Det är som alltid. När solen och värmen kommer vaknar hela jag till liv igen. Ja alltså jag är ju vid liv annars också men nu börjar min tid. Precis allt blir enklare, roligare och mer lustfyllt. (Förutom möjligtvis städning…)
bara det här att slippa alla kläder, kunna sitta ute och äta, plantera, ha dörren öppen, se hur naturen spirar, höra fåglarna och slippa frysa!
Eller förresten, lite har jag faktiskt frusit i dag.
Det var inte på gymet.
Inte heller när jag cyklade vidare till havet för ett bad. (Som f.ö blev mitt i en filminspelning! Dock utan att jag fastnade.)
Nej, enda gången jag frusit, eller snarare känt mig lite kall, var på simningen. haha. Snacka om att vara klen.. Men kul var det!
jag hoppas och tror detta var en bra laddningsdag för morgondagens äventyr!
Kram från Ingmarie