Svett och blod

Det fanns inte en chans att jag skulle kunna köra intervaller ute i dag. Inte ens jogga! Hela närområdet hade förvandlats till skridskobana i morse och om det är något jag inte vill så ör det att trilla och slå mig. I bästa fall. I värsta fall bryter man något. Eller spräcker skallen…😳 Så det blev hamsterbandet. Minns inte när det var sist, har helt enkelt inte haft någon som helst lust, men det gick helt ok och var ju riktigt skoj!

Körde inte “hårt” men tydligen tillräckligt hårt för att få näsblod. 😜Sist det hände var någon gång på 90-talet. På ett hårt höghöjdsträningsläger i USA. Med andra ord far away från lite mesintervaller i en källare.

Men jag är faktiskt inte ett dugg orolig. Trots nästan 2 timmar i Hot salen på kvällen kom inte en droppe näsblod. Däremot vansinnigt mycket svett. Förstås.

Inte ens Guru-Danne höjde på ögonbrynen. Tvärtom tyckte han det var lite festligt. Back to the 90s when I was young and fast liksom. Dessutom fanns det andra, viktigare, grejer att fixa till i min kropp. Den är i och för sig ganska lugn och stabil just nu. Liksom mitt inre. Allt hänger som bekant samman även om man inte alltid begriper varken hur eller varför.

Hur mår du?

Kram från Ingmarie

Två vanliga ovanliga och en helt ny ovanlig

Först de två vanliga ovanliga. Eller om det kanske är ovanliga vanliga…?🙄

Jag är ingen morgonlöpare, min kropp är inte alls med på såna tokigheter, men då och då får jag för mig att testa igen för att se om den (kroppen alltså) möjligtvis har ändrat inställning. Men nej, ingen skillnad ännu. Vaggade fram som en anka och fick inte alls ihop det där med att synka armar och ben. Men det var i alla fall en vacker morgon…

Hot mojo har jag gjort typ hundrafemtioelva gånger men den senaste releasen har aldrig blivit någon favvo hos mig. (Don’t ask why för jag har inget vettigt svar.) Men även här finns förstås undantag. När min härliga lekkompis Sara är i stan och vill testa svettklass så får man välja instruktör väl och eftersom jag vet att Tonnys pass alltid är tipptopp så fick det bli det han hade i dag. D.v.s Hot mojo. Och såklart det blev jättebra!

Så till det helt nya. Eller vanliga nya. Eller ovanliga vanliga nya. Eller… Jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla det!

Hur som helst blev jag medbjuden av bästa Fredda på en högst unik konsert i Katarina kyrka. Troligtvis den första någonsin av denna sorten. Men definitivt inte den sista!

Så här beskrevs den:

Välkommen till en unik och personlig spelning med Magnus Carlson och Weeping Willows. Magnus, som tilldelades Grammis stipendium Årets Hållbara Artist 2017, kommer tillsammans med bandet att genomföra en spelning som efterlämnar minsta möjliga miljöavtryck. “Songs without a trace” kommer därför att framföras helt akustiskt och helt i mörker. Genom att begränsa våra visuella intryck skärps dessutom våra andra sinnen  –  spelningen kommer gissningsvis att bli något utöver det vanliga.

Det var magiskt! Om du får chansen någon gång att gå på något liknande så tveka inte ens en millisekund! Förutom den vackra musiken så påminde Magnus oss även om hur enkelt vi alla kan bidra till en bättre miljö bara genom att t.ex källsortera och tänka på hur vi reser, hur vi konsumerar och vilken mat vi väljer. Lite som jag ju skrev om här.

Av förklarliga skäl finns inga “riktiga” bildbevis men de hade ändå aldrig kunnat förmedla magin för detta är en sån där typisk sak som helt enkelt måste upplevas.

Kram från Ingmarie

Recoverytime

Jag sov 11 timmar i natt. Jo, du läste rätt. E-l-v-a. Plus några timmar innan i går eftermiddag. Tydligen tufft att dra ut en tand… Men sömn är guld! Bästa återhämtningen och dopingen alla kategorier så jag är såklart obeskrivbart tacksam.

Och det går bra! Smärtan har lagt sig, ingen mer blödning (peppar,peppar) och jag har både jobbat (hemifrån), Yin Yogat och kört lite easy poolrun i dag.

Dessutom har jag redan blivit erbjuden nya jobb. Japp. I plural. Så nu återstår det delikata ”problemet” att välja både vilket och vilken ort. Fortsättning följer.😍

Kram från Ingmarie

Klart!

Det man väl kan sammanfatta dagen med är tack gode värld för bedövning, painkillers, universums bästa tandis och soppa…

Att få bort tanden tog sin lilla tid för ”såklart” bröts den av så att det krävdes extra pill. Men det gick ändå väldigt fint och jag förstår nu att den resorptionsskadade tanden inte skulle gått att rädda. Varför den har blivit det lär vi dock aldrig få veta.

Men nu är det gjort och nästa återbesök i hela denna procedur blir (förhoppningsvis) inte förrän i mars.

För att ha en anledning till att gå en promenad i maklig fart när jag väl pallade så gick jag (en omväg) till fina Ekodirekt och köpte några burkar lyxsoppa. Något får man ju liksom roa sig med…De var i alla fall ruskigt goda!

Och när man kämpat tappert trots rädsla, obehag och värk så får man belöna sig med (minst) en valfri kurs. Det är sen gammalt. Mitt val blev ovanligt enkelt.😍👌🎨

Inget ont bla bla bla…

Kram från Ingmarie

Laddar

I morgon är det tänk att den där krångeltanden ska bort och jag får bara hoppas det går så smidigt som möjligt. Funderar allvarligt på att be om något lugnande innan. Eller några whiskey… Funderar även på hur det där med löständer fungerar. Just nu känns det nämligen som ett vansinnigt bra alternativ! 😱

Tandutdragning innebär träningsförbud minst ett par dagar. I alla fall om man vill minska risken för komplikationer typ blödning. Med andra ord gäller det att jag har rastat av mig innan så gott det nu går.

Brukar ju bara mysjogga på tisdagarna för att spara på krafterna inför kvällssimningen men ingen regel utan undantag du vet. Så jag drämde till med 30×30-30 sek. i morse. (Joggvila.) Kändes helt ok! Har dock inget bildbevis men det såg väl typ ut som alla andra tiotusentals pass jag gjort. En lagom mix av svett och snor helt enkelt.

Och simningen, jädrans vad den gick bra i dag! Utan tvekan ett av mina bästa någonsin.

Det känns verkligen som att det har hänt grejer sen jag började köra med Coach Ulf. Inget pass är det andra likt men alla är superroliga och precis lagom utmanande.

Efteråt är det alltid mysbastu och snicksnack så inte konstigt jag ser så löjligt lycklig ut efteråt. Trots glosögon.😜

Kram från Ingmarie

Miljöbalans

Björn skrev ett inlägg om det här med att försöka vara så miljövänlig som möjligt och precis som han äger vi ingen bil (bra) men gör oftast någon långflygning (mindre bra-typ jättekasst för miljön) inkl hyrbil (bu på dig Nilsson) varje år. Vet inte om de där två ändå kompenserar varandra så jag försöker även bidra med det lilla jag kan alla andra av årets dagar. Allt räknas tänker jag och alla kan verkligen bidra för att rädda vår jord. Och bör! Det brinner i knutarna! På riktigt!

Sopsorterar gör väl förhoppningsvis varenda människa nu för tiden? Liksom nyttjar e-faktura/autogiro och pappersreklams-fritt så mycket det är möjligt, undviker palmolja eller andra ”regnskogsskövlande” och giftiga produkter samt köper övervägande eko. Att kött är en miljöbov vet väl också de flesta. Där kan jag nog säga att jag får MVG direkt efter över 35 år med vegoliv. Alltid något. 😀 Om jag inte cyklar, går eller springer åker jag SL eller tåg. I dag blev det mycket sånt så tur jag gillar det!

Springa och yoga är nog också hyfsat miljövänligt. I synnerhet när man som jag använder sina prylar tills de mer eller mindre rasar ihop…

Men å andra sidan nyttjar jag t.ex simbassänger, gym, mobiltelefon(er) och dator(er) flitigt och inget av det där är väl direkt miljövänligt. Så hur jag än vänder och vrider på det så har jag rumpan bak och får fortsätta jobba på att upprätthålla min miljöbalans.

Har du några bra miljösnälla tips att dela med dig av kanske?

Kram från Ingmarie

Ibland är det enkelt att hålla sig från skratt…

Det kan t.o.m vara enkelt att inte ens le…

Kommer du ihåg tanden jag berättade om? Med någon ovanliga åkomma som en specialist från KI skulle fixa i dag. Jag har varit både tveksam och ifrågasättande. Läst på, ifrågasatt och frågat andra som kan det här med tänder. Ingen har väl egentligen 100% vetat vad som skulle vara bäst men till slut var jag ju tvungen bestämma mig för något behövde göras annars skulle det tydligen bli typ katastrof.

Jag ska väl också tillägga att jag inte gillar att besöka tandläkaren oavsett. Allt för många traumatiska upplevelser genom åren har satt sina spår. Men jag har numera världens bästa tandis och känner mig så lugn jag bara kan när det är han jag går till. Nu var det ju dock en annan i dag men det skulle gå fint var jag lovad. Han är specialist och jodå, han bedövar jättebra.

Och visst fick jag bedövning. Massor! Jag ljuger inte om jag säger att jag totalt fick minst 15 påfyllningar. Men det tog inte. Det var även någon ”sten” i vägen som gjorde att nerven inte kunde nås och bedövas direkt. Jag ska bespara dig detaljerna på de 90 (!!!!!) minuter jag genomled där innan man insåg att tanden är bortom räddning och måste tas bort. Därefter blir det några månaders läkning innan jag kan få implantat.

Dvs jag gjorde allt detta i onödan och nu väntar en lång, svindyr, procedur.

Men det är bara en grej av allt och väl det som fick mitt topplock att lyfta.

Jag har även blivit uppsagd från ett jobb. Inte för att de på något vis är missnöjda, tvärtom, utan för att det ska omorganiseras.

Flera i min familj är dessutom allvarligt sjuka. Både människor och djur. Snart närmar det sig även årsdagen från när lilla Elvira lämnade oss och det känns vansinnigt tungt. Saknar henne varje dag…

Simningen gick trögt i dag och diskbråcksryggen är lite tjurig men jag har tack och lov bra hjälp så den biten oroar mig inte så mycket. Men det känns liksom lite märkligt att allt skit kommer på en och samma gång. Eller så är det som min kära vän Camilla sa. Att summan av allt elände är konstant så nu kanske jag får min dos på ett bra tag framöver.😜

Det var även hon som fick hela min deppighet att vända en smula genom att dra med mig på ett Hot vinyasa flow. Hon t.o.m hämtade mig vid dörren! Snacka om lyx! Och som alltid, lite svettig träning gör livet bättre!

Men livet är så här. Det går upp-ner-upp-ner i en Never ending berg-och dalbana. Jag är trots allt väldigt lyckligt lottad och borde kanske inte gnälla men ibland liksom bara orkar man inte.

Det kommer att vända, det vet jag också, och tills dess är det bara att ta en dag, en timme och en sekund i taget. Solen finns ju där!

Kram från Ingmarie

Tisdagsfunderingsfilosoferande

Det här med simning alltså. Hur kan något som ser så vansinnigt enkelt ut vara så infernaliskt svårt? Simma långt och långsamt funkar hyfsat men att simma kort och snabbt känns lika knepigt och ”ouppnåeligt” som att lära sig kinesiska. Eller nej. Snarare som att försöka ta ner månen för kinesiska går ju faktiskt att lära sig….

Simning är svårt just för att det är så himla mycket teknik. Har man inte lärt sig det under utvecklingsåren blir det helt enkelt väldans mycket mer komplicerat.

Men jag kämpar på och jag tycker det är skitskoj! Tisdagssimningarna med coach Ulf och Team snabbare är en av veckans absoluta höjdpunkter. Och kanske min nya mössa kan hjälpa till lite…

Sen måste man ju faktiskt påminna sig om vilka framsteg man trots allt gjort. Och gör. Oavsett vad det gäller. Vi människor kan ju vara ruskigt duktiga på att glömma sånt och bara jämföra oss med andra. Vilket ju är heeeeelt crazy! Det var ju inte jättelängesedan jag inte ens kunde tänka klart tanken på att simma över huvudtaget och ännu kortare tid sen jag ens funderade på att simma i grupp. Nu älskar jag båda!

Så tänk om det är som så att man kan ta ner månen…

Kram från Ingmarie

Racertisdag!

Igen! Tycker ju nyss den var….🤔

Har åkt tokmycket kommunalt i dag, man kommer väldans långt på ett och samma SL-kort, och eftersom det där också oftast innebär mycket rumpnötande så var det skönt att jag kunde rasta benen och andas friskt syre i morse.

Och det var minst lika härligt att få vara inomhus på kvällen och nöta bassänglängder med Ulf och Team snabbare-gänget.

Egentligen helt obegripligt hur något så enformigt kan vara så vansinnigt roligt. Men egentligen är det ju allt utom just enformigt. Precis som löpning, och troligtvis vilken idrott som helst, så finns det hur mycket som helst att öva och träna på. Kanske särskilt i simning där både teknik, styrka, fart och uthållighet är viktiga komponenter.

Och precis som förra tisdagen så längtar jag redan till nästa. På det viset är det ju en himla tur att tiden går så rasande fort.

Kram från Ingmarie

Det är inte hur man har det…

… utan hur man tar det.

Ja det sägs ju så.

Jag var hos tandläkaren för drygt 1,5 v sedan på en sån där årlig kontroll. Inga fel alls och jag var jublande lycklig. Såklart. För även om jag har jordens bästa tandis så ogillar jag verkligen att gå dit…

Men så i slutet på förra veckan kände jag någon slags galet smärtsam ilning i en kindtand och den har kommit flera gånger under helgen när jag haft något kallt eller varmt i munnen. Ytterst oskönt och även om tanden f.ö inte gjorde ont så tänkte jag att det var bäst att kolla upp det så fort som möjligt. Vilket med facit i hand visade sig vara helt rätt.

Om jag nu fattat det hela hyfsat rätt så har jag någon väldigt ovanlig åkomma där roten på något udda och märkligt vis förgör sig själv. Man vet inte varför det blir så, det är som sagt var väldigt ovanligt, men det krävs en omfattande rotfyllning med extra allt av en specialist för att fixa till det hela. Gör man inte det kan det bli riktigt, riktigt illa.😱

Du kan ju bara ana vad det kommer kosta…

Det är superbra att hjälp finns men det är sura pengar. Begriper verkligen inte varför det inte är samma högkostnadsskydd som inom ”vanliga” sjukvården?

Särskilt när man egentligen inte ens har något val…

Först blev jag jättedeppig. Och lite rädd. Det finns nämligen ingen garanti att det ens blir bra efter alla besök och tusenlappar.

Men sen sansade jag mig. I alla fall tillfälligt. Jag får ju utgå från att det blir bra och ffa påminde jag mig om att det inte är något dödligt. Egentligen klen tröst men alternativet är trots allt ännu sämre. Oroa sig i onödan är slöseri. Har förresten tillräckligt med gråa hår redan.😜

Det ”bra”, förutom att jag inte kommer dö av eländet, är att detta inte är mitt ”fel”. Jag hade verkligen inte kunnat förebygga hur mycket jag än borstat och dragit tandtråd. (Vilket jag förstås redan gör.)

Det är heller ingen fara att träna. Jag får köra precis hur mycket och hårt jag vill för det handlar absolut inte om någon infektion. (Där höll jag nära på att pussa tandläkaren.)

Fick på köpet en lång uppfriskande (läs blöt och kall) cykeltur dit och hem. Kom nämligen på att det skulle ta minst lika lång tid med SL. 😳

Och det var ju fint med dagsljus för rackarns vad det mörknar fort redan nu! Lite mysigt på sätt och vis det också. Försöker inbilla mig det i alla fall.

Kram från Ingmarie