Det var inte utan att det tog emot att behöva gå in för att simma. Särskilt inte när utebassängen var fylld med vatten!
Men jag vet också att det vattnet inte är simvänligt ännu på ett tag. Men om bara 10 dagar är jag i där!😍
Och det var inte så illa inne heller faktiskt. Blev ett riktigt bra pass innan jobbet med olika intervaller från 400-50 meter. Skitnöjd!
Sen har det mest bara jobbats i intervallfart.🤪
Kram från Ingmarie
Rent teoretiskt borde mina ben vara ganska trötta efter många timmars löpning under fem dagar. Men icke! De skuttade fram som om de vore nyfödda och verkade helt ha glömt bort både gårdagens långpass och tisdagens intervaller.
Jag kanske är i någon slags form? Eller så blir de bara lika glada och energifyllda som resten av mig när det är över 25 plusgrader, sol och världen sprudlar av liv!
Nissan var bedårande vacker och helt oplanerat (nåja) så blev det en Sprada mitt i. Makalöst skönt! Och jag lovar, det var ljummet!
Helst vill jag hålla på sådär hela dagarna och gå i träningskläder men jag både duschade och bytte om innan jag gick och grattade Ulf som fyller år i dag. Lite hyfs och vett har jag trots allt.🤪
Det var typ det jag hann med innan det var dax att åka tillbaka till 08a land igen. Mitt hjärta gråter men jag är såklart jätte-jättetacksam över att jag fick dessa dagar så längtan blev lite stillad.🙏🏻❤
Tre (!!!) timmar tog det från dörr till dörr med flyg och buss/pendel/tub. Helt sanslöst egentligen! Om det inte vore för den där miljöbiten så hade jag lätt valt flyget före tåget.
Så innan klockan blev 18 hade jag varit hemma, packat upp, åkt tuben till Medis och kört ett riktigt bra gympass på SoFo. Hur bra och crazy är inte det?
Nu får jag ladda om för en lång jobbhelg. Men det kommer hinnas (andra) roligheter också!
Kram från Ingmarie
En stor fördel med att ha trainingcamp i sin forna hemstad är att man hittar och vet var guldkornen finns. Som t.ex Prins Bertil stigen. Den börjar vid slottet inne i stan, går utmed kusten till Tylösand och sen genom skogen till Möllegård.
Grötvik
Betydligt busigare vatten i Tjuvahålan i dag mot i går. Men lika vackert!
Tylösand och dess välkända livräddartorn
Från a till b är den ca 18 km men med extra knorr genom att fortsätta springa in till stan igen och lite kringelikrok fick jag många extra km. Osäker på hur många men 160 minuter i alla fall. I strålande sol! Kanske inte så konstigt att jag var pigg hela vägen när det är sånt här Ingmarie-väder.
Enda som störde var skav på min hallux-fotknölar. De verkar vara inne i någon slags kass fas. Hoppas de blir glada snart för jag vill verkligen undvika operation så länge det går! Helst resten av livet…
Men strunt i det nu. Det blev ännu en ljuvlig eftermiddag på playan! Det är lätt att vara människa när det är så här.😍
Söderpiren
Och eftersom jag hade chans till ännu ett simpass med klubben och grymma coach Pedda så tog jag förstås den. Är det mini-trainingcamp så är det. Efter 90 min hårdkörning kan man verkligen säga att jag kört in i kaklet….🤪 Men jädrans vad kul det var! Och ja, vi höll på till sent.
Bästa coach Pedda!
Kram från Ingmarie
Jag minns att det fanns en gång i tiden då jag tyckte Galgberget var pest och pina. Plus tråkigt och fult.
Jag vet inte hur jag tänkte. Antagligen inte alls. Annars måste det ha varit i ett annat liv. Eller i alla fall för väldigt längesedan när jag var yngre och inte så klok.🤪 För Galgberget är magiskt vackert! Särskilt nu när bokskogen breder ut sig. Det blir som att kuta i ett grönt rum.
Inte ens mina ganska trötta ben kunde förbli trötta. De pinnade på som attan under intervallerna och det var egentligen inte förrän sista setet som de blev lite tjuriga. (Körde 5 x 3-2-1 min.) Så himla tacksam att jag fortfarande tycker det är skoj och för att kroppen fortfarande är med på det min skalle vill.
Gjorde mina hopp&skutt-övningar i Norre Katts park. Sämre ställe kan man ju liksom hitta…
Och sen kom bonusbelöningen. Jag och mamma åkte ut till Tjuvahålan med picknick-korgen. (Som i verkligheten var en liten plastpåse men det låter ju si sådär mysigt…) Tro det eller ej men det var så varmt att sanden brände! Och jag fick minsann med mamma ner i plurret inte bara en utan två gånger! Men allvarligt. Hur skulle vi kunnat låta bli? Det är extremt sällsynt att havet är så här stilla, spegelblankt och klart som i dag. Och det var minst 15-16 grader i vattnet. Minst.
Jag var allt lite harm att jag inte hade våtdräkten med. Men det kommer (förhoppningsvis) fler chanser. Och njöt gjorde vi så vi nära på dog njutardöden. Måtte detta bara inte vara den enda “riktiga” sommaren vi får…
Simträningen var spikad till kvällen och hur jag än försökte locka min team-mate Peter med OW-sim så blev det innebassängen. Och det var i ärlighetens namn inte så illa det heller.
Blev ett oväntat ok pass trots gårdagens drill. Det börjar ta sig! Nu längtar jag tokmycket efter mina och Peters sommar-(swimrun)äventyr. Och alla andra äventyr förstås. Det svåraste är att välja. Och att hitta en partner. Peter har ju ett annat liv också liksom. Men jag är säker på att det blir precis så som det är menat att bli till slut.
Kanske kan jag övertala min klubbis Sara att swimrunna lite mer med mig. När vi simmade cyklade hon och sen fixade vi till lite mat och hade äntligen tid att babbla massor! Och länge! Kvalitetstid på riktigt.😍
Kram från Ingmarie
Det är verkligen plättlätt att både roa sig i och älska Halmstad. Och att ordna sitt egna lilla mini-trainingcamp här.
Kutade till Sperlingsholms gods, förbi stallarna, genom bokskogarna och bort till det lilla kapellet i morse. Där har jag förresten gift mig en gång för längesedan men det hjälpte inte att det är så makalöst vackert. Äktenskapet kraschade ändå.🤪 Jag älskar bokskog!
Bron över Nissan och sen stigen jämte ån hela vägen tillbaka till stan = ca 70-80 min i lugn fart.
Väl där, i stan alltså, så slirade jag inom gymet och lekte lite.
Och sen är det ju bara att fortsätta i samma camp-anda .Tog (låne)hojjen till mysiga Söderpiren för att käka lunch med älskade mamma och hänga på stranden. Över 25 grader! Sommar-feelingen var total!
En eftermiddag går dock blixtsnabbt, särskilt en sån här, och plötsligt var det dax för coachning av några av mina goa klubbisar. Jösses vilka kämpar! Jag var nämligen på extra bra hårddrillnings-humör. 🤪Men de var glada ändå. Eller just därför. 😍
Direkt efter var det simträning med coach Pedda. Då jag blev drillad. Rejält! Ett under att jag orkade cykla därifrån för egen maskin. Men vi vet ju att endorfiner kan göra underverk med även den mest slutkörda kropp.
Kram från Ingmarie
I förmiddags sprang jag en ljuvlig 2-timmarstur i Nackareservatet fina skogar.
Plus Sprada såklart! Halle min dar så härligt!
Träffade även på herr och fru Schemweta (ja den herr Alfred S) men vi sprang åt olika håll så det blev inget sällskap där inte.
Tveksamt om jag hängt med dem om vi nu haft näsan åt samma håll. Benen var trötta som attan samtidigt som jag ändå liksom kände mig pigg i kroppen. Märklig känsla…🙄 Simträningen gick i alla fall som tjohejsan så armarna var åtminstone pigga!
Den gjorde jag förresten i Halmstad för simsalabim det är där jag är nu! Älskade hemstad! Men att spontanresa med SJ är groteskt dyrt så trots att mitt miljöhjärta svider så tog jag flyget… Hade jag tagit tåget hade det tagit minst 3 timmar extra restid one way plus kostat nästan dubbelt så mycket som flyget. Det är banne mig inte klokt!
Men min hemlängtan blev för stark, har ju inte varit här sen november förra året, så när jag fick några extra lediga dagar så slog jag till. Jag orkade helt enkelt inte vänta längre. Kalla mig gärna egoist men så är det…. Ibland går man emot sina principer fastän man vet att det är tokigt. Men att få vara här några dagar och träffa nära och kära är värt allt dåligt samvete i världen.❤️
Kram från Ingmarie
Åtminstone en gång i veckan försöker jag pressa mig ordentligt på löpningen. Under förutsättning att kroppen är med vill säga. I dag var en sån dag.
16 x 2 min med 1 min gå-joggvila på kuperad runda. De sista 5-6 var en utmaning men jag har massor av små tankeknep att ta till när det känns som att benen ska vika sig och hjärtat hoppa ur bröstkorgen.
• Jag tänker att det är högst frivilligt. Ingen “tvingar” mig mer än jag själv. Alltså har jag valt det själv och har faktiskt ingen anledning att gnälla. Att kunna kuta så man blir trött är trots allt både en gåva och ett privilegium. Lätt att glömma och lätt att ta för givet.
• För varje intervallpass jag genomför blir jag (förhoppningsvis) lite starkare och lägstanivån lite högre.
• Ju äldre jag blir ju hårdare måste jag kämpa för att inte tappa den lilla form jag har. Så åter igen väljer jag av fri vilja för vem vill att det ska gå utför snabbare än nödvändigt?
• Det mesta sitter i skallen. Jag vet ju att jag inte kommer att dö. Det är inte ens farligt att bli så där trött. Bara möjligtvis en smula “obehagligt”.
• Jag känner igen trötthets-känslan och vet att känslan efteråt är värt allt slit och all svett. Särskilt i dag när jag blev mångfalt belönad med sommar-sol, Sprada och picknick vid fina, fina Flaten!
Så himla härligt med en sån här lugn och skön eftermiddag! Hoppas, hoppas det blir många sådana här dagar denna sommar. Cyklade förbi ett av utegymen på hemvägen och fick till ett riktigt bra pass även där.
Och på tal om det jag skrev i onsdags om en annan slags vinst. Kolla så fint det är i Bagis nu!
Kram från Ingmarie
Det är verkligen både smidigt och perfekt att ha Eriksdalsbadet på väg till jobbet.
Nackdelen är väl kanske att man på köpet kan bli väldigt trött. Särskilt när man får feeling.🤪
En annan nackdel är att man får de där goggle-ögonen…
Men det är det ändå absolut värt alla dagar, timmar och minuter i veckan! Jobbarkompisarna har ändå redan börjat vänja sig.
Kram från Ingmarie
När vi flyttade till .08a:land för jag vet inte hur många år sedan (10? 11?) hade jag dålig koll på områdena söder om tullarna. Att vi hamnade i just Bagarmossen/Kärrtorp var mest en slump. Det var nämligen bara där vi just då hade chans till en lya. Med facit i hand var det en verklig vinstlott! Inte för lyans skull även om den absolut är ok och jag har de senaste året lärt mig att åtminstone gilla den. (Jo, det har faktiskt tagit så lång tid…)
Nej den riktiga storvinsten är själva området!
Både Bagis och Kärrtorp är levande och jättemysiga. (Vi bor nästan precis mitt emellan.) Det finns bra både Ica och Coop, fik, restauranger, torghandel, cykelbutiker, frisörer, kyrka, bibliotek, postservice, blomsterbutiker, guldsmed, Folkets hus, biograf, teater, Idrottsplats med bl.a en friidrottsbana, apotek, pressbyrå, flera utegym, tub-stationer, söta statyer, körsbärsträd och t o m en videobutik! Jodå! De finns kvar!
Bäst av allt är ändå Nackareservatet. Jag tokälskar det! På max 3 minuters slöjogg är jag där och kan sen springa tills jag stupar utan att behöva passera en enda asfaltsnutt på hela tiden! Eller höra/se en enda bil. Ibland inte ens en enda människa! För att inte tala om alla sjöar som finns att både simma, bada och Sprada i!
Det du! Och allt bara några kilometer från vår huvudstads kärna. Makalöst faktiskt!
Vill man in till city tar det bara en kvart innan man är mitt i (stress)smeten. T.ex för att köra Hot mojo på Hötorget eller gå på målarkurs vid Karlaplan.😍
Så du ser, man kan vinna högvinst på många olika vis. 😃 Utan både lotter och pengar.
Berätta gärna om någon av dina “vinster”! Och när du kommer till 08a land så vet du vart du ska ta dig när du fått nog av citylivet och vill se en annan sida av vår fina huvudstad. Grön linje nr 17 mot Skarpnäck. Eller bussen till Hellasgården.
Kram från Ingmarie
