Sista veckan

Om en vecka lämnar jag Åhus. Om det blir för alltid får framtiden utvisa men jag vet i alla fall att det blir på obestämd tid.

Flyttlasset går förvisso inte förrän i mars men jag ska till andra sidan Atlanten och är inte ens här då. Det blir en utmaning för både mig och Anders för jag måste släppa kontrollen och Anders måste vara den som styr flyttgubbarna. Men det går säkert bra och jag försöker intala mig att det är nyttigt för oss båda…

Är grejerna bara på plats och besiktningen av vår nuvarande lya avklarad så är det lugnt. Flyttlådorna lär inte försvinna så de kan packas upp i lugn och ro när jag väl är hemma igen. Anders ska nämligen också komma till det stora landet så ingen kommer göra jobbet för mig/oss och det är bara bra för hur najs det än skulle vara att allt var klart så vill jag inte att det första jag behöver göra är att leta efter var det jag behöver finns och/eller möblera om.

Så nu börjar min sista vecka här. Det är med blandade känslor. Å ena sidan finns det ju väldigt mycket fint och bra i Åhus men å andra sidan finns det på det nya stället också plus att allt jag gillar kommer att vara närmare. Det är (nästan) alltid jobbigt att bryta upp, särskilt om man ändå på något vis trivs, men att inte göra det när hjärtat och magkänslan säger annat vore otroligt dumt och taskigt mot mig/oss själva.

Om SMHI inte har helt fel så är det dock inte sista gången det ser ut så här utanför.

Jag får ju lov att säga att jag tycker det var extremt onödigt! Särskilt när det sen började regna också. Mina tänkta korta intervaller fick bytas mot någon slags slir-backintervaller. 20 stycken för att vara mer exakt. På köpet fick jag en extra lång uppvärming för jag hade en förhoppning om att min vanliga ”säkra” runda skulle funka men den var oplogad så det sket sig om jag säger så…

På tal om uppvärmningen så såg jag då att de inte ”bara” huggit ner en massa träd utan även förstört de fina skogsvägarna med vassa stenar och fula hjulspår. Så tråkigt men det gör också beslutet att flytta ännu starkare.

Springa i slir sliter, i alla fall på mig, men ändå kände jag mig riktigt stark på gymet! kanske tack vare den lilla siestan jag fick till. Det där är fina grejer alltså! Som alltid blev det även lite extra rörlighet i form av olika (yoga)övningar.

Med tanke på hur det regnat/snöat i dag så hade man ju kunnat tro att jag fått nog av vatten men att bada är en helt annan grej. På något mirakulöst sätt blev det nästan uppehåll när jag kom till bryggan och det var inte heller någon vind! Dessutom var det dimma som jag ä-l-s-k-a-r.

Inget av det i dag har varit för sista gången men i morgon händer det på jobbet och det känns allt lite vemodigt. Återkommer om hur det.

Kram från Ingmarie

Löpningens dag 2024

Jag vet inte riktigt varken var eller hur jag ska börja att försöka berätta om denna dagen. Det har blivit en sån där dag som skapat ett underbart minne för liver.

Det är nog egentligen inte lönt att ens försöka förklara exakt hur det varit för det är svårt och snudd på omöjligt att beskriva all den energi, glädje, kämparanda och kamratskap som den skapat och gett.

Jag och PT- Linda träffades lite innan för att förbereda och fixa det sista.11.30 gav sig hela gänget ut för del ett. Lätt jogg till Stationsparken där det blev teknikträning, drills och lite lätta intervaller innan vi sprang tillbaka igen. T o m solen sken!

Nästa del var Indoor Running och vartenda löpband var upptaget och vi snackar energi så taket nästan lyfte. Jag tror minsann det glödde lite i några av banden. Det kan kanske verka ”tråkigt” att kuta på hamsterbanden men jag lovar att det är det inte. Det är 30 minuter party!

På andra sidan av tavlan är ”presenten”!

Till sist blev det ett styrkepass som PT-Linda fixat. Jag tror och hoppas alla kommer minnas oss i minst en vecka pga ömma muskler. Hehe.

 

Vår snälla platschef hade fixat med förfriskningar som vi bjöd på i pauserna och att det var uppskattat vet vi för det fanns inte en smula kvar när vi var klara.
Jag är så sjukt impad av alla som var med för vilket gäng alltså!
Tack tack tack alla!

På vägen hem passade jag på att stanna vid Sjöaltesjön för att verkligen fira denna dag. Om jag inte helt missminner mig så var det mer sommar och varmt förra gången jag var i den. I dag var det blåsigt, kallt och alldeles, alldeles ljuvligt.

Jag tror jag kommer sova extra gott i natt.

Har du firat Löpningens Dag?

Kram från Ingmarie

Fredags-fysmys på riktigt

Så här gör man det;

* Åtta varv à 700 meter trappintervaller på Galgberget. I regn. Ett garanterat rejält bendödar-pass😅

* Fika med finaste kusinerna på ett nyupptäckt ställe några kilometer utanför Halmstad. Missa inte xxx när du är här. Makalöst mysigt, gott och trevligt!

* Crosstraining på favvogymet. Lika galet skoj, svettigt, utmanande och crazy som alltid. 🥳🤩🎉

* Familjemys med massor av mat så magen blev proppfull och skrattmusklerna trötta.

Kram från Ingmarie

Är det åldern????

Ja inte vet jag vad som hände men plötsligt har benen blivit lite raska igen. Det var längesedan intervallerna gick så här ”fort” (ja allt är ju såklart relativt) som i dag och ffa att de kändes så bra! Det liksom spritte i de och trots att de blev tröttare och tröttare, intervaller har ju den effekten, så fanns det tryck kvar.

3 x 5+3+1 min. med 1 minuts vila rakt igenom. Plus upp och nedjogg som vanligt förstås.

Men inte bara det! På gymet förvandlades jag till en människofärgad Hulken och lassade på och lassade på och lassade på. Jag hoppade, drog, lyfte och puttade så svetten rann och det var som om jag inte kunde bli trött. Det kommer säkert att straffa sig i morgon men det är då det. Att vara odödlig en hel dag är värd att vara halvdöd nästa dag för. Eller kanske flera dagar…

Sånt här ska såklart firas. Förutom med god mat så på mitt favvo-firarställe så som jag gillar att fira du vet…

Är det bara hälften så här bra som i dag att vara 58 så kommer det bli ett toppenår!

Kram från Ingmarie

Grattis till mig!

58 år!

Det känns som jag skrev lite om i går väldigt märkligt. Härligt men också lite läskigt. När man är 58 ska man väl liksom veta vad man vill med sitt liv, slagit lite rot och  ha lugnat ner sig en smula? Eller så är det tvärtom. Det är nu man verkligen kan balla ur, göra knasiga grejer och leva loppan för vem bryr sig egentligen?
Det jag lärt mig är att människor verkar tro att alla är intresserade av vad man själv gör men jag tror det är mest önsketänkande.
De flesta har fullt upp med sig själva och de som är närmast i ens liv och struntar fullständigt i vad andra gör. Eller vad tror du?

Min födelsedag har varit väldigt fin och (nästan) precis som jag ville ha den. Jag skriver nästan för helst hade jag velat ha sol och vindstilla men det har mest regnat och nu blåser det friskt. Igen. Visst har denna vintern hittills varit väldigt vild?

Det var åtminstone uppehåll i förmiddags så jag fick både springa och bada regnfritt. Stor kontrast mot i går både på land och i havet men lik väl otroligt härligt! Så länge det är is- och snöfritt står jag ut med det mesta vädermässigt.

Fredag betyder simtid med klubben och nu när jag äntligen kunde så passade jag såklart på!

Det har inte blivit en enda aktivitet med 58 i den men jag satsar på att klara av det när jag (förhoppningsvis) blir 60. Inbillar mig att det är enklare.

Framförallt satsar jag på att göra mitt 58e år riktigt roligt, utmanande, lärorikt, svettigt och spännande men också lugnt, vardagligt och öote lagom tråkigt. För det är så livet är och det är väl så det ska vara. Utan tråkigt kan man inte ha roligt, utan vardag kan man ine ha fest och utan lugn kan man inte ha fart.

Gillar du att fylla år?

Kram från Ingmarie

 

De sista som 57

Många verkar tycka att  födelsedagarna efter 30 mest är sorgligt och nästan som ett nederlag. Kanske för att för varje år så är det ett år närmare slutet. Jag tänker inte riktigt så även om jag såklart fattar att det är så. Det är inte ”roligt” att bli äldre, rynkigare, långsammare, stelare och allt vad det nu kan vara men samtidigt så tycker jag det är härligt att få fortsätta vara med i livet. Alternativet är väldigt mycket sämre. Jag må vara just långsammare, stelare och rynkigare men jag är också lugnare, kunnigare, mer ödmjuk och starkare än innan. Det går alldeles utmärkt att fortsätta utvecklas och utmana sig själv trots att man blir äldre. Det går också alldeles utmärkt att strunta i den där åldern och bara leva som man vill, känner för och mår bra av. Tack och lov har ju det där förändrats en hel del. Man ”måste” liksom inget bara för att man är i en viss ålder. Visst finns det vissa saker som det är en bäst-före-datum på men ärligt talat är det inte så många grejer.  (Jag tänker ffa ex på att skaffa barn eller försöka bli världmästare på 100 meter.)
Vill man något så kan man oftast oavsett födelseår.
För bara några generationer sedan var man ju rent av gammal när man var 50. Så är det ju knappast nu. Tvärtom!

I morgon blir jag 58 år. Det känns konstigt. Snart 60. Jag känner mig mer som 35-40. Åtminstone i sinnet. Kroppen är väl inte riktigt lika vass som då. Haha!
Men den hänger med och är i hyfsad form. Det är inte alltid den gillar det huvudet vill men faktum är att den ändå inte helprotesterar och det är gott nog för mig.
Att kuta två timmar efter gårdagens tuffa pass utan att tvärvägra är ex något jag är väldigt tacksam över att den ville. Fötterna ojar sig förvisso men det är förståeligt. Deras gener är inte de bästa och jag har lärt mig att acceptera och anpassa mig något sånär. Jag tog Skåneleden runt Åhus och det var så himla härligt att kunna kuta en hel runda utan att behöva riskera att halka eller att behöva slira i snö och modd. Hurra!

Vinden var emellanåt ganska kall men i solen och i lä kändes det som vår!

Dagen har ägnats åt flyttfix, kiropraktorbesök och måleri och denna sista dag som 57 åring avslutades på absolut bästa, vackraste och mäktigaste viset med ett månskensbad.

Jag önskar på riktigt att alla fick uppleva denna magi. Det är omöjligt att förklara så det måste verkligen upplevas.

Helt stilla, klart och djupt vatten, tyst och obeskrivbart vackert.

Kram från Ingmarie

Solskensdag på alla sätt och vis

Ja jag har träningsvärk sen i går. Massor! Mest i överkroppen men även benen. Det värsta satte dock inte in förrän nu i kväll och det blev väl kanske inte bättre av att jag fick för mig att jag skulle köra intervaller i morse..

En stor fördel med att kunna ett ställe är att man (oftast) vet var det är bäst att springa beroende på väder och vind. Trapporna och backarna på Galgberget funkar oftast bra men jag var mer sugen på kort med lite fart. Typ 20 x 60-30 sekunder. Nu är det också så himla bra att vi har kvar ett regemente här som behöver kunna köra på vägarna på berget så därför är de prioriterade vid snöröjning. Själva rundan är asfalt och jag har haft den som intervallrunda oräkneliga gånger förr i tiden när det var lite mer fart i benen så jag kan den både utan och innan. 80-90 % var perfekt och resten helt ok.

Det var inte jättelättsprunget men jag kände mig märkligt nog både pigg och stark! Det kanske var bra att blåsa ut hela kroppen dagen innan?

Efter det där satt det hur bra som helst med lunch och jag hade bästa sällskapet av mamma, Ulf och lillebror. Så mysigt!

Brunchbaren är verkligen ett mysigt ställe med väldigt god mat och trevlig personal. Jag hade dock gärna velat ha lite mer mat. Är det bara jag som tycker portionerna blir mindre och mindre trots att priserna stiger?

Sen var det det där badviruset som helt tog över skallen igen. Cyklade ner till småbåtshamnen efter tips om en badstege där och jag hittade den! Men det var helt omöjligt att bada. Isen vek sig inte en millimeter trots att jag stampade allt vad jag kunde.

Vada ut från västra stranden till Danmark (det är vansinnigt långgrunt) lockade inte men var ett alternativ men då kom jag på snilleblixten att fråga i en Fb-grupp om någon kanske skulle bada och jag kunde tigga skjuts. Det var det och vilka quinnor alltså! Lite läskigt var det att åka med främlingar men jag tänkte att om man gått med i en kallbadsgrupp kan man ju inte vara helt psykopat. haha

Vi fick en helt makalöst trevlig stund tillsammans och har redan planerat för fler. Fb har sina fördelar!

Jag älskar verkligen det här att vara i hemstaden varannan vecka och det enda ”måste” jag har är torsdagens jobb på Sats. Det är å andra sidan så skoj att jag mest tycker jag är ledig. Tänk att få betalt för att ha roligt och se till så att andra blir både snortrötta (Indoor running) och sovtrötta (Yin yoga).

 

En fisk?

I dag när jag klev upp från bassängen efter några kilometers simning, f.ö ett riktigt bra pass, sa mannen i banan jämte ”du är som en fisk” samtidigt som han visade med armarna hur jag liksom flöt och guppade fram. Jag tog det som en komplimang.

Och kanske är det något lite fisklikt  i mig med tanke på hur mycket jag gillar vatten?  Eller är det för att jag är en vattuman?
Å andra sidan gillar jag ju skog lika mycket så det är ingen riktig logik i det resonemanget.

Hur som helst så trots att jag simmat mig skrynklig så drog havet. Är så oerhört tacksam att jag hittat ett ställe där jag kan bada tills bryggorna funkar igen. Det är lite krångligare att ta sig det men det är värt det! Särskilt i dag.

Det var så ofattbart vackert att det var och är svårt att ta in. För mig finns inte heller något bättre sätt att vara i nuet och låta allt negativt som händer i världen bara rinna av.
Som ett lyckopiller helt utan biverkningar. Vill du se mer live, dvs filmer, så kolla min Insta. (Ingmarie_yoging)

När jag tänker efter så är även flera av mina tavelprojekt lite vatten-betonade just nu. Det kan ju faktiskt vara i nästan vilken färg som helst.

Kram från Ingmarie

Solsken & månsken

Förutom att vi har tomtar som hejar så finns det även ett spår med påhejande skyltar. Dvs det finns massor av pepp och egentligen inga som helst ursäkter för att inte att sig ut!

I dag var det dessutom strålande sol och vindstilla. Det borde ha varit knökfullt med folk ute men det var absolut trängselfritt. Jag hoppas det var för att jag var ute på ”fel tid” och inte för att människor satt inne. Inte för att jag vet vad fel tid skulle vara men den finns kanske…?

Jag kan lite mer förstå att det var trängselfritt på bryggan i kväll men ändå inte för det var absolut bedårande vackert.

Några minusgrader i luften och några plus i vattnet. Helt tyst och absolut vindstilla. Jag dog minsann lyckodöden där och då.

Kram från Ingmarie

Sällskaps-sim och månskensbad

Lite besviken var jag allt över att inte ha en hejdundrande träningsvärk från i går. Maskade jag? Eller fuskade på något vis fastän jag inte varken fattade eller tyckte det för min trötthet var absolut äkta.

Men lite kändes det ändå på simpasset. Musklerna var inte helt återhämtade och intervallerna sved ovanligt mycket men jag hade fantastiskt bra sällskap av Eeva så det gick ändå jättebra. Simma med sällskap är typ triljoner gånger roligare än att simma solo för jo, simning är en social sport.

Hemresan gick otroligt smidigt. Fina vägar, lugn rytm och få bilar. Det var betydligt kämpigare att handla men jag hade planerat den bästa belöningen. Nu har nämligen bryggan fixats efter stormen så halva är öppen igen. Lägg till månsken och nästan vindstilla och jag tyckte jag fått årets julklapp i förskott!

I morgon är det julafton och jag är så laddad och förberedd som jag kan inför att jobba och mysa.

Firar du jul och i så fall hur?

Kram från Ingmarie