Mina första ord när klockan ringde i morse och det fortfarande var svart ute var: ”jag tror jag skolkar i dag.”
Det gjorde jag såklart inte. Min tränings- och arbetsdisciplin är tack och lov starkare än så. Men visst kan den där latmasken gapa väldigt högt och envist emellanåt. I alla fall min…🙄
Väl på gymet hade jag förstås redan glömt de där orden. Faktum är att princip ingenting hade kunnat få mig att skolka från detta “jobbet”.
S-å-h-i-m-l-a-s-k-o-j!
Jobbet, dvs det som ger mig lön, hade jag väl i ärlighetens namn kunnat skolka från men det har i alla fall varit en helt ok dag med “lagom” att göra. Sen är det ju också trots allt lönen som gör att jag kan roa mig som jag gör på fritiden.
Kram från Ingmarie