Happy life

Kantarell- och havsbad

Denna veckan öppnade Kantarellbadet, en utebassäng precis vid havet och Åhus Seaside, och i dag har jag testat den.
Ännu har ju inte högsäsongen börjat så det var gott om plats. Omklädningsrum, duschar och toaletter kändes som de var helt nygjorda och priset är ynka 40 kr/gång. (För 633 kr får man vara på alla kommunens utebad hela säsongen!)
En liten pärla som jag garanterat kommer vara ganska flitig besökare av i sommar!

Med havet precis jämte var det bara att glida ner dit när jag simmat klart. Så himla lyxigt! Med tanke på hur det varit på jobbet den senaste tiden kände jag att detta var både välförtjänt och välbehövt.

Har hittat en bok jag helt drunknat i. Visst är det en härlig känsla? Samma som när man hittar en bra serie att följa. Jag är ju som bekant så himla lättlurad och lättroad så jag blixtsnabbt tror att jag känner alla karaktärer och är en del av dem. Det enda jobbiga är när boken/serien tar slut för det kan kännas väldigt tomt ett tag. Tills jag hittar en ny låtsasvärld att förlora mig i vill säga…

Tro nu inte att jag  vill fly den riktiga världen. Tvärtom! Känslan på crosscage-passet i kväll när svetten stänkte och mjölksyran sprutade vill jag inte vara utan!

Eller kvällsdoppet efteråt och att äta med utsikt över havet. Så ofattbart ljuvligt att det faktiskt känns som en dröm när jag tänker efter.

Kram från Ingmarie

 

Älskade familj

Att ha en familj är verkligen en ynnest och jag är så himla tacksam över att ha en. Vi ses ibland alldeles för sällan men vi har alltid kontakt och vi ställer alltid upp för varandra. Ett undantag är min äldsta lillebror som av någon anledning brutit med de flesta av oss, ffa mig, och det är en stor sorg. Men jag tänker att det är hans val och jag har ju alla mina andra hel-halv- och extrasyskon!

En av dem, Daniel, är minst lika träningstokig som mig och vi har kört oräkneliga gympass ihop. Löppassen är dock lätträkneliga men i dag hände det igen och vilken runda vi fick! Galgberget och Furuskogen är verkligen som allra finast just nu.

Båda hade sjuk träningsvärk i benen sen gårdagens träningspass, vi hade dock inte kört samma, så 90 minuter senare var vi nöjda. Och hungriga! Nu var det ju så himla bra att vi även hade Mors Dag att ”skylla på” när vi lite senare krängde i oss de goda mackorna fortare än fort. Jag skäms nästan för hur glupsk jag var och kan vara. men bara nästan för samtidigt är jag tacksam över att ha aptit för det är ingen självklarhet. Tänk att aldrig känna sån där riktig hunger eller längta efter något särskilt men vara ”tvungen” att äta. Vilken mardröm!

Nu är jag simsalabim hemma i Åhus igen. Det är verkligen perfekt att bara ha några timmar mellan dessa två underbara ställen!

Kram från Ingmarie

Lördagsreflektioner

Jag vet att jag ”tjatar” om det där med styrka när man blir äldre men det är viktigt. Det räcker att googla på ämnet så får du hur mycket ”bevis” som helst. Så det är liksom inget jag hittar på. Det är dessutom extra viktigt för oss kvinnor. Ffa före, under och efter klimakteriet eftersom våra hormonhalter blir helt förändrade. När detta sker är högst varierande, hos en del börjar det redan vid 35 års ålder, så det är alltid rätt att börja i tid.

All styrketräning är såklart bra men bäst är det om man verkligen tar i. Dvs man klarar inte att göra mer än max 8-12 repetioner och man belastar (helst) med mer än bara sin kroppsvikt.
Nu vet jag att många tycker styrketräning är både tråkigt och svårt och många gillar inte ens att gå på gym. Till dem säger jag att man får välja. Allt är inte roligt men man kan faktiskt lära sig tycka om det! (Jag tycker ex städning är skittrist men jag vill ha det fint så då är det bara att göra det. Känslan efter är så mycket mer värd!)
Nu för tiden finns det ett extremt stort utbud med både PT, klasser, innegym, utegym, video, böcker och jag vet inte allt så egentligen handlar det väl bara om att välja en variant, börja och se hur det är.

Tack och lov tycker jag det till 90% alltid är kul att styrketräna. Inte så jag går omkring och skrattar men jag blir glad, pigg och pepp av det Älskar känslan av att känna mig stark och av att ha kört så där tungt så jag darrar efteråt.
I dag blev det så. På en dryg  (intensiv) timme hinner jag köra igenom hela kroppen men jag har ofta någon slags fokus. I dag var det ben inklusive spänst och axlar. Coreträning gör jag alltid. Ibland tar jag övningar från min egen minnesbank, ibland från någon film jag sett och ibland är jag så fräck att jag härmar någon.

Benen kändes starka trots att jag innan kört intervaller. 12 x 2 minuter med 1 min. vila. På rullgrus, i sand och ”rolling hills”. Jag blev jättetrött! Men samtidigt kändes det bra!

Nu börjar det förresten bli en föraning om hur mycket folk det kommer vara här i sommar. Glassbarerna och fler restauranger har öppnat vid stranden så det var inte bara jag på bryggan. Det var inte ens bara jag som badade. Vattnet är absolut magiskt nu!

Där vi bor är det dock lugnt och skönt. Älskar vårt lilla altan och kolla himlen!!!

Hoppas du också haft en bra lördag!

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa ”gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta ”mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie

 

Frysfritt

Det är som alltid. När solen och värmen kommer vaknar hela jag till liv igen. Ja alltså jag är ju vid liv annars också men nu börjar min tid. Precis allt blir enklare, roligare och mer lustfyllt. (Förutom möjligtvis städning…)
bara det här att slippa alla kläder, kunna sitta ute och äta, plantera, ha dörren öppen, se hur naturen spirar, höra fåglarna och slippa frysa!

Eller förresten, lite har jag faktiskt frusit i dag.

Det var inte på gymet.

Inte heller när jag cyklade vidare till havet för ett bad. (Som f.ö blev mitt i en filminspelning! Dock utan att jag fastnade.)

Nej, enda gången jag frusit, eller snarare känt mig lite kall, var på simningen. haha. Snacka om att vara klen.. Men kul var det!

jag hoppas och tror detta var en bra laddningsdag för morgondagens äventyr!

Kram från Ingmarie

I stället för en fest blev det en (annan) fest

Plötsligt hände det! Ledig och fint väder! Då får man slå på stort. Särskilt när de ordinarie planerna som jag sett fram emot jättelänge blev inställda. Egentligen skulle vi nämligen haft finbesök av bästa Anna och Fredrik men Anders är lite klen (läs har en mancold) så det fick skjutas på framtiden.

Kanske det är därför allt flutit på så himla bra i dag? Som plåster på såren.

Jag tog mig till Ekenabben för att börja leta checkpoints. Förr i tiden var det tydligen där man höll till för att festa men numera är det en jättefin plats för både vandring, picknick och fågelskådning! Snacka om häftiga kontraster! Tänk om det är  så det blir på Stureplan i framtiden?

Eftersom jag är en smula kass på att bedöma avstånd så betar jag bara av de checkpoints som syns i närheten av där jag är. Dvs en livsfarlig metod om man vill ha ork över till annat efteråt.

Jag tog den ena efter den andra. Sprang jämte gigantiska ekar, förbi hästhagar, på snirkliga stigar, över broar och nedfallna träd, tog en extrasväng på en vacker grusväg bara för att jag var nyfiken, passerade ryttare på häst och plötsligt var jag mitt i stan!

Springa i stan när det är hyfsat folktomt är ett bra sätt att verkligen se hur det ser ut och när jag kom till Tivoliparken fick jag uppleva både ett Första maj-tillställning, en hälsoträdgård och ett hönshus.

Sen begav mig tillbaka till bilen för jag hade annat jag också ville hinna. Enda negativa på hela rundan var att på två av kontrollerna så gick det inte att knappa in koderna och jag med universums kortaste minne trodde jag skulle komma ihåg dem för att prova senare. Jag kom i håg två av de fyra totala bokstäverna….
Men det ger mig en anledning att springa dit igen för det finns massor av ställen kvar att upptäcka och utforska! Har jag tur kanske ovan nämnda Anna vill med!

När jag fixat det jag skulle tog jag hojjen till byn för att köpa blommor. Jag lägger på tok för mycket pengar på det men de är vackra att se på och gör mig så glada. Visst är det ok då?
Är man i byn så kan man lätt ta svängen om havet också. Något annat vore ju liksom absolut otänkbart en dag som denna.

Medvind hem på det och dagen blev trots allt fulländad!

Kram från Ingmarie

Återhämtningsdag

Jag trodde jag skulle vara helt ledbruten i dag men det var inte mycket svårare att gå nedför trappan på morgonen än vad det brukar vara med mina fötter. Samma med morgonyogan. Märkligt va?

Nu vet jag av många erfarenheter att kroppen är en rackare på att kunna luras och det visade sig lite senare när jag ”kom på den”. Efter att ha städat, pysslat lite på uteplatsen och gått runt kvarteret var jag så sovtrött att jag nog hade kunnat stå och sova. Men jag hann lägga mig och fick en liten stunds troligtvis mycket välbehövlig siesta trots den (i min värld) minimala aktiviteten och ansträngningen före. Ska förresten bli spännande att se om det händer något i mitt extremt billiga och minimala ”växthus”.

Eftermiddagen har tillbringats i och vid havet.

Först så här:

Och sen så här tillsammans med goda vänner:

Vännerna bjöd dessutom på kaffe och himmelskt goda veganska våfflor och glass! Jag dog smarighetsdöden jag vet inte hur många gånger!

Inte helt omöjligt att det var de (både vännerna och våfflorna) som gav mig så mycket energi att det var därför jag simmade hela passet med klubbisarna i stället för de planerade ”lugna 20 minutrarna”…

Bara hoppas energin håller i sig för jag lär inte ha möjlighet för någon siesta på jobbet i morgon.

Kram från Ingmarie

Onödig oro

En sak nog bara vi människor gör är att vi oroar oss både i förväg och (oftast) i onödan. Jag är inte helt säker på att det där är en så väldigt ”bra” egenskap om jag ska vara ärlig. Varför gör vi det egentligen? Det tar ju bara en massa energi!

Som i dag. Vi har vetat i en vecka att det skulle vara strömavbrott mellan kl 9-14 pga något ”förbättringsarbete”. För varje dag det närmade sig blev det ett större och större ”problem” för hur skulle vi kunna göra mat, koka kaffe, jobba (det gällde ffa Anders) och skulle vi ens ha vatten? Duscha kan jag klara mig utan men just kaffe och mat har jag svårt för. Särskilt när jag hade jobbat sena kvällar och ville sova lite extra och ännu mer särskilt eftersom jag planerat in intervaller på förmiddagen.

Av detta ”jätte-problem” blev det inte ens ett !. Vi hade varmvatten på termos så det gick att göra både gröt och kaffe. Innan klockan var 11 hade vi ström igen så någon hade tydligen räknat väldigt fel. Eller så ville de bara få oss att tycka att de var extra snabba och bra. Vad vet jag…

Intervallerna blev som jag tänkt. 8 x 5 min. med 1 min. vila i tröskelfart. Dvs ”hard but somewhat comfortable”. De två sista var dock mest bara ”hard” och jag dog nästan när jag skulle ta mig upp för spårets (enda) backe. Inte ens snabbskorna hjälper när benen dör.

Tror inte de där benen blev piggare av gympasset heller men de blev (förhoppningsvis) ännu lite starkare. Jag hade i alla fall väldans skoj! Oftast kör jag s.k ”super-set” där jag kombinerar 2-3 övningar. Undantag är när jag ska lyfta riktigt tungt. Då räcker det liksom med det.

I dag var detta några av kombinationerna jag körde.

Utfall + knäböj.

Utfallshopp och benpress.

Höftlyft och rygglyft. (Den första är inte ”in action” och den sista inte ens på bild.)

Upphopp med vikt och ryggdrag.

Det var mycket folk men ändå gott om plats. Ingen på gymet vet heller min lilla ”hemlighet.” Att under träningskläderna finns förberedelsen för belöningen!

Tadaaaa!

För om det är något jag är ruskigt bra på så är det just att belöna mig. Särskilt efter denna dag som även bl.a innehållit målande och skrivande.

Har du hängt här ett tag så vet du ju också hur jag belönar mig. T ex så här…

Men även med mat såklart och som i dag även en (halv) sån här!

Kram från Ingmarie

Långpass-lördag, nya lyan, tavel-leverans och familjemys

Springa långpass i sin hemstad är verkligen en baggis. Jag kan bygga ihop olika rundor lite hur som helst så det blir så långt jag vill. Eller jag trodde det i alla fall…

Jag började utanför hotellet och tog stigen utmed Nissan till Slottsmöllan och sen vidare på asfaltsvägen till Sperlingsholm.

Här börjar en av mina favvosträckor. Man springer genom en allé, rundar godset och sen förbi den gamla skolan och Skahall där min farmor och farfar var statare en gång för väldigt längesedan. Där växte min pappa upp och jag lekte där som barn. Kan fortfarande förnimma lukten av kaffekoket i köket, höra hönornas kackel i trädgården och känna smaken av farmors extremt goda bullar.

Sen kommer man till Sperlingsholms vattenfall och kraftverk. Alltid så fascinerande och vackert att se när de har ”påsläpp”.

Nästan direkt efter svänger man höger och springer utmed Nissan hela vägen till Furet. Trodde det skulle vara geggigt efter regnet men det var ingen som helst fara. Stigen är så där slingrande och lite böljande att man helt glömmer bort att man springer!

I Furet svängde jag av och tog mig upp på Galgberget. Som jag längtar tills bokskogen slår ut! Men det är fint även nu. Blev 3 varv på 5-km slingan.

Sen trodde jag att det skulle bli perfekt att springa tillbaka för att få rätt siffra men det var där jag hade fel. För att få 30 km fick jag nämligen springa några varv i Norre Katts park. Mycket möjligt att det var någon som undrade vad i all sin dar jag höll på med…

Riktigt härligt att sen få lite mat i magen, en dusch och åka till vår nya fritids/jobb/tränings-lya och pyssla lite.

Men bara en liten stund för jag skulle även leverera en tavla jag gjort och sålt. Det känns alltid både konstigt, häftigt och liksom ärofyllt att någon vill betala för det jag gjort men jag vågar nog påstå att denna verkligen klär sin vägg.

Dagen avslutades hos mamma och Ulf tillsammans med lilla M, lillebror och hans goa familj. Vet inte varför det blev suddigt. Vi stod ju faktiskt stilla! Haha.

Kram från Ingmarie

 

Hur man kan solnjuta

Ännu är det för kallt för att ligga på playan eller sitta i solstolen utan många lager kläder (i alla fall för mig) men man kan njuta av solen redan nu ändå. (Om/när den visar sig vill säga.)

Från kraftiga vindar, is och snö blev det på bara några timmar sol, svaga vindar och (nästan) barmark. Fortfarande kallt men i solen blev det åter igen vårkänslor! Med tanke på (snökaos)bilderna jag sett från 08a land så är jag om möjligt ännu gladare att jag bor här nu!

Faktum är att jag inte ens saknade Sats lika mycket för dels slapp jag ta mig dit genom snöyran och dels fullkomligt badade gymet här i sol. Jag låtsades att jag var på ett utegym i sommarvärme.

T o m när jag pluggade kunde jag njuta av att solen sken in genom fönstret. Längtar verkligen till den dagen jag sitter ute på altanen och njuter av den.

Och sen detta!

Det fanns fotspår från stegen så det hade alltså varit en före mig som njutit av bryggan, solen, dofterna och havet. Dvs en klok människa!

Har du njutit av solen på något vis i dag?

Kram från Ingmarie