Tartan och sista (?) Långbro

Att löpträna med andra är både kul, inspirerande och utvecklande. Och kanske lite ”läskigt”. Jag har fått jobba ganska mycket med psyket när det gäller prestationsångest och ”krav” efter min elitsatsning. Många lägger tyvärr av just pga det. Numera har jag inga som helst problem med att vara ”sämst” utan gör så gott jag kan och tycker det är bra nog. Jag har ju faktiskt ingenting att bevisa! Tvärtom är jag lite stolt över att jag har hållit min löpar-passion vid liv i över 35 år och även om klockan säger en sak så är känslan densamma. Intervaller är liksom jobbigt oavsett.🤪

I dag sprang jag för första gången med ”Löparnas vänner”. Ett jättestort gäng som utgår från ”grannbyn ”. Helt perfekt och anledningen till att jag inte kört med dem förrän nu är dels pga av jobbet och dels pga feghet.😱

Jag känner en del där sen innan och alla var (förstås) supersnälla.

Efter uppvärmning på ett av spåren i skogen blev det rörlighet och löpskolning.

Huvudpasset bestod av 10-15 x 200 m med 200 m joggvila. Jag körde 12. Tyckte det räckte i dag. Min uthållighet är det inget fel på men den där farten i benen den är det allt lite sämre med. Men jag jobbar på det och det går ju framåt!

Avslutning var nedjogg och lite styrka. Ett pass som från förr! Hur kul som helst!

Lika skoj men på annat vis var att simma i Långbrohallen igen. 25 meters bassäng kändes såååå kort! Bästa sällskapet av Veronica i banan jämte. Hon är en av de bästa energi-spridare som finns!

”Förhoppningsvis ” var detta sista gången för nu verkar det om Stockholm stad äntligen ska öppna sina simhallar igen. Inte en sekund för tidigt om du frågar mig… Men jag är så tacksam att Inger och Wolff Wear har fixat så vi har kunnat fortsätta simma här!

I morgon ska jag och resväskan på nya äventyr igen. Dock inte så långt denna gången. Åtminstone inte om man tänker på sträckan.

Kram från Ingmarie