Ingen vilodag

Förra veckan var en vän och extremt duktig multisportare och coach här, Johan Hasselmark på Aktivitus, och vi pratade såklart en hel del träning. Det blir ju lätt så här när två idrottsnördar träffas… Hur som helst så kom vi in på det här med att man (läs jag) blivit långsammare ju äldre jag blivit vilket i och för sig inte är så konstigt men jag vill bli snabbare än vad jag är och tror det ska gå. Som Johan sa så är jag extremt uthållig så den biten behöver jag egentligen inte alls jobba med utan det gäller att öka upp spänst, styrka och få in mer “hårt och kort”. Egentligen vet jag det men det är alltid bra att höra någon annan säga det också och att få både tips och förslag på hur jag kan gå vidare.

Det knepiga för mig blir inte att träna hårt och kort men däremot att avstå från “kickarna” mängdträningen ger mig. Jag behöver ju träningen framförallt för att inte trilla ner i något svart hål igen och för att orka med jobbet. Att då träna mindre tid, även om det är hårdare pass, känns ju en smula läskigt. Så till en början blir det nog en “mellanväg”. Åtminstone så länge jag är kvar här och har vansinnigt mycket tid över till att träna. Och vila också för den delen. Jag behöver ju varken städa eller göra matlådor!

Så i  dag har det inte varit någon vilodag vilket var helt enl. planen.

Dagen började dock lugnt. Det gör mina dagar i och för sig alltid. Jag undviker alltid att stressa på morgonen. Den där yoga- och meditations-stunden jag har varje dag oavsett var jag befinner mig är guld värd. Extra härlig blir den såklart med denna vyn.

Och kissekatt-besöket.

Efter frukosten sprang jag i väg till “röda vägen” för ett intervallpass. Nu sprang jag i och för sig inte på den för den är gjord av betong och dödar ben fortare än man hinner säga gurkburk. Åtminstone mina ben… Det går dock alldeles utmärkt att springa jämte så det var det jag gjorde. I med och motvind och upp och nedför. 16 x 1 min. efter Johans tips om “hårt och kort”.

Jag blev galet trött. Fick t o m blodsmak i munnen. Men det kändes bra! Jag la även till en del “hopp&skutt-övningar” för att fortsätta öva på (den urkassa) spänsten. PT-Rafael har gett mig många bra övningar så jag vet vad jag ska göra. Det gäller ju liksom bara att jag gör dem också…

Fortsatte sen direkt med nästan en timmes styrka + en timme i bassängen. Uthålligheten är det som sagt var inget större fel på…

Inger hade anmält mig till spinningen på eftermiddagen och jag är ju inte den som är den och säger nej. Kul och bra som alltid!

Tyvärr kunde hon inte vara med på hela själv men hennes Joakim som kommit hit körde och bada kan man ju göra oavsett.

Efter allt detta tyckte jag faktiskt att jag var värd den här.

I morgon ska vi på äventyr!

Kram från Ingmarie

 

 

Bergslöp

Jag kallar det Playitas-berget, för det ligger ju precis jämte, men det heter garanterat något helt annat. Jag tog mig i alla fall upp dit i dag på den lilla stigen. Eftersom jag har ganska rejäl svindel så var det en smula utmanande när det var så brant att jag fick hålla stenarna för att ta mig upp och stigen var så smal att man inte ens kunde ha båda fötterna jämte varandra. Men det var det värt!

Playitas från ovan

Väl där uppe var det helt ok att springa och jag har hittat massor av nya fina trails jag vill uppleva och upptäcka!

Det är också i princip omöjligt att springa vilse. Möjligtvis kan man springa runt, runt och omvägar.

Jag tog det väldigt lugnt för meningen var att detta skulle vara en “vilodag”. Det är lätt att dras med och göra för mycket när man ser alla andra tränar. Allt här är ju liksom upplagt för att man ska kunna göra det och det finns möjlighet till de flesta sporter. Allt från tennis och crossfit till simning, löpning och beach-volleyboll. Nu är ju allt relativt men för mig har den här dagen verkligen varit lugn. Efter den där lilla utflykten var jag på ett Body balance pass i solen. Så himla härligt!


Plus ett kortare simpass. Bassängen ligger precis jämte “utetränings-banan” så det är väldigt behändigt. Att älska att simma är verkligen plättlätt här!

Jag har t o m simmat lite i havet i dag. Så roligt! Och väldigt guppigt!

Kram från Ingmarie

 

 

Fullspäckade dagar

Visst blir det många timmar träning varje dag men det blir också väldigt mycket vila. Att slippa stressa i väg till ett stressigt jobb är hur skönt som helst och verkar göra underverk med både kropp och knopp.

I går hann jag med ett löppass i bergen.

Sen ett kort pass på gymet för de hade städtid och stängde. (Jag hade missat den lilla detaljen. Hygienen är extremt hög!) Men jag bokade snabbt en extra timme i bassängen och fick till både simning och vattenlöpning.🥳

Lite senare blev det ett Power-pass” (typ cirkelträning) tillsammans med Lona på utebanan. Riktigt skoj!

Och ett havsbad förstås men det är ju inte direkt någon träning.

Inte min morgonyoga eller att mata katterna heller men det är mysigt och liksom fridfullt. Sånt som ger energi och lugn för själen!

I dag blev det inte precis lugnare men minst lika skoj. Jag hittade lite nya trails vid Playitas-berget (det heter säkert inte så men det är vad jag har döpt det till) och hamnade i grannbyn Gran Tarajal. Superfint! En bit var även på den som kallas “röda vägen”. Ja du ser  säkert varför den kallas så…


Det kändes löjligt enkelt att springa dit så jag bestämde mig för att köra tröskelpass på tillbakavägen. Det jag liksom inte hade fattat var att jag hade både medvind och en himla massa nedför på ditvägen. Det kom jag på när jag vände… Men jag hade bestämt mig så då blev det så. 30 minuter för att vara exakt. Slitigt men med en bra känsla!

Sen hann jag även med både ett corepass och ett simpass innan lunchen. Jo, jag var uppe tidigt…

Corepasset var en av alla klasser man kan välja mellan här. Lite senare testade jag även “Full body” där  man, som orden avslöjar, tränar igenom hela kroppen. Riktigt skoj! Och bra!


Sen gick jag rakt ner till havet. Jag älskar att allt är så himla enkelt här och att allt är så nära.

För mig är detta som att vara i paradiset. Jag älskar solen, lugnet, miljön och maten är helt ok. Vad mer kan man liksom begära?

Kram från Ingmarie

 

Kissekatterna och ett omvänt Triathlon

Jag skrev ju för någon dag sedan om att det är väldigt mycket katter här och att de har särskilda små hus. Så här ser de ut.

Jag vet inte riktigt vem som sköter dem men alla kan hjälpa till och det verkar funka för de ser välmående ut.

Såklart jag vill  bidra till att de fortsätter må bra.

Husen finns lite överallt. Ett är precis där jag morgonyogar och mediterar så det är plättlätt att gå förbi  och fylla på lite mat. På så vis blir morgonen ännu lite finare och härligare!

På tal om fin och härlig så var löpturen det men jämrans vilka sega ben jag hade sen i går. Backar suger! Grejen är också att alla rundor börjar uppför. Och det är inte många platta sträckor oavsett var man väljer att kuta. Men det är bra tänker jag för backar ger starka ben. Och går det upp så går det ju någon gång även ner om man börjar och slutar på samma ställe.

Jag tog mig även upp på berget här vid Playitas. Inte hela vägen men en bit. Hisnande utsikt och så galet blåsigt att jag trodde jag skulle flyga i väg.

Som jag skrev i rubriken blev det ett triathlon men i helt fel ordning. Efter löpningen simmade jag. Gick betydligt bättre än i går. Då kändes armarna och ryggen som en stor stock. I dag var stocken tack och lov borta!

Sist blev det cykel. Eller i alla fall spinning. Tufft, kul och bra!

Kram från Ingmarie

Lighthouse-run

En sak man snudd på “måste” göra när man är här är att springa till fyren. “The lighthouse-run”. Det är ca 7 km upp dit från Playitas-anläggningen och det är i princip uppför hela tiden. Ibland har man turen, eller oturen beroende på hur man ser det, att ha motvind också. Sista biten är en brant serpentinväg som verkligen suger musten ur benen på de flesta. Landskapet är hisnande och väldigt vacker. Jag fick hänga på några atleter från “Race&Shine” vilket gjorde att det blev ännu lite tuffare för de är en grupp stenhårda triathleter. I ärlighetens namn hängde jag inte helt med de snabbaste, jag försökte inte ens, men bara vetskapen om att det är fler som sliter är peppande tycker jag. Dessutom är det ju faktiskt väldigt roligt att dela upplevelsen med andra.

En del av sista biten upp

Hemåt går det lite snabbare men med möra ben är det en utmaning ändå. Vi tog en liten extra omväg på slutet så det blev 15 km till slut. Jag tror jag svettades bort halva mig! Så himla härligt! Extra njutbart med en (serverad) utelunch efteråt.

Eftersom det ingår flera timmar i bassängen i mitt “rese-paket” så var jag såklart i även i dag. Jag ska simma så mycket jag bara kan och försöka ta igen alla missade timmar pga de där nedstängningarna.

Både simmade och vattenlöpte. Bra kombo! Inger var också med en stund.

Det är ju förresten inte utan att jag börjar känna mig en smula bortskämd när det är så här på varje morgonyoga-stund.

Mest är jag dock tacksam. Inte bara för de vackra morgnarna utan överhuvudtaget. Att få vara här är så lyxigt och härligt att det liksom inte finns ord.

Kram från Ingmarie

 

 

Minns rätt

Det är många år sedan jag var här på Playitas , minns inte ens hur många, men jag minns att jag gillade det väldigt mycket och inte ville åka härifrån.

Jag gillar det fortfarande! Det är precis så bra, vackert och härligt som jag minns det. Faktiskt t.o.m bättre för det är otroligt lugnt. Visst är här andra men det är liksom ingen hets som när det är väldigt många på samma ställe som vill få plats oavsett var det gäller. (Matsal, gym, bassäng, solstol… Ja du vet.) Ett ställe med sådana här skyltar kan man ju förresten bara älska!


Och om man nu är det minsta orolig för att bli smittad av det där viruset så är detta stället man ska vara på! Det är otroligt säkert! Inga som helst problem att hålla avstånd eller följa de väldigt enkla reglerna.
Munskydd krävs när du inte tränar, äter, badar eller solar. (Dvs nästan aldrig om man är som mig…) I matsalen är det bra uppdelat och det är noga att man alltid tar handsprit innan man går in för att hämta mat. Äta kan man göra både ute och inne. Hur maten är får jag återkomma med. Känns lite tidigt att säga varken bu eller bä men so far är den ok.

Jag tog mig upp mot bergen i dag. Sprang lite fel för jag missade markeringarna. Jag känner igen mig men minns liksom inte riktigt var jag skulle svänga av och är man inte uppmärksam missar man de där färgfläckarna som visar vägen. Ovan som man är vid värmen var jag orolig vattnet inte skulle räcka och jag skulle få värmeslag men det gick fint! Tur man är lite kamel. Jag älskar verkligen denna miljön! På hela tiden mötte jag en löpare och en som körde mountainbike. Ja du fattar hur lugnt det är!

Inger cyklade med ett gäng men vi började vår morgon tillsammans med yoga och meditation på “Yoga-verandan”. (Den är ny från förra gången jag var här.) Det behövs nog inte skrivas så mycket om hur det var…

Det finns massor av olika (gratis) pass att välja på och jag valde “stretch and relax” i kväll. Efter simpasset. Denna bassängen måste vara en av världens bästa och vackraste!

Det är bra när man minns rätt.

Kram från Ingmarie

Fri för ett tag!

I går gjorde jag mitt sista pass på IVA på ett par veckor. Jag ska vara tjänstledig och det känns minst sagt fantastiskt! Jag är såklart också tacksam att jag kan med tanke på hur det är men mina chefer är de bästa och efter att ha skjutit upp den här ledigheten tre gånger så är det äntligen dax. Kraftigt förkortad men ändock. Jag får vara ledig! Faktum är att jag tror det är i näst sista sekunden. Jag har inte skrivit så mycket om det här men jag mår inte superbra rent psykiskt. Jobbet tär. Jag har börjat drömma mardrömmar igen, har en ständig oroskänsla i magen innan jag ska till jobbet och jag saknar den vanliga arbetsglädjen. Vi får väldigt mycket stöd och hjälp men det räcker liksom inte riktigt. Hoppas detta avbrott gör att det vänder…

I morgon ska jag dra söderut till värmen så i dag blev det sista passet på ett tag här hemma. Körde ett riktigt bra intervallpass (12 x 2 min.) + utegym.

När jag väl stannade och njöt lite i vårsolen märkte jag hur trött jag blivit men den tröttheten är härlig! Helt annorlunda den jobbet ger…

En simtur i sjön blev det (förstås) också. Jag är ganska säker på att det blir två-siffrigt nästa gång jag är i.

I går blev jag förresten fångad på bild av min kompis Memo. En gång i tiden sprang vi i landslaget ihop. Numera är vi mest Bagis gladaste löpare! Och kanske de mest envisa, entusiatiska och uthålligaste med tanke på hur länge vi hållit på.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Varannan dag

Man får ju säga och tycka vad man vill om vädret men det är åtminstone varierande. Ena dagen sol andra regnrusk på tvären. Men det är åtminstone ingen snö och is!

Himlen bjöd även på en väldigt fin regnbåge mellan skurarna. En klar fördel att ha denna jobb-vy.

Kram från Ingmarie

Pb och en massa annat

I går kom ett stort paket med fyra nya par Newton-pjux. De finns inte i Sverige (vad jag vet) så när jag beställer så beställer jag rejält.

Jag vet exakt vad jag vill ha och eftersom jag haft dem i så otroligt många år nu så vet jag också att jag bara kan kliva rakt i dem och kuta i väg. Det behövs liksom ingen “tillvänjning”. Himla bra och i dag invigde jag ett av paren. Kutade till favvo-gymet med fullproppad rygga. Det gäller ju liksom att planera sin lediga dag.

En del extra kilo att kånka på men turligt nog är de ju lätta att bli av med. 😉

SoFo!

Jag och Rafael brukar inte köra två PT-pass/vecka men nu blev det så för jag ska på vift på måndag och vara borta ett tag. Det var ju nästan så träningsvärken inte helt lagt sig men kroppen är fantastisk. Liksom min PT. Han vet vad som krävs för att det ska bli resultat. Jag satte Pb på en kombo-runda med frivändningar + axelpress , turkish get ups och armhävningar mot stång x 3. Det är verkligen snorjobbigt men jag kapade över 3 minuter mot förra gången! Hade jag inte varit med själv hade jag trott jag fuskade. Haha!

En timme senare hade jag gått genom Södermalm och stan till Stureplan och satt på hojjen för ännu en “The Trip”. Denna gången var det nummer 23. Lika galet kul som de andra gångerna! Jag kommer ha mycket svårt för att “vanligt” spinningpass nu när jag hittat detta.

Så om jag inte är trött i benen, och resten av kroppen också förresten, i morgon kommer jag bli en smula besviken.

Nu är i och för sig träningen en slags belöning för mig men som en extra sådan tog jag en simtur tillsammans med fåglarna i sjön. De är så himla roliga! De leker, bråkar, softar och myser. Och simmar med mig!

Kram från Ingmarie

Favorit i repris

Jag tyckte det där bakvända triathlonet var en så himla bra grej att jag gjorde det i dag igen!

Först löpning hemmavid i starka (och kalla!) vindar.

Hade det inte varit för blommorna hade jag trott det var höst igen.

Fortsatte med The Trip på Sats Stureplan. Nr 22 denna gången. Sjukt skoj och bra! Att köra ett “vanligt” spinningpass efter att ha upptäckt detta känns helt omöjligt.

Det är faktiskt tack vare Petra jag till slut testade. Tur det för ingen tränings-människa vill nämligen missa detta!

Avslutade i Tyresö-basssängen.

Medvetet så kör jag mig ganska tom, dricker mest vatten, så på slutet är det minst sagt en smula segt. Särskilt när jag dessutom har träningsvärk de lux sen i går.

Min tanke är att lära kroppen köra utan (snabba) kolhydrater och det funkar faktiskt ganska bra nu. Efteråt äter jag ordentligt. Någon 24-48-72 timmars fasta är jag inte redo för. Vet inte ens om jag vill bli det. Vi får se.

Det jobbigaste är inte själva träningen utan fraktandet av mig själv. Till Sats går ju an men att sen behöva åka till andra sidan stan för att simma suger. Men nu är det som det är och Stockholm stad lär inte öppna upp på länge. Media fortsätter skrämselskriva vilket såklart gör att folk blir ännu mer rädda. Jag säger inte att viruset är ofarligt men jag säger att det har blivit oproportionerligt stora rubriker om ett virus som de allra flesta inte blir särskilt sjuka av och ännu färre dör av. Jag har förstått att de flesta köper allt som står i media med hull och hår och tar inte reda på hela sanningen. Vi har t o m en underdödlighet i Sverige. Är du under 70 är risken att dö med C-19 obefintlig. Är du över 80 ökar risken att dö men det har ju sin naturliga förklaring oavsett… Nu börjar fler och fler biverkningar från de sk vaccinen även komma fram och då ska man veta att alla är långt ifrån genomkollat. Tusentals har även redan dött av dem. Jag säger som många forskare och läkare som är insatta i detta: låt de som verkligen riskera dö om de bli smittade få vaccin om de vill men låt resten få ett naturligt immunförsvar. Har du antikroppar ska du verkligen tänka till mer än 1199 gånger!

Jag har respekt för viruset, liksom i princip även alla andra virus, men jag är inte rädd. Läs på för kunskap är makt.

Kram från Ingmarie