser. En full rulle och en mega-lugn.

Det mest fantastiska i dag är på något vis ändå att tågen funkade perfekt och har gjort ända sen vi flyttade hit! Hoppas det är så i morgon också när jag tar det åt andra hållet först.

Kram från Ingmarie

Ny studs

För ett tag sedan fick jag en hel låda med 4 par nya Newton-skor. Eller det var inte riktigt sant för även om jag är sponsrad så betyder det inte att jag får obegränsat med skor. Däremot får jag bra rabatt och det är guld värt. (Vill du också ha rabatt så kan du använda koden  FAMILYANDFRIENDS.)

Att inte behöva snåla med skor och springa i dem fastän de är utslitna är extra skönt med tanke på hur lätt mina fötter blir ledsna. Slitna skor är rena döden för dem. Nya skor däremot! Olalalllaaa! Älskar känslan! Som att studsa fram på fjädrar!

Så hade jag det i dag. I sagoskogen.

Gillar du nya skor?

Kram från Ingmarie

Hur man vänder en eländes-dag. till en toppen-dag

Ibland blir en dag precis tvärtemot vad man trott. Denna tisdag skulle börja hos tandläkaren (igen) och jag visste inte hur ”illa” det var. Lägg till att jag är nyopererad sen i går och att tanden jag behövde ta bort var ingen enkel historia och hålet krävde många stygn efteråt. Jag och värktabletter är heller ingen bra kombo, jag blir helt sänkt, men jag är såklart tacksam över att de finns och tar när det behövs. Smärta orsakat av ex en operation kan man nämligen inte ”vänja” sig vid och det kan t o m bli värre om man inte bryter den.
Så jag trodde det skulle bli en smärtsam, jobbig, lång, seg och tråkig dag.

Tji fick jag!

Tandläkaren Charlotte och tandsköterskan Dennis som jag har hittat här är outstandning! Som 60-talist har jag sjuklig tandläkarskräck efter alla fysiskt och psykiskt smärtsamma besök och mår dåligt flera dagar före jag ska dit. Ännu värre är det under tiden och jag mår nästan inte ens bra efteråt för då är jag orolig något ska hända så jag måste dit igen. De jag haft i vuxen ålder har varit bra men spåren sitter tydligen väldigt djupt rotat.
Men nu tror jag banne mig jag kan slappna av för att besöka dessa två är som att gå på en liten fest! Nej jag skojar inte! De är inte bara superproffsiga och kunniga utan även snälla, trevliga, roliga och enormt lugnande. Dessutom är miljön fantastiskt vacker och stillsam.

Allt gick smidigt även i dag och eftersom jag får träna ”fullt ut” igen så stack jag ut och sprang så fort jag kommit hem. Trots tung kropp så var det underbart!

Tog en (välbehövlig) kort tupplur och fick massor av ny energi för att gymma. Kände mig stark och tog i så svetten rann.

För några veckor sedan hade Sats en Insta-tävling och jag var med trots att jag aldrig vinner men tydligen gör jag det för kolla! En stor påse med fina grejer som en yogamatta, ett block, gummiband och en boll. Nu ska jag tävla mer!

Allt detta firade jag på mitt bästa sätt.

Nu var ju dagen inte slut där. Vi fick ett ryck och hojjade iväg till Kärnan. Försvarstornet uppe på höjden vars historia började år 1070. Vi trodde det bara var själva utsikten som var grejen men det finns massor av jättefina utsällningar och audio-berättesler att se och lyssna på. Upp till toppen är det 146 snirklande trappsteg och väl där uppe ser man långt mer än hela Helsingborg. Vem behöver New York när man har Helsingborg?

De högsta husen längst bort är där vi bor.

Så summa sumarum så kan i princip vilken dag som helst bli en toppendag! Även de som från början verkade bli bland de dystraste. Jag behöver inte ens några värktabletter längre! Hurra!

Kram från Ingmarie

Bockstens trail med efterfest

Aldrig hade jag kunnat ana vilken heldag det skulle bli när klockan ringde kl 07 och det var kanske tur för då hade jag kanske blivit trött redan innan.

Vi hämtade upp Maria för att åka till Åkulla och Bocksten trailrun. Maria skulle springa 12 km, Anders 5 och jag 22. Det märkliga var att Maria startade först, en kvart senare Anders och ytterligare en kvart senare jag. Jag kan inte riktigt få ihop varför de valde den ordningen. Själv hade jag ju valt de längre sträckorna först. 44 km startade kl 08 så där var det ”rätt” tänkt.
Förutom lite kaotisk parkering så flöt det i alla fall på bra och jag kunde heja på båda när de sprang iväg.

Hela loppet var i princip fullt och i min klass tror jag taket var nått med 350 deltagare. Totalt var det ca 1000 deltagare och det är verkligen bra för ett traillopp ute på vischan.

Så här beskrivs 22 km banan;

Rundan följer delvis 12 km banan men gör en fantastiskt vacker 9 km extra loop längs ytterligare tre vackra sjöar och magisk natur. Ca. 500 hm slingrande tekniska stigar, offtrail, skogsbilvägar och grusväg väntar er som tar er an denna utmanande bana! 

Jag kan garantera att det stämde med råge. Uppförsbackarna tog aldrig slut, t o m upp till målet var det en, och nedförsbackarna var oftast väldigt branta och/eller innehöll rötter, stenar och slirig gegga. Vi tog oss genom träsk och djupa bäckar, över och under elstängsel, klättrade över hala stenar och snubblade på grästuvor. Hade det inte varit för att banan var extremt välmarkerad så hade jag inte ens sett vissa av ”stigarna”. (Läs Obanat med stort O.)

 

Men den här banan alltså. Den är så vacker att det nästan gör ont och att det var perfekt väder och trevliga människor att snacka med emellanåt gjorde ju inte det hela direkt sämre.

Jag tog det lugnt, hann ju t o m att ta en del bilder, för mina enda mål var att hålla mig på benen och att komma i mål vilket jag gjorde. En bra bit efter ungdomarna på toppen men däremot i toppen (faktiskt 1a)  bland damer i min ålder så jag är jättenöjd. Skorna är nog inte riktigt lika nöjda och kommer aldrig mer bli sig lika trots vattenslangen..

Alkoholfri såklart

Alla nöjda och glada och jag är tacksam över att de ville vänta på mig

Vi hittade en ljuvlig sjö att svalka oss i bara en kort bit från tävlingsområdet. Så himla underbart!

Via ett galleri jag ska ställa ut på så småningom och en dusch i Halmstad-lyan hamnade vi på mysiga Rotundan tillsammans med mamma och Ulf. Smörrebröden där är jättegoda!

Men dagen var inte slut där. När vi kommit hem och packat upp fixade vi lite picknick-mat och cyklade ner till stan för att kolla in HX-festivalen med allt från danskurser, tivoli och oräkneliga olika sorters mat till marknad, styrkeutmaningar och artister och allt var gratis (!) att uppleva. Helt otroligt mycket folk men det var lugnt och städat utan några incidenter. Jag älskade det! Helsingborg levererar om och om igen!

Bäst var ändå dessa. Galet bra!

Det blev verkligen en magisk kväll på en magisk plats och ett perfekt avslut på en magisk dag.

Kram från Ingmarie

 

Älskade sommar

Om jag hade kunnat hade jag stannat tiden nu,  Eller i alla fall sett till så vi hade den lite längre än de få ynka månaderna/år som den är. De här varma dagarna är ännu mer lätträknade och jag kan helt ärligt bli ganska irriterad på folk som gnäller över dem. Vi har betydligt fler kalla och regniga dagar än dagar med + 25 grader eller mer.

Det var i alla fall  väldigt många som liksom jag njöt av finvädret i dag. Både i skogen och vid havet. Bokskog är nog den vackraste skog jag vet. Det är som att vara i en grön kokong där mjukt ljus strilar genom trädkronorna.

Det blev bara en kort tur för dels vill jag spara benen till lördag och dels skulle jag träffa en ortoped som är specialist på ”min typ av  fötter”. Det första han nästan sa är att ”jag förstår att du har ont när du springer men jag förstår inte hur du kan springa”. Minst fem av mina tår är helt ur led och exakt hur många och hur mycket får jag veta när de röntgats. Sen ska jag klura på om jag vill bli opererad eller ska vänta tills det absolut inte går längre..  Det finns ju inga garantier för att det blir bättre men han var ganska optimistisk till att åtminstone få de ”små” tårna rätt igen. Själva stortåna och hallux valgusen får vänta för det kommer kräva steloperation av hela stortålederna och det i sin tur kan göra att jag absolut inte kan springa.
Det blir lång rehab och sjukskrivning, särskilt eftersom jag behöver operera båda fötterna, och det kommer bli en vansinnig utmaning för mig att inte få träna men allra värst är nog att jag inte kommer få varken simma eller bada på 5-7 veckor. (!!!!!!!) Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag komma på något knep.. haha!
Om jag bestämmer mig för att göra det vill säga och om läkaren tror det kan bli bra efter att han sett röntgenbilderna…

I dag var det om möjligt ännu härligare än i tisdags att simma i havet. Vattnet här är verkligen ofattbart fint och det funkar fint att simma mellan bryggorna. Just i dag var det massor av folk både i och jämte vattnet så jag kände mig extra ”vaktad”. Ville nästan inte gå upp och jag tror jag hade klarat mig fint med bara en swimrun-dräkt. Det kändes snudd på för varmt med våtdräkt nämligen!

Kram från Ingmarie

Soldriven

Sol och över 25 grader!  När man är solskensdriven som mig så var det egentligen inte ett dugg konstigt att intervallerna kändes så galet lätta i dag.

 

Det var inget märkvärdigt pass, 20 x  60-30 sekunder men det viktiga var att det kändes bra och det gjorde det! Helst hade jag velat vara ute i finvädret hela dagen men plikten kallade och jag tror banne mig jag svettades nästan lika mycket på jobbet som på löp-passet.

Men jag är glad för de strålar jag fick och förhoppningsvis är de kvar i morgon.

Kram från Ingmarie

Äntligen!

Äntligen några dagar med Ingmarie-våder. Då gäller det att max-njuta och max-nyttja det! Jag lyckades dessutom göra det i mina två favvo-element.

Skog och hav.

Trailrun i skogen på riktigt pigga ben men jag tog det easy. Njöt av ljuset, dofterna och ljuden. Kan verkligen inte förstå de som springer med musik i öronen utomhus. Då missar man ju inte bara naturens ljud utan även på något vis sina tankar och känslor för hur det än är så distraherar musik. För mig är det just en stund med mig själv, min andning och naturen jag vill ha och behöver och då vill jag inte ha något som stör.  Undantag är förstås bra sällskap men det märkliga är att ju längre man springer ju mer brukar samtalen bli både djupa och viktiga. Det finns ju också en slags oskriven regel att det man pratar om på en löptur stannar där så då är det lättare att prata om det mesta.

Havet var så stilla som det nog någonsin kan bli i dag och jag tror inget hade kunnat stoppa mig från att simma i det. Finns inga ord över känslan. Jag var så lycklig att jag nästan grät en skvätt.

Så obeskrivbart tacksam över att ha allt detta så nära och så lättillgängligt.

Kram från Ingmarie