Author: Ingmarie

Mödan värt

Gå upp i snorottan efter en jobbkväll för att åka till simhallen är segt som attan men det är så värt det! Även en måndagsmorgon. Eller kanske speciellt då.

Att börja veckan med ett simpass med bästa gänget är nämligen en glädje- och energikick utan dess like! Förvisso simmade jag som en potta men det spelar ingen roll. Det är ändå roligt och lärorikt!

Inte gjorde det något att jag sovit för lite för jag har mest suttit på tåget ner till bästkusten resten av dagen.

Tack vare att jag lyckats byta jobb-pass och gnetat på som en gnu har jag några lediga dagar att se fram emot i min kära hemstad och det är värt all (rese-)träsmak i världen.

Kram från Ingmarie

Feltajmat

Ibland hinner man verkligen Oprecis.

För precis när jag simmade ut i sjön på dagens Sprada så började det hagla och det höll på ungefär  lika lång tid som det tog för mig att bli klar och springa hem. Sen tänkte någon nog lite fel för haglet höll uppe max 1 minut och fortsatte sen  tills jag precis var klar med min lilla after run yoga-stund. De små isbollarna syns inte på bilderna men de kändes!  🤪



Lagom till jag skulle cykla till tuben och jobbet så var det uppehåll igen så det var ju tacksamt.😀

Väl där spelar det ingen roll hur vädret är. Man är väl inplastad oavsett.


Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

 

 

 

 

Turdag

Jag hade gymdag i går. Inget ovanligt eller konstigt med det men eftersom jag kände mig ruskigt stark så lassade jag på både högt och lågt och såg till att inte en enda muskelcell förblev orörd.

Det kändes i dag om jag säger så…

Men sån värk kan jag gladeligen stå ut med och när man bara vevat igång kroppen så funkar den åtminstone skapligt. I alla fall så länge det inte ska springas för fort.
Tack och lov var Kari och fyrbenta Sällka med på att  ta det easy så vi njöt av några timmars lugn löpning i finskogen.

När vi passerade Söderbysjön hade vi alla exakt samma idé. Vilka (sprada)kompisar alltså!

Simma kan man i princip alltid oavsett hur mycket träningsvärk man har, vatten är enormt ”förlåtande”, och fastän hela 50-bassängen var avstängd så hade jag egen bana hela passet. En lördag! 

Har aldrig hängt förr och kommer antagligen aldrig hända igen. Jag borde kanske köpte en lott…

Kram från Ingmarie

Återhämtat trötta ben

Två dagar på raken med Indoor running känns åtminstone i mina snart 55-åriga ben för även om jag inte kör för fullt (jag måste ju orka prata lite också) så kör jag på. Dels för att jag tycker det är kul och dels för att jag hade själv blivit väldigt opepp om instruktören joggade. (Fast det kanske bara är jag?)

Så springa lugnt i skogen satt finfint i dag! 100 minuter i en kaskad av färger och ljus!

Plus en hyfsat lång simtur i Söderbysjön. Om du undrar var änderna tagit vägen så kan jag berätta att de gömde sig i vassen ända tills jag var klar. Kanske måste börja muta dem med mat för att få ha deras sällskap…

10 grader = mössdax

Kram från Ingmarie

 

Abstinens-stillad

Två dagar, sen pallade jag tydligen inte vänta längre. Det där att kallsimma/bada är galet beroendeframkallande när ”the bug” väl fastnat. Så fastän det var snudd på kolsvart när jag kom hem från dagens Sats-pass så hojjade jag ner till sjön. Att simma i mörker är ännu en dimension av magin! Inte ens fåglarna var där!

Ca 10 grader i vattnet, dvs lite varmare än i luften, och i dag åkte faktiskt  mössan på.

Bassängvattnet på Forsgrenska var betydligt varmare men också härligt fast på ett helt annat vis förstås. Det känns ruskigt bra att simma (och springa) just nu och jag är tacksam som attan så länge det varar.

Kram från Ingmarie

Fusklappar

Det spelar ingen roll hur många gånger jag kört ett Indoor Running-pass, jag behöver ändå ha en fusklapp. När jag är igång lämnar hjärnan liksom in och jag kan inte räkna längre.🤪 Frågan är om deltagarna skulle bli glada eller förfärade om det blev fler (eller färre) intervaller än jag sagt från början. Själv skulle jag bli jätteglad över fler men sur över färre.

Jag kommer inte ihåg alla övningar PT-Rafael har gett mig heller, och ibland har jag med mig någon fusklapp, men just i dag övade jag på de jag kom ihåg för stunden och det räckte lätt för en timmes gym-fest. Tänk att det kan vara så himla skoj att bli trött och svettig!

Vägen till och från SoFo-gymet är inte jordens roligaste men den funkar och är absolut roligare än tuben. Dessutom kräver den ingen fusklapp. Jag kan springa den sträckan i sömnen.

Kram från Ingmarie

 

 

Måndag

Nu har tiden rusat så där fort igen. Måndag och tidig morgonsim igen. Vad hände liksom? Det var ju typ i går förra gången.

En bra (riv)start blev det i alla fall.

Resten av dagen har varit si så där. Livet är skört och man vet aldrig vad som väntar eller hur det blir hur bra allt än verkar. Ingen går fri. Även den starkaste kan förlora fotfästet och kraften. Så var rädd om dig och varandra.

Kram från Ingmarie

Varmt, mittemellan och kallt

Jag vet inte när det var men jag vet att det var väldigt längesedan jag körde Hot yoga sist. Typ någon gång förra året. Inte för att jag inte har velat men det har varit svårt att få plats + att det där viruset ju kom emellan. Men i dag så äntligen blev det och jösses vad välbehövligt! Både för kropp och knopp.

Det långa simpasset var inomhus i precis lagom temperatur. Nästan hela tiden i alla fall. Den där biten mellan duschrummet till bassängen är alltid lite småvidrig liksom direkt när jag hoppar i, då känns det alltid kallt, men efter 3-4 simtag känns det perfekt.

Ganska konstigt ändå. Och fascinerande!  Kroppen är verkligen en rackare på att kunna reglera temperaturen. fast ibland får den jobba extra för att greja det. I Söderbysjön var det nämligen (förstås) ännu lite svalare. Att det blåste gjorde inte varken cykelturen eller simturen där så mycket varmare. Jag fryser fortfarande, flera timmar senare, efter de där 13-14 minuterna jag var i det 12,5-gradiga vattnet. Så himla härligt! Och jag var inte ensam. Förutom änderna var det fem stycken till som var i. Inte så länge men ändå, Det verkar bli fler och fler som fattar grejen med att simma och bada året runt. Eller åtminstone i oktober. Vi får se hur mycket sällskap jag har om 2-3 månader…

Kram från Ingmarie

 

SUM-variant

Som så mycket annat blev även Sörmlands ultra (SUM) inställt men det hindrar ju inte att man kan springa den ändå precis den dagen och tiden som det skulle vara. 😀 Eller i alla fall en del av den. Jan-Erik, som f.ö är loppets tävlingsledare, erbjöd sig att springa del 1-4 av själva Sörmlandsleden och jag var förstås inte svårövertalad.🤪 Dels för sällskapets skull och dels för att då visste jag att jag inte skulle komma vilse…

Första delen hakade även Karin, Kari och fyrbenta Sälka på.

Terrängen på leden är väldigt varierande men den är aldrig tråkig och bitvis rejält utmanande. Mycket lera, hala spång, rötter, backar, stenhällar och bröte ,men vackert som i en sagobok!

Foto: Kari

Första stoppet gjorde vi i Alby där det blev en ”gå-fika”.

Karin valde att säga tack och hej här medan Kari och Sälka var med även på andra delen till Tyresta innan matte tyckte det var dax att bryta så den fyrbenta sötnosen skulle vilja vara med fler gånger. Fina Sälka satte nämligen distans-Pb med råge!

Jag och Jan-Erik gnetade vidare mot Haninge. Hela tiden med humöret på topp och med hur många samtalsämnen som helst att prata om. Vilket det förresten varit hela tiden. Tänk vilken bra terapi det där är! Man löser ju typ både världsproblemen och vardagsproblemen utan att betala en enda krona! Plötsligt var vi framme vid Rudan i Haninge och äventyret var slut. För denna gången vill säga. En makalöst härlig dag och jag är obeskrivbart tacksam både för att kroppen var med mig och för det fina sällskapet jag haft.

SL fick ta mig hem.

Kan tillägga att det satt väldigt fint med dusch och mat när jag kom hem. Ugnsbakade grönsaker, falafel, groddar och sallad. Plättlätt, snabbt, billigt, gott och snällt mot både djuren, kroppen och naturen.

Kram från Ingmarie