Hur man kan spendera pengar & tid en helt vanlig fredag

De flesta av oss jobbar troligtvis för att “göra rätt för oss”, för att tjäna pengar så vi kan betala våra räkningar och göra de aktiviteter vi vill på fritiden. Om man som jag dessutom älskar sina jobb (ja jag har flera) så är det ju win-win hela varvet.?

När “måste-räkningarna” är betalda, och arbetstimmarna gjorda, kan man ju välja precis hur man vill spendera det som ev. blir över i form av tid & pengar. En del lägger det på krogbesök, frisören och flådiga kläder. Andra på flashig bil, stor kåk och hypermodern heminredning. Jag väljer att lägga mina små slantar och ledig tid på det jag älskar allra mest att göra. Ja du vet ju. Träning.?

Eftersom jag verkligen, verkligen, verkligen vill bli bättre på att simma så har jag ju sen i våras anlitat Coach Nicolas. Något som visat sig vara bland det bästa jag gjort! Nicolas är guld värd! Lugn, pedagogisk, kunnig och bara så bäst! 2016 är förvisso långt ifrån slut men nu är det fokus på (swimrun-)säsong 2017. En timme teknik kan låta som en baggis men jag lovar att de där övningarna är sjukt mycket svårare än vad de ser ut att vara. Men också sjukt roliga!

Om inget oförutsett händer kommer jag ganska snart få chansen att riktigt gotta mig i nya utmaningar, lärdomar och äventyr på detta camp med coachen. Typiskt bra sätt att spendera pengar och tid på.

Ett annat är att besöka denna shopen.


Aldrig hade jag väl kunnat tro att den skulle bli min absoluta favvobutik!  Men det var inte alls svårt. Finns allt en idrottare kan behöva, supertrevlig och proffsig personal och riktigt bra priser. Särskilt nu när det är superrea!



Hur det där gick är ju inte så svårt att gissa…?

Welcome to the family Zone 3 Evolution.

På tal om coachen så kommer vi snart även att ha ett riktigt skoj projekt tillsammans so stay tuned!

Kram från Ingmarie.

Swimrunsöndag med guldkant

Livet snurrar på i en raslig fart för de flesta av oss. Det ska pusslas, trixas och fixas för att få ihop jobb, hemmaliv, vila och träning. Om man sen dessutom vill göra saker tillsammans med andra så krävs det verkligen att man tänker till. Träna tillsammans är ett perfekt sätt att få den delen tillgodosedd samtidigt som man är social. Jag har märkligt nog mest träningskompisar så på så vis är det väldans enkelt. “Problemet” är att alla oftast inte vill/kan göra samma sak samtidigt. En del vill inte ens göra allt. Jag är inget undantag där heller även om jag älskar att träna. Kanske för att jag ännu inte har någon längtan efter, eller ens fattat grejen med, t.ex klättring, hinderbana och kampsport. Men framförallt tror jag det är för att jag helt enkelt inte har tid med hur mycket som helst. För hur det än är så vill man ju känna någon slags utveckling med det man gör så kör man ständigt nya aktiviteter kommer det inte hända så mycket med just den delen. Dock kommer Cv:t för “har provat på” bli extremlångt. 😉

Jag har inte träffat Karin på 18 evigheter, kanske t.o.m fler, p.g.a just det där livspusslet. Våra liv är liksom helt osynkade. När hon kan så kan inte jag och vice versa. Men i dag fick vi äntligen till det. I alla fall en stund och en stund är bättre än noll stunder, eller hur? 🙂 Vi har en stor gemensam (tränings)nämnare, löpningen, men sen tar det tvärslut på just den biten. Det går dock att klura ihop ett halvgemensamt pass ändå. Jag och Lars ville köra swimrun medan Karin och Ingemar av någon anledning inte alls var sugna på det. Så istället för att alla körde var och en på sitt håll möttes vi upp och kutade 4-5 km. tillsammans innan vi delade på oss och fortsatte våra olika sportlekar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tror Karin och Ingemar fick en härlig tur på slingorna. Svårt att inte gilla dem även om de bitvis är en smula kuperat. Jag och Lars körde två varv på en redan markerad swimrunbana. Ja så bra är det vid Hellas! Två hyfsat långa simsträckor mellan mestadels ganska tuff trail. Lars är en grym simmare men trots att jag fortfarande är långt efter honom så märkte vi båda att jag inte var lika långt efter som när vi körde ihop innan sommaren. Om han nu inte slöade allt för mycket för att vara snäll mot mig vill säga…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är ju inte så rask på trail heller så det tog sin lilla tid. Karin och Ingemar hade fått vänta på oss vid mötespunkten men de såg glada ut ändå. 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men jag är seg, och envis, så när de andra fortsatte hemåt fortsatte jag med mer swimrun. Totalt tre timmar blev det igen och det är jag både glad och tacksam över för helt enkelt var det inte. Gårdagen satt helt klart kvar i kroppen. Vore väl kanske rent konstigt annars. 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Men sen är det ju så himla bra om du minns att jag går en mini-yogakurs. Två nya fantastiskt sköna timmar med bästa Jenny. Nu är jag som ny igen!
img_6641

Kram från Ingmarie.

The race of the races

Så sent som i våras så tänkte jag att det där racet ÖtillÖ var något jag aldrig skulle ens fundera på att göra. Totalt 75 km varav 10 simning. Från Sandhamn till Utö. Det är galet långt! Och tufft. Det var där hela den här swimrungrejen startade och anses i dag som ett inofficiellt VM. För att ens komma med måste man kvala.

Men du vet hur det är. Man ändras och förändras. Dagens sanning är inte alltid morgondagens sanning och vice versa. I dag har loppet gått och jag som aldrig brukar vara förtjust i att kolla när andra sportar har tokglott på livesändningen varje möjlig sekund.

När jag inte glott har jag ändå varit där med tanken. När jag simmade och vattenlöpte tänkte jag på hur många timmar alla där ute på loppet nött i bassängen och att alla där en gång varit nybörjare de med.


När jag höll mitt Indoor Running pass påminde jag både mig själv och deltagarna om att det finns de som har det mycket tuffare och är mycket tröttare just då. Vet förstås inte om det hjälpte. De kanske bara tyckte det var en tramsig jämförelse. Men de verkade ialla fall nöjda och jag hade lika kul som alltid.


Vid varje målgång jag sett har känslorna svämmar över och jag har lipat en skvätt. Ja sån är jag. Men fatta vilken grej det är!  Två och två kämpar man timme in och timme ut genom hav och land. Snacka om teamwork och snacka om att vara ett med naturen.

De första i mål, Lelle Moberg och Daniel Hansson, satte ett nytt fantastiskt banrekord. Sub 8 timmar! (7.59.04) Damernas vinnare, Kristin Larsson och Annika Ericson, förbättrade rekordet med 50 (!) minuter. 9.32.03 timmar lyder det. Mixklassen vanns av Eva Nyström och Adriel Young på 8.49.58. Tror även det var nytt banrekord. Men oavsett så är varje lag som klarade cut off-tiderna och kom i mål superkämpar! Swimrun ÄR tufft på ett annat vis än att “bara” kuta eller simma men som en av kommentatorerna sa: “har man en gång börjat är man fast”.

Någonstans djupt där inne inser jag att jag också vill vara med. Och ska. Innan jag fyller 55. Det kommer krävas jäkligt mycket jobb, svett och högst troligt även tårar. Plus att jag måste hitta någon som är tokig nog att vilja köra med mig. Vi pratar ju många timmar tillsammans här då man dessutom kommer bli sjukt trött. Och det vet vi ju alla att trötthet har en viss tendens att plocka fram mindre smickrande sidor av oss själva.? Men så tänker jag att om andra kan så måste väl jag också kunna?

Mål och drömmar är viktiga men man får ta ett steg i taget. Jag har massor av saker jag behöver förbättra och jag har en plan! Funkar inte den får jag helt enkelt tänka om och hitta en plan B, C, D eller vad som nu krävs. För jag tror att om man verkligen vill något innerst inne så har man också kraften att förverkliga det. Vill man inte på riktigt, tja då blir det heller inget. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie.

Västerås swimrun

Klockan ringde strax efter 06 denna morgon. Snortidigt om du frågar mig. Särskilt en lördag.?

Men det gäller att passa på när det bjuds på swimrunrace för säsongen är kort som en vindpust. Fick erbjudande om att hoppa in som stand-in på Västerås swimrun för några veckor sedan, eller kanske rättare sagt jag tjatade mig till det, och Fredrik kunde tack och lov tänka sig att dras med mig några timmar. I verkligheten blev det nästan en hel dag för vi skulle ju dit och hem med.?  Vi två samt Karin åkte med Jan-Erik  och med så många pratglada i samma bil tyckte t.o.m jag att det var helt ok att sitta still hela vägen. Annars är ju det också en av mina dåliga grenar…


Loppet gick ute på Björnö. Ett ställe jag tills i dag inte ens visste fanns. Ärligt talat har jag inte varit i Västerås särskilt mycket heller. Kan faktist inte minnas när/om jag någonsin satt ner mina fötter där.  Men nu vet jag att Björnö kan bjuda på både backar, stigar, lera, näckrosor i överflöd, vackra vyer, fårhagar, platta rakor och gyttja upp till armhålorna.

Fredrik och jag hade som enda mål att ha kul och kämpa på så gott vi kunde. Så som jag alltid tänker med swimrun. Det är upplevelsen jag är ute efter! Känslan av att inget stoppar mig samtidigt som jag är ett med naturen. Som lag delar man på allt och det gör verkligen att allt blir dubbelt så bra på något vis. Utom när det är tungt för då delar man bördan och den blir bara hälften. Visst är det fint?

Vi hann precis lagom hämta startkitet och svira om innan den obligatoriska genomgången och sedvanliga fixasistaminutengrejerna.. D.v.s. knyta skorna, kolla utrustning, kissa, jogga, kissa igen, jogga, kissa igen, ställa sig i starfållan och babbla.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har ju lärt mig att inte lyssna på vad andra anser vara lagom mycket kläder så jag litade på min känsla. 15-16 grader i luften, ev. regn och 14-18 grader i vattnet betydde värmetröja för mig och inte ens våtdräkt för andra. Hur de andras val blev vet jag inte men mitt var perfekt! Blev varken för varm eller för kall.



Som så ofta var det tokrusning i början men även om 16 km löp +drygt 2 km sim kallas sprint så tar det sin lilla tid och det gäller att köra smart för att inte krokna allt för långt från mål.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Swimrun går absolut inte att jämföra med samma sträcka löpning varken i tid eller ansträngning. Totalt nio sim där det bitvis var rejält guppigt, bitvis sjukt mycket näckrosor av olika varianter att ta sig igenom ( o de är olika för en del vägrar verkligen att ge efter hur man än vevar med armen), bitvis grumligt lervatten som luktade allt utom hallon och någon kort liten snutt med  mer “simvänligt” vatten.

Plus att det var övervägande knepiga i- och uppstigningar. Fredrik fick se, och höra, en av mina ej så charmiga sidor när jag svor högt över den vansinniga idén att ha en uppstigning på en brygga från djupt vatten. Fördelen med mig är dock att jag glömmer fort så 10 steg senare var jag go och glad igen. ?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA


Löpningen däremot var till 90% helt i min stil med springbara vägar och stigar. Fredrik som haft det lite kämpigt med ett knä och därmed tappat löpträning tuffade på bra och när jag märkte att han började bli lite seg babblade jag så mycket att jag tror han glömde att han var trött och mest önskade att jag skulle hålla tyst. Stackars människa… Men han fick vila både öron och kropp under simningen för där är han i en helt annan liga än min.


Jämn och fin fart ända in i mål och så där lycklig och tokglad som man alltid blir av detta!❤️ Tydligen blev vi nia i mixed! Riktigt bra tycker jag!


Actionfotona är tagna av Swimears.com och här är två bönor jag fick med på bild. Annika och Åsa som har samma coach som mig var snabbare än ljuset. Ruskigt tuffa brudar!


Efteråt var det mingel, fika och slapp i gräset med ” mina boys”. Hög mysfaktor på den och det där regnet SMHI “lovat” såg vi inte skymten av. Gillar sådana felprognoser.


Sammantaget ett jättebra arrangemang, härlig stämning, perfekt service  och fin bana (om man bortser från en del av simningen) som ger 4+ av 5 swimrun⭐️ av mig.

Tusen tack för i dag Fredrik, Jan-Erik, Karin och alla andra som jag träffade! Ni vet vilka ni är. Underbart och härligt som alltid! ?

Kram från Ingmarie.

Det är på verandan det händer

För det är här Sickla swimruns tisdagsgäng träffas. På verandan vid Hammarbybackens fot.


Vi börjar alltid med en massa chitchattande. Om hur träningen går, race som körts och race som ska köras, om vilka prylar som är bäst och annat livsviktigt.?

Strax efter 18 är de flesta ombytta och redo men är man inte det, ja då väntar vi andra. Ingen lämnas i sticket! This is a swimrun-family.
Sen kör vi! En del fort som fasen. Andra lite lugnare. Varvet är alltid detsamma och man brukar hinna med 3-6 varv på den där dryga timmen vi far runt. I och med att vi är så många så finns det alltid någon att hänga på. Eller jaga/bli jagad av om man är på det humöret. Men ingen lämnas någonsin ensam sist! Det ser bästa Janne, han som håller i allt, till. För som sagt var. This is a swimrunfamily och vi hjälps åt.?

Så småningom droppar vi tillbaks in på den där verandan igen. Vi chitcattar ännu lite mer, mumsar på något gott och analyserar dagens pass. Kontakter knyts och nya träningar planeras. Social samvaro när den är som bäst.


En del cyklar/springer både dit och hem i våtdräkten. Andra, typ fryslortar som mig, byter även om på den där verandan. Alla varianter funkar.


När klockan  närmar sig 20 vinkar vi bye bye till varandra och var och en drar till sitt. Ännu lite lyckligare! ❤️ Och sen börjar längtan till nästa verandaträff.

Kram från Ingmarie.

Utan (själv)koll (?)

Klockan hann bli över 10 innan jag var redo att svira om till swimrunstassen. (Städ-och tvättdag. Sånt behöver ju också göras du vet.)

– Hur länge blir du ute, undrade sambon.

-Runt två timmar, svarade jag.

-Då är du alltså hemma vid 13.30?

-Nej, nej absolut inte så länge.

Sen var jag iväg. Och klockan tickade på. Fyra sjöar senare, med 10 simningar och en massa kutande däremellan, var jag tillbaks igen. Då var klockan 13.35… D.v.s ganska exakt tre timmar efter jag stuckit ut. Jag tror Anders känner mig bättre än vad jag själv gör. Men är det kul så är det och det gäller ju verkligen att passa på när det är Ingmarie-väder!☀️




Liksom det gäller att passa på att ladda om och ladda nytt i alla batterier inför nästa vecka.

Och frågar du mig så måste det här absolut vara ett av de bästa sätten för det alla kategorier.


Kram från Ingmarie.

Speed i Falun

Det här med att bo på hotell är förvisso überlyxigt men i kombination med extremt mycket jobb så blir det inte så där jättemycket tid över till att varken slöa vid hotellfrukosten eller slözappa mellan tv-kanalerna när man ligger raklång i sängen. Men det är sjukt skönt att slippa bädda. 🙂

De här dagarna i Falun är absolut knökfulla med möten, utbildningar och föreläsningar från tidig morgon till sen kväll. Då gäller det att verkligen utnyttja den lediga tid som trots allt finns för det är ju tack och lov inga slavdrivare jag jobbar för.. Tvärtom uppmuntras all träning och absolut allt som har med hälsa och välmående att göra. Love it!

I går morse sprang jag snortidigt ut till kontoret via en omväg. Det gäller ju liksom att passa på! Jag vet att jag skrivit det innan så får jag väl upprepa mig och ännu en gång och förklara att det är verkligen helt fantastiskt att åter igen få kuta på mina fina rundor här. Falun må vara en liten stad som “saknar” storstadens utbud men som träningsstad är Falun utan tvekan topp 5 i Sverige. I alla fall på min lista.
Kontoret ligger dessutom precis vid vackra sjön Runn och med denna vyn kan t.o.m jag bortse från att det var snortidigt.

IMG_6326runnlop
Hotellet har ett helt ok gym och med tanke på hur nära det är, typ fyra trappor ner, så finns det faktiskt inga som helst ursäkter till att inte nyttja det.

IMG_6344gym
Sen finns ju lunchrasten med. Och med både en gigantisk sjö och jättefina löpvägar utanför kontorsknuten så är valet plättlätt för mig.
Alltså fatta vilken lyx! Att kunna köra swimrun mitt på dagen i och runt detta! Det var nästan så jag dog lyckodöden där ett tag. 🙂

IMG_6338sr3
IMG_6339sr2
IMG_6334sr1
Men jag väntar med att dö oavsett för jag har banne mig inte tid!

Kram från Ingmarie.

Moose2Goose

Cirka 16 kilometer, närmsta vägen genom fina Nackareservat-skogen och förbi Solsidan, ligger Älgö. En skärgårdsidyll så fin att man nästan får tårar i ögonen. Och “värre” skulle det bli men det visste vi inte då. Jag och bästa Fredda skulle köra swimrunloppet Moose2Goose och eftersom SL inte  verkar ha prioriterat sina turer dit så tog vi hojarna. Anders hängde på men skippade den där swimrundelen. 


Stackars Fredda hade nog inte fattat hur slö cyklist jag är men vi hann fram i tid även om uppvärmningen blev en smula skral. Å andra sidan är påklädningen som en halv uppvärmning.?


M2G är inget storlopp men det var fler än jag hade förväntat mig. Och som alltid ser de flesta ut som superproffs och jag känner mig mest som en lantis i storstan. Men jag är utan tvekan en av de mest entusiastiska.? M2G  är även rena sprintloppet. Totalt “bara” 11 km men vilka kilometer!

Starten var direkt uppför en backe på en cykelbana.



Före start hade vi fått veta att banan var ändrad och tuffare än tidigare. Dvs mer backar, mer trail och mer obanat. Den första biten av de 5,5 km vi skulle börja med var förvisso kuperade men det var ju åtminstone fast mark under fötterna. Sen började det. Trailpartiet. Rötter, stenar, stenpartier och en jäkla massa backar. Fredda som är en trailspecialist av rang fick rena promenadfarten medan jag slet som en stackars packåsna. Tack och lov var det torrt i marken så jag slapp slira.? Varmt var det med. T o m jag tyckte det och då är det varmt. På riktigt.?


På något vis tog jag mig till första simningen utan att stå på näsan en enda gång. Trots att det bara var 14 grader i havsvattnet så var det ljuvligt att äntligen få komma i. 


Men det höll på att bli slut på mitt race där. Nästan direkt fick jag problem med andningen. Paniken låg på lur hela tiden och jag var tvungen att pausa. Tanken på att bryta flög genom hjärnan om och om igen. Men så bestämde jag mig. Jag skulle ut till Gåsö även om det hade krävts ryggsim. Eller draghjälp. Så jag började om. Lugnt lugnt. Och sen kom det! Flytet. Frihetskänslan. Styrkan. Mata, mata, mata.. Förbi, förbi, förbi.Och plötsligt var jag framme. Kort väntan på Fredda och iväg igen. Vi hann inte många meter innan vi började med våra “åh”, “kolla”  och “wow” för vilken ö det är! Magiskt och ofattbart vackert. Ännu en gång önskar jag att jag haft en kamera med mig. Gåsö är en privat ö som i vanliga fall bara är “öppen” för de som bor där så allt kändes liksom extra speciellt. Ärofyllt på något vis!  Löpningen där var betydligt “lättare”. Rena autostradan i jämförelse mot Älgö även om det var en och annan backe även där. Sista simningen gick hur bra som helst. Hade kunnat fortsätta ett bra tag till men 350m är inte längre än 350 m hur ljuvligt det än är. Fredda vevade på bra och sen var det bara att spurta in i mål tillsammans som det team vi är.


Direkt fick vi medalj, dricka och fin choklad. Plus att vi innan fått en välfylld goodiebag! Och då ska man veta att det här var ett ovanligt “billigt” swimrunrace. De flesta är annars nämligen hutlöst dyra.

Men inte nog med det. Vi lyckades komma tvåa och vann jättefina priser.


 Plus att vi vann på utlottningen! Hojen var överfull med allt när vi cyklade tillbaks hem igen. Helt ofattbart! Om jag ska vinna på utlottning så är det Fredda jag ska ha med mig för det var ju samma sak förra gången.


Tack Fredda för ännu ett härligt race tillsammans! Du är fantastisk på alla sätt och vis! ? Tack världens bästa sambo Anders för support och fina foto. ? Tack M2G för ett otroligt fint arrangemang. Längtar redan till nästa år. Tack Mighty sport för bästa produkterna. Oslagbara!  Och tack än en gång Nicholas för din coachning. Utan dig hade jag aldrig varit där jag är.

Kram från Ingmarie.

Stora Stöten swimrun i bilder

En sak jag lärt mig om swimrun är att det tar mer kraft och energi än man tror. Man blir inte så där stel och kantig som av att bränna av ett asfaltslopp i full kareta utan mer muskeltrött och liksom seg dagen efter. Jag kan även bli galet sovtrött. Så där så jag skulle kunna stå och sova om det knep.

Någon powernap under dagen har det inte hunnits med, även om jag lätt hade kunnat powernapa hela dagen, men en rejäl sovmorgon, superlångsam löpning, hot yoga och lätt vattenlöpning. Plus en massa annat så jag är redo för en ny resa redan i morgon. Mer om det senare.

Men mest har jag nog tänkt på gårdagens höjdare. Är fortfarande så otroligt uppfylld av allt det roliga och härliga som var. Ska se till att suga på den här karamellen ända till nästa race som visst är redan om en vecka. Swimrunsäsongen i vår del av världen är inte bara kort. Den är intensiv med!

Anders var ju med i går och fotade på en del ställen så för att du ska få se ännu lite mer av hur det var så kommer här en hel bunt med fina bilder. 🙂 Själv blir jag alldeles glad i magen och toklängtar tillbaks när jag ser dem.

Banan för den som undrar hur den gick. Vi sprang alltså nerifrån Falu koppargruva och vidare på stigar som hackades fram för flera hundra år sedan. Vi simmade bl.a i Sveriges äldsta konstgjorda sjö innan vi gick mål i centrala Falun

Banan för den som undrar hur den gick. Vi sprang alltså nerifrån Falu koppargruva och vidare på stigar som hackades fram för flera hundra år sedan. Vi simmade i sjöar, tjärnar och i en å innan vi gick mål i centrala Falun. Ca. 19-20 km löp och ca. 3200m. sim totalt.

Samling och genomgång uppe vid ett av de fina husen.

Samling och genomgång uppe vid ett av de fina husen.

DSC_8649

Gemensam march ner till botten av gruvan där en av männen från dåtiden väntade för att berätta några anekdoter från sin tid.

Gemensam marsch ner till botten av gruvan där en av männen från dåtiden väntade för att berätta några anekdoter från sin tid.

storastoten_bild

DSC_8657
DSC_8659

Och där gick starten!

Och där gick starten!

DSC_8674
DSC_8679

Hela första löpsträckan till första simningen gick i princip uppför i varierande grad. Garanterat ingen som var pulslös där. Det var extremt omväxlande natur med allt från smala stigar, snår och slaggsten till breda grusvägar och t.o.m några stråk av asfalterad cykelbana.

Hela första löpsträckan till första simningen gick i princip uppför i varierande grad. Garanterat ingen som var pulslös där. Det var extremt omväxlande natur med allt från smala stigar, snår och slaggsten till breda grusvägar och t.o.m några stråk av asfalterad cykelbana.

Gör oss redo för en simning.

Gör oss redo för en simning.

DSC_8711

Det som tar tid, och som man kan förbättra massor med rätt träning, är i och uppstigningarna. Det gäller liksom att aldrig stanna upp utan göra allt springandes. Ibalnd går det bra. Ibland mindre bra om jag säger så.

Det som tar tid, och som man kan förbättra massor med rätt träning, är i och uppstigningarna. Det gäller liksom att aldrig stanna upp utan göra allt springandes. Ibland går det bra. Ibland mindre bra om jag säger så.

DSC_8724

Man får vara max 15m. från varandra på simningen så det gäller att hålla koll.

Man får vara max 15m. från varandra på simningen så det gäller att hålla koll på var den andre är. En av anledningarna till varför lina är så bra.

Min härliga teammate Karl!

Min härliga teammate Karl!

Bra med vätske.- och energistationer under hela racet. Och ännu bättre var det ju att Mighty Sport var sponsor eftersom jag tycker de har bästa grejerna alla kategorier!

Bra med vätske.- och energistationer under hela racet. Och ännu bättre var det ju att Mighty Sport var sponsor eftersom jag tycker de har bästa grejerna alla kategorier!

DSC_8740

Mot målet. Bara en simning kvar och vi har massor av energi kvar.

Mot målet. Bara en simning kvar och vi har massor av energi kvar.

DSC_8746
DSC_8750

Om någon sagt till mig när jag bodde i Falun att jag skulle simma i Faluån om några är hade jag gapskrattat. HÖGT! Men se som det blev!

Om någon sagt till mig när jag bodde i Falun att jag skulle simma i Faluån om några är hade jag gapskrattat. HÖGT! Men se som det blev!

DSC_8756
DSC_8763
DSC_8764

Sista uppgången.

Sista uppgången.

Man får absolut inte skräpa ner men jag undrar hur det är med att dra med sig grejer upp från vattnet...

Man får absolut inte skräpa ner men jag undrar hur det är med att dra med sig grejer upp från vattnet…

Är det detta som kalla f-o-k-u-s? :-)

Är det detta som kalla f-o-k-u-s? 🙂

DSC_8776

Sista korta löpet in i mål!

Sista korta löpet in i mål!

DSC_8780

medaljen! Hur cool är inte den? Och stentung! :-)

Medaljen! Hur cool är inte den? Och stentung! 🙂

Så där kul hade alltså vi. Nog blev du lite sugen? 😉

Kram från Ingmarie.

Stora Stöten swimrun 2016

Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Är så vansinnigt glad, tacksam och nöjd att jag nära på vill lipa en skvätt nu när vi sitter här i bilen på väg till 08a land igen. Men det kan jag ju inte göra.?


Stora Stöten swimrun i Falun är utan tvekan något av det absolut roligaste, vackraste, häftigaste och mest fantastiska race jag någonsin gjort! ALLT, och då menar jag verkligen ALLT, var perfekt! T.o.m vädret var perfekt!☀️

Jag och Karl, som jag körde med, träffades för första gången i går kväll för att testa simma med lina. Det blev i Lugnets uppvärmda utomhusbassäng för jag för frusen (läs klen) för att köra  OW.?

Så de där få minuterna var allt vi hade i team-bagaget när vi laddade för starten längst ner i gruvan.


Men jag var faktiskt inte ett dugg orolig över den biten. Karl är förvisso både ung och en tuff triathlet men jag märkte redan efter två sekunder att han också är otroligt ödmjuk, lättsam, flexibel, följsam och supersnäll.

Kl. 12.30 var det genomgång, 12.45 gick vi alla ner till gruvbottnen och kl.13 sprang vi väg. Eller sprang och sprang. Snarare trippade lätt för det är en rejäl stigning den där backen upp. Och det fortsatte upp, upp innan första simningen. Solen sken, benen var ok och vi två både pepp och förväntansfulla.!

Löpningen var magiskt vacker. Mycket trail men ok även för en snubbelfia som mig. Här fick Karl “vila” lite för som gammal orienterare hade han helt klart kunnat köra på väldigt mycket fortare. Jag gjorde i stället mitt bästa för att kompensera min snigelfart under mer löpbara partier och under simningen.

Karl drog på de tre första simningarna sen körde vi fritt innan jag drog på de tre sista helt enkelt för att jag var lite starkare just då. Bara det, att jag drog, känns helt ofattbart! Jag som alltid varit jättesämst och sist på allt vad simning heter. Det där var en rejäl boost för mitt självförtroende kan jag berätta!? Flit lönar sig som sagt var!

Inte en enda gång kände jag att jag ville stanna, att jag var trött, att det var “tråkigt” eller jobbigt. Enda gången jag frös lite var efter simning 3  och 4 i tjärnen och det var för de låg i princip jämte varandra. Hann liksom inte springa mig varm emellan då.?

När vi kom i mål var jag förstås skitglad, vi kom dessutom 4:a, men mest tyckte jag det var trist att det redan var slut. När man känner så efter över tre timmars jobb, då har man jäkligt kul!


Efteråt blev det härligt babbel med sköna människor och vi bjöds på massor av godsaker att käka, fick priser, dusch på Friskis och en stor härlig buffé på Kopparhatten. Vilken festdag!


Stora stöten swimrun får lätt 100 av 10 swimrun⭐️av mig. Helt ofattbart att det bara är deras andra år för det här är ett proffsevent!
Tack Tomas Viker för ett toppenarrangemang. Jag längtar redan till nästa år! Tack alla som hejade och tack alla funktionärer för galet bra service. Tack alla sponsorer för alla fina grejer vi fick och priser vi vann. Tack Robert Westman och Mighty sport för bästa sportdrycken/gelen/barsen. Tack alla som var med för skön stämning och tack världens bästa sambo som kom och hejade och körde mig hela vägen hem efteråt. 🙂 Tack bästa coach Nicolas för all hjälp (hittills) och tusen tusen tack Karl Tiselius för att du var min teammate i dag. Du är fantastisk!?Vilket race vi gjorde!?????????


Kram från Ingmarie.