Spring, sim och mysäventyr

En sak som jag tycker är så extra härligt med livet är att det alltid finns en utvecklingsmöjlighet. Både i det stora och lilla. Jag tror att den dagen man inte vill försöka det längre så är man nog väldigt klar med livet… Som ett simpelt exempel tar jag löpningen. Även om jag är en väldigt mycket långsammare löpare nu mot för 10-20 år sedan, och även mot före diskbråcket, så kan jag ju ändå hela tiden förbättras och utvecklas. Utifrån där jag är just nu. Att jämföra sig mot förr i tiden, eller mot andra, är ju faktiskt ganska meningslöst helt enkelt för att det är absolut opåverkbart. Eller hur?

Så jag kämpar vidare och det känns som det händer grejer. I alla fall små och allt räknas tänker jag! Dagens intervaller var både lite längre och lite snabbare mot förra gången. Och jag blev också väldigt mycket tröttare vilket jag ser som positivt!




Körde också (äntligen) mina hopp&skutt-övningar i backe igen.  (Inte riktigt vågat eller velat pga ryggen.) Jobbigt men underbart! Och här kan jag verkligen utvecklas igen.😄


Simningen är enklare för mig att utvecklas i. Där går min kurva fortfarande uppåt även om jag ser bakåt i tiden.😀 Jag och Micke körde ett PT-pass med Peter, “Pedda”, Pettersson nu i kväll. Pedda är inte “bara” en flerfaldig mästare och olympier, han är  även en vansinnigt bra pedagog. Har aldrig varit med om något liknande! Klockrent!  Dessutom ett skitskoj pass! Nu ska det övas ännu mer! Och nytt PT-pass inbokat.😄

Noga genomgång innan.😊

Mittemellan detta tog jag bussen ut till Paradiset Särdal för att hälsa på Karin igen. Mysigt att se sina barndomsvyer i Harplinge och Haverdal. ( Ja samma Harplinge som Gessle och Gyllene tider.)



Hos Karin var det full rulle med egna barn, andras barn, andra vuxna, hundar och de där fina grisarna! Och så vansinnigt mysigt att jag nära på dog lyckodöden. Igen…


Vi traskade alla ner till havet på den fina grusvägen mellan sädesfälten, ko-och fårhagarna. En idyll man nära på inte tror är sann. Ja du ser ju…



Och jodå jag badade med. Förstås. Och nej, vattnet var inte kallt!



Kram från Ingmarie

Skepp och mys

I dag lämnade alla segel-fartygen i Tall ship race Halmstad för att fara vidare mot nästa stopp i Finland och vidare till Litauen och Polen. Är du i de krokarna rekommenderar jag dig verkligen att kolla in dem.

 Om jag fattat detta rätt så är själva grejen inte ett race som i tävling utan ett sätt att lära upp unga människor hur man seglar och sköter en båt. Ett annat syfte är att man genom seglingen skapar gemenskap, samhörighet och förståelse mellan människor. Plus att det ger både fysisk och psykisk styrka, sinne för ordning och reda och ett sätt att få ökad självkänsla och självförtroende. På varje fartyg måste en viss andel ungdomar mönstra på och vara med. Tänker att det är lite som lumpen men på ett fartyg. 

Hur som helst var vi väldigt många som ville följa och se detta häftiga “tåg”. Utmed hela kusten stod och satt hundratals människor. En del följde dem t.o.m ute på havet i egna (små) båtar. Går inte riktigt fånga känslan och vyn med mobilen men du får fantisera.😀


Mamma, Ulf och jag njöt av utsikten, solen och fika. Supermysigt!




Faktum är att hela dagen varit en njutar- och mysdag. Gym + vattenlöpning efter lite jobb på förmiddagen.


Och härlig hot yoga på kvällen.


I morgon blir det helt annat mys!

Kram från Ingmarie

Bocksten Swimrun 2017 (med xtrabonus)

Nej, det var ingen superbra idé att ladda med Triathlon-arrangemang. Trots att jag somnade toktidigt i går av ren utmattning så var jag helt utslagen när klockan ringde strax efter 06 i morse. Det är tidigt alla veckans dagar för mig och särskilt en söndag! Men vill man vara med och leka får man också följa reglerna. Starten för Bocksten Swimrun var kl 10 så det var liksom bara att gilla läget. 

Karin kom och hämtade mig (lyxigt) och vi for norrut till Öströö fårfarm utanför Åkulla i norra Halland. Det är vansinnigt vackert där uppe med sina berg och dalar, vattendrag, gulliga byar och snudd på oändliga bokskogar.



Någonstans där kvicknade jag till så pass mycket att jag i alla fall kunde fundera på att ta i lite men i stället blev jag skitnervös. Att kuta lopp ensam går ju an trots seg kropp. Då är det ju bara jag som blir lidande. Kuta i par med seg kropp är däremot något helt annat. Kallt var det med. Riktigt skönt få klä sig i neopren. Klenisen jag  garderade mig med både heatseekern och neoprenpannband. Men jag frös heller inte en sekund sen!😄

Vårt tjusiga omklädningsrum. Det är oftast så här det är. Duschar efteråt gör man hemma. Om man inte vill i någon sjö en gång till.😜



Min överdrivna nervositet var (som nästan alltid) onödig. Dels för att Karin är en klippa att köra med och dels för att det kändes faktiskt helt ok. Simningen gick superduperbra! Löpningen var hyfsad. Åtminstone så länge det var  fast mark under fötterna. Det där med gyttja, rötter, stora stenar man måste klättra över, galna uppförsbackar och sumpmark kommer nog aldrig bli min grej. Men när det var grusvägar, nedför, eller mjuka fina stigar utan jox under boklöven, då var det nära på att jag började sjunga en lyckotrudelutt!

Totalt var det ca 16 km löpning (8 sträckor) och 3 km sim (6 sträckor). En sjö var utsatt för en ganska hård vind så det blev guppigt värre. Var himla glad jag lärt mig tvåtakts-andning om jag säger så… Två sjöar hade riktigt grisiga i och ur-stigningar där man var allt annat än ren när man kom upp. En av dem var den sista… Och det var ju det där med den ickebefintliga duschen.😜


Men det fanns en slang att spola av sig med och eftersom alla andra hade gått igenom samma dy så spelade det inte så stor roll när det serverades mat efteråt. Dessutom satt vi ute. Så himla mysigt!

Supergod vegolunch! Ännu en fördel med Swimrun för det ingår i princip alltid mat efteråt.😊


Våra två klubbisar Micke och Magnus var urstarka och kom 3a bland herrarna! Jag och Karin kom 7a av damerna vilket inte var fy skam för vi var största klassen!


Öströö fårfarm är förresten verkligen värt ett besök. Supermysigt och det finns förstås många (lyckliga) får där.




Några som verkligen är lyckliga är grisarna hemma hos Karin och hennes familj. Jag blev helt kär i dem!


Karin bjöd både på kaffe i solen och en massa godsaker från sitt fina grönsaksland. Lyllos mig!



Fatta att jag är lycklig i magen efter en sån här dag!❤️

Kram från Ingmarie

Svett, mat & trolleri

Konstigt att man kan sova som om man vore medvetslös efter en så adrenalinstinn dag som i går. Men så blev det. Sov så där tungt att jag nästan inte rörde mig.😳 Och mådde snorbra när jag vaknade. Och ännu bättre efter den där bauta-hotellfrukosten. Märkligt hur mycket man kan klämma in i magsäcken så där direkt på morgonen. Men jag kände ändå att det inte var läge för att kuta. Särskilt inte intervaller som var min ursprungliga plan. Benen var helt enkelt lite för slitna och jag är verkligen livrädd för att paja ryggen (eller något annat) nu när jag äntligen kan springa igen. 

Så jag agerade som en klok, mogen och förståndig 50+ are bör göra. Jag tänkte om! I stället blev det 26×60-30 på spinningcykeln och styrka på gymet. Därmed inte sagt att det är en garanti till att ryggen, och resten av kroppen, håller sig fortsatt glad men jag har i alla fall försökt. Inte heller betyder det att det var ett lätt pass. Jag slet minsann tills sista svettdroppen lämnat kroppen. Begriper verkligen inte de som lyckas köra cykel-intervaller utan att producera åtminstone en halv svettsjö.



När man är i Göteborg får man inte missa Andrum. Stans bästa (?) vegohak! Den som går där ifrån hungrig får skylla sig själv. 

Och observera min coola tröja! 😍😍😍


Och simsalabim så är jag i Halmstad igen! Älskar känsla när jag närmar mig “hemma”.


Har t.o.m hunnit med ett Brottet-pass.


Kram från Ingmarie

Fest i Götlaborg

Inte ens om jag försöker mitt bästa kommer jag kunna beskriva gårdagens konsert med Coldplay. Det var 100% magi, eufori och lycka. Vilket band och vilken show! Milde  himmel. Är fortfarande kvar i lyckoruset. Spelade in en massa filmer och ska klippa ihop något så småningom. Så jag kan återuppleva hur mycket och hur ofta jag vill.😍 Extra härligt få göra detta tillsammans med Anders och min “gamla” goa vän Heléne!




Över 66 000 människor ( fatta hur många det är!) som delade denna upplevelse men inte något som helst bråk eller känsla till panikträngsel trots att vi stod nere på planen. Inte före och efter heller för den delen. Eller ens när de flyttade scenen för tredje gången och var max 20 m från oss. Så sjukt häftigt! Och jag kunde helt omöjligt hålla mig still.




Trodde inte jag skulle kunna sova men det visade sig vara nemaproblemas i de här sängarna. Extra skönt att slippa bädda. Och bli serverad hotellfrukost förstås.


Dagen i dag har banne mig varit lika euforisk men på ett helt annat vis. Fina Skatås är t.ex aldrig fel och jag blir lika glad varje gång jag kan och har möjlighet att få kuta där. Har du aldrig varit där så skriv genast upp det på din bucketlist!






Den där halvlånga turen var som balsam för själen. Benen var ganska trötta och inte blev varken de eller kroppens alla skrattmuskler direkt piggare av sex timmar på skojiga Liseberg. Jösses vad jag, Anders och lillebror Daniel har skrattat, tjoat, blivit adrenalinstinna  och nära på dött svindeldöden flera gånger om. Kommer ha träningsvärk i både mage och mungipor i morgon. 




Roligast var nog Helix, AtmosFear och uppswinget så de åkte vi flera gånger.😀



Åka karusell och skratta så tårarna rinner tar och kräver en ruskig massa energi och turligt nog finns där ett finfint Vegohak på området nu för tiden. Perfekt så vi orkade roa oss lite ännu mer.




Behöver jag säga att jag kommer somna megalycklig i kväll?

Kram från Ingmarie

Turboladdar

Den här kvällen har jag längtat efter i fem evigheter. Eller i alla fall sen i början av förra hösten. Och nej det är inget spännande race jag ska göra. Det är inte ens särskilt sportigt. Inte heller är det en resa till långtbortnågonstans. (Göteborg räknas i alla fall inte som långt bort i min värld.) 

Nej det här handlar om att få uppleva världsstjärnor och snart får vi se och höra dem IRL!


Och för att väntetiden ska gå fort har jag maxroat mig.

Cykla i ösregn t.ex. Från i dag kan jag nog inte längre kalla mig för solskenscyklist. Fanns nämligen ingenting på mig som inte var regnblött, eller rent, när jag väl var klar. 



Jobba i turbofart samtidigt som vi förflyttat oss är en annan bra grej att få tiden att gå supersnabbt. Hann ju nästan inte doppa rumpan i stolen förrän vi skulle gå av. 😳 Jag vet att jag sagt det (några gånger) innan men jag älskar verkligen att åka tåg! En så otroligt smart uppfinning!


Och bästkusten kan man lita på. Här skiner minsann solen när det vankas party!


Styrketräna tror jag är en perfekt laddning. Särskilt på Kompassen.  Blir sjukt motiverad varje gång jag är där och härjar runt så svetten stänker. Anders verkar dock inte tycka mitt val av pose inför det obligatoriska bloggfotot var någon vidare bra idé…


I morgon väntar en massa skoj om jag inte dött lyckodöden innan vill säga.


Kram från Ingmarie

När-pärlor

Jag undrar om det bara är jag eller om det är typiskt mänskligt. Det där att man kollar på utflyktsmåls-pärlor långtbortistan. Absolut inget fel i det, jag gör det dagligen, men det är nog lätt hänt att man glömmer bort alla de smultronställe som finns i ens närhet. Sånt som ju är både exotiskt och långtbortistan för andra!

Ta tex Flaten.  Denna fantastiska oas bara någon mil söder om vår huvudstads gytter och buller. Här finns stigar, vägar, kolonilotter, klippor, stränder och en magisk sjö. Kommer aldrig tröttna på att vara där. Inte ens på vintern. Jag hojar dit på ett tjillenix och kan sen susa runt där hur länge som helst. Eller tills benen säger stopp.





 Eller tills bad- och simsuget tar över.

Safer-swimmern, badmössa och goggles var förstås med. 😊



Det där var vad jag kallar en perfekt lunchbreak från jobbet. Kneget innebar förresten bl a en tur till fina Nynäshamn. En härlig pärla bara en dryg halvtimme söderut med pendeltåget. Känns faktiskt lite som att komma utomlands varje gång jag är där. Och det stället är ändå bara en pytteliten del av hela den vackra skärgårdens som finns runt omkring. Måste bestämt åka dit på en längre upptäcktsfärd. Man kommer verkligen ruskigt långt med SL-kortet!


Vad har du för smultronställe i din närhet?

Kram från Ingmarie

Lördags-resa

Allt har ett slut. Även Halmstadbesök. Tyvärr. Så i dag var det åter dax för en SJ-färd.


Men jag gillar ju att åka tåg så det går ingen större nöd på mig. Bättre arbetsplats än denna är ju faktiskt svår att få. Dessutom får jag en extra god jobb-disciplin för det finns liksom inte så mycket annat att göra.(Förutom fika, slösurfa, läsa, sova och bara glo.😍)


Just i dag verkade de grå molnen ta paus men i stället för att gräma mig över en missad soldag så gläds jag, och är supertacksam, över yogapasset jag blev medbjuden till. Lotusblomman bjuder på (valfritt) gratis yoga på en av bryggorna vid Nissan nästan varje lördagmorgon en tid framöver. Fantastiskt!



Kram från Ingmarie

Torsdags-kärleksmys

Saknaden efter lilla Elvira kommer aldrig gå över, inte sorgen heller, men här nere har jag en vansinnigt fin tröst. Silver-katten är rolig, söt, kelig, pratsam och störtförtjust i räkor. Så jag fjäskar duktigt för honom. Varje dag.


Han vill gärna vara med och yoga också.


Och hjälpa mig när jag jobbar.


Inte konstigt jag gillar honom så mycket!💕

Hela denna dag har varit mys faktiskt. I alla fall med mina mys-mått mätt. Jag gillar ju att härja på utegym t.ex.


Och drillas av bästa Pernilla på Yogainstitutet. Alltså det stället. Och den Quinnan! Kärlek rakt igenom!

Inte jag alltså utan Pernilla OM du trodde något annat.😜


Har även hängt en stund vid Söderpiren igen. Svårt att inte älska även det stället med sitt lugn, vackra miljö och gofika. De har även en väldigt bra påminnelseskylt till oss alla. Naturen är ingen soptunna men ofattbart många verkar inte förstå det. Hur svårt kan det liksom vara att plocka upp efter sig?


Jag har klippt mig också. Syns det?😀


För tro det eller ej men jag har inte alltid badmössa på eller ser ut som ett troll i huvudet. Ett par gånger om året, när min superfrissa Anne fixar till krullet, så ser jag faktiskt riktigt normal ut.😜



Kram från Ingmarie

Rekat x 2

Den 1/7 går Halmstad Triathlon och eftersom förra årets race blev en sådan megasuccé så måste vi i klubben anstränga oss extra mycket i år. Och det gör vi! Ordna tävlingar i allmänhet, och triathlon i synnerhet, kräver enorma resurser och en minutiös planering.  Jag och bästa Micke är ansvariga för själva löpbanan. Eftersom det samma helg är en himla massa andra aktiviteter i stan så kan vi inte använda riktigt samma bana som förra året. Därför har vi rekat, mätt, funderat och trixat så de grå nästan kokat över. Tur vi hade cyklar, för annars hade det tagit ännu fler timmar, och tur det plötsligt blev sommarväder!

Start- och målområdet i år.



Och jag lovar att årets bana blir minst lika fin och utmanande som 2016. 😄


Mitt andra rek gällde något helt annat men ändå inte för både löpning och simning ingick. För bara några dagar sedan spontananmälde jag och klubbisen Karin oss till Borås Swimrun. Förvisso “bara” sprinten (12 km + 1200m) men för mig, som för bara någon månad sedan inte ens vågade tänka tanken swimrun, känns det här fantastiskt! Ska bli så himla skoj! Jag och Karin körde tillsammans några gånger förra sommaren men mycket har ju hänt sedan dess. Hon är ruskigt mycket bättre på allt. Jag är lite bättre på att simma men väldigt mycket sämre på att springa. 


Men hon är cool och vet läget. Vi testade bl.a med och utan rep, förvaring av rep, diskuterade energi-intag och funderade på hur tuff den där banan egentligen är. Enda vi vet är att den är “krävande” och kuperad.



Och såklart vi klurade på vädret och vattentemperaturen. Men jag har hela kitet med mig så jag är så redo jag kan bli när det gäller den biten.



Kram från Ingmarie