Vissa löppass går till historien som lätta, studsiga, snabba, roliga och energifyllda. Andra som bland det segaste, tråkigaste, klumpigaste och långsammaste man kan tänka sig.
Som i dag.
Det var så illa att jag aldrig trodde jag skulle komma hem igen!
Men det gjorde jag.
Tror anledningen helt enkelt är att jag sprungit för många dagar på raken. Det gick bra förr i tiden men numera protesterar kroppen mot just det. Tack och lov är den fortfarande ok med att träna varje dag. Bara inte same-same. Så i morgon blir det löpvila!
Jag kom även till jobbet och turligt nog var jag inte lika seg där. HLR-utbildning för barn och sen direkt ut till patienter långt bort i obygden. Eller nej nu ljög jag väl lite men långt bort var det. Vårt område sträcker sig nämligen bortanför Landskrona – in mot Röstånga och upp förbi Laröd. (Du får kolla en karta om du är nyfiken på var ställena ligger. )
I morgon blir det mer utbildning men noll patientbesök. Känns faktiskt lite skönt..
Kram från Ingmarie