Halmstad (training-camp) dag 1

Det är verkligen plättlätt att både roa sig i och älska Halmstad. Och att ordna sitt egna lilla mini-trainingcamp här.

Kutade till Sperlingsholms gods, förbi stallarna, genom bokskogarna och bort till det lilla kapellet i morse. Där har jag förresten gift mig en gång för längesedan men det hjälpte inte att det är så makalöst vackert. Äktenskapet kraschade ändå.🤪 Jag älskar bokskog!

Bron över Nissan och sen stigen jämte ån hela vägen tillbaka till stan = ca 70-80 min i lugn fart.

Väl där, i stan alltså, så slirade jag inom gymet och lekte lite.

Och sen är det ju bara att fortsätta i samma camp-anda .Tog (låne)hojjen till mysiga Söderpiren för att käka lunch med älskade mamma och hänga på stranden. Över 25 grader! Sommar-feelingen var total!

En eftermiddag går dock blixtsnabbt, särskilt en sån här, och plötsligt var det dax för coachning av några av mina goa klubbisar. Jösses vilka kämpar! Jag var nämligen på extra bra hårddrillnings-humör. 🤪Men de var glada ändå. Eller just därför. 😍

Direkt efter var det simträning med coach Pedda. Då jag blev drillad. Rejält! Ett under att jag orkade cykla därifrån för egen maskin. Men vi vet ju att endorfiner kan göra underverk med även den mest slutkörda kropp.

Kram från Ingmarie

Från där till här

I förmiddags sprang jag en ljuvlig 2-timmarstur i Nackareservatet fina skogar.

Plus Sprada såklart! Halle min dar så härligt!

Träffade även på herr och fru Schemweta (ja den herr Alfred S) men vi sprang åt olika håll så det blev inget sällskap där inte.

Tveksamt om jag hängt med dem om vi nu haft näsan åt samma håll. Benen var trötta som attan samtidigt som jag ändå liksom kände mig pigg i kroppen. Märklig känsla…🙄 Simträningen gick i alla fall som tjohejsan så armarna var åtminstone pigga!

Den gjorde jag förresten i Halmstad för simsalabim det är där jag är nu! Älskade hemstad! Men att spontanresa med SJ är groteskt dyrt så trots att mitt miljöhjärta svider så tog jag flyget… Hade jag tagit tåget hade det tagit minst 3 timmar extra restid one way plus kostat nästan dubbelt så mycket som flyget. Det är banne mig inte klokt!

Men min hemlängtan blev för stark, har ju inte varit här sen november förra året, så när jag fick några extra lediga dagar så slog jag till. Jag orkade helt enkelt inte vänta längre. Kalla mig gärna egoist men så är det…. Ibland går man emot sina principer fastän man vet att det är tokigt. Men att få vara här några dagar och träffa nära och kära är värt allt dåligt samvete i världen.❤️

Kram från Ingmarie

Sommarfeeling och tankeknep

Åtminstone en gång i veckan försöker jag pressa mig ordentligt på löpningen. Under förutsättning att kroppen är med vill säga. I dag var en sån dag.

16 x 2 min med 1 min gå-joggvila på kuperad runda. De sista 5-6 var en utmaning men jag har massor av små tankeknep att ta till när det känns som att benen ska vika sig och hjärtat hoppa ur bröstkorgen.

• Jag tänker att det är högst frivilligt. Ingen “tvingar” mig mer än jag själv. Alltså har jag valt det själv och har faktiskt ingen anledning att gnälla. Att kunna kuta så man blir trött är trots allt både en gåva och ett privilegium. Lätt att glömma och lätt att ta för givet.

• För varje intervallpass jag genomför blir jag (förhoppningsvis) lite starkare och lägstanivån lite högre.

• Ju äldre jag blir ju hårdare måste jag kämpa för att inte tappa den lilla form jag har. Så åter igen väljer jag av fri vilja för vem vill att det ska gå utför snabbare än nödvändigt?

• Det mesta sitter i skallen. Jag vet ju att jag inte kommer att dö. Det är inte ens farligt att bli så där trött. Bara  möjligtvis en smula “obehagligt”.

• Jag känner igen trötthets-känslan och vet att känslan efteråt är värt allt slit och all svett. Särskilt i dag när jag blev mångfalt belönad med sommar-sol, Sprada och picknick vid fina, fina Flaten!

Så himla härligt med en sån här lugn och skön eftermiddag! Hoppas, hoppas det blir många sådana här dagar denna sommar. Cyklade förbi ett av utegymen på hemvägen och fick till ett riktigt bra pass även där.

Och på tal om det jag skrev i onsdags om en annan slags vinst. Kolla så fint det är i Bagis nu!

Kram från Ingmarie

På vägen

Det är verkligen både smidigt och perfekt att ha Eriksdalsbadet på väg till jobbet.

Nackdelen är väl kanske att man på köpet kan bli väldigt trött. Särskilt när man får feeling.🤪

En annan nackdel är att man får de där goggle-ögonen…

Men det är det ändå absolut värt alla dagar, timmar och minuter i veckan! Jobbarkompisarna har ändå redan börjat vänja sig.

Kram från Ingmarie

En annan slags vinst

När vi flyttade till .08a:land för jag vet inte hur många år sedan (10? 11?) hade jag dålig koll på områdena söder om tullarna. Att vi hamnade i just Bagarmossen/Kärrtorp var mest en slump. Det var nämligen bara där vi just då hade chans till en lya. Med facit i hand var det en verklig vinstlott! Inte för lyans skull även om den absolut är ok och jag har de senaste året lärt mig att åtminstone gilla den. (Jo, det har faktiskt tagit så lång tid…)

Nej den riktiga storvinsten är själva området!

Både Bagis och Kärrtorp är levande och jättemysiga. (Vi bor nästan precis mitt emellan.) Det finns bra både Ica och Coop, fik, restauranger, torghandel, cykelbutiker, frisörer, kyrka, bibliotek, postservice, blomsterbutiker, guldsmed, Folkets hus, biograf, teater, Idrottsplats med bl.a en friidrottsbana, apotek, pressbyrå, flera utegym, tub-stationer, söta statyer, körsbärsträd och t o m en videobutik! Jodå! De finns kvar!

Bäst av allt är ändå Nackareservatet. Jag tokälskar det! På max 3 minuters slöjogg är jag där och kan sen springa tills jag stupar utan att behöva passera en enda asfaltsnutt på hela tiden! Eller höra/se en enda bil. Ibland inte ens en enda människa!  För att inte tala om alla sjöar som finns att både simma, bada och Sprada i!

Det du! Och allt bara några kilometer från vår huvudstads kärna. Makalöst faktiskt!

Vill man in till city tar det bara en kvart innan man är mitt i (stress)smeten. T.ex för att köra Hot mojo på Hötorget eller gå på målarkurs vid Karlaplan.😍

Så du ser, man kan vinna högvinst på många olika vis. 😃 Utan både lotter och pengar.

Berätta gärna om någon av dina “vinster”! Och när du kommer till 08a land så vet du vart du ska ta dig när du fått nog av citylivet och vill se en annan sida av vår fina huvudstad. Grön linje nr 17 mot Skarpnäck. Eller bussen till Hellasgården.

Kram från Ingmarie

Swimrun-premiär för 2018!

Äntligen är den här! Swimrun-säsongen! Och vi var väldigt många med samma längtan på årets Sickla Swimrun-premiär! Tror det var nästan 40 pers som samlades på verandan.

Det var kända såväl som okända och erfarna såväl som nybörjare. Precis som det ska vara! Extra glad att Inger var med!

Och såklart Janne! det är ju han som fixar och styr allt detta härliga. Gratis!

Det var så himla kul! Och härligt! Tog det lilla lugna och kände mig nöjd efter 3,5 varv inkl 5 simningar. Hade finfint sällskap av Nina hela tiden. 😍

Och jodå, 8-10 grader i plurret är svalt. Första simningen var en smärre chock men jag har lärt mig att det bara är tillfälligt. Det gäller “bara” att andas lugnt, be in the moment, inte gripas av panik och ta det easy tills det vänt. Och jag har ju min Dryrobe att ta på efteråt. Inte ens jag fryser i den. Jag älskar den!

Det var faktiskt värst för fötterna. Kändes som jag sprang på benpiporna till slut. Resten var ofattbart nog helt ok. T.o.m händerna som jag frös groteskt mycket om på förmiddags-passet. Trots att jag körde på med mina intervaller så hårt att jag fick pausa en stund i trappen innan jag ens orkade gå in…

Men jag är som sagt var så tacksam över att jag är glad både på in- och utsidan igen. Det är ändå det allra, allra viktigaste för mig.

Kram från Ingmarie

Flyt!

Det går bra nu! Löpningen känns ruskigt bra. Så där så jag nästan inte vågar tro att det är sant. Visst är det bra märkvärdigt, och tramsigt, att man när det känns så där bra så blir man nästan rädd. 😳 Eller är jag ensam om att tänka så knasigt?

Båda axlarna är glada och i dag kändes det i alla fall som om jag simmade igen och inte harvade på som en gammal skördetröska. Du vet. Flyt!

Dessutom fick jag en hel timmes (social) vattenlöpnings-bonustid med Lisa! Det var alldeles för längesedan sist men att synka två liv med landstingsschema är nämligen en ganska svårslagen utmaning… Men du vet, plötsligt händer det!

Hann också med ett hyfsat styrkepass innan min yin yoga-klass. Jodå, Sats kör på (nästan) som vanligt. Valborg eller ej. Och jag med tydligen.🤪 Och som vanligt har jag missat besöka någon brasa. Mest för att jag helt enkelt inte ville komma hem ännu en sen kväll. Och för att jag tänker på alla de små djur som (antagligen) hunnit bygga bo bland pinnarna och som därför (antagligen) bränns ihjäl… Ja sån är jag. Ömhjärtad till förbannelse. Särskilt när det gäller djur.

Men jag har njutit av de vackra körsbärsträden i Kärrtorp! Vem behöver, och vill, liksom åka hela vägen till trängseln i Kungsan när man har egna fina alldeles nära?

Kram från Ingmarie

Kontraster

Jag antar att utan kontraster vore livet tämligen grått, linjärt och långtråkigt. Det är ju variationerna som gör att livet blir varierande och händelserikt tänker jag. Och det kan ske både långsamt som i månader och år, och snabbt som i sekunder och timmar.

Vid kl 11 i dag var jag fortfarande ute i skogen och sprang. Fritt från krav, oljud, elände och stress. Ja du vet. Bara fågelkvitter, frisk luft, en känsla av lugn i rörelsn, glädje och liv.

Kl 14 var jag i full gång på jobbet. Där är det allvar, stressigt, pressande och emellanåt både kaotiskt och tragiskt.

För mig är allt detta ändå livet. Glädje och sorg. Stress och hets – lugn och harmoni. Fritt och uppstyrt. Ljus och mörker. Liv och död.

Helst vill jag förstås att ingen ska behöva bli sjuk och hamna på sjukan men saker händer och jag är tacksam över att jag då i alla fall kan vara till lite hjälp. Och, som jag skrivit innan, att jag sen kan gå därifrån när arbetspasset är slut. Frisk och  av egen kraft.

Kram från Ingmarie

Fullmåne-feeling

Inte konstigt att det är svårt att sova och att min energi flödar över med den här på himlavalvet! Hela lägenheten har ju för sjuttsingen strålkastarljus mitt i natten.

Jag har ju lärt mig att det oftast blir så här i fullmåne-tider. Jag reagerar alltid på något vis. Det är liksom mer bara en fråga om hur och hur mycket. Det är klart mycket enklare när jag har överskottsenergi som just nu. När hjärnan är skärpt och benen pigga! Värre när varenda cell helt plötsligt bara vill gå i ide.

Jag brukar få en tillfällig sömnsjuka när kalaset är över men det kan jag stå ut med efter några dagars odödlighet!

På tal om benen. Mina ben är inte ”modellsnygga”. De har ärr, är rynkiga, har olika hudmärken och är bra mycket långsammare och svagare än var de har varit. Men vet du, jag ÄLSKAR dem! De har burit mig oräkneliga mil, gett mig segrar i stora och små löpartävlingar och trots att jag emellanåt pressat dem så hårt att de gått sönder så har de blivit friska och pigga igen. Och de kan fortfarande få mig att flyga! Är inte det kärlek så vet jag inte riktigt vad som är det.😍🏃🏻‍♀️🙏🏻

Och att vara pigg i skallen är aldrig fel. Jobbhelg med full rulle så varje liten hjärncell behövde verkligen vara alert. Och kvällen försvann i ett  nafs.

Kram från Ingmarie