Jag och Petra har försökt i flera veckor att få till en dag då båda kan och i dag hände det! Vi träffades vid Hellas för en gemensam löptur i slasket. För slask är det nu. I överflöd! Inte är det särskilt vackert heller. Men vad gör väl det när sällskapet är det bästa och vi fick vara ute och röra på oss.
2,5 timmar fick jag ihop i sliret. (Sprang till och från Hellas också.) Det betyder dock inte att det blev så många kilometer… Två steg fram och ett bak ger inga snabba kilometrar… Men vem bryr sig?
Vakarna finns kvar i Söderbysjön trots att det smälter i raketfart, men jag hade aldrig vågat gå på isen nu även om det ser ut som den är tjock vid ”hålen”. Det bra är att nu kan jag cykla dit igen och t o m ta med hojjen ända fram! Så nu har jag tillbaka min ”klädhängare”.
Jag är verkligen beroende av dessa stunder och jag hoppas jag hittar (minst) ett ställe att stilla suget på dit jag åker i morgon.
Kram från Ingmarie