Rygg-storyn

För den som är intresserad ska jag nu kort berätta min ryggstory. Ja så kort den nu kan bli vill säga…

Det började någon gång i augusti/september. En ny slags smärta precis på korsbenet. Varje natt vaknade jag x flera p.g.a smärta och för att den skulle släppa fick jag försiktigt, försiktigt rulla över på sidan och med hjälp av händerna dra upp benen. På morgonen fick jag långsamt kravla mig upp ur sängen och för att ö.h.t kunna tvätta ansiktet fick jag liksom hålla i vasken med ena handen och tvätta med den andra. Under dagarna har det sedan varit ok och i värme har det nästan försvunnit helt. Så här är det fortfarande men det har blivit värre även dagtid nu. Musklerna runt omkring har (förstås) börjat gnälla rejält. Har varit hos alla mina “livlinor” men de kan ju inte veta. Hur bra de än är så har de ju ingen röntgensyn…

Självklart har jag ringt vårdcentralen. Väntetiden var ca. 4 v. och förra måndagen kom jag äntligen dit med hopp om att få ordentlig hjälp men det var så kasst att jag nästan (men bara nästan) började flabba åt det. Dels kunde läkaren urdålig svenska så jag undrar om hen ens fattade hälften. “Undersökningen” bestod av att jag fick stå och böja mig fram-bak och sidleds. Sen lyfter hen min tröja, petar lite på ryggen med ett finger och säger “ser fin ut”.? Ja du fattar va…? Ordination: NSAID. D.v.s smärtstillande och antiinflammatoriskt.

Nu efteråt kan jag banna mig själv att jag inte sa ifrån bättre men jag var helt ärligt så paff att jag tydligen blev helt stum. Jag har faktiskt käkat NSAID (vilket jag sa) för att ö.h.t kunna sova men det har ju uppenbarligen inte hjälpt. I fredags fick jag tag på hen via telefon för att  be om en remiss till röntgen. Jag begrep inte allt hen sa men så mycket fattade jag att för att få det måste jag komma på återbesök för ny bedömning. (!!!!!) Att jag varit där knappt fem dagar tidigare spelade ingen roll. Och att väntetiden för att ens få en tid är månader bort spelade inte heller någon roll. Om hen nu ens förstod vad jag försökte förklara.. Jag skulle äta painkillers och se glad ut helt enkelt. Sjukvården är helt klart sjuk. Jag tänker på alla de som inte orkar gnälla och kämpa som jag. Som tänker att det är så det är, äter sina piller och sen blir sjuka av dem. Alt. att man missar något allvarligt. I mitt fall har de gjort fel två gånger redan. Första gången var när min sköldkörtel la av men de vägrade tro mig. Jag var “atypisk” eftersom jag inte var “tjock”. Inte förrän den var så dåligt att det var snudd på katastrof kollade de med prover och fattade. Kommentaren var typ: “det kunde ha gått väldigt illa”.  Andra gången var för två år sedan då jag vurpat och gång på gång sa att något var fel med mitt ben. Men nej då, det skulle gå över. Via egna kontakter fixade jag MR som ju visade att min hamstring var av med operation som följd. Jag är inte den som gnäller i onödan men när jag gör det så gör jag det ordentligt för då är det något som verkligen är fel.

Men tillbaks till nuet. I dag har jag jagat ny återbesökstid vilket har varit omöjligt eftersom man inte ens kommer fram. “Det är många som ringer just nu. Var god försök senare.” Och detta är inte första gången jag får samma svar. Till saken hör att jag även har mailat dem x flera och via en trevlig sköterska på rådgivningen fick jag helt oväntat kontakt med verksamhetschefen på vårdcentralen. Så efter att ha dragit hela storyn ännu en gång fixar hon så att en remiss går iväg till röntgen för en MR. bara så där! Tjat lönar sig! Nu ska jag fortsätta tjata på röntgen. Skam den som ger sig. Men visst är det märkligt att det kan/får gå till så här?

Något behöver göras med sjukvården. Systemet behöver ändras och förbättras. För allt det här handlar ju i grund och botten mycket om att det inte finns tillräckligt med resurser. Sjuksköterskor och läkare flyr vården för man pallar inte längre. Jag är en av dem och jag vet tyvärr väldigt många fler.

Nog om detta. Det finns ju så mycket bra att vara tacksam och glad över också! Som att det är barmark och jag åter kan cykla till/från tuben, att Elvira the cat verkar repa sig och att jag kört två ruskigt bra pass.
Ett  grymt simpass på Eriksdalsbadet. Kände mig stark som attan och hade fint flyt hela tiden. Även när tröttheten satte in. 🙂

img_7624

 

img_7626

Och senare ett dubbelpass på favvogymet.  

Svettigt och jobbigt som attan men sånt gillar ju jag.

img_7631

Kram från Ingmarie.

8 Comments

  1. Alltså sjukvården… Minns när vi satt 10 timmar (!) på barnakuten UTAN att få träffa läkare. (För det kom in fall som var “mer” akuta). Säg det till en 4-åring med kraftiga magsmärtor.. 🙁

    • Ingmarie

      Helt galet! Hur gick det till slut? Jag låg på akuten en gång med blodförgiftning utan hjälp. Utan sambons påtryckning hade jag inte skrivit just det här just nu…

  2. Jag blir dubbelt ledsen när jag läser detta. Ledsen för att du har ont och ledsen (nä, fel ord -förbannad) över hur vården fungerar. Primärvården är en slags “ingen kommer fram här”/gate keeper för att resten av vårdapparaten ska slippa patienter känns det som… Skillnad när man kommer in genom sjukhusets ambulans-infart – då funkar det som tur är. Men alla andra ingångar kräver tålamod… Miljoner styrkekramar! Och tummar som hålls så hårt att de vitnar att det löser sig för dig. Och att det går fort!

    • Ingmarie

      ja precis så är det. Det är verkligen helt galet system och borde kunna förbättras ganska enkelt. men landstingsapparaten är både långsam och tung… Tack för pepp! KRAM

  3. Hoppas verkligen att du får bra hjälp nu när du äntligen “nått fram”. Och skönt att höra att din katt verkar repa sig!

  4. Alltså, det är verkligen sjukt det där. Tur att du orkar tjata. Fast jag måste säga att det är lite antingen eller. Antingen är de skitdåliga eller jättebra, iaf den erfarenhet jag har. Jag hade helt tappat tron på vården när jag var i hematologens klor. Men nu i höst har endokrin faktiskt gjort att jag fortfarande har hopp. De har varit klockrena! Vår VC funkar också super, men det är ju lite glesare med folk hos oss… Däremot när barnen blir akut sjuka utanför kontorstid – då är 112 ända sättet att få kontakt med sjukvården.

    • Ingmarie

      Jag hålle rmed faktiskt. jag fick min MR till slut och sen ringde jag varje dag för en återbudstid och fick en! Men det är ju fasen att man ska behöva ligga i så där! jag stod på en återbudslista men den funkade uppenbarligen inte…

Comments are closed.