Ännu en premiär

Du som följt mig/känner mig vet att jag är både lättroad och lättlurad när det kommer till träning. När Pål la upp en fråga för någon dag sedan på fejjan om någon ville köra swimrun i dag var det en som nappade. Gissa vem… 🙄

Fastän det är ett bra tag sedan alla prylar var framme, och det tog en halv evighet att få på sig allt, så kändes det som i går. Framförallt kändes det så himla kul! Bara för grannarna att börja vänja sig igen.🤪

Jag kutade en ganska rejäl omväg för att komma till Sicklasjön där vi bestämt oss för att ses. Smart nog hade jag vantar på mig för att absolut inte frysa innan vi skulle i plurret. Faktum är att jag svettades så det rann om mig. Första simmet är alltid extra pirrigt, innan man liksom fattat och vant sig vid skiftningarna, men sen alltså. Åh vad härligt! Visst är det kallt men jag frös verkligen inte. Det är bara mina händer som lägger av. Efter ett tag fick jag inte ens in öronpropparna så Pål fick agera insättare. Det hade han nog inte räknat med. 😱 Inte heller att jag är så usel på trail…. Men han är en snäll och tålig människa och han slapp åtminstone vänta allt för länge på mig efter simningarna. Kanske framförallt för att de inte var längre än 100-200 meter.😄

Fem sim och totalt lite över 2 timmar aktiv tid innan jag var hemma igen. Att jag var lycklig syns väl?🤩🥳

Kram från Ingmarie