S-n-ö

När plogbilen, även om det bara är en sån där liten, kör fast i drivorna då vet man att det kommit väldigt mycket snö.?

Liksom när man inte ser varken fötter eller underben trots att man går på en trottoar.?


Det har verkligen vräkt ner snö i princip hela dagen och jag kan inte annat än skratta åt det här. Och fascineras!


Det blir liksom så crazy när bilar, bussar och lastbilar står huller om buller på vägarna, folk åker skidor mitt i stan, det nästan inte går att se ut genom fönsterrutan pga snön och varenda liten kulle förvandlas till pulkabacke. Varför man väljer att köra bil, eller odubbad cykel, en dag som denna begriper jag dock inte. Alla de som slirade/körde fast på vägarna kan ju inte ha livsviktiga jobb de måste ta sig till i tid? SL har väl funkat si så där (som vanligt alltså) men åtminstone tuben har rullat hyfsat regelbundet. “Bättre komma lite sent i detta livet än för tidigt till nästa” tänker jag…



Men jag har hunnit, och kunnat göra, det jag ville rent träningsmässigt. Med hjälp av tuben och benen klarar man sig ganska bra även i ett snökaosigt 08a land.

Cykelintervaller i dag igen. (Nej, jag har ingen hemlig plan eller hemligt cykelmål. Tycker bara det passar bra just nu.?)



Indoor Running klassen var överfull, no wonder, men kvällens pannlampetrail- träning var det klent med deltagare på.



Man skulle ju kunna tänka att det var bara det starka könet som pallade men i verkligheten så visade det sig att passet var inställt i sista minuten vilket vi missat.  Men det blev bra ändå. Snön lyser upp fint och den är galet jobbig att springa i. Särskilt med en tung rygga.


Om den där vintern ska envisas med att komma varje år då tycker jag det ska vara precis så här!

Kram från Ingmarie.

Allt hänger ihop

När man pratar träning, och vad som är “bäst”, blir det ofta mest om olika slags pass, träningsformer och metoder. Självklart är det viktigt och intressant hur man tränar mest effektivt men det är långt ifrån hela sanningen för att “lyckas” med sina mål.  För allt i livet påverkar och allt hänger samman. Den fysiska kroppen är beroende av så otroligt mycket mer än ett “perfekt” träningsprogram. Den behöver även näringstät mat, god sömn och återhämtning. Det där vet de flesta men det vi kanske glömmer är att även den mentala och emetionella delen i oss också behöver det där. Och att vi behöver känna meningsfullhet, glädje och lust liksom vi behöver få kärlek, omtanke, ha ett socialt nätverk och få uppleva uppskattning.Det vi också lätt glömmer är att vi alla är unika med olika bakgrund, har olika behov och olika fysiska och psykiska förutsättningar. Därför finns det inte en metod eller en livsstil som passar alla. Ofta, ofta finns det även en orsak till varför man blir sjuk eller skadad. Eller varför utvecklingen stagnerar. Det är ganska sällan eländesgrejer bara händer eller kommer från ingenting eller ingenstans.

Det är mycket detta funktionsmedicin handlar om och det var bl.a det Peter Wilhelmsson pratade om i kväll på sin föreläsning “Idrottsnutrition”. Liksom vilka positiva effekter fysisk träning har, hur viktig näringen är, hur olika träningsmetoder fungerar, om överträning, om olika kroppsterapier och vilken stor betydelse hormonerna har.


Jag vet att jag tjatat om hans senaste bok x antal gånger redan men om du är intresserad av integrerad idrottsnutrition så är den verkligen fantastisk!

Min fysträning denna dag blev ett lugnt löppass i nysnön. Och eftersom det är en sån där “jeansdag” (d.v.s “vanligtjobbdag”) så har det blivit mycket traskande och en kopp med sånt där lyxigt köpkaffe. ? Tror stenhårt på att det är bra för min helhetshälsa.


Kram från Ingmarie.

15 år

Året var 2001. På hösten. I ett kallt 08a land. En första dejt utanför Åhlens i city. Som blev en fika som blev en middag som blev en resa från Uppsala till Halmstad för Anders för att hälsa på mig och Elvira. Sedan dess har det varit vi. Både ofattbart och helt fattbart. Ofattbart att tiden gått så fort men också fattbart för när man lever med världens bästa man (och katt) så går förstås tiden lite extra snabbt. 

När jag tänker tillbaks på alla år, allt vi gjort, allt vi upplevt och gått igenom så gör jag det med glädje och oändlig kärlek. Livet vill mig verkligen väl som gjort att min livsväg sammanstrålades med Anders trots att chansen egentligen var mikroskopiskt liten. Om det var slumpen eller ödet lär jag aldrig få veta och egentligen kvittar det ju. Det viktiga är att det blev som det blev.

Varken jag eller Anders är några festprissar eller galamänniskor så vi firar detta på vårt lilla vis. Med bl.a. god mat som gör både djur, människor och miljö glada.



Och en passande film. ? En sån man blir glad och varm i hjärtat av.


Och som den bästa sambo han är så låter han mig härja lite som jag vill och behöver. Han förstod direkt det där.?

Så härjat har jag. Chockade kroppen med att köra cykelintervaller. 30 st. olika mellan 2 min. och 30 sek. Nog för att det var längesedan men jag kan inte minnas att det var jobbigt! Och svettigt! ?



Har även kört ett härligt  kvälls-yogapass. Aldrig fel och en perfekt avslutning på vilken dag och vecka som helst om du frågar mig.


Det har varit en jättehärlig dag och jag är otroligt tacksam för allt jag har och får. Hemma väntade vackra blommor för det är så Anders är. Kommer ihåg alla “våra” dagar vilket jag däremot inte alltid gör.?


Men sötast av allt och alla är ändå Elvira.


Hon är ju faktiskt en del av vår lilla familj och har funnits med under alla dessa fina år. Och om jag får önska så önskar jag att det blir många, många fler.

Kram från Ingmarie.

Vegovision 2016

När jag valde vegoliv för över 35 (!!!)år sedan var såna som jag verkligen udda typer. Konstiga, märkliga och snudd på skumma. Första frågan jag genom åren nästan alltid fått är “men hur får du i dig protein”?

Tack och lov har kunskapen om vegetarisk mat nått ut till fler men mystiskt nog är den frågan fortfarande lika vanlig. Tänk så starkt en myt kan bita sig fast i människohjärnan! För såklart det inte är svårt att få i sig protein. (Läs gärna mer t.ex härhär och här.) Inget annat heller för den delen. Tvärtom! Som vego äter man troligtvis mycket mer grönsaker, bär, frukt, bönor, linser, fullkorn, nötter och annat än “allätaren”. D.v.s mat som är näringstätare än vanlig husmanskost. För den som är intresserad finns det obegränsat med studier som tyder på att vegomat är hälsosammare. För att inte tala om hur mycket djur-och  miljövänligare det är. Och hur mycket effektivare det är för att få fler människor att kunna dricka sig otörstiga och äta sig mätta.Har du t.ex tänkt på att en ynka hamburgare kan “kosta” 2400 liter vatten? Eller att ett kilo kött kräver 10 kilo spannmål? I min värld är det både ett stort slöseri och oerhört oetiskt. Läs gärna mer här och här om köttets påverkan på vår jord och vår hälsa.


En annan fråga/ kommentar jag hört oräkneliga gånger är “men vad ska vi göra av alla djuren då”? Egentligen är det där så korkat att jag nära på inte ens orkar kommentera. Om det är en av dina funderingar så läs mer ex. här och här. Även här är en annan bra “argumentsida”.?

Nu för tiden har ju människor börjat förstå allt det där och göra fler medvetna val. För vi har ett val och det finns oräkneliga alternativ!  Jag och bästa Karin besökte Vegovision i dag. En stor mässa som i dagarna två bjuder på massor av vego-inspiration. Inte bara när det gäller mat utan även när det handlar om vad vi sätter på kroppen i form av hudvårdsprodukter och kläder.


Det var tur vi var hungriga när vi kom dit för jösses så mycket smarrigt det bjöds på! Och så underbart att så många hittat dit! 


Vi  shoppade loss riktigt duktigt. Bl.a köpte vi oss en sån här varsin bok. 


Och både väskor och påsar var proppfulla innan vi var klara.?


Jag känner mig fortfarande proppmätt trots att jag före var vrålhungrig efter att ha kört tokintervaller på hamsterbandet.



Och efter mässan körde på gymet så svetten rann.


Men jag ska nog få ner lite till. Min mage brukar inte vara svårövertalad när det gäller (vego)mat.?

Kram från Ingmarie.

Paradiset i 08a land

Jo det finns faktiskt där. På två, snart tre, ställen. Paradiset i 08a land  har förvisso inga palmer, vita stränder , bambuhyddor eller smaragdgrönt vatten men det är ändå ett paradis på sitt vis.

Ett matparadis!


Här hittar du massor av (eko)frukt och grönt och allt du någonsin behöver för att göra bra och näringsrik mat. Här finns hushållsgrejer, böcker, hudvård, kosttillskott och en jättefin “foodbar”.  Om du varit på Wholefoods i t.ex USA så vet du vad jag menar. Man vill liksom aldrig gå därifrån. Begriper inte varför det tagit så lång tid för mig att hitta dit när det även finns en på Söder. Ja jag skäms! Enda ursäkten jag har, och den är pinsamt dålig, är att den ligger på ” fel tublinje”.


Men i dag har jag alltså äntligen varit där. I många timmar! En del av tiden ägnades åt att bara gå runt och kolla, klämma, lukta, smaka och köpa mumsiga grejer. Mesta tiden ägnades dock åt att presentera och intervjua Peter Wilhelmsson som bl.a skrivit denna fantastiska tegelsten. 600 nördiga sidor om integrativ idrottsnutrition.


Hur skoj som helst och massor av härliga människor som kom och lyssnade.? Självklart bjöd vi på färgglada, goda och näringstäta drinkar, smarriga bars och fina erbjudanden från Alpha Plus. Är man i Paradiset så är man och då ska man ju såklart ha det allra bästa.


Nästa gång ska jag gå loss i Foodbaren. ?

Kram från Ingmarie

Glödheta 08-tips

Denna veckan är proppfull av roliga event i 08a-land och även du är välkommen på samtliga!

På onsdag är det dax för pannlampetrail-löpning igen tillsammans med mig och Coach Nicolas.Garanterar att det blir svettigt, mjölksyrefullt, utmanande, lärorikt, skitigt och  superskoj. Mer info  hittar du här.


Peter Wilhelmsson har jag känt i över 10 år och hans CV är längre än hela gröna tub-linjen. Han är bl.a näringsmedicinare, naturläkare och har specialkompetenser inom både föryngrings- och funktionsmedicin. Peter har över 35 års erfarenhet av näringsmedicinska behandlingar, är grundare och lärare på Nordiska närings- och fytoterapiskolan och Näringsmedicinska skolan och även grundaren till både Alpha Plus och IFM kliniken. Han har skrivit 12 böcker och sprungit 13 marathon, ca 30 halvmarathon och ca 10 Lidingölöpp 30 km för att nämna några löp-lopp. Han har även gjort 2 triathlon olympisk distans och en svensk klassiker. Ja du fattar nog. Det här är ingen “vanlig” man.? På torsdag blir det intervju av mig och boksignering av hans nya bok “Snabbare, starkare, friskare” på Paradiset. Boken är en tegelsten och ett “måste” om man gillar och är intresserad av träning. Den kommer även att finnas till specialpris just den dagen. ? 239 spänn. Det är ett kap. Jag lovar!


På lördag är det sen Vegovision i Stockholm. Kommer finnas t.ex. föreläsningar, utställningar och massor av spännande vegomat att testa.?


Hela denna veckan är det också “Vegan Vikings intar Stockholm” med massor av smarriga erbjudanden.


Ja du ser! Rena partyveckan!?

Frågor? Just ask! Förhoppningsvis kan jag svara.?

Kram från Ingmarie.

Två mörka i Falun

Låt dig inte oroas över rubriken. Det enda som varit mörkt är att träningspassen varit förlagda utanför dagsljusets lilla besök. Men det är helt ok det med så länge det inte är så varje dag. Då hade nog t.o.m jag haft svårt att finna motivation…? Eller så hade jag blivit inomhusidrottare.?

Mörkt som natten var det i alla fall när jag begav mig ut imorse. I min värld var det förresten fortfarande snudd på natt. De enda till fots som jag mötte var några hundägare och ett par där den ena gick med stavar och den andra med rullator. Sånt händer nog bara i Falun!

Den lilla vita pricken till höger på bilden ovan är en av Faluns stora kännetecken.

Bilden nedan är från en del av rundan runt sjön Tisken. En annan av sjöarna som är tokbra för fart-träning. Dock inte före solen gått upp. Särskilt inte dagen efter ett annat “sjöpass”

När det var dags för kvällspasset var det lika mörkt men Lugnets stora anläggning flödar tack och lov av ljus.


Det här är ett eldorado för varenda idrottsnörd och snudd på ett måste att besöka om man är på Falubesök. Det är även en av anledningarna till varför jag älskar den här staden och undrar hur i all sin dar vi kunde flytta härifrån? Där finns t.ex.  gym, simhall, bollhallar avi lika slag, innebandybana, ishallar, friidrottsbanor både ute och inne, fotbollsplaner, cafe, golfsimulator, sportshop och jag vet inte allt. Eftersom jag kom på samma tid som väldigt många andra hade jag laddat för ett trångt och bökigt simpass. Ett sånt där man riskerar krockar, slag på fötterna av händer/paddlar, tår och/eller simfenor i ansiktet och lika ojämn rytm som en hackig LP-skiva.(Är du väldigt ung får du googla vad en LP är.?)

Men laddningen visade sig vara helt onödig för trots att det bara var en crawlbana var vi som mest fyra pers där. Däremot var det packat i motionssim-delen, förenings-delen och så småningom även vattengympa-delen. Snacka om dubbelflyt!


Men såklart har det inte varit så där mörkt hela dagen. Under pauserna på kontoret är det bara att gå utanför dörren och njuta av detta.


Runn är utan tvekan en av universums/Guds/naturens/högre makters gåvor till oss människoknytt.❤️
Kram från Ingmarie.

Trippel-onsdag

Nu är vi igång! Jag och Coach Nicolas.


Åtta  trailrunning-pass med fokus på att bygga en bra bas. Reflexlöpning, pannlampa, teknik, trail och  styrka i en härlig blandning.

För mig är detta  dubbelbra. Samtidigt som jag får öva mig på en massa nytt, träffa härliga människor och lära ut en del av det jag kan så får jag också egen träning.
Vi var nästan 30 pers i olika åldrar, former, erfarenheter och mål som samlades vid Hammarbybackens fot. Men det spelar ingen roll för man kan ändå både träna och ha skoj tillsammans.


Och jäklar vad vi körde! Var och en utifrån sin nivå och ambition. Uppvärmning, teknik och obanad back-reflexbana x antal varv som avslutades med cirkelträning a la Nilsson. Sen var det spagettiben på samtliga. Jag tror jag kan sätta en fet peng på att alla som var med kommer att komma ihåg oss några dagar framåt…?


Nu sitter jag i soffan och oroar mig en smula för hur jag ska ta mig upp ur sängen i morgon. För detta var inte det enda jag gjort. Det gäller ju att liksom att passa på när tid och möjlighet finns.

Dels har jag kört en bunt två-minuters intervaller i skogen så gruset sprätte. Eller i alla fall så löven yrde. Hoppas de håller sig så här vackert länge!


Och eftersom jag ändå var på Sats för att hålla en  klass så passade jag såklart på att slita lite på gymgrejerna också.?


Å andra sidan hann jag liksom aldrig varva ner så mycket mellan fys-aktiviteterna att jag hann komma in i “softat-modet”.  Du vet det där när man liksom kommit igenom endorfinstimmet och man bara är toksömnig.

Om du bor/är i 08a land de närmsta månaderna är du förresten mer än välkommen att hänga med på onsdagskvällarna.


Kram från Ingmarie.

Havet & värmen

Av rubriken att döma skulle man kunna tro att jag är vid havet i något varmt land men tyvärr. Inte ännu i alla fall.? Men vet du, i Halmstad kan man få båda de där grejerna trots att almanackan säger oktober. Inte riktigt på samma gång men nästan.

För havet är aldrig långt borta här. I dag valde jag att ta mig till Östra stranden. Fina sommardagar är där packat med folk och alla de söta  små stugorna är bebodda. Nu är allt öde. Stranden var tom sånär som på några fåglar, en människa och två hundar. Strandstugorna är låsta och igenbommade. Kioskerna, serveringarna och mingolfbanorna likaså. Men jag tycker det är härligt på sitt lilla vis.



Jag tror förresten att vi alla borde göra som naturen när hösten och vintern kommer. Tagga ner. Lugna oss. Skapa tid för vila, återhämtning och reflektion. Verkligheten verkar dock vara en helt annan för de flesta. Många stressar och jobbar som galningar och det verkar som att nästa paus blir först till jul. Men bara en kort period för sen är det ju nytt år och då ska det nystartas som bara den. Det är ju helt crazy när man tänker efter! ?

Så att vara vid havet är verkligen lugnande för själen. Och kroppen. Det går liksom inte att stressa där.



Samma sak i skogen. Det fina är att här hänger de i princip alltid ihop så på hemvägen sprang jag på fina stigar som slingrade sig mellan träd och små stugor.


Och värmen?

Den hittar man här.


Jag vet att jag sagt det triljoner gånger innan men det här är ett av de bästa yogahak jag någonsin varit på. Och de har hunnit bli en del.?

Så nu är jag samtidigt både  energiboostad och lugn in i själen. Och härligt varm. Trots kalla höstvindar.

Kram från Ingmarie.

Mental Health Run 2016

Ska jag vara helt ärlig så var jag inte ett dugg sugen på lopp i dag. Egentligen var det väl ingen särskild anledning. Jag var bara osugen. Eller kanske det finns en anledning när jag tänker efter. Min “säsong” har varit lång, typ hela året, och jag var nog i grunden ganska “färdigtävlad” redan innan Lidingöloppet men ibland blir det ju inte riktigt som man planerat du vet.

Anledningen till att jag ändå tog mig ända bort till Sjöhistoriska muséet på Djurgården för att kuta Mental Health Run var dels p.g.a ett jobb om det hela och dels för att jag tycker syftet med loppet är enastående bra. Psykisk ohälsa är fortfarande, trots att vi skriver 2016, tabubelagt, skämmigt och ofta förenat med stor okunskap. Även inom vården. Jag har ju själv haft perioder med bl.a djup och svår depression så jag kan nog säga att jag vet.

Psykiatriläkaren Anna Malmqvist ville ändra på detta och drog därför igång det hela förra året. Dels för att skapa en mötesplats för drabbade och dels för att anordna en plattform för att nå ut till fler. Loppet kommer gå nästa år också och både Malmö och Storfors (!) har sina egna Mental Health race.

Start och mål var utanför Sjöhistoriska och banan (5 km.) gick runt Djurgårdsbrunnsviken. Det var väldigt många fler löpare än jag hade trott och köerna till nummerlappsutdelningen var lång och ganska seg.

img_6984
img_6986
Kallt var det med. Så in i bängen. Tröja, tre jackor, vantar, mössa, luva och fetbyxor. Ändå frös jag. Hur ska det här gå? Det är ju bara oktober!

img_6982
Tacksamt nog var de på museet supersnälla och lät oss klenisar komma in för att värma oss och nåla på nummerlappen. Det är nämligen inte så enkelt med stelfrusna fingrar och huttrande kropp att hantera säkerhetsnålar. Jag hade tänkt kuta barbent men insåg ganska snart att det skulle inte bli så bra. Isben har liksom en tendens att inte funka så bra om man vill kuta. Inte till något annat heller förresten. Eftersom toaletterna var gemensamma, och jag behövde svira om, så smet jag in här för att inte chocka de andra gästerna. Ett sånt rum borde väl kanske inte behövas men just där och då tyckte jag det var väldans bra. 🙂

img_6985
Det blev långbrallor under kjolen. Plus långärmat, vantar och mössa. Helt rätt beslut.
Mina tår var inte upptinade förrän jag kom i mål.

img_6987
Loppet är inte så mycket att berätta om mer än att det är en otroligt fin bana och jag var skittrött fastän jag sprang skitlångsamt.
Men det blev ett bra pass och man fick en stor påse med både det ena och det andra när man kom i mål.
img_6995
På plats fanns flera olika organisationer och företag som berättade och informerade om psykisk ohälsa och jag lärde mig massor av nya grejer! Med mig fick jag även en hel bunt med läsvärt material.

img_6998
Det blev inte mycket svettande på det där loppet så det fixade jag på gymet i stället. Inomhus. Fortfarande med långbrallor och kjol på. 🙂

img_6997
Du kommer förresten kunna läsa en mycket utförligare artikel om loppet i nr. 3 av Magasin Spring. Don´t miss it!

Kram från Ingmarie