Author: Ingmarie

Sista passet

Inte sista passet som i ”sista passet här” utan som i ”sista coach-passet” denna omgången. På varje pass har mellan 20-35 pers kommit och det är väldigt mycket mer än någon trodde. Allra minst jag! (Hade trott max 10 i bästa fall.) Allt har gått hur bra som helst och jag är smått överväldigad över all positiv feedback jag fått. Värsta ego-boosten!🤩 Bara tacka och ta emot.🙏🏻

Sista passet blev en härlig distansrunda i bergen och på ”röda vägen”.

”La Rambla” är samlingsplatsen


Direkt efter blev jag medbjuden av en deltagare att simma i havet med sällskap och sånt tackar jag inte nej till när solen steker. Det var tur också för hade jag väntat till senare hade jag garanterat bangat för då kom molnen. När molnen kommer blir det kallare (jo jag vet att allt är relativt🤪) och blir det kallare så börjar jag frysa och… ja du fattar.😀

Core kan man köra oavsett moln. Stephane bjöd på en del rejäla utmaningar och jag lärde mig några nya övningar. Kul! Denna är dock en gammal goding.

Mest otippade i dag, och vilken dag som helst förresten, var när det dundrade fram en hel drös av motorcyklar från ”plattan”. Om jag fattade det rätt så var det en slags manifestation för att visa att alla Kanarieöarna håller ihop men jag kan också ha fattat helt fel. Det var i alla fall en slags positiv hyllning av något slag. Fattade dock inte riktigt vad de hade på just Playitas att göra. De kändes liksom lite felplacerade…

Kram från Ingmarie

Lördagsgodis

Det blev korta intervaller för gänget (och mig) i dag.

6 x 45-15 sek + 6 x 30-30 sek + 6 x 15-15 sek.

Kort och hårt. Mycket uppskattat. I alla fall efteråt.🤪

Bjöd direkt efteråt på en halvtimmes styrka på gräset men mesta av min egen styrka blev på gymet. Jag är ju coach och då vill jag ha fokus på deltagarna. Jag hinner träna själv ändå.

Det här att träna under solen är verkligen min grej!

Men den skiner inte riktigt hela tiden. En liten stund innan jag skulle göra den planerade havssimningen på eftermiddagen blev det molnigt och lite ”småkallt” (jo jag vet, allt är relativt) och jag kunde bara inte motivera mig att gå i. Inte för att simma-simma i alla fall. Bada kan jag däremot alltid! Och när jag väl var i kom jag nästan inte upp för det var så skönt. Måste komma i håg det nästa gång jag är på väg att banga…

Kram från Ingmarie

 

 

Backar i kubik

Precis som förra fredagen, och alla andra fredagar, var det Lighthouse-race i dag men precis som förra fredagen, och resterande fredagar, så tycker jag starten är för tidig. Springa rundan kan man ju såklart göra ändå. Det har jag gjort oräkneliga gånger nu men oavsett är den alltid lika fascinerande jobbig. Först är det bara upp. Sen går det lite lurigt (man märker det liksom inte riktigt) svagt utför en bit och man tycker att ”jösses vad lätt det går i dag”.

Långt där borta är The Lighthouse

Sen kommer sista klättringen upp till själva fyren och den är tuff hur man än gör.

Belöningen är utsikten. Den är verkligen f-a-n-t-a-s-t-i-s-k.

När man sen ska hem igen är det lätt att luras och tro att det bara är att rulla nedför men den där lilla utförslöpan på uppvägen blir ju liksom uppför på hemvägen och när den kommer direkt efter den branta vägen ner från fyren så är det lätt hänt att benen tar absolut tvärslut. Just i dag tog jag det dock i lite lagom fart. Ett typiskt mellanmjölkspass om jag ska vara ärlig. Dvs såna man ska undvika….

Själva racet är 13,8 km men jag brukar förlänga och i dag blev det ännu lite till, och extra backigt, för jag ville dubbelreka och göra klart inför kvällen backpass med löparna här.

När jag var tillbaka gymade jag också. Får ju inte slarva med hemläxorna från PT-Rafael!

Det blev f ö ett riktigt tufft backpass som deltagarna älskade. Ja du fattar vilka hårdingar de är! Jag hängde på en del men mest coachade jag. Det är ju det jag är här för att göra. Och det är så galet kul! Längtar redan till i morgon. Då blir det intervaller och styrka à la I Nilsson.

Kram från Ingmarie

 

Ensamt?

Jag har oräkneliga gånger fått frågan om det inte är svårt, tråkigt och/eller ensamt att resa solo? Svaret är nej.  Fatta mig rätt, jag har såklart jättegärna sällskap av t ex Anders men att inte ha resesällskap skulle aldrig stoppa mig från att resa.
Att resa på egen hand innebär att jag kan göra precis som jag vill, när jag vill och hur jag vill.
Jag kan också (oftast) välja om jag vill ha sällskap eller inte för som soloresare så känns det som att andra människor oftare kontakt. Men det kan vara inbillning för jag är ju inte direkt osocial när jag är på det humöret.🤪
Att resa till ett ställe som Playitas gör förstås också allt ännu enklare för här är det fullt med likasinnade!

Mitt pass i dag innehöll löpteknik och löpskolning. Jag kände mig inte helt nöjd med hur jag gjorde det, tyckte liksom mest jag svamlade en massa, och tänkte att det nog var jättekasst men ändå kom flera efteråt och sa att det var så bra och roligt. Festligt det där hur man upplever det och vad man kan inbilla sig…🙄😳 Sen kan det förstås vara tvärtom också!

Min egen träning blev först ett simpass och i dag frös jag inte! temperaturen i bassängen var klart mycket bättre än i måndags. Dessutom gick det ganska bra! 🥳

Sen körde jag ett spinningpass med nästan samma fina utsikt som förra gången jag var här. Massimo var oväntat hård och mina ben fick kämpa på bra. Några 120-130 rpm kunde jag dock aldrig få upp dem i hur gärna jag än ville. Hur är det ens möjligt? 😱😀

Sen gick jag direkt ner i havet. Hur ljuvligt som helst!

Kram från Ingmarie

 

Man ska inte jämföra sig med andra men…

Om du undrar hur det går med världsrekords-försöket så kan jag berätta att Rait Ratasepp fortsätter mata på. Som en Duracell-kanin med oändligt batteri. Det ser ut som han joggar förbi på sin mara men skenet bedrar. 3.12 på 42, 195 km på Ironmandag 37 är helt makalöst och absolut inte någon jogg-fart. Snacka om långa arbetsdagar förresten. Han börjar här i snorottan.

Och slutar strax innan det blir mörkt vid 18. Samma bassäng och samma rundor varje, varje dag. Och säkert samma mot-sido- och medvind också… Den mannen vet verkligen vad mental styrka är.

Börjar man fundera så blir man ju en väldigt lat liten smurf i jämförelse!🤪

Men visst har jag tränat. Det blev dubbel löpning på morgonen ( behövde reka rundan en gång så den blev lagom till mitt pass🤪), varit med på dansfusion (dans i kombo med någon slags cirkelträning-inte min grej) och sen ”styrka för löpare” på kvällen. ( Egenpåhittat pass som i alla fall gjorde deltagarna en smula trötta.🤪)

Med andra ord ännu en fantastisk dag här!

Kram från Ingmarie

 

Nu är den i gång!

Nu har första löparveckan startat och vilken start!

En hel bunt (över 30 st!) med glada, pigga, snabba löpare som först fick jobba med löpteknik och drills innan intervaller på strandpromenaden. Det är möjligt de tyckte jag var en pain in the ass när de höll på och jag peppade som mest, men efteråt var det enbart glada miner och alla fullföljde. Så starkt!

Det var här vi körde men från bortre sidan. Sämre intervallsträcka kan man ju ha, eller hur?

Lite nervöst var det förstås innan. Hade ju ingen aning varken om hur många de skulle vara, vilken nivå de höll och vad de liksom vill få ut av passen. Eller vad de var för några. Men de flesta löpare är ju faktiskt både snälla och trevliga. Gruppen i dag var det till 100%! Jag är ju som jag är och en del gillar det medan andra antagligen inte gör det och det är ok för mig. Jag duger oavsett ändå tycker jag för jag är inte min prestation.
Det där med att vara lite nervös innan tänker jag att så ska det vara för annars har jag liksom tappat fokus. Jag behöver en viss anspänning för att liksom ”tagga till”. Andra kanske behöver tvärtom. (?)

Energi ger energi som bekant så jag fortsatte in på gymet och fick till ett riktigt bra pass.

Som gräddklicken på dagen blev det även ett HIIT-pass ute lite senare. Superskoj!

I morgon har jag två pass igen och det återstår att se hur många som vågar/orkar komma. Varje dag finns det upp emot 20 gratis-pass att välja på, från yoga och meditation till cross-fit och dans, så det finns verkligen något för alla!

Kram från Ingmarie

Världsrekordsförsök

Det finns en man som heter Rait Ratasepp från som jag tills för bara någon dag sedan inte hade en aning om vem det var. Nu vet jag desto mer. Rait håller just här och nu håller på att sätta världsrekord med att göra flest Ironman på raken. Under 60 (!!!) dagar gör han en IM varje dag. Dvs simma 3,8 km, cykla 18 mil och springa 42,195 m (en mara) varje dag i 60 dagar. Han började den 5/10 och kommer sluta den 3/12. varje dag ser jag honom när han kutar och då ska man veta att han lufsar verkligen inte runt. Snitt-tid på maran ligger på 3.15 och hela distansen har han hittills gjort på under 11 timmar. Det är en bra tid om man gör det en gång. Att göra det 60 dagar på raken är snudd på ofattbart! Just nu är han inne på dag 35. Om några dagar har han slagit sitt gamla rekord som var 40 dagar. (Om jag fattat det rätt så är det nuvarande världrekordet 50 dagar på raken.) För att klara detta har han ett helt team på 50 pers och man kan följa allt på hans hemsida. Sjukt coolt att få följa detta! Och som sagt var helt ofattbart! Jag hoppas få byta några ord med honom när han är klar.

Själv kan jag inte ens tänka tanken på att göra en. Det är väl ffa cyklingen. Så dödens tråkigt! Sen hade jag antagligen frusit ihjäl redan på simningen. Pallade inte simma hela timmen i bassängen i dag för jag hackade tänder. (Hörde dock sen av Simcoachen att även hon hade frusit för det var ovanligt kallt! Så helt genomklen var jag väl kanske inte ändå…)

Faktum är att jag tyckte det var ungefär samma temperatur i havet. Swimrundräkten skyddar förvisso lite men långt ifrån som en vanlig våtdräkt. Det var i alla fall onekligen guppigare i havet! Och finare fiskar!

Jag har även lyxat till det lite extra i dag så nui vågar jag träna jämte andra igen.

Kram från Ingmarie

Berg

Man bör nog gilla backar om man ska vara här. Om man inte vill springa på strandpromenaden och den lilla slingan vid Aparthotel (tror den är 1,6 km totalt) varevigaste dag vill säga. Den funkar dock finfint för intervaller och som transportsträcka för att ex komma till bergen men jag sakulle inte trivas här om jag var tvungen att kuta runt, runt där på varje löppass. Jag gillar backar som du nog vet så för mig är det perfekt att vara här! Om de är långa och sega vill säga. Inga sprintbackar om jag får välja. Jag blir frånsprungen innan jag ens har börjat flytta fötterna. Bergen här bjuder verkligen på det förstnämnda. Lägg till en galen vind också så har du två utmaningar. Den tredje är underlaget. Fina stigar blandat med förrädiskt rullgrus och vassa stenar.

Ser kanske inte så farligt ut men nedför är det förrädiskt som attan!

Uppför har jag egentligen inga större problem ens när det är riktigt brant men vissa delar är det klättra över klippor som gäller. Då går jag alt kryper på alla fyra. Haha. Jo det är sant! Men mest springer jag förstås. Och ber en stilla bön att vinden inte ska ta tag i mig. Särskilt på toppen!

Gran Tarajal

Playitas

Jag sprang ner till andra sidan på olika slingor till havet innan jag vände hemåt på andra slingor. Det går hålla på i flera timmar utan att korsa samma trail en enda gång men ändå komma tillbaka till Playitas. Det är coolt!

På eftermiddagen körde jag ett ”Full body workout”. Kul men inte särskilt jobbigt. Eller så mesade jag…

Kunde inte låta bli havet efteråt och varför skulle jag förresten?

Kram från Ingmarie

Pose

Att vara med på andra människors gruppträningar är (oftast) både roligt och lärorikt. Hemma gör jag det så ofta jag kan  och här i princip varje dag. Tycker jag får en massa bra idéer och inspiration. Ibland kan det ju faktiskt t o m hända att jag kommer på hur jag inte vill vara eller göra…

Just i dag testade jag en löptekniks-klass med fransmannen Stephane. Han lär ffa ut Pose-metoden Kortfattat går den ut på att kroppen har vissa grund- och nyckelpositioner när den rör sig och att de måste följa ett visst mönster för att rörelsen ska bli korrekt och därmed förhindra skador.

”Efficient, injury-free movement taught through poses. You can use the Pose Method techniques to prevent injuries and to dramatically improve your athletic performance.

The Pose Method® is a system for teaching and learning human movement and sport specific techniques. It was developed by a 2-time Olympic Coach Dr. Nicholas S. Romanov in 1977 in the former Soviet Union. The name of the method comes from the word “pose” or “body pose”.

If you analyze the movement of any body through time and space, you will clearly see that the body passes through an infinite number of poses. Most of the poses are transitional movements and are the result, not the cause, of proper positioning.”

Jag har testat metoden innan och läst en hel del om den. Faktum är att jag nog använder en del ”Pose” utan att tänka på det.. Kul var det i alla fall och en del övningar var ruskigt svåra för mig. Som att hoppa jämfota framåt..

I förmiddags sprang jag dock helt utan tanke på ”hur”. Det blåste galet mycket och molnen var rikliga. Det kändes bra och inte ens de galna backarna verkade bekymra mina ben. Fast visst var det en smula segt när det var både uppför och motvind men det som inte dödar bla bla bla du vet. Och det var väldigt lätt när det var nedför och medvind.

Körde lite på gymet också och lagom till lunch kom solen. Stor, vacker och härligt varm.

På tal om lunch. Maten är fortsatt väldigt bra här och det finns massor av god vegomat att välja på!

Kram från Ingmarie

Ibland är även jag snabb

Innan kl var 13 hade jag hunnit;

  • Promenera till stranden, yoga och meditera🙏🏻
  • Heja på Light house run racet (nej jag var inte sugen på nästan 14 km full sula kl 8.15 men man ska väl aldrig säga aldrig…)
  • Äta frukost med denna magiska utsikten.

  • Vara med på ett superskoj danspass. Det är tur det inte var stilpoäng om jag säger så men jag hade garanterat vunnit första priset för gladast av alla om det funnits ett sådan!💃🏻

  • Kuta nästan en timme. Benen var inte de raskaste men märklig pigga och ostela trots gårdagen.

  • Köpa två dunkar vatten i närmsta byn och kånka hem dem.
  • Simma en timme och duscha för andra gången. Jag övade på det Simcoachen gick igenom med mig i onsdags men jag får ju lov att säga att det var ruskigt mycket enklare med henne vid kanten och direkt-feedback i öronen. (Man har headset då nämligen. Sjukt bra grej för man får feedback direkt!)

Sen blev det lunch. Och massagepistol. Inte för att jag har ont utan mer för den känns bra!

Jag väntade också. På bussen till Gran Tarajal. De går faktiskt hyfsat säkert och är enormt smidiga! Ca 30 kr tur och retur bara. Grymt bra. Man kan förstås springa dit också men just i dag hade jag bestämt mig för att 3 pass och träningsfri eftermiddag var en bra plan.

På 45 minuter hann jag gå runt nästan hela byn (den är alltså inte så stor), köpa tre (billiga) linne (hade glömt mina i garderoben hemma), köpa extra magnesium på apoteket och gå inom The Hippomercado för att köpa nötter och chips. Hann precis lagom tillbaka till buss-stationen innan bussen gick tillbaka.

Kram från Ingmarie