Livet

Är sömn överskattat?

Kom hem sent i går, var trött men kunde omöjligt somna. På riktigt! Inte så där att jag halvsov. Jag var klarvaken! Var fortfarande vaken när fåglarna började kvittra och kände nästan panik på tanken att de där asfaltsläggarna skulle börja dåna några timmar senare om jag nu skulle somna. Det gjorde jag och fick totalt max 4 timmars sömn vilket är för lite för i princip alla. Kände mig (såklart) helt vimmelkantig, seg, såsig, trött och nästan illamående när jag gick upp för samtidigt vet jag ju att sova hela förmiddagen hade inte hjälpt mer än för stunden. Vända på dygnet mer än nödvändigt är inget jag vill.
Anledningen är högst troligt fullmånen som är på g, den har nästan alltid stark påverkan på mig,  för jag var ju egentligen trött. Dvs jag var inte stressad eller låg och ältade något.

Det planerade intervallpasset kändes därför osannolikt att kunna genomföra men jag tog ändå på mig ”snabbskorna” och stack ut. Vara inne när solen skiner hade inte varit ett alternativ oavsett.
Helt obegripligt så kändes det jättelätt och det blev det där intervallpasset ändå. Härligt svettigt med bra känsla!

Efteråt cyklade jag till stranden, badade och fikade och tänkte att nu somnar jag nog. (Är ju specialist på att ta eftermiddags-siesta.) Men icke. Lika vaken och lika trött. Skum känsla det där! Men på något vis så brydde jag mig inte. Har ”kommit på” att ju mer man tänker på det, oroar sig och dras med i ”sömnbristkatastrof-tänket” ju värre blir det. I stället försöker jag bara konstatera och sen släpper jag det. Stranden och havet var hur som helst väldigt härligt!

Mina förväntningar på gymträningen var inte direkt skyhöga och det började i ärlighetens namn en smula trögt men sen tog det sig. Med råge! En timme senare var jag tvungen sluta för jag skulle hämta en gräsklippare. Haha!

Som svar på rubriken så är svaret nej. Anledningen till att man kan bli så här pigg och stark trots sömnbrist heter stresshormoner. Ffa cortisol.. De är väldans bra att ha när man behöver dem (ex när man behöver skärpa sig fysiskt/psykiskt av någon anledning) men blir det för mycket av dem under för lång tid så bryter de ner kroppen. Dvs en tillfällig topp är ingen fara men sen måste kroppen få en chans till återhämtning. Sömn är helt klart den bästa dopingen alla kategorier och utan den blir vi både knäppa i skallen, fysiskt nedbrutna och till slut döda. Så i natt hoppas jag sova gott!

Kram från Ingmarie

Nästan pensionärslängtan

Är det någon mer än jag som skulle vilja vara ledig från nu till september? På så vis längtar jag lite tills jag blir pensionär men samtidigt vill jag ju i så fall vara pigg,  kunna träna för fullt, ha råd att resa och ha väldigt många år kvar att leva!

Denna tid som vi har framför oss skulle jag hur som helst vilja gick i slow motion. Det är så kort tid och den försvinner så rasande fort att jag inte riktigt hinner med. Det blir maj, allt grönskar, livet blir så mycket enklare utan alla kläder och sen är det höst igen på något vis och sen är det plötsligt dax för vinterbad.

Nu är det ju dock inte möjligt varken att vara ledig eller frysa tiden så jag kommer göra mitt bästa för att maxa varje sekund jag är i frihet.
SMHI höll vad de lovade så jag fick toppväder på min lediga dag! Sol och varmt! Bästa vädret för att köra intervaller om jag får bestämma så det blev 6 x 5 minuter. Snorjobbigt (dock inte pga värmen) och alldeles, alldeles underbart!

Fika och återhämtning hade jag verkligen på första parkett! Alltså vem behöver Karibien när man har detta? Åhus alltså! Är dock medveten om att det inte kommer vara så här glest på folk efter midsommar…

En liten stund har jag ändå varit inne nu i kväll för så roligt tyckte jag det där ”Crooscage” passet var!  Lite annat upplägg mot förra veckan och jag är ganska säker på att jag vet var jag kommer ha träningsvärk i morgon. Det kan bli en extra spännande utbildningsdag i morgon!

Kram från Ingmarie

Bra val för nu

Nästan varje dag så tänker och känner jag att jag har en himla tur som kan kalla detta mitt hem just nu. Vilken tur att vi valde just detta ställe när vi flyttade från Stockholm. Det kunde ju faktiskt blivit pannkaka av allt med tanke på hur lite vi egentligen visste (och vet) om Åhus och dess omgivningar. Det vi hittills vet och har upptäckt har i alla fall varit överväldigande bra. Hur allt är om 1, 2, 5, 17 år vet varken vi eller någon annan men just nu är det så här och det är perfekt!

Bara vara ute och lufsa en runda innan jobbet är en ynnest och en energikick som verkligen behövs. (Ja det är fortsatt mycket och  tungt på jobbet…)

Kram från Ingmarie

Hemma!

Stockholm är fint och det är mycket möjligt vi flyttar dit igen men just nu känns det skönt att åter vara tillbaka i fina Åhus!
Innan jag gick på tåget hann jag med en riktig nostalgirunda i Nackareservatet inklusive Hammarbybacken och en sprada i Sickla-sjön. Vet verkligen inte varför men jag älskar den där sophögs-backen!

En annan grej jag hann med var ännu nytt besök hos tandis för att vara säker på att käken är ok och just nu är den tack och lov det! Han är verkligen världens bästa! Det är väl också därför han är hovleverantör.
Tågresan gick fint. Hann t o m ett tidigare tåg från Hässleholm. Tur förresten att jag åkte hem i dag och inte i morgon med tanke på strejkvarningen.

 

Kram från Ingmarie

Äntligen över

Man ska väl egentligen inte önska man var i framtiden, det är ju liksom på något vis som att önska sig närmare livets slut, men jag har längtat efter just denna stund. Den när jag nu på kvällen sitter i soffan och operationen är gjord. Det gick ”bra” rent tekniskt sett. Jag vet också att jag högst troligt inte lider av benskörhet för käkbenet är tydligen stenhårt. Haha! Men nästan två timmar tog det så nu har jag inte bara träningsvärk i kroppen sen i går utan även i hela käften. Tur i alla fall att det finns bedövningsmedel och painkillers! Ännu så länge har jag inte heller behövt ta till de extra suddarna för att stoppa någon blödning. Hurra!

Nu är det bara två enklare ingrepp till innan det förhoppningsvis är helt klart. Jag hade tydligen glömt det för trodde det skulle bli klart i dag. Minnet alltså… Men det är väl kanske tur att man inte kommer i håg obehagligheter allt för länge…

Dagen har varit väldigt lugn och jag har på något vis lyckats välja de allra bästa boost-bitarna.

Bara vara i solen bland körsbärsträden gör åtminstone mig på bättre humör!

Hänga med bästa Lisa är också en garanterad glädje-boost. Hon är så jättegravid att vår poolrun hade kunnat sluta med BB-besök. Nu blev det inte så utan vi fick tid för massor av härligt snack.

Avslutningsvis har jag varit hos världens bästa Guru-Danne. Säger det igen. Alla borde ha en sån som honom. Besöket var välbehövligt och som alltid när jag träffat honom blir jag full av ny energi och inspiration.

Kram från Ingmarie

 

Närmare och närmare

Jag har äntligen jobbat klart denna extra intensiva period och är nu ledig en hel vecka tack vare det utan att behöva ta semester en endaste dag! Eller sjukskriva mig… På tisdag ska jag nämligen göra den där käkoperationen som bestämdes redan i september förra året efter att jag gjort den förra operationen. Minns inte hur många det har blivit totalt men nu hoppas jag verkligen det blir den sista ever!
Jag fasar för det samtidigt som jag vill ha det gjort. Försöker att inte tänka ”värsta scenariot” men det är svårt nu när jag vet att det där som ”aldrig ska hända” hände mig. (En implantats-skruv gick rakt av så de fick bända upp benet…)

Så från lugna ljuva Åhus och löpturerna där de senaste dagarna är jag via en riktigt behaglig tågresa åter i vår huvudstad.

Känns lika märkligt som förra gången att komma hit. 13 år bodde vi ju här och jag kan inte säga att jag inte vill bo här igen för det finns otroligt många fördelar med att ha sin adress i 08a land. Samtidigt så älskar jag närheten till havet, tallskogarna, tystnaden, lugnet och närheten till allt. Skåne är fantastiskt och jag har så otroligt mycket kvar att upptäcka där. Redan nästa lördag har vi planerat in ett rejält äventyr men det är då det. Här har jag planerat in roliga saker varje dag för att det trots allt ska bli några bra dagar. Mitt boende visade sig också vara en (dyr) tio-poängare! Själva operationen går på någon slags garanti men alla resor och boende får jag betala själv. Svider i kassan men alternativet att inte få detta gjort är trots allt sämre….

Kram från Ingmarie

Nu tar jag helg!

Kolla!
Blå, fin himmel, sol och (nästan) ljumna vindar hela helgen och jag är här. Såklart. Det var ju det där med att kolla mitt schema i stället för SMHI:s prognos…

Men vad är där att göra? Jag får bara gilla läget och hoppas på en fin måndag för nu börjar min ”helg”.

Jag ska ju heller inte gnälla allt för mycket för även om jag inte kunnat vara med på diverse aktiviteter just denna helgen så har jag ändå kunnat njuta lite av finvädret. Brukar dessutom tänka att jag får i alla fall gå hem när jag jobbat klart. De stackars patienterna däremot…

I går hann jag både städa, handla och springa i ”min” skog innan jobbet. Vet att jag sagt det innan men att ha detta inpå knuten är en ovärderlig lyx!

I dag valde jag gymet och sprang dit och hem. Som du vet gillar jag att styrketräna men helt ärligt tar det emot mer och mer att gå in när det är sol och härligt ute. Men stämmer det där med vädret och mitt schema lär jag kunna göra det på mina lediga dagar i sommar. haha

Och kolla här! Fortfarande lite ljust när jag lämnade jobbet! Plus att jag hann med en tidigare buss! Borde jag köpa en lott?

Kram från Ingmarie

Blomhav

Att jag glömde ta med en löparjacka gjorde tack och lov inget. I dag rök dessutom både långbrallor och vantar. Underbart!

Känner du förresten som mig att det är nu det händer? Den där tiden som är så vacker att man inte kan titta tillräckligt mycket på allt det fina. Om jag blir ett träd i mitt nästa liv vill jag bli en bok och blir jag en blomma vill jag bli en vitsippa för tänk så mycket glädje de sprider! Alla gillar väl liksom just bokträd och vitsippor?

På Galgberget är det stora hav av de vita små glädjespridarna.

Jag sprang omkring med ett härligt lyckopirr i magen och njöt så jag nästan svimmade. Så vansinnigt fint!

Man hinner förresten onekligen mycket på två dagar när resvägen ”bara” är två timmar. (Dock över tre om man åker kommunalt…) Fixa i lyan, besöka kyrkogården, handla, konsult med snickaren, hälsa på pappa, träffa lillebror + mamma och Ulf, slöa, laga mat som kan ätas långsamt och se till att även bilen blir sommarfin!

Nu är jag hemma i Åhus igen och det känns himla fint det också även om det vankas helgjobb igen…

Kram från Ingmarie

I stället för SMHI

Om du vill veta vädret framöver ska du kolla mitt jobb-schema. Jobbar jag är det sol och fint. Om jag inte jobbar så är det tvärtom.

Nu hoppas jag såklart att detta bara är en tillfällighet men lite oroar det för hittills detta år har det varit lite väl mycket så!

Denna veckan då solen stekt har jag jobbat 90% av tiden men nu när jag är ledig två dagar, ja då är det helt tvärtom.

Men men, vad är väl en bal på slottet?
Jag har trots allt hunnit njuta lite av det fina! Som i går!

Det började helt ok i dag också. Vi for till Vångabacken för att jaga höjdmetrar. Tänkte också jag skulle testa banan för Vånga xtrem som går i september. Som jag fattat det av alla som pratat om denna backe och detta lopp så är det just skidbacken som är den stora utmaningen. Jag är tydligen inte som alla andra…

Visst är backen brant och tuff! Jag fick nästan svindel och lutar man sig lite fel och tippar över nedåt så lär det gå rasande snabbt tillbaka till botten.

Men hur jobbig den än är så är den ingenting (enligt mig) de tekniska stigarna! Hur man vågar köra MTB i fullt ös utför här övergår mitt förstånd. Lika lite fattar jag hur man ens kommer upp!

Nu krånglade vi kanske till det lite också genom att börja leta efter Hitta ut-kontroller men jag är ytterst tveksam om jag ens tar mig runt ett varv med benen i behåll.

Anders hittade alla kontrollerna, han är oreienteringsproffs, medan jag förlorade tålamodet och mest blev irriterad. Dessutom började det regna. Få kilometer på lång tid. Skyllde på att pinnarna syntes så himla dåligt. Men jag fick snabbt ihop mitt dagliga steg-mål. haha

Ska också säga att där det var springvänligt var det magiskt fint och jag kommer absolut åka hit igen.

Vi hade spetsat till oss på ett jättefint ställe att ha picknick på men när regnet kom kändes det inte alls lika lockande längre. Jag ville inte ens bada. Då är det illa! Kaffe sittandes i bilen kändes plötsligt som bästa alternativet. Har jag klenat till mig?

Min simkompis/simcoach Håkan (som också är orienteringsproffs) sa lite senare att det är svårt att hitta kontrollerna där. han sa också att loppets bana är anpassad så att man ska kunna kuta även om man är ovan vid bröte och även om man har asfaltsdojjor så ännu lever hoppet både om att hitta pinnarna och att kuta loppet. (Hitta ut finns på en massa ställe så alternativen är många!)

På tal om simning så var det i dag sista söndags-passet för denna säsong. Kommer sakna dem jättemycket för det är alltid superskoj! Teknik-pass med extra allt à la ovan nämnda Håkan.

Kram från Ingmarie

Feltryck

Jag har fått en ny klocka för någon vecka sedan som sen julklapp av min snälla sambo. Han tyckte det var dax för detta är den enda jag har haft när jag ska köra intervaller….

En gammal hederlig Casio som inte visar en endaste meter, puls, höjdkurva eller steglängd. Den tål inte vatten och har inte ens en hel klockrem! Enda funktionerna är start och stopp och den går att ställa in tidsintervaller på. I alla fall till max 10 minuter, sen får man börja om igen.
Egentligen  är den bra i sin enkelhet och det är den sorten jag haft under alla mina elitår så helt kass är den ju uppenbarligen inte. Jag bryr mig egentligen inte om alla finesser som finns på de nya coola klockorna men visst, de förenklar ju betydligt om man slipper starta om hela tiden när det är intervalldax och det är roligt att veta hur lång en runda är.

När det gäller intervaller gäller det såklart att man programmerar in rätt… När jag började första i dag tyckte jag det dröjde väääääldigt länge innan den pep och den andra var ännu värre.
Där och då tänkte jag att det var en skitklocka och stängde av allt och körde ”manuellt”. När jag kom hem och kollade lite extra visade det sig att jag programmerat in kilometer i stället för minuter och inte ens under mina bästa år skulle jag ha klarat 2 km på 2 min. Haha.

Så nästa gång går det förhoppningsvis bättre!

Och ja, den nya är både snyggare, lättare och bättre. Den har ju t o m ett riktigt armband.

Och ja igen, jag blev ruskigt trött av de ”nästan” 12 x 2 minutrarna jag gjorde.

Gårdagens tur var betydligt softare. Cruisade fram i skogen och utmed havet och njöt av solen till max. Bara synd att jag behövt jobba dessa  ljuva påskdagar men det kommer förhoppningsvis nya snart!

Vi kunde t o m sitta ute och fika i går! Hur härligt som helst!

I morgon är jag äntligen ledig en hel dag. Då ska det visst regna…

Kram från Ingmarie