Kom hem sent i går, var trött men kunde omöjligt somna. På riktigt! Inte så där att jag halvsov. Jag var klarvaken! Var fortfarande vaken när fåglarna började kvittra och kände nästan panik på tanken att de där asfaltsläggarna skulle börja dåna några timmar senare om jag nu skulle somna. Det gjorde jag och fick totalt max 4 timmars sömn vilket är för lite för i princip alla. Kände mig (såklart) helt vimmelkantig, seg, såsig, trött och nästan illamående när jag gick upp för samtidigt vet jag ju att sova hela förmiddagen hade inte hjälpt mer än för stunden. Vända på dygnet mer än nödvändigt är inget jag vill.
Anledningen är högst troligt fullmånen som är på g, den har nästan alltid stark påverkan på mig, för jag var ju egentligen trött. Dvs jag var inte stressad eller låg och ältade något.
Det planerade intervallpasset kändes därför osannolikt att kunna genomföra men jag tog ändå på mig “snabbskorna” och stack ut. Vara inne när solen skiner hade inte varit ett alternativ oavsett.
Helt obegripligt så kändes det jättelätt och det blev det där intervallpasset ändå. Härligt svettigt med bra känsla!
Efteråt cyklade jag till stranden, badade och fikade och tänkte att nu somnar jag nog. (Är ju specialist på att ta eftermiddags-siesta.) Men icke. Lika vaken och lika trött. Skum känsla det där! Men på något vis så brydde jag mig inte. Har “kommit på” att ju mer man tänker på det, oroar sig och dras med i “sömnbristkatastrof-tänket” ju värre blir det. I stället försöker jag bara konstatera och sen släpper jag det. Stranden och havet var hur som helst väldigt härligt!
Mina förväntningar på gymträningen var inte direkt skyhöga och det började i ärlighetens namn en smula trögt men sen tog det sig. Med råge! En timme senare var jag tvungen sluta för jag skulle hämta en gräsklippare. Haha!
Som svar på rubriken så är svaret nej. Anledningen till att man kan bli så här pigg och stark trots sömnbrist heter stresshormoner. Ffa cortisol.. De är väldans bra att ha när man behöver dem (ex när man behöver skärpa sig fysiskt/psykiskt av någon anledning) men blir det för mycket av dem under för lång tid så bryter de ner kroppen. Dvs en tillfällig topp är ingen fara men sen måste kroppen få en chans till återhämtning. Sömn är helt klart den bästa dopingen alla kategorier och utan den blir vi både knäppa i skallen, fysiskt nedbrutna och till slut döda. Så i natt hoppas jag sova gott!
Kram från Ingmarie