Jobb

När det är tungt

Det där att lyfta tungt är inte alltid så enkelt. Ibland tar det liksom tvärstopp och hur man än tar i så är det helt omöjligt att rubba stången och det man lassat på trots att man klarat det flera gånger innan. Kanske t o m bara några minuter innan! Som om någon plötsligt limmat fast allt i golvet!

Sjukt skumt.

Oftast hjälper det att pausa några sekunder, försöka tagga till och prova igen. Ibland hjälper det inte vad man än gör och då lägger jag ner. I dag funkade det dock! Gick bort från stången, vände och sen direkt på det igen. Inget Pb men tillräckligt tungt för att vara svettframkallande.

Hittade på en massa roliga kombo-övningar och hade det inte varit för att benen började darra och plikten kallade hade jag garanterat hittat på ännu fler!

Det har varit en förhållandevis väldigt lugn helg på jobbet men det ska onekligen bli skönt att vara ledig i morgon!

Kram från Ingmarie

Ventilen

Många timmars jobbrace är över för några dagar. Kan inte låta bli att tycka att det är lite skönt. ”Det är mycket nu” som man säger men det är inte pga covid. Inte direkt i alla fall men tyvärr påverkar de negativa effekterna av alla injektioner som tagits. Förstår fortfarande inte att även Pfizers stoppas. Nu erkänner man också att testerna inte är helt tillförlitliga. Dvs det vi ”foliehattar” sagt hela tiden och det är alltså det man baserat hela den sk pandemin på. En definition WHO lite lägligt ändrade på strax före svininfluensan. Liksom definitionen av vaccin. (De sk covidvaccinen är ju inga  vanliga vaccin utan genterapi.) Svininfluense-vaccinet stoppades ganska snabbt när biverkningarna kom fram men ändå blev skadorna stora för många människor. Hittills har över 100 000 biverkningsrapporter inkommit på mRNA injektionerna bara i Sverige vilket är tusenfalt mer än vad som är acceptabelt för vilket läkemedel som helst i normala fall. Ändå fortsätter man pusha på. Sjukt! Nu har man dock ”plötsligt” ändrat sig till att det är ffa de över 65 år som ska ta…. De flesta har nu också fattat att det inte skyddar varken mot smitta eller att smittas. Inte heller mot svår sjukdom och död. Något som bl.a FHM har påstått men nu nekar till att ha sagt. Det finns dock sparat som bevis och journalisten Per Schapiro beskriver allt väldigt bra här.
Jag kan skriva spaltkilometer om detta bedrägeri och experiment som är på väg att avslöjas som kanske den största lögnen i världshistorien men jag nöjer mig här för det var inte det jag tänkte skriva om egentligen. Jag är bara så sjukt trött på denna hysteri, alla lögner, sveket, osämjan och allt elände injektionerna, restriktionerna, tvånget och munblöjorna ställer till med att jag tydligen behövde skriva av mig lite…

Utan träningen hade jag antagligen hanterat detta ännu sämre. Den är min ventil som ger energi och lugn på samma gång. I går blev det riktigt bra intervaller i solsken. 30 st 30-30 sek och eftersom jag hade spring i benen och lite bråttom hem blev det även 10 min. tröskel.

I dag var det inte riktigt lika varken soligt eller snabbt. Men det är ju också det som är tjusningen med löpning, eller hur? Inget pass är det andra likt. Lugnt och stillsamt i skogen och vid havet i regn under grå himmel blev det.

Regnet hade slutat när jag klev av bussen och månen kämpade bakom molnen. Stor och fin gatlampa när den fick en chans!

Kram från Ingmarie

 

Så här (illa) kan det bli

När man sovit max tre timmar, jobbat som en dopad gnu hela dagen, simmat och vattenlöpt, tja då blir resultatet typ så här….

Men hela helgen är jag ledig och jag ska fira både 2022 års sista dag och 2023 första dag ordentligt. Tjohoo!

Vad ska du hitta på?

Kram från Ingmarie

Jag såg den!

Solen alltså! Dessutom hann jag njuta av den innan jobbet. (Fördel skiftjobb som sagt var!)

Om den är så här ljuvlig att springa under i december kan jag redan nu börja fantisera om hur härligt det blir till våren och sommaren. Som jag längtar!

Fick du också njuta sol i dag?

Kram från Ingmarie

Bra betyg

I dag var det tredje gången sen vi flyttade hit som Anders var med och simmade. Utan att ens bli mutad! Det är ett extremt bra betyg! Inte blev det sämre efter dagens besök. När vi kom till det som kallas motionsbassängen var det ”mycket” folk men jag är ju van och tänkte precis hoppa i när badvakten kom och sa; ni brukar väl simma lite snabbt? Vill ni vara i den andra bassängen istället?

Alltså gissa om vi blev både paffa och överraskade. Inte bara för kommentaren om att vi brukar simma ”snabbt” för det är det ingen som kan anklaga oss för, utan för servicen! En kommunal anläggning som verkligen tänker och har koll på gästerna. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin upplevt det innan.

Sen har jag mest jobbat. Som de flesta ställen inom vården har vi mycket men det är inte pga covid. Tyvärr tvingas vi ändå ha munblöja på i princip hela tiden så nu har min röst nästan helt försvunnit. Vågar inte ens tänka tanken färdigt på vad det är för skit vi tvingas andas in. Att de inte hjälper finns det över 150 (!!!!!) olika forskning och studier på så vem försöker man egentligen lura…?

Kram från Ingmarie

Två nya

Så här dan före självaste doppardagen är jag magiskt nog ledig. Faktum är att jag är ledig ända till annandagen! Minns inte när det hände sist. Eller jo, det är sex år sedan. Så det är väl kanske dax… När jag ändå är inne på jobbspåret måste jag få vräka ur mig lite irritation. Under nästan fem år ställde jag upp, slet, var lojal och flitig som en myra på SÖS. För det fick jag inte vare sig ett tack eller en blomma.
I somras jobbade jag mindre än två månader för Bonliva, ett bemanningsföretag, och fick både ett jättefint tackkort och presenter. I dag kom dessutom detta!

Jag hoppas innerligt att det landsting jag nu valt inte bara ser mig som några bokstäver på ett papper. Jag vet i alla fall vilket bemanningsföretag jag kommer välja när det är dax igen för ja, det kommer det bli. Och ja, jag är allt lite bitter. Men det är inget att göra åt och jag tänker karma…

Här är det i alla fall toppenbra på alla sätt och vis. Varenda flyttlåda är nu uppackad och vi ska ”bara” få lite ordning på allt också. Jag minns när vi satt på Sockenvägen och sa ”tänk när vi har packat upp allt i nya lyan och bara ska pyssla, finjustera och göra det mysigt”. Nu är vi där! Livet alltså. Så himla häftigt och coolt!

Jag testade en virtuell ”The Trip” i dag. Det var gott om plats om jag säger så. Bara jag och en till som svettades i kapp och jag blev precis lagom trött. Det kändes dock lite fjuttigt med den ”lilla” skärmen ( i jämförelse med Sats) men eftersom jag kunde sitta precis framför så funkade det hyfsat. Fast det hjälpte nog att jag är både lättroad och lättlurad. Haha!

Både jag och Anders har nu blivit medlemmar i OK Pan och förutom orientering och löpning så har de även simträning så i dag testade jag även det. Som förening simmar man i den ”stora” bassängen och har även ett annat omklädningsrum. Fördelen var att ha kompisar, olika pass att välja mellan och en fast tid. Nackdelen var att den bassängen är mycket kallare. Den andra är å andra sidan ovanligt varm så detta var mer en ”normal” simbassäng. Förenings-omklädningen har inte heller någon bastu (!) så det blev en ruskigt (och onödigt) lång dusch för att jag skulle tina upp. Men det var det värt och jag kommer absolut att fortsätta!

Nu hoppas jag att du liksom jag känner lite julefrid. Vi har i och för sig inte känt någon julstress på många, många år helt enkelt för att vi valt bort det.

Kram från Ingmarie

 

 

Börjar bli mer lokaliserad

Tur jag älskar dimma och grått för fastän vi går mot justare tider igen så märks det då inte. ( Jodå, jag fattar att det svänger väldigt långsamt.🤪)

Stigarna är fick underbara att springa på oavsett så länge jag slipper is, modd och snöblask. Nu börjar jag kunna sätta ihop lite olika rundor och är (oftast) inte helt borta när jag kommer till en korsning.😄

Samma på jobbet förresten. Nu kan jag genvägar både till och från avdelningen och hittar hyfsat även där. Det är lite häftigt det där. Hur man från att vara helt vilse med/på något ställe till att bli både hemtam och hemmablind. Men ännu dröjer det tills jag blir det här oavsett om det gäller stigar eller jobbet och det känns mest bara roligt för tänk så mycket jag har att upptäcka och lära mig! 😄

För den som undrar kan jag berätta att jag har en djävulsk träningsvärk i benen sen i går så det gjorde jag bra! 🤣

Kram från Ingmarie 

Olika är bra

Det är en himla tur att det finns de som gillar att gå upp i ottan och vara redo för jobbet kl 6.45 för jag är inte en av dem. Jag är mer död än levande och känner mig jetlegad precis hela dagen. Hjärnan är mos, kroppen trög och jag mår verkligen illa. Denna tiden på året är det ju dessutom mörkt både när man åker till och från jobbet.


Kommer undvika dessa morgonturer, och detta var ett undantag, men nu blev det så här just i dag. Tack och lov är kvälls- och nattpassen inte lika poppis så det finns massor till mig för de är mer min kopp te. Och nej, jag kommer inte ”vänja” mig om jag skulle fortsatt med ständig dagtid. Är tillräckligt gammal nu för att veta hur min kropp fungerar.

Hur mosig jag än var när jag väl kom hem så kunde jag ju inte gå och lägga mig. Av (jetleg)erfarenhet så vet jag att rörelse och träning är bästa sättet för att komma på banan igen så jag drog till gymet. Inte mitt bästa pass men inte heller mitt sämsta och jag mådde definitivt inte sämre efteråt. Jag är ju fortfarande vaken fastän klockan snart är 19.30 haha

Vilka arbetstider föredrar du?

Kram från Ingmarie

Det andra jag gör

Om du undrar vad jag gör när jag inte tränar/badar/fixar i nya lyan (och kanske t o m om jag gör något annat) så kan jag berätta är det här på IVA i Kristianstad jag numera hänger. Dvs det är det stället där jag (förhoppningsvis) gör lite nytta och som gör att jag kan betala mina räkningar.

Väldigt mycket nytt såklart. Inte bara nya kollegor och lokaler utan även när det gäller de medicintekniska produkterna och datorsystem. Men jag gör som vanligt. En sak i taget. Då brukar det bli bra. 😀

Både i går och i dag har jag hittat nya fina springstigar. Helt makalöst! Extra kallt om näsan i dag (-10) men så härligt med solen!🤩

Hur har du det?

Kram från Ingmarie

Tomtar på banan, lättlurad på gymet och Ståhl-legenden igen

Fick lite fereling i dag (igen) och körde ett av mina favorit-fartlekspass. 4 x 10,5 minut som är så här: 90-90-60-30-60-60-120-120 sekunder. (Börja med snabb fart sen långsam, snabb, långsam o.s.v) Ingen paus emellan utan jag tutade på i 42 minuter. med uppvärmning och nedjogg blev det ett ganska tufft pass. Körde på elljusspåret och för att skoja till det lite, och inte bli yr i skallen, så bytte jag varv efter halva tiden. (Som sagt var, snacka om att vara lättroad…)

Det gick oväntat bra och kanske var det för alla tomtar som satt i träden och hejade på mig? Det är åtminstone vad jag tror de gjorde. Haha!

Tanken var sen att ”bara” gyma också. Vilket jag i och för sig gjorde och jag hann ungefär halva passet…

18.30 skulle det bli ett Indoor Runningpass och mirakulöst var där en plats över så vad händer? Jag tar den förstås, trots att benen redan var mosiga av bl.a marklyft.

Det var verkligen inte de raskaste benen jag haft men det var ruskigt skoj och lika ruskigt svettigt!

Efteråt blev det lite för sent att fortsätta med vikterna så jag får göra resten av gympasset i morgon helt enkelt. Då ska jag försöka) att inte lockas med på några villovägar.

Mitt i allt har jag varit hemma hos herr och fru Ståhl för att avsluta det vi påbörjade i torsdags. Nu är det klart att du kommer kunna läsa en del av allt det vi pratade om i Runner´s World i början på nästa år!

Kram från Ingmarie