Happy life

Fredagsboostad!

Ledig fredag betyder att jag kan vara med på Ulf´s Fredagsboost!

Just nu betyder det även att vi hade hela 50-metersbassängen för oss själva! Det finns helt klart vissa fördelar med dessa tokiga restriktioner. (Egentligen handlar det väl snarare om att jag försöker hitta det positiva i detta galna…)

Passet gick helt ok och ffa var det väldigt skoj! Simma i grupp är roligare än att harva på själv.

Efter en go-fika begav jag mig till gymet och var i ärlighetens namn ganska både frusen och opepp men jag vet av erfarenhet att det där bara är trams och inbillning. Väl där så vänder det och i  dag var inget undantag. När jag tittade på klockan för första hade jag hållit på i nästan 90 minuter non-stop. Inte ens en pratstund med någon annan hade jag haft. Då är man fokuserad och har väldans roligt!

När jag tagit mig hem igen i den isande snålblåsten så hade jag ingen tanke på att göra så mycket mer fysiskt men så såg jag min blå ”bad-termos” och snabbare än jag hann tänka tanken klart hade jag bytt om, kokat te och satt mig på hojen ner till sjön. Ibland är det bra att inte tänka så mycket utan bara göra för annars hade jag garanterat inte velat ut i kylan igen och då hade jag missat detta.

Ja, det är kallt men det är ju också det som är grejen med isbad. Att gå i vattnet, uppleva det som sker och känns, ta på sig alla kläder efter och dricka det där teet är både rogivande och energigivande. Tro mig, jag har gjort det så många gånger nu att jag vågar påstå att jag vet att det är sant.

Kram från Ingmarie

Motsägelsefullt?

Jag kan luta ute i princip vilket väder som helst men om jag kan välja då undviker jag intervaller ute när det är för kallt. Typ som nu.Tycker det blir extra hårt för kroppen och att det t o m känns ohälsosamt. Eftersom jag kan välja så valde jag hamsterbandet i dag. Gick ganska bra faktiskt!
10 x 2 min. (30 sek vila) + 12 x 30-30 sek i snudd på maxfart.

Men jag sprang åtminstone dit. Distansfart ute är aldrig några problem och 35 minuter spring ute i solen är bättre än noll!

Något jag däremot gillar att göra ute när det är kallt är att bada! Kanske en smula motsägelsefullt men det är trots allt en helt annan grej.🤪

Vi var några stycken från Fb-gruppen jag startade för några år sedan som njöt av den vackra skymningen. Absolut magiskt! Gruppens ”is-sågare” hade dessutom fixat så vi nu har två vakar!

Och jag fick ännu en burk av den godaste (hemmagjorda) rödkålen ever. Vilken lycka!

Kram från Ingmarie

 

I mål! (Och det blir inte alltid som man planerat…)

Han är i mål och ett nytt världsrekord är satt! Rait Ratasepp har gjort 60 Ironman på 60 dagar och alla utom en på sub 11 timmar. ( Den avslutade maran har legat på mellan 3.05-3.15!😱)

Helt ofattbar prestation om du frågar mig. Han ger inte ens gått stelt på kvällarna!😳

Målgången blev en fest med massor av människor som hyllade honom. Så roligt! Jag, Peter och Magnus firade även lite innan men kanske mer för att vi är här ö h t.🥳

Min egen träning fattade jag nästan inte hur den hände och blev. Hade planerat löpvila i dag men istället blev det ett hårt och förlängt Light-house pass! 🤪🤩

Nästan PB men vinden var brutal i dag och man kan ju liksom aldrig få igen det i medvinden. Trött blev jag i alla fall…

Gymade i dag igen och yogade såklart. Både på morgonen och kvällen på stranden. Lite extra utmanande i vinden.🤪

Vågorna är fortfarande en utmaning för mig men jag börjar bli mer och mer vän med dem.

Kram från Ingmarie

 

Inte alltid leende

Självklart ler och skrattar jag inte alltid när jag springer/tränar även om en hel del verkar tro det. (!) Kanske för att man (jag) hellre väljer bilder där jag faktiskt ser glad ut än bilder där jag gör grimaser. Vem blir inspirerad av det liksom? Haha!
Grejen är dock att även om jag sliter hårt på ett träningspass, som i dag på intervallerna och på den tunga styrkan på gymet, så är jag oftast väldigt glad inombords. Framförallt är jag tacksam både över att jag kan springa och att jag kan träna så jag blir så där trött så man liksom nästan inte orkar mer. Det är ingen självklarhet. För en del inte ens en rättighet.

Det var extra ”kul” i dag för jag hade Peters sällskap på de tre första seten. Vilken superman alltså! Han är snart 70 bast men tränar mer än de flesta 40+ åringar! Jobbar mer också förresten. En stor förebild för mig!

Det blev gymet direkt efter. Mest tunga benövningar och jag tycker det är skitskoj!

När kvällssolen kom blev det ännu ett HIIT-pass med Stephane. Jag har börjat lära mig hans pass nu. På gott och ont…

Undrar du hur det går för Rait Ratasepp förresten? Han tuffar på som en maskin och på fredag går han i mål efter sina 60 dagar med en Ironman/dag. Alla utom en har varit sub 11 timmar! Undantaget var en extremt blåsig dag.
Jag är lika förundrad över hur han pallar! Samma, samma, samma varje dag. Det enda som väl egentligen varierar är just hur mycket det blåser och från var…

Han ler inte heller så mycket när han är i gång vilket man förstås lätt kan förstå. Precis all energi går åt till det han gör. Mellan varje IM rör han sig inte en centimeter mer än han behöver.
Jag har pratat en hel del både med honom men ffa hans team. varje kväll får han massage, han äter mellan 10-12000 kalorier/dygn och även om han sover ok så vaknar han en till två gånger/natt pga av att han är hungrig och måste upp och äta. Hans måltider handlar inte om att njuta av maten och sitta länge. Nej, det handlar enbart om att äta så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt. Jag har sett honom både efter simningen och på middagen. T o m jag ligger i lä där när det gäller antal portioner… Självklart ska vi vara med på fredag och fira när han går i mål för sista gången. Eller vem vet? Han kanske gör ett till ”bara för att”. Å andra sidan vet jag att han längtar efter att få äta frukost i lugn och ro på hotellet och inte vid pool-kanten…

har du någon ”extrem” grej du drömmer om att göra? Själv skulle jag vilja springa genom både Sverige, Europa och USA och vem vet vad framtiden har med sig?

Kram från Ingmarie

 

Avslutning

Det är inte utan att det känns en smula tomt nu när sista coach-passet är gjort. Det har varit så himla skoj och alla som varit med har varit helt fantastiska! Snälla, glada, roliga, entusiastiska, starka, snabba och fulla av spring!
Vårt sista gemensamma löptur blev en distans-runda i bergen och vilken runda vi fick! Sol och ”rätt” vind (dvs mest medvind – haha) på de fina stigarna. Å andra sidan skulle vad som helst funkat med detta gänget!

Jag är fortsatt överväldigad och tacksam över att så många velat vara med och över all positiv feedback jag fått. Längtar redan till vårens resa!

Turligt nog är en del kvar så tomheten inte blir så stor plus att några av mina ”gamla” vänner kommit hit så jag kommer fortsätta ha lekkamrater. En av dem är Peteroch hans kompis Magnus. Peter är en av de coolaste jag känner (han har dessutom varit min chef två gånger) som inte bangar någonting. Särskilt inte OW-sim i vågorna. Som han sa; ”jag är uppvuxen med vågorna i Californien så detta är ingenting”. Jag däremot fick gå rejält utanför min comfort-zone men i kom jag och simmade gjorde jag!

Tuffingarna Magnus och Peter och mesen jag.

Kram från Ingmarie

Den andra har startat

I dag körde jag i gång min andra löparvecka och vilken start!
Ännu fler deltagare och minst lika roligt!
Jag kommer köra i princip samma program (varför liksom ändra på något som funkar?) så i dag blev det först teknik och sen intervaller på strandpromenaden. det var en härlig blandning av löpare och alla vann. Man gör alltid det på mina pass. Haha!

För att krydda till det lite mer för egen del så körde jag även ett pass på gymet.

Och ett kort simpass i havet. Så vindstilla och lugnt som det varit i dag vet jag aldrig om jag upplevt här så det var bara att passa på!

Ännu en härlig dag men det är ju svårt att ”misslyckas” när de börjar så här…

Och slutar så här.

Kram från Ingmarie

 

 

Enkelt liv

Att coacha är verkligen hur skoj som helst men det är bra fint att vara helt fri och inte behöva passa mer än de tider man själv vill. T ex när maten serveras och pass man vill vara med på börjar. På tisdag börjar en ny löparvecka så då är jag mer bunden igen men det ska bli jättekul! Nu passar jag dock på att bara ”flyta med” och planerar i princip bara en dag i taget.

I dag blev det löpning på grusvägarna i bergen. Lite sega ben sen i går men det var jag beredd på. Hade jag inte känt någonting hade det nästan varit konstigt…

Sen simmade jag ännu ett bra pass. Förutom att jag tycker det är lite för kallt i bassängen. Kvällarna och nätterna är svala här så de borde lägga på ”täcket” på nätterna nu. (Det är inte bara jag som tycker det är svalt.)

Har även kört ett riktigt skoj tabata-pass med Stina. Du vet 20 sek fullt ös och 10 sek vila x jag vet inte hur många. (Vi höll på ca 40 min.)

Plus det vanliga förstås. Yoga och meditation i soluppgång och bad i kvälls-solen. Enkelt och väldigt härligt!

Kram från Ingmarie

Backar i kubik

Precis som förra fredagen, och alla andra fredagar, var det Lighthouse-race i dag men precis som förra fredagen, och resterande fredagar, så tycker jag starten är för tidig. Springa rundan kan man ju såklart göra ändå. Det har jag gjort oräkneliga gånger nu men oavsett är den alltid lika fascinerande jobbig. Först är det bara upp. Sen går det lite lurigt (man märker det liksom inte riktigt) svagt utför en bit och man tycker att ”jösses vad lätt det går i dag”.

Långt där borta är The Lighthouse

Sen kommer sista klättringen upp till själva fyren och den är tuff hur man än gör.

Belöningen är utsikten. Den är verkligen f-a-n-t-a-s-t-i-s-k.

När man sen ska hem igen är det lätt att luras och tro att det bara är att rulla nedför men den där lilla utförslöpan på uppvägen blir ju liksom uppför på hemvägen och när den kommer direkt efter den branta vägen ner från fyren så är det lätt hänt att benen tar absolut tvärslut. Just i dag tog jag det dock i lite lagom fart. Ett typiskt mellanmjölkspass om jag ska vara ärlig. Dvs såna man ska undvika….

Själva racet är 13,8 km men jag brukar förlänga och i dag blev det ännu lite till, och extra backigt, för jag ville dubbelreka och göra klart inför kvällen backpass med löparna här.

När jag var tillbaka gymade jag också. Får ju inte slarva med hemläxorna från PT-Rafael!

Det blev f ö ett riktigt tufft backpass som deltagarna älskade. Ja du fattar vilka hårdingar de är! Jag hängde på en del men mest coachade jag. Det är ju det jag är här för att göra. Och det är så galet kul! Längtar redan till i morgon. Då blir det intervaller och styrka à la I Nilsson.

Kram från Ingmarie

 

Man ska inte jämföra sig med andra men…

Om du undrar hur det går med världsrekords-försöket så kan jag berätta att Rait Ratasepp fortsätter mata på. Som en Duracell-kanin med oändligt batteri. Det ser ut som han joggar förbi på sin mara men skenet bedrar. 3.12 på 42, 195 km på Ironmandag 37 är helt makalöst och absolut inte någon jogg-fart. Snacka om långa arbetsdagar förresten. Han börjar här i snorottan.

Och slutar strax innan det blir mörkt vid 18. Samma bassäng och samma rundor varje, varje dag. Och säkert samma mot-sido- och medvind också… Den mannen vet verkligen vad mental styrka är.

Börjar man fundera så blir man ju en väldigt lat liten smurf i jämförelse!🤪

Men visst har jag tränat. Det blev dubbel löpning på morgonen ( behövde reka rundan en gång så den blev lagom till mitt pass🤪), varit med på dansfusion (dans i kombo med någon slags cirkelträning-inte min grej) och sen ”styrka för löpare” på kvällen. ( Egenpåhittat pass som i alla fall gjorde deltagarna en smula trötta.🤪)

Med andra ord ännu en fantastisk dag här!

Kram från Ingmarie

 

Vilken start!

Jag ska ärligt erkänna att jag mer än 13 gånger i går funderade på om det var rätt att åka hit. Du vet det där med tecken ,karma och olustkänsla. Var allt strul ett tecken på att jag inte skulle? hit

Nu vet jag att det var helt rätt! Jag älskar verkligen att vara här! Bergen, havet, solen, träningsmöjligheterna, maten och t o m boendet. Jag bor förvisso i ”annexet” som är väldigt mycket mindre flådigt, plus att man får gå lite längre när man ska nyttja pool/gym/restaurang osv, men det är inte ens ett problem. Dessutom får jag lite extra träning. Haha.

Jag började dagen så som jag älskar att göra här. med en stunds yoga och meditation vid havet innan frukost.

Att springa här igen känns nästan ”som hemma”. Så himla skönt att veta vart man ska och hur rundorna är!

 

Passade även på att reka lite goa backar inför nästa vecka. Den som inte blir trött av dem får göra bonusrundor och extra jägarvila tills benen blir asplöv. Eller så får jag bara gratulera till någon med ruskigt starka ben!

Körde även ett pass på det nyrenoverade gymet. Jättefint!

och testade den där braiga ”massage-pistolen” som verkligen verkar kunna göra underverk! (Ja den får användas gratis!)

Efter lunch och en liten siesta i solen hoppade (nåja) jag i poolen. Simningen gick skittrögt men känslan av att vara i här igen slog allt!

Det simtröga hoppas jag få hjälp med redan i morgon. Är faktiskt lite nervös!

Kram från Ingmarie