Heldag på Tylösand

Om det är något som de flesta vet om Halmstad så är det att där finns Tylösand. En superpopulär 7 km lång strand som drar folk årets alla dagar men såklart särskilt en dag som i dag när solen och värmen är här. Tylösand har även (förutom svindyra hus) camping, golfbana, strandbutiker och Hotell Tylösand med sin After beach. Prins Bertil stig passerar också här.
Här finns även en livräddarskola som året runt ställer upp med sina insatser.

Just i dag var det livräddardagen då de visade oss “vanliga” vilka enorma hjältar de är! Inte bara för all kunskap och allt mod de har. Allt detta sker helt ideellt. Det är stort tycker jag!

IMG_5518livr1
Syns kanske inte så bra på bilden men de visade bl.a hur ett stort pådrag med räddningsbåtar och helikopter går till när det sker en olycka.

IMG_5514livr2
För att stödja denna verksamhet kan man bl.a skänka 50 kr. genom att sms:a SLSBEVAKA till 72980. Väl investerade pengar om du frågar mig.

Tylösand är väldigt fint med sina enorma sanddynor och sina speciella vass- och nyponbuskar. För mig är det… Halmstad. 🙂

IMG_5517nypon
Men helt ärligt så är det lite väl hysteriskt mycket folk en dag som i dag.
Här är det sardinburkpacknings-varning x tusen!

IMG_5516strand
Tidigt i morse var det dock något helt annat. Havet låg så stilla så stilla att det nästan var lite kusligt och stranden var nästan helt tom.

IMG_5490tyloshav
Och det var väl tanken för annars hade det var i princip helt omöjligt att genomföra Tylösand beachrun. Man kunde välja mellan 2, 7, 14 och 21 km. Jag valde 7. Vilket räckte. Kuta i djup, knölig sand är inte helt svettfritt om jag säger så.

Många från min klubb var där och vi hade förstås vår fina banderoll med. 🙂

IMG_5495jagfore1Det här är verkligen inget superstort lopp (ännu) men insatserna och glädjen snålades det minsann inte på!
Faktum är att vi har roligt nästan jämt oavsett om man är elit eller nybörjare. Och på något vis lyckades jag knipa till mig en pallplats. 🙂

IMG_5501treefter
IMG_5492jagfore
IMG_5509prisp
Såklart blev det simning med. Och massor av skratt!

IMG_5511sim1
IMG_5512sim2
IMG_5513sim3
Efter över 8 timmar där åkte jag tillbaks till stan i en till bristningsgränsen full (kokhet) buss. Om det här var en bra uppladdning inför morgondagen då “det riktiga racet” är får tiden utvisa men en sak är till 100% stensäkert.
Jag kommer inte att frysa som förra året.

IMG_5519vader
Kram från Ingmarie.

Njutardagar

Jag tvivlade länge men det kom igen!
Ingmarie-vädret.
Även om det bara blir några få dagar till så är jag jätteglad över de som blivit och blir. Så enkelt är det att göra hela mig lycklig. 🙂

IMG_5469soljag
Brottet var det fullt med folk redan tidigt på förmiddagen men det bra med att köra poolrun är att man inte behöver så mycket plats. Och det bra med varmt väder är att jag kan vara i längre utan att förvandlas till en isglass för även om det är en härlig bassäng så är den bra mycket kallare än de flesta. Don´t ask why för jag vet inte varför. Så länge jag kan minnas så har det varit så. Kanske helt enkelt för att man inte ska ligga i för länge? 😉

Östra stranden var det också massor av folk men där är å andra sidan gott om plats både på stranden och i gräset.

Sand eller gräs. Bara att välja. Här är vårt lilla strandhäng just i dag. :-)

Sand eller gräs. Bara att välja. Här är vårt lilla strandhäng just i dag. 🙂


Förr i tiden var just Östra stranden en “b-strand” men nu för tiden är det poppis som attan där. Och jag förstår varför. Det är som en egen liten värld med söta strandstugor, fin strand, handikappbad, bollplaner, massor av olika fik/matställen, minigolf och bra strandservice.

IMG_5484kaffe
Dessutom har man ju ett helt hav att simma i!
Jag och Micke brydde oss inte ens om våtdräkterna och då är det varmt för vi är lika stora fryslortar båda två.
Tror banne mig detta var ett av mina bästa simpass i år! Vi guppade fram så fint på vågorna med “boyen” i släptåg. Inte utan att jag kände mig som en av de små fiskarna som simmade med oss.

IMG_5479iom1
IMG_5481iom2
IMG_5478iom3
I morgon blir det en annan beach med lite andra aktiviteter men med samma ljuvliga Ingmarie-väder om man ska tro på väderprognoserna. 🙂

Kram från Ingmarie.

Vi som aldrig ger upp

Om man vill vara neggig, cynisk och krass så kan man tänka att livet är mer eller mindre en kamp mot (ständiga) stora och små hinder som kommer i ens väg. Man kan t.o.m tänka att det är kört så fort det inte blir exakt som man tänkt sig eller planerat för.

Eller så kan man vara en obotlig optimist som mest blir förvånad varje gång miljonvinstlotten visar sig vara en nitlott. Igen!  Eller att solen inte skiner trots att väderprognosen sa regn.

Sån är jag. 

Vägrar tro att något är kört fastän det kanske både verkar och är så. Helt enkelt för att jag tycker livet skulle bli så sjukt trist om jag tänkte på det viset. Plus att jag tänker att om jag bara håller i tillräckligt länge så kommer det förr eller (väldigt mycket) senare att vända och bli som jag vill och önskar. Det kanske inte blir exakt som jag tänkt mig men åtminstone mer nära själva målet än att det är helt kört. För inget varar som bekant för evigt. Inte ens eländet.

Ta vädret t.ex. Nu har jag varit i Halmstad i snart 4 veckor utan en enda ynka liten stranddag. Molnen, blåsten och regnet verkar ha parkerat sig här och t.o.m jag har börjat tvivla på om det verkligen är bästkusten.
Men så hände det! Solen och värmen kom. Inte ett moln på himlen och jag har njutit av strandhäng, sand mellan tårna och mys tillsammans med mamma och Ulf hela dagen.

IMG_5449sol

IMG_5457tre1

 

IMG_5456tre2

Och just den här tillägnar jag cappuccino-fantasten numro one. Du vet, hon världens bästa Anna.

IMG_5450capp

Många som en gång tränat mycket och/eller på hög nivå slutar den dagen det liksom “går utför”. När tiderna inte längre förbättras och resultaten dalar. Nej, det är inte “roligt” att bli sämre men vad är alternativet? Lägga sig ner och ge upp? Eller dö tråkdöden?
Som den obotliga optimist jag är så inser jag förstås någonstans att det är så det är, att mina toppår har varit, men jag vägrar ge upp! Gör jag det så kommer tiderna och resultaten garanterat att bli ännu sämre och hur kul vore det på en skala? Mål kan man ändå ha oavsett. Mina är att det ska vara skoj och lustfyllt, att jag ska hålla mig hel och frisk och att jag ska utvecklas inom så många olika områden som möjligt.
Det är bl.a därför jag envisas med mina intervaller och styrkepass. Jag kan ju så varför inte liksom? Tröttheten är densamma oberoende av farten så länge känslan är på den övre halvan av “jobbighetsskalan”.

Däremot är jag noga med att vänta in kroppen tills den är redo för fortkörning. I dag var den tydligen det. 6 x 5 min + 12 x 15-15 + styrka på det där braiga utegymet.

IMG_5429int1
IMG_5430int3
Jag kommer heller aldrig att bli någon supersimmare men jag ska banne mig bli så bra jag bara någonsin kan. Att lära sig något nytt är ofta knepigt, särskilt när man inte är 40 längre, men det positiva är att man märker förbättring fort som attan i början. Nu är jag inte längre sist upp ur Nissans vatten efter simningen. Att det kan bero på att det har tillkommit fler nybörjare bryr jag mig inte om. 😉

Stort gäng som skulle med på kvällens Sommar-cup. De flesta körde hela Triathlon sprintdistansen men en del simmade "bara" alt. simmade + cyklade och hpppade löpningen.

Stort gäng som skulle med på kvällens Sommar-cup. De flesta körde hela Triathlon sprintdistansen men en del simmade “bara” alt. simmade + cyklade och hoppade över löpningen.

Genomgång innan start.

Mattias har genomgång innan start.


IMG_5463cup2
För mig är att lägga av helt inget alternativ så läge jag själv vill fortsätta, tycker det är skoj och lusten finns.
Och vem vet, en dag kanske det bara smäller till och jag är både supersnabb löpare igen och en riktigt racersimmare.:-)
Det är i alla fall en härlig tanke och dröm att hålla vid liv. Och framförallt är den väldigt mycket roligare, häftigare och positivare än dess motsats. Eller hur?

persist
Kram från Ingmarie.

.

Olika slags (icke-)tankar

Tror minsann dagens bassäng-simpass var det första detta år då jag inte frös ens på slutet.

Kryss i himlen x 10 000!
Bra gick det med. Teknik blandat med sim. Längd efter längd.

Simning kan verkligen få hjärnan att helt slappna av. Det finns ju liksom inga “hinder” som man ska ta sig över, trafik att ta hänsyn till eller vägval man måste göra. I bassängen behöver man dessutom inte ens navigera. Det är bara en svart linje man ska följa om och om igen. Och vända när kakelväggen är i vägen. 🙂

IMG_5413simbrottet

Löpning kan också ha inslag av en slags meditation då hjärnan vilar och man liksom bara är. Eller det är väl inte riktigt sant för hjärnan “vilar” väl egentligen aldrig. I så fall skulle det inte bli varken många andetag, hjärtslag eller steg tagna. Men den kan vila från det där eviga tjattrandet som pågår i skallen. Du vet det där som alltid pågår om allt och inget och det som finns mittemellan. Sånt som kanske mest handlar om “när, var, hur, vilka, varför och tänk om”. Ofta samma malande som i går, i förrgår och för en månad sedan och ofta samma onödiga oroande över saker som inte ens har hänt.

Det är en av anledningarna till att jag gillar att meditera “på riktigt”. Att jag lär mig hur tankarna kommer och går hela tiden, sluta tänka går nämligen i princip inte, men att de är just bara tankar som faktiskt går att styra.  “Träningsmeditationen”, d.v.s den som sker när jag tränar, är för mig inte samma sak som när jag mediterar i stillhet då jag även oftast har ett specifikt syfte. Men jag tror att jag har nytta av den ena varianten när jag gör den andra och vice versa.

Jag fick i alla fall ett hyfsat bra löppass. Kroppen har väl haft piggare dagar men själva rundan var det då inget fel på!

IMG_5410skahallvag

IMG_5404ang

IMG_5185

Om jag får önska, och det får jag ju, så önskar jag att molnen håller sig borta och solen stannar kvar nu när den äntligen visat lite av sin bästa sida!

Kram från Ingmarie.

Ingmarie goes Helsingborg

En av de absolut svåraste grejerna med att blogga är varken att hitta på något att skriva om, själva skrivandet, tekniken eller ha tid. Nej det är att välja bilder!

Särskilt en dag som i dag när bästa Anna och hennes Fredrik har tagit hand om mig hela dagen.Och eftersom jag inte kan välja blir det en drös av foton i dag.?
Vi möttes i fina Helsingborg. Jag tog tåget dit. De tog bilen. Direkt blev det ett makalöst fint hyfsat långt pass med Fredrik som guide.

Utmed havet, upp och ner för backar, på stigar, i bokskog, förbi vackra Skånehus, på små asfaltsvägar kantade av lyxkåkar och genom en magisk “trädtunnel”.

Sen blir det ju som det blir när sprada-Nilsson är vid vatten.?

Och kolla! T.o.m Anna spradade!? Fredrik var betydligt mer lättövertalad och syns bara som en liten prick på bild nr.4.


Löpning och havsluft retar aptiten, det ju varenda kotte, så även om maten på Vegeriet inte var det bästa vi ätit så satt allt bra fint i våra magar.


Fredrik är inte bara en suverän löpguide. Han är även rackare på kaffe! Hade inte en aning om att kaffe kan ha smak av både bär och frukt, ha olika syrlighet och tillagas på femtielva olika sätt. Men nu vet jag och jag vet att det kan vara ruskigt stor skillnad på kaffe och kaffe och godare än vad det brukar. Anna är cappuccinoexperten och jag tror mig kunna gissa att just denna fick 5+ av 5.?


Ännu en dag i livet jag kommer minnas oavsett hur senil jag blir.❤️

Behövde inte ens använda @ nödkläderna”.?


Kram från Ingmarie.

Race, swimrun och egenförvåning

Undra om det är som så att man har en viss kvot av en viss löpfart i kroppen och när man använt upp den så finns den inte mer oavsett hur mycket man försöker få fart på benen?
För jag begriper verkligen inte hur jag kunnat kuta så pass “fort” som jag gjort en gång i tiden för i dag kan jag ju inte hålla mina forna kilometertider på maran ens under EN kilometer!
Det lustiga är att känslan är densamma som när jag sprang “fort”. Snacka om att bli grundlurad av sig själv liksom…

Hur som helst blev det ett löprace i går. Anrika Laholmsloppet som jag kutat massor av gånger förr på den där gamla goda “snabba” tiden.
Jag och Maria åkte dit. Påbyltade från topp till tå. Jag börjar på riktigt undra om det kommer bli någon riktig sommar i år?

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.


Maria kutade 6 km. medan både jag och Malin körde 12. Supernajs bana och hur trevligt som helst.
Vill man vara snäll så skulle man kunna kalla mig professionell löpare för det här loppet var faktiskt ett jobb. D.v.s jag får betalt för att göra det. Du kommer nämligen kunna läsa om det i första nya numret av Magasin Spring.

Två av oss efter. Ganska blöta...

Två av oss efter. Ganska blöta…

Under tiden vi sprang var det nog ingen som frös men regnet höll ju oss inte precis varma efteråt. Så på vägen hem åkte vi inom Maxi för både storshopping och en het gigantisk mugg kaffe var. Hur gott som helst!
På något vis, och av någon oförklarlig anledning. så bara fortsatte jag i ett rasande tempo när jag kom hem.
Packade upp, cyklade till gymet och rev av ett bra pass, cyklade till en kompis för att fixa simgrejer och sen vidare till mamma och Ulf för att se om jag skulle hjälpa dem med något i nya lyan. Undra just hur mycket koffein det var i det där kaffet?

Testade nytt ställe. Helt ok.

Testade nytt ställe. Helt ok.


IMG_5304styrka
Där någonstans, vid kl 18 och precis innan jag ringde på dörren, så kom jag på att jag var väldigt hungrig. Typ svälthungrig!
Det var också då jag kom på att jag bara ätit frukost och sen en halv banan och en brödbit. På hela dagen!
Jösses liksom!
Minns att jag var så där som barn med när jag blev “uppslukad” av något. På den tiden var det dock inte så mycket löpning på agendan utan det var stallet som drog. Kunde vara där hela dagen utan att varken äta eller dricka men när jag satte foten innanför dörren så kom hungern som en bomb.

Så det blev minsann hämtmat! Händer typ en gång vart femte år, om ens det, och jag slök rubbet!
Ibland förvånar t.o.m jag mig själv.

IMG_5320mat
IMG_5319mou
Om det var all maten, det var åtminstone varken p.g.a god sömn eller finväder, som gjorde att dagens swimrun gick otroligt bra vet jag inte men jag både sprang och simmade på som tjohejsan!
Vi var fem glada som brände av några varv på “min” bana varav två nya bekantskaper. Inte nog med att det är så skoj, man får nya vänner mest hela tiden. 😀

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

IMG_5324swimr1
Precis när vi var klara blåste det upp och började regna som värsta höstdagen. Som sagt var, var är sommaren?
Hot yogan nu i kväll gjorde i alla fall att jag blev rejält upptinad. Och mjuk som en katt i kroppen. Vilken gåva det där är!

IMG_5330matta
Och vet du vad jag mer har gjort?
(Håll i hatten.)
Jag har varit på cykelmekk-kurs som min klubbis Ovidio bjöd in till. Och det var riktigt skoj!
Ibland förvånar jag t.o.m mig själv 2.0. 😉

IMG_5325cyk1
IMG_5331cyk2
IMG_5329cyk3
Hur förvånar du dig själv?

Kram från Ingmarie.

More goes sprada

Jag vet att det finns de som tycker det där med sprada som jag så att säga “uppfann” förra hösten är både galet och knäppt. En del kanske t.o.m trodde jag skulle tröttna och att det hela skulle dö ut.
Men jag håller i året runt bara isen inte är i vägen och jag vet att det är många som tagit efter och sprider både ordet och företeelsen. Har man en gång fastnat så är det sjukt svårt att sluta. Och varför ska man det förresten? Det är är ju bra för både kropp och själ!
Egentligen tycker jag ju det är häftigast under de kalla månaderna, upplevelsen blir liksom ännu coolare, men ingen sprada är varken bättre eller sämre än den andra. 🙂
Av en händelse fick jag veta att nu har t.o.m Salming concept store hakat på!

IMG_5289salming
Jag tycker förstås det här är skitskoj!
Ännu roligare är det att flera stycken har mailat dem och tyckt att de “stulit” mitt ord och därför borde ge mig minst ett av de där sprada-kiten. Någon tyckte t.o.m de skulle använda mig som sprada-modell. 😀
Där gick väl gränsen för dem men jag får iallafall välja ut några grejer jag vill ha som “tack för lånet”. Ett i-landsproblem de lux för de har ju en hel del fina grejer…

En som verkligen har fattat det här med att sprada oavsett väder och vind är fyrbente godingen Morgan.
Lillebror Hannes var snäll och lånade ut honom en stund till mig i dag och helt ärligt vet jag inte vem som hade roligast eller skrattade mest.
Det där med att jaga pinnar har jag dock inte riktigt fattat grejen med. Ännu… 😉

IMG_5286morg1
IMG_5287morg2
IMG_5288morg3
Och kom ihåg vad jag sa innan. Förr eller senare hamnar sprada i SAOL. 😉

Kram från Ingmarie.

(Natur)godis

Har du märkt vilket enormt bär-skafferi naturen har blivit detta år? Det är så mycket hallon så jag tror aldrig jag sett så många innan! Tur för mig för det är mitt absoluta älsklingsbär!

IMG_5268hallon
Och extra goda och bra var de efter intervall- och styrkepasset uppe på berget.
Jag började själv och fortsatte sedan med bästa Maria. Hon vars fina lya jag lånar och betalar tillbaks med att ge henne både svettiga kläder och träningsvärk. Det är väl en hyfsat schysst deal? 🙂
För min del blev det 8 x 60-45-30-15 sek. med lika lång vila som nästa intervall. Kul (egenpåhittat) pass som kan bli precis hur jobbigt man vill. 🙂 Styrkan körde jag på utegymet igen. Galgberget är verkligen en oas! Som en enda stor naturens lekplats! Inklusive bärgodis.

IMG_5266intervall
IMG_5267styrka
IMG_5270hllonjag
Min kväll blev mer eller mindre förmiddagens kontrast.
När man kör intervaller handlar det ju trots allt mest om hög puls, svett, mjölksyra, stumma ben och små korta meningar.
Ett lugnt swimrunpass med ett makalöst härligt gäng är däremot väldigt lite av det där. Vi var sju stycken som samlades vid vackra Torvsjön. Jodå jag vet att jag upprepar mig som en gammal repad LP-skiva men den ÄR vansinnigt vacker. (Du som inte vet vad en LP är får googla. 🙂 ) Några var där för första gången och någon gjorde swimrundebut.

IMG_5274swimrfore
Enda gången vi inte babblade var väl under simningen annars surrades det på precis hela tiden! Det snackades utrustning, lopp och äventyr. Planer skapades och vänskapsband knöts. Bara så där en helt vanlig torsdagskväll mitt ute i skogen! Sjukt häftigt! Och det kändes så himla coolt och mäktigt att vara en hel grupp i olika åldrar med olika bakgrund som kom farandes på stigarna och i vattnet. Som om vi vore ett gäng urfolk som levde i ett med naturen. De vi mötte kunde nog inte ta miste på varken vår entusiasm eller lycka. Vi höll gänget samlat inför och efter varje moment och de som hade bråttom fick helt enkelt vänta in de(n) som inte hade riktigt samma eld i rumpan under simningen (läs jag…) och samma sak på löpningen.
Så i dag har det blivit minst en ny swimrunfrälst och vi har även lagt grunden till en ny swimrunbana. En bana som alla kan köra och som kommer bli historisk. Stay tuned!

IMG_5278sw1
IMG_5283sw2
Kram från Ingmarie.

Junodagen

Det är så himla mysigt, härligt och ett stort privilegium att få och kunna träffa nära & kära. Tänker ofta på alla de som inte har eller kan varken det ena eller det andra. Som kanske tvingats fly, flytta långt bort av någon orsak eller som är ensam av någon annan anledning. Det är ju ibland lätt att ta sin familj och sina vänner för givna men det är ju faktiskt inte en självklarhet.

Att samla hela min familj är snudd på omöjligt. Inte bara för att den är stor och geografiskt spridd, utan även för att alla lever olika liv och en del t.o.m valt att helt leva sina egna liv utan “oss andra”.
Det är väldigt sorgligt men man får liksom acceptera deras val…

Just i dag var i alla fall en stor bunt av oss samlade för det har varit lilla Junos namngivningsdag.
Lillebror Markus och hans Lina hade ordnat så fint med mat, musik, sång och dikter. Precis som på storasyster Iris namngivningsdag.

Lillebror Markus och Juno

Lillebror Markus och Juno


Vackert fiolspel

Vackert fiolspel


IMG_5246sang
Hela fina familjen! Markus, Iris, Lina och Juno.

Hela fina familjen! Markus, Iris, Lina och Juno.


Denna gången var vi allihop på Glada Grisen och jag kan svära på att alla, även de största köttätarna, girigt mumsade i sig maten och lätt hade velat ha mer om det inte vore för att magen blev så förbenat full.
Själv är jag fortfarande proppmätt och funderar på om det ens kommer gå att äta frukost när det är dax…

IMG_5255gg
IMG_5254namng4
IMG_5251namng3
IMG_5252mat1
IMG_5261mat2
Både Lina och Markus är så där finurliga och påhittiga som jag önskar att jag vore. Just den genen verkar ha missats hos mig nämligen. Men man kan ju inte få allt här i livet. 😉 Jag verkar å andra sidan ha fått ett överskott på gillaattträna-gener så det jämnar nog ut sig i längden. 🙂
Namnet Juno hade de klurat på ett tag och det finns en massa grejer jag inte hade en aning om när det gäller det namnet.
Visste du t.ex att Juno är en asteroid? Att Juno är den högsta gudinnan i den romerska mytologin? Att båten M/S Juno är världens äldsta registrerade fartyg med övernattningsmöjligheter? Ännu mer kan du läsa t.ex här.

IMG_5256namng5
På tal om att orka maten så var jag smart nog att se till att komma hungrig till kalaset. (Jag har ju varit på det där stället förr…)
Löpning och sen simning tillsammans med superproffset (och min klubbkompis) Salli. Hon som vann det där stentuffa Engadine swimrun i helgen. Makalöst att hon ens kan gå! Det är gott krut i ungdomen nu för tiden. 🙂

IMG_5242sim
Försökte sen göra plats i magen med hjälp av ett skönt yogapass men det gick väl si så där. Dock var det gudagott för både kropp och själ. Som alltid. 🙂

IMG_5264yogasal
Kram från Ingmarie.