Jag berättade ju att jag verkligen gjorde vad jag mäktade med på loppet i söndags. Well, här är starten. Då var jag fortfarande pigg.
Och här är målgången. Orkade inte ens le pga av all mjölksyra. Då är jag inte pigg.🤪
Det jag vill säga med detta är att även om jag oftast är pigg, och ler allt som oftast, så är det inte alltid så. Såklart. När jag säger jag är trött då är jag verkligen det. Men stänga av klockan pallade jag tydligen. Det sitter så galet djupt inrotat att jag t o m gör det de gånger jag vurpat. I know. Helt crazy!
Så där trött har jag i alla fall inte blivit i dag trots löpning, gym och yoga. All träning är, och ska inte vara, stenhård. Jag tror på variation. Man behöver vara bra på att chilla också. Och det är jag! Typ proffs! Extra enkelt är det förstås när solen skiner, vinden är ljummen, boken man hittat är superbra och magnolians doft och skönhet fullkomligt knockar en!
Kram från Ingmarie
Jag kommer ALDRIG ihåg att stänga av klockan. Hur svårt kan det vara liksom? Kan du hålla utbildning för mig?
What? jag trodde du var proffs på det med tanke på att du är siffernörd. 😉 För mig är det en ren reflex. Även om det är vid ett rödljus.