Löpning

Måndags-prickningar

Jag hade en ruskig träningsvärk i benen i morse efter gårdagens (oplanerat) svettpass på gymet. Alltså jag hade planerat att gyma men inte så tufft. Det är ju inte helt ovanligt att jag får feeling när jag är där… Nog tur jag skulle till jobbet för annars hade jag kanske inte kommit upp ur sängen ö h t.

Träningsvärk är den enda värken jag gillar så jag klagar absolut inte. Tvärtom! Och det har funkat hur bra som helst med allt ändå. Dessutom har jag lyckats pricka in allt perfekt denna lediga november-måndag.

Så här;

Prickning nummer ett:
Löpning precis den stunden solen ville visa sig. Vilken lycka!

Prickning nummer två:
Härligt bad precis efter regnet (och lite under) med en bedårande regnbåge som sällskap.

Prickning nummer tre:
Simpass i egen bana! Egentligen hade jag tänkt göra det i morgon men fick ett infall och tur var väl det för från i morgon och resten av veckan är det tävlingar och det kommer bara finnas några ynka banor för oss dödliga att nyttja.

Prickning nummer fyra:
Har  äntligen tagit tag i terapijobbet att måla tavelramar som en del i förberedelserna inför nästa utställning jag tänkt att ha. Det var roligare än jag minns det!

Fortsätter veckan så här kommer den bli outstandning!
Hur har din måndag varit?

Kram från Ingmarie

 

Lördagsäventyr

Det har varit många turer hit och dit och ännu mer planerande för att få till det men i dag hände det äntligen! Det är helt galet egentligen att trots att vi bor ”nästan-grannar” (allt är som bekant nära i Skåne) så verkar våra livs-scheman vara helt osynkade. Men vill man så går det heter det ju.
Jag och Anders drog till Järavallen där  Anders drog iväg på den blå slingan medan jag direkt började på Skåneleden för att möta upp Anna som i sin tur bliv avsläppt på andra sidan Saxtorpossjöarna av Fredrik som skulle på orienterings-äventyr.
Ja du förstår pusslet..

Det var förresten här vi var i maj när det var en av årets varmaste dagar och myggen som hungrigast. Vi kan väl säga som så att inget av det där gällde i dag.

Anna tog mig bl.a runt på den där superskojiga 10 km slingan som går i så många kringelikrokar att man efter bara några minuter har noll koll på vart man är på väg eller åt vilket väderstreck näsan pekar. Vi har kutat den en gång innan men eftersom jag följde henne även den gången visste jag lika lite nu var vi skulle. Tur hon inte satte fart och lämnade mig för då hade jag garanterat fortfarande irrat runt där.

Vi hade stämt träff med våra respektive män vid Saxtorpssjöarna men medan Anna valde att springa lite till så valde jag det jag i princip alltid väljer vid en sjö/ett hav. Ja du vet..
Ett sånt här sprada-ställe kan man bara inte skippa!

Anders badade inte heller men tror han uppskattade att jag tagit med varmt att dricka.

Lycklig långt in i märgen åkte vi vidare till Lund och Lovecoffeef ör att njuta av ännu mer varmt och många timmars snack. Underbart!

Kram från Ingmarie

 

Hoppfull

Lika snabbt som jag hamnade i en svacka, lika snabbt verkar jag har kravlat mig upp igen. Inte helt men tillräckligt för att jag skulle orka mer än i går och för att känna hoppfullhet igen. Tänk så märkligt det där är ändå. Att man ena dagen upplever det som att allt är sjukt tungt, slitsamt, tråkigt och jobbigt och sen på mindre än ett dygn så känns det tvärtom. Just i mitt fall just nu kan jag fatta det för en infekterad käke är inget man varken kan leka bort eller låtsas inte finns men ibland är det ju så här utan att man fattar hur. I alla fall för mig.

På något vis inbillar jag mig också att detta var ett sätt för kroppen att bromsa mig på alla plan. Det har ju hänt x antal gånger innan när jag inte lyssnat på den. Trodde jag skulle ha lärt mig men tydligen inte…
Det har varit mycket på många plan ganska länge nu men bara det att jag faktiskt tillät mig att strunta i jobbet i går em gjorde på något vis att flera kilo försvann från mina axlar. Min arbetsmoral är extremt hög och jag är ”expert” på att bita ihop vilket för det mesta säkert är jättebra men långt ifrån alltid. Det krävdes dock att både en läkar-kollega och min chef sa att jag skulle gå hem och stanna hemma i dag…

Jag har verkligen chillat denna fredag och tagit flera små siestor men till skillnad från i går ville jag röra på mig så det blev en mega-lugn tur i fin-skogen och ett förvånansvärt bra pass på gymet.

På tal om gymet så är du välkommen på detta nästa vecka!

Har även fortsatt med några av alla mina målar-projekt och varit vid (och i) havet.

Kram från Ingmarie

Varför?

Jag tror att det är viktigt att med jämna mellanrum fråga sig varför man gör vissa saker. Både för att fundera på om det är något man vill fortsätta göra och om det är något man vill förändra. Om man hittar ett ärligt därför så är man antagligen på rätt spår i livet.

Så varför kör jag intervaller när jag ändå inte kommer bli varken snabbare eller elit igen? Varför liksom ”plåga” mig med det när det är betydligt enklare att bara såsa omkring?

Svaret är enkelt. Därför att jag gillar känslan av att känna mig stark, känna pulsen bli så där bultande hög, bli trött och svettig och därför att när man utmanat sig och varit en smula utanför sin komfortzon och klarat det så är det själva belöningen. Att ha klarat av något som är jobbigt och där man fått kämpa för att klara av det. Intervaller av olika slag är utmanande även om de kan kännas mer eller mindre lätta/svåra.
Dagens 14 x 2 min. var någonstans mittemellan och känslan efteråt var lika härlig som alltid.

Så varför Hot Yoga? Det är som det låter hot. Så hot att svetten fullkomligt stänker. Nu gillar jag förvisso värme men övningarna kan göra att både ben och armar darrar värre än asplöv och en del positioner kommer jag högst troligt aldrig klara även om jag övar varje dag. Men det är ok för varje gång kommer jag på något mer om mig själv och kroppen känns som en mjuk skumboll. Så därför fortsätter jag glida omkring i min svett.

Och varför bada året runt? Därför att där kommer vi till det där med att utmana sig själv igen. Ännu är det inte jättekallt men 10 grader är 10 grader att doppa hela kroppen i och eftersom jag fortfarande cyklar (barbent) är det lite dubbelt utmanande. Men känslan, upplevelsen, närvaron och euforin överväger allt och är mitt därför.

Vet du dina ”varför”?

Kram från Ingmarie

Hamsterkind

10 timmars sömn krävdes för att jag skulle vakna till liv efter gårdagen. Men det krävdes bara frukost och en löptur för att jag skulle vilja sova igen men det kunde jag ju glömma för plikten kallade. Snacka om att vara klen… Dessutom har jag ”belönats” med en hamsterkind..

Men skogen var fin och benen förvånansvärt pigga!

Kram från Ingmarie

Novemberfärger och mys

Trots att jag är solens dotter så gillar jag verkligen november. Det är något speciellt med de grå nyanser just denna månad. De är nämligen inte alls samma i t ex januari och februari.

I skogen börjar det bli klent med löv på träden men desto mer på marken.

I går blev det en lugn spring-timme innan jobbet med de rosa pjuxen. I dag nästan två timmar lite snabbare i mina blå favvisar.

I dag var jag ledig och kan inte ens tänka mig en bättre söndagseftermiddag än den jag fick.
Vi träffade Catrine och Johan vid mysiga Wallålkra Stenkärlsfabrik. Det var där jag och Anders var i september då vi både njöt av enastående god mat och den vackra miljö plus provade på att dreja. Våra alster är nu hemhämtade och vi ska dit igen för att leka med med lera!
Det blev ingen drejning i dag men en väldigt fin promenad i skogen och lika enastående god mat och service som förra gången. Nu fick vi även äntligen höra om Catrines enastående prestation när hon klarade Kullamannen 100 miles för en vecka sedan.
16 mil i galen terräng med oändliga antal höjdmetrar. För mig är det lika ofattbart att klara en sån grej som att det är att jag skulle kunna förklara hur en mobiltelefon fungerar..

Jag hade lätt kunnat sitta kvar där fortfarande bara för det var så himla mysigt och trevligt men de stängde och vi förstod piken. haha

Mörkt hade det hunnit bli för längesedan men det är inget badviruset bryr sig om och jag har lärt mig var det är så pass mycket gatuljus att det inte spelar någon roll.

Kram från Ingmarie

Benen

Inte konstigt mina ben är en smula trötta efter denna jobbkväll…

Jag är verkligen tacksam de är så starka som de är och klarar av både de hårda betonggolven och springa i skogen före. Eller så är det just för att jag springer i skogen före som de klarar betonggolven…

Kram från Ingmarie

Nolstalgi-tripp

Äntligen blev det för lilla äventyret som inte blev av för några veckor sedan av.

Men först dammade jag av ett gång intervallet i Olympiaskogen. Riktigt roligt! Äntligen känner jag både sug och kraft för att trycka på lite igen men jag kommer skynda långsamt framåt.

Äventyret var egentligen inget märkvärdigt men likväl ett äventyr om man bara bestämmer sig för att ha den inställningen.

Vi började med ett besök i Åhus för att återuppleva vår tid där. Båda kände att vi är enormt tacksamma över vår tid där och vill absolut inte ha den ogjord men vi vill heller inte tillbaka. Inte ens för de vackra havsvyerna och (jag) för badet även om det är en outstanding vacker plats ffa denna tid på året när allt är lugnt och stilla.👌

Faktiskt väldigt skönt att det känns så för båda. 🙏🏻❤️

Vi hälsade också på våra favoritmänniskor i grannbyn Kristianstad och fick på köpet gudomligt god mat.😍

Kram från Ingmarie

 

Tack Danmark

Vi har blivit helt kära i Danmark och Själland. Vilken pärla och den ligger bara en kort båttur från vår lya.

Precis utanför Naerum ligger Jaegersborg dyrehavn som inte bara bjuder på makalös natur, frigående hjortar, slott, museum och porlande bäckar utan även fantastiska löpvägar och stigar. Och det är stort! Jag hann inte ens med att uppleva halva trots att jag lämnade Anders för att göra några extra loopar.

Utmed kusten upp till Helsingör är Strandvägen kantad av det ena pampiga huset efter det andra. Jag antar att om man äger ett sådant så har man minst en städerska, en trädgårdsmästare och en husfixare. Eller så jobbar man inte och hinner därmed att hålla allt så där flådigt. Varje hus, eller de ska nog kallas Mansions, finns en privat brygga så där var jag inte välkommen men tack och lov finns det också en massa andra options. Danmark har verkligen fixat till det på många ställen för oss som fattat grejen med att bada året runt. Den här ljuvliga platsen hittade jag i Rungsted havn,

Ännu lite norrut, ute på en pytteliten udde bakom en massa båtar, ligger Café Strandhuset och alltså – WOW!
Vilket ställe!
Supermysigt med vackra detaljer, sand på golvet (!), varma drycker, fantastiskt god mat och enastående service. Hit vill vi igen!

Vi hann perfekt med båten hem och vi kunde se vårt hus hela vägen från Danmark. Så sjukt coolt!

Avslutade dessa härliga dagar med ett Prformance HIIT-pass på ”mitt” hemmagym. Lika skoj och svettigt som alltid!

Kram från Ingmarie

Firar i Danmark

Vi är i Danmark och firar 23 år tillsammans.
Tjugotre!
Känns både som i går och som en hel evighet sedan. Tänk om vi vetat då allt vi skulle få uppleva tillsammans.

Vi tog båten över i går när jag hade simmat klart och bor på ett väldans mysigt litet ställe mellan Fredriksstrand och Fredriksvaerk (den där Fredrik är med typ överallt här)  i en egen lägenhet.

Dagens löptur blev i jättefina Store Dyrehave. Vi hade en liten plan på att springa ett lopp som gick där men pga en riktigt strulig parkerings-situation så skippade vi det och körde eget vilket blev väldans bra det också. Anders körde distans medan jag betade av 14 x 2 minuter med 1 minuts heja-på-löpare-vila.

Inte långt därifrån ligger Fredriksborgs slott som var enormt mycket större än vi trott. Vi hann bara med en bråkdel av allt så hit åker vi gärna igen! Helst med lite bättre väder..

Lunchfikan hittade vi på ett gigantiskt ”julpynts-ställe”. Jag blev nästan snurrig i bollen av allt bling-bling men samtidigt var det oerhört fascinerande. Där fanns så många grejer jag inte ens visste fanns och ännu mindre att jag behövde. Men nej, vi köpte inget. Danmark må vara dejligt men det är också snordyrt.

Ett Sats har besökts också. I Fredrikssund. Jag blev jättesvettig!

Två bad har jag fått till. Hittills. Anders fortsätter att hellre stå jämte och jag fattar verkligen inte varför.

I går hade jag denna vyn.

I dag hittade jag en riktig guldklimp i ovan nämnda Fredrkssund. Jag blev helt kär och var i flera gånger på båda sidorna.

23 år är ganska lång tid tillsammans och jag hoppas det blir minst lika många till!

Kram från Ingmarie