Cibola

Jag ljuger verkligen inte när jag säger att det finns triljoner trails att upptäcka här i närheten. Hela Cibola National Forest är som ett stort gottebord för alla som gillar att vara ute i naturen och det finns verkligen något för alla.

Platt, kort. långt, enkelt, svårt, kuperat eller mittemellan. Det är bara att välja!

Min runda var nog någon slags mittemellan. Eftersom jag började och slutade på samma ställe så fattar jag att det var lika mycket upp som ner men +400 höjdmeter (enl Garmin) på 1800-1900 m ö h känns i både ben och hjärta.

Med min fart här just nu kommer jag inte jättelångt men allt är som bekant relativt. När jag tjitt-tjattade lite med en MTBare för att fråga vart en stig ledde och även fick berätta vart jag börjat blev han väldans impad. Han sa det kanske för att vara snäll men jag är så löjlig att jag blev lite stolt. Haha!

Det blev i alla fall en väldigt fin runda med makalös utsikt!

Det var onekligen himla skönt att bassängen var platt. Har jag förresten sagt att jag älskar denna simbassängen?

Efter att ha hängt med min kompis Susan och tjitt-tjattat ännu mer hade det hunnit bli mörkt och fullmånen bjöd verkligen på storslagenhet!

Mot Sandia-berget

 

Mot staden

Kram från Ingmarie

 

En av alla

Det finns väldigt många saker jag älskar med Albuquerque, det är ju därför jag har åkt hit om och om och om och om igen sen mitten 1990-talet. Japp, dvs sen förra seklet!

Bland topp tre är utan tvekan solen.
Den är aldrig långt borta.

Även om det är shitty väder på morgonen, eller bara molnigt som i dag, så kan man till 90% vara säker på att det kommer ändras under dagen. (Undantag finns som bekant alltid.)

Varmt men molnigt vid 9.30.

12.30 var himlen klarblå igen och solen värmde ännu mer.

Jag klurar på en längre topplista så småningom. Om det ens går för det kommer vara omöjligt att rangordna.

Kram från Ingmarie

Mjölksyra-chock

Nere vid floden finns flera mil av stigar, cykelvägar och grusvägar. Jag brukar parkera vid Alameda Open space mest för att det är den enklaste för mig att ta mig till men det finns massor av andra ställen att börja på också.

Man kan vara helt säker på att inte vara ensam för det är alltid folk som cyklar, går och springer där men det är aldrig trångt. Ibland är där riktigt vassa elitlöpare och det är nog enda gången jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden lite så jag hade kunnat utmana åtminstone en del av dem lite. Å andra sidan är det skönt att slippa den hetsen och de kraven som elitlivet trots allt innehåller.

Det finns gott om olika markeringar från ffa löpare men även “riktiga” markeringar varje 1/4 mile. Dvs ca var 400e meter. Jag tog mig dock åt andra hållet för att helt undvika asfalten och där är inga markeringar men det spelar ju liksom ingen roll om man kör 2-minutare som jag valde som det första intervallpasset här. 12 för att vara mer exakt.

Det var snorjobbigt!

Inte de första 30 sekundrarna men sen kommer mjölksyran och det blir som att springa in i väggen direkt. För mig hjälper det inte att dra ner på farten utan jag måste verkligen stanna för att bli av med den. Tur det var 1 min vila mellan varje…
Det syns inte här men jag dreglar för jag var så trött att jag inte ens orkade spotta! Haha!

När jag kollade tiderna efteråt så såg jag att de inte var så mycket långsammare än på havsnivå så inte konstigt jag tog tvärslut!
Men på riktigt, med denna utsikten, värmen, solen och underlaget blir väl vem som helst inspirerad och benen fulla med spring-lust?

Bara en kort bit därifrån ligger S&W Riverpoint där jag gjorde av med den sista energin i gymet.

Hade matlåda med mig som jag åt i solen. Det finns förvisso en miljard mathak att välja mellan men dels vill jag inte äta “ute” för ofta för då känns det liksom inte så speciellt att göra det efter ett tag, dels vill jag veta att jag får (bra) mat snabbt efter hård träning och dels är jag helt enkelt för snål. Som du nog vet är ju den svenska kronan extremt klen i förhållande till de flesta valutor just nu och dollarn är inget undantag så i princip inget är billigt här. Tyvärr. (Förutom bensinen.)

Jag minns de gånger en dollar kostade 6 kr. Jösses vad jag bunkrade på mig då! Dock är ju utbudet makalöst bra här och vill jag beställa online så slipper jag åtminstone den hutlösa tullen Sverige kräver. Förra gången jag var här vann jag ett litet, litet (första)pris men det stod fel på den så de skickade den senare i stället. Tror den vägde max 10 gram och var väl värd typ 20 kr. Tullen krävde flera hundra för att jag skulle få ut den!  Men ett pris är ett pris så jag betalade snällt. Hehe.

På hemvägen passade jag på att “simma av” mig lite och slappa i the Hot tub. Jag älskar denna poolen! Alltid perfekt temperatur oavsett väder.

Kram från Ingmarie

Coyote-möte, reunion och skapande

Det är inte ofta det händer att man får se en Coyote så när det gör det känns det extra häftigt och exklusivt! De är inte ovanliga men de är ganska skygga och smälter väl in i naturen så de är inte alltid helt enkla att se. De är inte farliga men man ska ha stor respekt för dessa vilda djur och absolut inte gå nära dem. Åtminstone här i Albuquerque vill man bevara dem och låter dem vara så länge de inte är någon fara för människor.
Jag tycker de är jättefina!

Löpturen var också jättefin och man kan väl säga som så här; det är väldigt mycket enklare att springa nerför än uppför! Ja det är det väl i och för sig alltid men här på höghöjd märks det extra tydligt. Det kan skilja upp mot 2 min/km upp mot ner!  Varje pass på stigarna vid berget ger många höjdmeter så det vore ju märkligt om jag inte skulle bli starkare!

Lätt att se var det är upp resp. nerför. Haha!

Som du kanske vet sen innan är jag en Bagel-fantast av största mått men det lustiga är att det är bara när jag är i detta landet. I Sverige vill jag inte ha dem. Förklara det om du kan! Bland de bästa  hittar man på Einsteins Bagels och där kan man även hitta ruskigt gott kaffe. USA är väl annars känt för ganska blaskigt sådant men det finns tack och lov en hel del undantag!

Köpte ett helt dussin olika varianter men alla var faktiskt inte till mig.

Kanske var det det där som gjorde att simningen gick så bra (i dag också) men mest tror jag det var solen och mitt fina sällskap av Erin. Underbart att få träffas igen! Vi höll på att inte komma upp från The Hot tub efteråt för vi hade så mycket att prata om.

Det är lätt att skapa både inspiration och motivation här. Jag är ju av den åsikten att det är inget som kommer av sig själv utan måste just skapas och hur det görs får man komma på själv. För mig funkar det oftast att bara börja oavsett vad det gäller. Även målandet. Jag hade med mig en hel del målargrejer men har även inhandlat lite nytt. (Kommer garanterat att behöva en större väska hem…Tur jag får ha med mig två!)

Vi får se vad/om det blir något av det jag startade i dag men oavsett så älskar jag dessa stunder då jag får skapa och göra precis som jag vill utan krav på att det ska “bli” något.

Kram från Ingmarie

Chocken

Minnet är emellanåt både kort och förträngande för trots att jag efter alla gånger vet att det är snorjobbigt i början när jag ‘är på höghöjd att träna så är chocken lika stor varje gång. Det är nästan en nära-döden-upplevelse.
“Värst” är löpning. Minsta lilla uppförsbacke och pulsen är på max och här finns måååånga backar. När man tar i kommer mjölksyran direkt och när den väl har kommit är den snudd på omöjlig att få bort om man inte stannar.

Men alltså, vem bryr sig? Att springa här gör vem som helst lycklig med eller utan sura muskler.

Samma sak på gymet. Åtminstone när man tar i. För att inte “overdo” något, det är lätt att få feeling här och köra på för fort, så bromsar jag medvetet. Jag hoppas och tror att det är ett klokt beslut.

Så här var förresten min lunchvy i dag.

Och kvällsvy.

Kram från Ingmarie

Ready for take off!

Köpenhamn är verkligen en guldklimp för både löpare och badare, dvs spradare, även om det väl egentligen är en smula för platt. Ännu bättre blir det när man som jag fick sällskap av en kär vän som Ulrika. Vi ses bara några gånger/ år men det känns som det var senast i förra veckan när det väl händer.

En timmes njutlöpning med sprada-stopp. Måste vara den bästa “laddningen” man kan göra innan en långresa och särskilt på Alla hjärtans dag! Mitt hjärta är sprängfyllt av lycka!

Fler ställen, ex Åhus, borde ha ett sånt här bad!

Nu sitter jag i loungen och chillar. Det är bara att konstatera att åka business är en barnlek i jämförelse med allt annat resande!

Riktigt bra vego-mat i SAS-loungen!

Kram från Ingmarie

Mot nya äventyr

Kanske du gissade hur min sista dag i Åhus skulle tillbringas, kanske inte, men bra blev det i alla fall och det är jag väldigt glad för!

Det blev intervaller som jag körde på elljusspåret. Dels för att jag gillar det men dels också för att skjutfältet är stängt och för att de fina skogsvägarna är förstörda av de där skogsmaskinerna. Kroppen var helt med på noterna och det gick t o m snabbare än förra gången jag körde de där 3 x 5-3-1 minuterna.

Gött!

Nästa intervallpass lär inte bli så lätt för den kommer (förhoppningsvis) ske på höghöjd och det är aldrig enkelt hur bra form jag än har varit i.

Jag hade även gott om tid för ett sista bad från bryggan. Det här är något jag kommer sakna oerhört mycket men i Helsingborg finns det ännu mer möjligheter så det kommer bli riktigt bra nästa vinter!

I ““The Land Of Enchantment”  dit jag nu är på väg är det dåligt med kallbad men det finns. Det intressanta är att varje gång jag är där så minskar suget och jag tror det är så enkelt att det är för att solen är där!

Första stoppet är Köpenhamn och tror det eller ej men det flöt på riktigt bra hit med Skånetrafiken!

Jag vet verkligen inte riktigt hur det här känns för det är en enorm blandning av förväntan, nyfikenhet, saknad, sorg, glädje och obeskrivbar tacksamhet. Men alltså jag längtar nästan ihjäl mig till torsdag när jag är framme (låååång resa) på “min plats” dit jag längtar varje dag men även tills vi fått ordning på det nya boendet i Helsingborg. Sen ska jag visst välja jobb också…
Anders får sköta det praktiska med flytten (vi har flyttgubbar som gör allt jobbet men någon måste ju styra dem…) och jag får släppa kontrollbehovet. Nyttigt för oss båda! I april kommer han över och det är ännu en grej jag längtar efter.

Tack Åhus för denna tiden! Det har varit en väldigt fin tid men nu börjar en massa nya kapitel i våra liv.

Kram från Ingmarie

Näst sista

Sista heldagen i Åhus. Jag vet inte om jag egentligen riktigt har fattat att i morgon åker jag härifrån och kanske aldrig mer kommer tillbaka hit.

Det känns dock helt rätt. Både att åka till Usa och att flytta. Det är mycket jag kommer sakna men det gör verkligen ont i hjärtat att se hur skogen här förstörs ännu mer. Jag vet inte vad planerna är. Om det bara är gallring, om det ska byggas nya hus eller om det ska bli något annat där? Kanske ännu mer industrier? Värst är det där skogsmaskinerna gått fram. Det blir verkligen inte fint!

Det blev i alla fall en fin runda på andra sidan vägen. Där är så fint att jag dör lyckodöden varje gång jag springer där. Mjuka fina stigar bland tusentals höga tallar. Det blir så stilla där bland träden och lite som att springa i en tyst bubbla!

Sista passet på NW här i Åhus blev en märklig historia. Men också väldigt bra! Jag var nämligen ensam på Crosstrainingpasset så det blev som att köra järnet med en PT. Hur bra är inte det?

På vägen hem blev det ett stopp vid “bastubryggan”. Den har varit omöjlig att gå i från de senaste dagarna pga den hårda vinden men i dag var det perfekt! Även med snöblandat regn som sällskap.

I morgon åker jag till Köpenhamn för även om flyget över Atlanten inte går förrän på onsdag så vågar jag i-n-t-e lita på Skånetrafiken. Hur skulle jag kunna det liksom…?

Men innan dess har jag några grejer jag ska göra en sista gång här, kan du gissa vad? Förutom att försöka få plats med allt i väskorna vill säga…

Kram från Ingmarie

Sista (ganska) långa

Sista långpasset här. Kanske för alltid för vem vet?
Jag valde att ta vägar jag verkligen gillar här. Började genom byn, över gångbron och in i Äspetskogen och på Skåneleden..

Skogen och stigarna där är magiska och jag hade nog egentligen lätt kunnat kuta runt, runt där för att få ihop ett långpass.

Leden fortsätter egentligen sen utmed havet men efter alla stormar finns den inte kvar. Jag vet inte om jag är fascinerad eller ledsen över vad vädret har ställt till med här efter de ovanligt många och hårda stormarna, Antagligen båda. Höga sandbankar är borta för evigt och med dem drogs även mycket växter ocvh träd i väg till havets botten.

Naturen förändras med tidens gång och det är antagligen något som alltid förekommit. Vi människor vill dock ofta att det ska vara som vanligt och en del tror t o m att det “alltid varit så”. T ex “de öppna landskapen” men det är något människor till största delen har skapat. Dvs det är ett kulturlandskap, inte ett naturlandskap.
Förändrat är det i alla fall och i kombination med ostliga vindar så blir vattnet extra högt och stranden har helt försvunnit.

För att kunna fortsätta tog jag därför småvägarna bland alla flådiga (sommar?)hus och kunde sen ta mig ut mot havet igen men en bit upp.

Frågan är hur länge dessa kommer få stå kvar på land…

Vid Yngsjö havsbad svängde jag av norrut för att ta Sydkustleden tillbaka mot Äspet där jag skulle möta upp Anders.  Jag älskar just den sträckan!

Totalt 21 km om någon undrar. 🙂

Trots att jag ju sett att havet var (minst) lika vilt som i går så drog det.

Vi kan väl säga som så här. Det var ännu vildare i dag, jag höll ännu hårdare i stegen och det var ännu härligare och galnare! Att jag lyckades få kläderna att ligga kvar är ett under. Eller kanske skicklighet. hehe

Hur det än är så ångrar man aldrig ett bad.

Kram från Ingmarie

Lite bart, lite tungt, lite vilt och mycket gott

Det som var bart var barmarken på stigarna. Jag blir alldeles lycklig i benen av dem!

Om man bortser från hur det känns i armarna efter ett tag när man stått med dem rakt upp i 13 evigheter för att få ner gardinstängerna, förbereda en flytt innan en långresa har minsann sina små utmaningar, så var det lite tunga på gymet. jag hade väldigt skoj!

Det vilda var havet. Jag vågade inte ens släppa stegen! Handikapprampen är åter helt paj och brädorna har åter börjat lossna. Så himla sorgligt. Varför kan kommunen inte sköta detta bättre?

Det mycket goda var på Åhus Gästis. En av mina julklappar till Anders. Visst är det himla smart att ge såna man själv kan/får vara med på. hehe

Väldigt väldigt mysigt, gott och trevligt. Och i ärlighetens namn väldigt dyrt också men värt varenda öre så väl värt ett besök!

Kram från Ingmarie