Happy life

Första upptäcktsdagen

Så här skulle jag kunna tänka mig att börja varje dag. Med yoga och meditation i soluppgång, ljumna vindar och tystnad. Känner mig oerhört lycklig och tacksam som får denna chansen ännu en gång i livet.

Undra om det finns ett bättre sätt att upptäcka en ny plats på än den i löparskor? Man ser, hör och upplever allt mer och bättre om du frågar mig. Jag tog riktning lite nordost utmed havet. Väldigt vackert och ännu var det ganska folktomt.

När jag kom till Formentor sneglade jag på slingervägen upp i bergen men sansade mig för den är antagligen inte jättesmart att börja denna resan med. Men den kommer att bli om inget oförutsett händer!

I stället tog jag vänster till starten av Cami de Cala Bouquer. Enligt AllTrails skulle den vara  en medelsvår 5,5 km runda och jag får nog säga att det stämde riktigt bra. I alla fall om man slår ut det. Emellanåt var den väldigt springvänlig. Benen bara studsade fram! Även uppför! Emellanåt var den så svår att jag nästan inte tog mig fram. Utsikten och miljön var outstanding och helt klart var denna rutt m,ycket populär för jag var inte ensam där. Men lite undrar jag hur en del tänker… 30 grader varmt, kuperat och ingen skugga men ändå gick folk utan vatten. Fast de skulle kanske inte gå hela. Vad vet jag?

På hemvägen tog jag en extra liten knorr för att reka inför morgondagen och väl hemma slök jag 1,5 liter vatten utan att blinka. Och då hade jag ändå haft med mig en flaska…

Enda minuset hittills är att det är ont om just mjuka stigar och grusvägar men mina fötter håller typ miljarder gånger bättre när det är så här så jag är inte så orolig.

Anders hade traskat en bra runda när jag kutade och på kvällen blev det nästan en timmes gym inkl den där utamaningen.. Skoj! Inget supergym men det duger just nu.

Och ja, självklart har det badats och simmats också.

Kram från Ingmarie

Hos solen

Kl 03.40 ringde klockan i morse och ungefär 8, 5 timme senare steg vi äntligen in genom hotellporten.. Då hade vi fraktat oss till Kastrup, gått igenom hela säkerhets-ritualen, druckit kaffe (jag) flugit till Palma på Mallis, letat efter en transferbuss som inte alls fanns där det stod den skulle göra, väntat i två timmar på att samma transfer skulle lämna flygplatsen (inte heller det stod något om när jag beställde den) och åkt genom  nästan hela ön upp till Port de Pollenca.

Trots denna långa ”arbetsdag” var vårt rum inte klart men det gick ju inte precis någon nöd på oss.

Hotelölet känns lagom stort med några pooler, gym, restaurang och lite annat lull lull som tillhör och även en 25-meter simbassäng. Vi har en lägenhet som är helt ok med halv utsikt både mot havet och bergen.

Jag hade en plan på att simma i bassängen men så kom vi till havet…Inte ens Anders kunde låta bli att simma lite där!

Som alltid hade jag rekat matställen innan. För mig är det halva grejen med att resa att också äta på nya ställen och testa nya smaker. Vi valde detta och jag tror inte vi kunde ha valt bättre!

Redan innan de öppnade så var kön lång och det visade sig vara rena turen att vi fick ett bord eftersom de flesta var bokade. Vi förstår varför. Stället är supermysigt, servicen makalös och maten så fantastiskt god att det helt enkelt inte går att  beskriva.

Nästa gång bokar vi innan för detta vill man inte missa!

Kram från Ingmarie

Första etappen

I morse var jag hemma i Åhus och kutade i skogen. Lugnt, tyst och med lätta (!) ben. (Trodde de skulle vara bly efter gårdagen.)

Vid lunch var vi på tåget söderut, över bron och in i grannlandet.

En kort visit på ett hyfsat sunkigt hotell som valdes enbart för att det var det billigaste nära flygplatsen. Snortidigt i morgon far vi till Mallorcas sol! Tjoho!

Kram från Ingmarie

Den börjar bra!

Alltså jag älskar att ha semester! betalt samtidigt som man är ledig! kan väl förresten inte finnas någon som inte gillar det! (?)

Men jag/vi/du har ju också knegat oss till den så det är väl mest bara rättvist med ledighet och just nu känns den extra både välförtjänt och välbehövlig.

Jag hade lite diffusa planer på att ev springa lopp i dag men min kloke sambo fick mig att inse att även om det skulle vara skoj så skulle det också ta en himla massa tid och därmed bli en stressfaktor eftersom vi hade en hel del att fixa innan avfärd söderut i morgon.

Så det blev ett ”race” hemma istället. 4 km uppvärmning, 8 km snabbdistans och 3 km nedjogg. Under uppvärmningen var jag mest sömnig (!) men så hände något direkt när jag började på ”det riktiga”. Bra känsla, bra tryck, mycket bättre tid än jag trodde det skulle bli och så svettigt att t o m mobilen immade igen. Haha!

Även på gymet hade jag bra både energi och kraft. En timme inkl den där utmaningen.. Det kan verka simpelt med lite planka, stå på ett ben och jägarvila men jag lovar att det är jobbigare än man tror om man bestämmer sig för att utmana sig med lite längre tider! Jag tänker att det är många dagar och skyndar långsamt. 3 x 1 min på varje med 10 sek vila hittills.

På vägen hem fanns det bara en grej att göra. Cykla omvägen till bryggan och havet. Såklart. Jag var inte ensam om att njuta av vattnet. Vi var flera stycken i och vi hade lyckan att även få se en säl! På tal om utmaningar så är detta att doppa även huvudet min nya utmaning denna vinter. Jag vill helt enkelt testa hur jag upplever det även när det blir en-siffriga temperaturer.

Nu är väskorna nästan helt färdigpackade och det blev en lugn kväll då jag även hunnit måla. Har några projekt jag varvar mellan och åtminstone två har jag en plan med.

Semester alltså…

Har du någon utmaning du håller på med?

Kram från Ingmarie

Fyra söndagstips

Tänk om jag vetat vilken dag detta skulle bli. Då hade jag nog kommit ur sängen ännu lite snabbare i morse. Jag hoppades den skulle bli bra men kunde inte ens drömma att den skulle bli så här bra!

Här kommer därför fyra klockrena tips på en hellyckad (sön)dag;

1: Blekingeleden.  Den är totalt 27 mil och jag valde nummer 06 mellan Mörrumsån och Långasjönäs av ingen egentlig anledning mer än att jag läst om tips nummer tre och hoppades det skulle bli ett bra avslut. Etappen bjöd på precis allt från långa asfaltsrakor till knepig trail, backar, sagolika grusvägar och, det enda minuset, sten som gjorde mina fötter väldigt oglada. Efter denna har jag dock en dröm och plan om att göra samtliga etapper. Dock inte samtidigt! Ska bara klura lite på hur och när.

Välmarkerat överallt

Det syns inte men jag är på toppen av en brant backe. 🙂

detta är en mardröm för mina fötter. Varför lägger man ut sånt på fina skogsvägar?????

I det huset hade jag lätt kunnat bo!

Det var aldrig någonsin någon racer-fart i dag och absolut inte när det var så här..

Slutet, eller början, av etappen beroende på vilket håll man väljer. 19 km blev det för mig så lite ”lagom” långt. Går dock lätt att förlänga med någon av de slingor som finns i reservatet

2: Långasjön visade sig vara en sjö med en badplats så fin att jag höll på att svimma. I reservatet finns även en permanent swimrun-bana! Har ju varit kasst med den varan sen vi flyttade hit men kanske det kan ändras nu!

3: Mormors bakeri. Om du råkar blinka när du kör förbi i kurvan så kommer du missa det men se till att inte göra det för detta ställe alltså. WOW! Jag kan nästan inte förklara det. Hur härligt som helst. Personalen är urgulliga och extremt service-minded. Och maten. Olallallaaaaa! Allt är vego och man kan välja mellan en massa olika kombinationer från buffén. Vi valde ”lunch” och för ynka 79 kr åt vi oss så mätta att vi nästan inte orkade resa oss. Ändå köpte vi med oss både kakverk, 3 liter ekologisk äppelmust och en hel påse eko-äpplen.

4: Åk vidare mot Sölvesborg. Sväng av mot Tredenborg och åk hela vägen ner till havet vid campingen. Nu kan jag inte garantera att det blir lika fint som vi hade det men har du det så har du ett minne för livet. Njut av tystnaden, stillheten, ljuset och av att bara vara.

Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie

Festhelg i Göteborg

Nu är de gifta! Min finna lillebror Daniel och hans lika fina Noel. Jag är så obeskrivbart glad för deras skull och för att jag har lyckan att ha dem i mitt liv.

Som de otroliga människor de är så hade de även ordnat så blev en oförglömlig dag, och kväll, för alla som var där. Förutom att människor rest från Sveriges alla hörn så kom det vänner och familj ända från Australien, England och Indien.  Nu är jag ju partisk men Daniel och Noel är unika på så många sätt och jag tror helt ärligt att det är snudd på omöjligt att inte tycka om dem. Om världen haft fler som dem hade vi inte haft varken krig eller bråk. Kanske inte ens svält och misär.

Noels syster Carina, Daniel, Noel och mamma. Vittnen och brudpar.

 

Efter vigseln i Göteborgs Rådhus, min första borgerliga förresten och jag tycker det var jättefint, så träffades alla hemma hos dem. Hela innergården och lyan hade förvandlats till en superfin och mysig festlokal och jag kände nästan inte igen mig!

Noels familj hade fixat Indisk mat för ett helt regemente och det var så gott att jag nästan dog mums- och smarrighetsdöden! Ffa åt jag så magen nästan sprack. Jättemysigt, jättetrevligt, jättegott och jätteroligt. Jag skrattade så mycket att jag har träningsvärk i ansiktet i dag!

En oförglömlig dag och nu har min familj blivit ännu lite större! Tänk vilken rikedom det är! Att ha så många nära och kära, och att ha hälsan, är för mig det absolut viktigaste i livet.

Träna har jag också hunnit. I går blev det ett fartpass som gick förvånansvärt bra trots dålig sömn.

I dag blev det ett lugn distanspass som gick precis så trögt som förväntade mig efter ännu en dålig sömnnatt. Backarna (och trapporna) runt Skatås och Delsjön är verkligen ingen barnlek när benen är som bly men det är onekligen otroligt vackert!

Men även roligheter har ju ett slut så i dag var det dax att säga hej då på ett tag och fara vidare. Anders åkte hem men jag tog tåget till 08a land. (Förhoppningsvis sista delen av den där käk/tand-historien.) Nytt flashigt tåg men ändå 10 min. sena från start.

Men vet du!? Trumpeter och fanfarer! Vi kom fram i tid! Tuben och tvärbanan flöt på så fint att jag hann vara med på ett härligt Yin yoga-pass på Sats Sjöstaden.

Men inte bara det! Boendet är helt galet bra! Billigaste och bästa hittills här!

Med all denna tur så kunde jag ju inte låta bli att köpa två Triss…

Kram från Ingmarie

Tre olika på tre dagar

Bloggen blev visst lite trött (läs något slags systemfel) så därför det varit klent med uppdateringar.
Men nu så!

På tre dagar har jag lyckats göra tre helt olika löppass på tre helt olika ställen och med helt olika upplägg. Vem sa att löpning är enformigt?

I lördags blev det en lugn runda innan jobbet i Hornaskogen och bort mot golfbanan. En sån där som var varken jobbig eller lätt, tråkig eller rolig. den var liksom lagom av allt.

I går var det upplevelse- och sociallöpning av den absolut bästa sorten. jag är banne mig fortfarande hög på den så det var nog bl.a därför dagens pass gick över förväntan. Jag mötte Anna B och Anna N.  vid Alunbruket. På något vis hade vi lyckats synka oss trots bara några dagars förberedelser! Plötsligt händer det även om det aldrig händer med mina Triss-lotter…
Det var både enkelt och svårt med två Annor för båda svarade men alltså vilka pinglor dessa två är! Anna B:s man (som dessutom är en superduktig ultra-löpare) hade fixat en runda som var så fin att det aldrig går att beskriva. Skog, stigar, grusvägar, asfalt, backar, platt, bäckar , stegar att klättra över och vackra utsikter. För en gång skull är det väldigt lite foto tagna för vi hade så vansinnigt mycket att prata om att vi liksom glömde bort det.

26 km senare kommer vi tillbaka och även om mackan på Kaffestugan var på tok för liten för att mätta så var den väldans god.

Under dessa timmar hann vi prata om allt mellan tonåringar, gamla föräldrar och jobb till klimakteriet, ultralopp, resor, bilar, ekonomi och ätstörningar. Ja du fattar va? Vem behöver en (dyr) terapeut när man kan springa och prata öppet om allt möjligt med så här fina vänner? Min tacksamhet finner inga ord och det extra roliga är att den enda anledningen till att vi känner varandra från början är egentligen för att vi alla bloggade då när det var poppis en gång för längesedan. Två av oss håller fortfarande på och antingen är vi bara korkade som inte fattar att det är ute eller så gör vi det för att vi faktiskt gillar det!

På vägen hem åkte jag inom Verkasjön för lite sim. Jag har varit i den en gång innan för längesedan när jag och Anders var på Österlen för första gången. Då körde jag vattenlöpning där men fattar inte riktigt hur det gick till för sjön kändes väldigt grund.  Den är inte heller så stor och inte den finaste sjön man kan hitta men den dög bra just då! Svanen på andra sidan höll sig dessutom lugn… Jag har ju en enorm respekt för dem efter att ha blivit jagad både en och tio gånger. (Inte trevligt!)

Sen var det då i dag också.
4 km uppvärming + 12 x 2 minuter med 1 minutes joggvila + 4 km nedjogg. Trodde aldrig det skulle gå men tji fick jag för det gjorde det visst! Inte de snabbaste 2-minutarna jag gjort men helt ok känsla.

Tanken är ffa att vänja sig springa med trötta ben. Och tröttare blev de för sen var det gymdax! 50 minuter med extra allt.

Dock ska man veta att mellan dessa sista pass gjorde jag inte många knop. Typ det här.

Visst har jag sagt att jag älskar lediga måndagar?

Kram från Ingmarie

Det är i Åhus det händer och ännu ett tips

Innan Noel sprang med mig och Daniel i dag så var hans längst sprungna sträcka max 12 km.Efter dagens runda på Skåneleden så är hans nya Pb över 19 km! Tänk vad lite Skåneluft, vackra vyer och babbligt sällskap kan göra! Anders hakade på en liten bit därav är han med på de första när vi försökte det där svåra med att synka ett hopp.

Vi tog det lugnt men jag kände att mina nya pjux hade bra studs i sig!

När man har gäster kanske man ska köra med säkra kort men vi var fortsatt modiga och testade ännu ett nytt matställe. Klosterbageriet i Åhus ligger inte bara i en vacker miljö. Det har även supertrevlig personal och jättegod mat!

Även finbesök behöver ju åka hem till slut så när de dragit norrut for jag och Anders till Bäckaskog slott för att stilla vår nyfikenhet. Vi har åkt förbi massor av gånger man aldrig stannat. Slottet är riktigt gammalt och är bl.a känt för att det är här man spelar in ”Stjärnorna på Slottet”.

De äldsta delarna av Bäckaskog Slott härstammar från tidigt 1200-tal.
På näset mellan ivösjön och oppmannasjön anlades ett premonstratenserkloster.

Delar av den gamla klosterkyrkan och munkarnas kök finns bevarade i dagens byggnader.

Vid reformationen 1537 drogs klostret in till danska kronan. År 1584 skänktes Bäckaskog till kronprins Christian IV guvernör, Henrik Ramel. Han och hans son Henrik Ramel den yngre gjorde under sin tid 1584 – 1653, om det forna klostret till en befäst slottsanläggning. Bäckaskog fick då sin nuvarande utformning med den kringbyggda gården. Efter freden i Roskilde 1658 blev Bäckaskog svenskt.

Karl XV vistades på Bäckaskog varje sommar från 1845 till sin död. Karl XV:s paradvåning finns bevarad och kan än idag användas till större middagar.

Idag används Bäckaskog Slott för konferenser, fester, bröllop och som ett hotell och besöksmål för alla som vill njuta av slottets mat och miljö.

Att besöka gården och omgivningarna är helt gratis och det finns en hel del att titta på! T ex stallarna och klosterköket. Inga dörrar för Anders precis. haha

Slottet är stort och pampigt. Själva slottet, byggnaderna och parken är oerhört vackra och långt in i skogen finns gravplatsen för Karl XV:s häst. Det som också slog oss var hur lugnt och fridfullt det kändes att vara där!

Man ska aldrig passera en gunga utan att testa den! 🙂

Längst bort i parken finns en badplats vid Oppmannasjön och eftersom jag hade alla simgrejerna med så var valet av simplats väldans enkel i dag!
Kram från Ingmarie

Rivstartat

Klockan 22 i går kväll började jag min semester del två. Det här att dela upp den känns verkligen som ett vinnande koncept även om det kändes lite retsamt att solen för ovanlighetens skull sken just i går när jag var instängd och prognosen framåt mest visar svarta moln och regn. Men det var skönt att den var där när jag simmade!

Första semesterdagen tyckte jag det var passande att inviga med backintervaller.Just då visste jag inte hur många backar resten av dagen skulle bjuda på för hade jag gjort det hade jag kanske valt något annat pass.

Uppvärming 30 minuter, 2 x 12 minuter backe à 70 sekunder (vilan mellan är lika lång som en kisspaus) och 10 minuter nedjogg.

Bra känsla och benen blev precis ”lagom” möra. Belöningen blev extra fin. Lunch på Fresta gård som jag ”råkade” hitta när jag sprang det där långpasset förra veckan. Det är en liten gård där ägaren säljer helt egenproducerade varor. Passar väl kanske främst köttätare men de har flera veganska rätter på menyn! Skulle jag äta kött hade jag definitivt valt det härifrån för djuren lever riktiga liv! Hur man kan (vilja) döda dem är dock över mitt förstånd…

Stället är supermysigt, maten outstanding och ägaren supertrevlig! Definitivt värt minst ett besök!

Helt klart är också att den gav en himla massa ny energi! När vi slöat klart hade vi en plan om ett besök i Kjugekull för att strosa runt och ta några Hitta ut-kontroller och sen lite sim i ”finsjön” innan hemfärd

Så blev det men det blev också mer!

Kjugekull är ffa känt för bouldering, sin vackra och varierande natur och hänförande utsiktspunkter. Det finns flera olika slingor att följa, ett café, museum, toaletter och fina grillplatser.  Vill du läsa mer om detta fantastiska område så rekommenderar jag denna sidan och denna sidan där det står mer.

Jag visste att det skulle vara mycket sten där men jag hade aldrig fattat hur stora de skulle vara! Eller att det var så kuperat. Vi traskade runt där både länge och väl och det var mer än en gång jag kände mig som en dvärg i Jättarnas land! T o m Anders blev liten! Och ja, vi tog över hälften av kontrollerna också.

När vi var på väg till finsjön (dvs Levrasjön) så körde vi in till Barum för att reka var båten till Ivön går och hur det funkar. Ivön är Skånes största ö och den ligger på vår ”To do lista” att upptäcka. Vad som sen hände vet jag inte men plötsligt fick vi ett infall och åkte med på den lilla bilfärjan över till ön!

Ivön må vara den största ön men den är inte stor (7 x 3 km) så vi bestämde att vi åker runt hela där man får åka. Vi stannade till vid Biskopskällaren eftersom det är en historisk sevärdhet men vi kan väl säga som så att det var inget vi stannade särskilt länge vid…

Istället for vi till Ivö-klacken som är det som mest dragit.
Klacken på den norra delen av Ivö är en plats som har det mesta. Från den 130 meter höga urbergskullen har man utsikt över sjön, där en gång svanödlor simmade. I kalkbrottet på ön har man hittat tand- och skelettdelar från dinosaurier. Sommartid är bokskogarna lummiga, och såväl fiskgjusar som havsörnar svävar i lufthavet.

Planen var att vi skulle kolla kartorna och slingorna men så började vi gå. Först på platten och sen brantare och brantare uppför. Bokskogen var magisk och vi bestämde att vi skulle gå till första utsiktspunkten.

Tro det eller ej men backen drog så vi traskade vidare och då såg vi skylten med ”Högsta punkten” och vem kan vända då utan att ha varit där?
Inte vi!

På tillbakavägen genade vi över till en annan del av leden så det blev en fin runda. Vilket ställe alltså! Nästa gång blir det löpar-pjuxen med för nu vet jag ju vilka härligheter  som finns där!

Jag vet även att det går att traska både långt och i kuperad terräng i foppa-tofflor. Att det går att dansa med dem vet jag ju redan. Haha!

Finsjön blev det till slut också. Bedårande vackert och alldeles, alldeles underbart att få simma där!

Sa jag förresten att vi även har städat, fixat trädgården och storhandlat? Undra om det blir punktering i morgon… Fast nej det går inte för då väntar nya skojiga saker.
Alltså jag älskar semester!

Kram från Ingmarie

Äntligen kom finbesöket!

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag maxade ben på gymet i går.

Dels var det innan jobbet och där kan det bli extra tröttsamt om man har ben som inte vill vara med och dels så visste jag ju att vi äntligen skulle få finbesök av Anna och Fredrik i dag. Själva besöket är såklart inga problem med trötta ben men den (snudd på) obligatoriska löpturen kan ju verkligen bli det. Nu är det ju dock så bra att eftersom jag bor här och hittar bäst så fick jag även bestämma rundan. Det vill säga de kunde inte springa ifrån mig utan fick snällt springa i mitt tempo. Smart va? Haha!

Men det var verkligen ingen fara för båda ungdomarna är snälla människor och extremt både lättsamma och anpassningsbara. Inte konstigt jag blir så glad och tacksam varje gång jag får en chans att hänga med dem! Det blev en runda i min skog, på Pans 5a, utmed havet och kajen innan vi avslutade i Äspet-skogen där Anders mötte upp.

I Äspet ligger havet nära så vad var väl bättre än en (trumvirvel) sprada!?

15 grader enligt Fredriks klocka. Helt galet härligt!

Jag är ganska säker på att det var detta, deras sällskap och mat oi magen som gjorde att jag fick ett ryck och cyklade till gymet. Blev ett riktigt röjar-pass med extra allt! Kan bli en mycket intressant start på nästa vecka…

Nytt försök med de där chinsen. Det SKA gå utan gummiband!

Kram från Ingmarie