Löpning

Firar lyxigt

När jag fyllde 50 för si så där snart 3 år sedan fick jag en jättefin present men det är först nu jag nyttjar den!😱 Varför? Tja, jag antar det helt enkelt stavas beslutsångest.🤪 Men plötsligt vet man (läs jag) att det verkligen är dax! Det är november-grått, jag har slitit med fotskada-tandvärk-käkoperation-kramperfrånhell-sjukhus-painkillers och jobbstressutanstopp. Men det är egentligen inte därför just denna helgen var så perfekt för en liten mini-resa. Just denna helgen för 17 år sedan var nämligen den helgen Anders tog sig hela långa vägen från Uppsala till Halmstad för att besöka mig för första gången. Innan dess hade vi bara träffats en ynka gång på en slags ”blind-date” i 08a land. Det kunde ha blivit fiasko men ännu står han ut med mig. Den mannen har verkligen oändligt mycket tålamod! Och kärlek. 💕

Så vi har farit med tåget till Norrköping och bor på fin-hotell tack vare presenten. Den som spar den har!😄

Jag undrar dock lite över denna lilla detaljen på rummet. Jag vet inte hur det är med dig men när jag är på ett hotellrum vill jag slappa!

Däremot gick jag bananas på det tjusiga Sats-gymet här.

Jag som dyrt och heligt hade lovat mig själv att ta det easy efter att kroppen så snällt ställt upp på en fin liten löptur i morse. Men ibland har jag verkligen ingen som helst karaktär!

Mest har vi ändå bara såsat runt. Kollat in city och fikat t.ex. (Dock ingen Italiensk glass.)

Och såklart sett till att bli serverade mat och firat oss själva.

Jag kan helt klart tänka mig fler sådana här presenter och firande!❤️

Kram från Ingmarie

Lättnad

Det här att ha tänder som funkar och inte behöva gråta av (kramp)smärta. Vilken grej alltså! Så himla skönt! Jag är verkligen inte helt på den säkra sidan ännu, och jag är fortfarande rejält rädd att kramperna ska börja om, men peppar peppar så har jag inte haft några sedan i tisdags kväll! Dvs snart 2 dygn sedan! Jihaaaa!

Jag har t o m kunnat (och vågat) både simma och jogga lite i dag. (Med betoning på lite.) Precis så som mina kloka och hjälpande änglar Danne och Micke har rekommenderat mig. Festade även till det hela med att ta på mig ett par sprillans nya skor. (Själva modellen har jag dock haft x flera.)

Känner mig som världens lyxquinna som går på behandling varje dag. Men det behövs och jag är tacksam för att de finns och vill hjälpa mig såklart! Danne på sitt vis och Micke på sitt.😍🙏🏻

Det känns som om det vänt men jag är som sagt var inte helt säker ännu. Däremot är jag helt säker på att efter regn och tårar så kommer det alltid sol och leende igen. Alltid! Det gäller bara att ha tålamod och vänta in förändringen.

Kram från Ingmarie

Avslut

Det är lika trist och sorgligt varje gång de här Skaparladan-helgerna är slut men inget varar för evigt. Inte ens målarkladdiga händer!

Men jäklar så kul det är att gå loss på en blank duk. Så där så jag liksom känner mig smått euforisk och går omkring och laddar innan. Jag börjar oftast på samma sätt. Med några små färgpluttar placerade på måfå.

Vad det sen blir har jag ingen aning om och det är det som är så häftigt! Kursen heter ju ”Måla utifrån glädje & lust” av särskilda anledningar. 😍 Det finns inga rätt eller fel, snyggt eller fult, bra eller dåligt. Ibland blir det verkligen ingenting och ibland kommer det fram en bild nästan direkt!

Varje gång lär jag mig massor av nya grejer både när det gäller målandet och om mig själv. Denna gången har jag jobbat massor med pyttesmå detaljer vilket är ovanligt för att vara jag. Kanske påverkar den brutala starten denna gångens process? För en process är det! Precis som hela livet ju är. Som alltid har jag kommit fram till vissa insikter liksom jag startat nya tankebanor om hur jag vill mitt liv ska vara. Det är både spännande och lite scary! Man vet ju vad man har men inte vad man får du vet.

Jag vet dock att jag vill kuta så länge kroppen bara är med mig. Jag provade en kort och mycket försiktig runda i dag och det var ok men inte bra. Fast också väldigt skönt att få en stund ute i den fina naturen.

Nypet i ryggmuskeln ligger på lur och jag förstår att det inte krävs särskilt mycket för att det ska hugga till igen. Och det oroar mig. Samtidigt som jag förstår så förstår jag inte. Kroppen talar, högljutt, och jag begriper allt det där mer än väl. Ändå är det så himla svårt att verklige lyssna…

Men kanske det är så man funkar? De allra flesta vill ju kunna orka, hålla i och hålla ut med det man försatt sig i. Eller hur? När man sen inte riktigt kan det så är det ju inte helt konstigt att livet svajar. Jag känner mig en smula vilsen faktiskt. När jag kom hem plockade jag fram den gamla TENS-apparaten och körde på för fullt. Hoppas den hjälper.

Det bästa är att det i alla fall inte dröjer allt för länge innan jag är tillbaka på en ny kurs och får bo i fina stugan!

Kram från Ingmarie

Hur man botar en (tillfällig) pyspunka

Ingen är väl på topp jämt. I alla fall inte jag. Min kropp är gjord av kött, blod, ben, muskler, oräkneliga hormoner, elektrolyter och olika slags laddningar, bindväv, lymfa, vatten och en massa annat. Och sånt påverkas såklart av allt runt omkring. T.ex av extrem arbetsbelastning med hög stress och avsaknad av både rast och energipåfyllning. Det är faktiskt så illa just nu att jag inte vågar dricka för jag kan inte vara säker på att jag hinner gå på toa. 😱 Nej jag varken överdriver eller ljuger. Situationen på 08a lands sjukhus är tuffare än vanligt. (Övriga landet har jag ingen koll på.)  Särskilt inom intensiv- och akutsjukvården. Den biten är ju liksom i princip omöjlig att bedriva på annat ställe än just där. Liksom det är i princip omöjligt att beskriva hur det verkligen är. Jag tror faktiskt man måste vara med och på plats för att förstå på riktigt.

Faktum är att det varit så här under ganska lång tid och det är klart det sliter. Inte bara på min kropp. Mina kollegor är också trötta och det är inte utan att vi undrar hur i all sin dar detta ska sluta. När ska politikerna fatta på riktigt? När ska alla vallöften ske? Och när ska den där förändringen komma? Jobbet är kul och jag trivs superbra men är bägaren full så är den oavsett om det är guld i den… Så vi kämpar på. Cheferna (f.ö de bästa som finns) på sitt vis och vi ”på golvet” på vårt. Syftet med att jag berättar är inte att gnälla utan mer en förklaring till min pyspunka.

Tack och lov har jag flera dagars ledighet framför mig och jag gör mitt bästa för att ladda om. Kuta lugna pass i skogen är en bra grej. Och ta en extra lång powernap. Liksom att hålla ett fartfyllt Indoor Running-pass med glada deltagare. Energier smittar oavsett sort om man är mottaglig!

Packa en väska för ett garanterat lyckat litet äventyr är heller aldrig fel. Den är fullproppad med alla möjliga och omöjliga grejer men den är också absolut befriad från ”finkläder”. 😍

Kram från Ingmarie

Sköna söndag

Känslan att gå hem i tid från jobbet en lördagskväll och veta att man har en ledig söndag framför sig är bara så skön!

Och som jag njutit av denna dag!

Tog så lång sovmorgon att man nästan skulle kunna tro jag blivit tonåring igen.🤪 Men varför inte? Hade ju ingen brådska med någonting utan kunde yoga, käka frukost och t.o.m måla lite innan jag stack ut för dagens första pass. Intervallerna går fortfarande långsamt (ja jag vet att allt är relativt och jag jämför bara med mig själv) men trött blev jag ändå.

Sen var det bara att ladda om för en av mina absolut bästa lekkamrater är i stan. När jag och Sara ses vet man att det garanterat blir svettigt.

Och kul! Jag skrattar aldrig så mycket på ett gym som med Sara!

Så vem sa att gym inte är skoj?

I morgon ska vi njuta av träningsvärken!

Kram från Ingmarie

Hur man kan vara social

Det finns de som säger att en av anledningarna till att de jobbar är för det sociala och för att annars skulle de varken ha rutiner eller något (vettigt) att göra. Eller ens en ”riktig” identitet.

Well, jag tillhör inte dem. Jag är inte mitt yrke och jag har inga som helst problem med att roa mig/fördriva tiden när jag är ledig. Eller skapa rutiner. Hade plättlätt kunnat skippa jobba resten av livet om det inte vore för den där lilla detaljen som stavas pengar. Man kan ju fortfarande göra nytta och jobba som sjuksköterska genom t.ex volontärarbete, sätta väckarklockan på samma tid, fortsätta med det man gillar göra på sin fritid och umgås med människor. För även om jag trivs med mina kollegor så är jag liksom inte ”beroende” av dem för att ha ett socialt liv. Det fixar jag liksom ändå.😄

Köra PT-pass med Rafael är kanske inte så himla socialt just då. Det får bli före och efter för den där timmen är ju mest bara ruskigt mycket mjölksyra och svett. Och som alltid innehåller den nya (galna) utmaningar. Det här är en grej jag behöver öva mer på…

Och box-jump måste jag definitivt bli bättre på.😱

Hänga med Ulrika är supersocialt även om vi mest har näsan ner i vattnet när vi simmar. Men i pauserna, före och efter tar vi igen varenda tyst sekund med råge. Om det fanns en tävling i flest ord/minut hade vi vunnit med hästlängder!

Sen gillar jag ju faktiskt väldigt mycket att umgås med mig själv. Helst i skogen.

Och allra bäst när det blir Sprada

Hur är det med dig? Behöver du ett jobb för att ha ett bra liv?

Kram från Ingmarie

Springdag

Det ser tomt ut så här men det var full klass och fullt ös från början till slut på kvällens Indoor Running.

Själv begriper jag ju som sagt var inte riktigt hur man kan välja hamsterbandet före ute just nu men det är ju tur vi är olika. Jobbar man inne hela dagen så får man ju ändå inget ljus ute vid denna tid på året och lång tid framöver, plus att en del tycker mörkerlöpning är scary, så kanske det inte är så himla konstigt trots allt.

Jag körde mitt ”riktiga” pass ute i alla fall. Hur det än är så kan jag inte kuta så fort som jag vill och kan på klasserna när jag samtidigt ska babbla, hålla koll på tiden/intervallerna och peppa deltagarna. Inte så att jag direkt maskar men.. Ja du fattar nog.

Mitt pass var hyfsat hårt men enkelt. 3 x 5 + 3 + 1 min. Plus upp-nedjogg och styrka på utegymet. Kroppen var mystiskt seg samtidigt som den kändes bra. Konstigt.. Men jag är jätte-jätte-jätte-glad att den vill och kan!

Kram från Ingmarie

Höst-feelings

Det gäller att på något vis turbo-njuta av alla höstens färger för precis som våren verkar komma och gå på två veckors blixtvisit så verkar hösten ha lika bråttom att övergå till grå november och frusen vinter. Som de flesta nog vet är jag ju en vår-och sommarfantast av rang men en höst som denna är minsann som balsam för både in-och utsidan av kroppen!

Jag vet inte hur det är med dig men jag upplever ofta ett större lugn när hösten kommer. Mörkret gör på något vis att man automatiskt drar ner på tempot. Och det är väl kanske så det ska vara om man följer naturens rytm. I längden funkar det antagligen skitdåligt att leva turbo-liv 12 månader/år. Fast helt ärligt kan jag chilla jätteduktigt även när solen skiner och termometern är på över +20 grader. Vårt samhälle skiter ju också fullständigt i vilken årstid det är. Det går på högvarv oavsett. Med undantag av några veckor i juli och mellan jul och trettonhelgen. Då verkar alla som inte ”måste” jobba ha tagit långsiesta.🤪

På Eriksdalsbadet bli det dock mer och mer buzy ju senare/tidigare på året det är. De flesta är nog i full gång med inomhus-träningen vid det här laget. Kommer man efter kl 15 när stora bassängen har stängt (den är öppen enbart föreningsträning då) så vet man att det blir trångt. Jag tänker att det är extra bra träning i stället för att reta upp mig. Det är som det är och behovet är helt enkelt större än tillgångarna. Ungefär som sjukvården med andra ord… Simpasset jag fått (köpt) av Ville på Wolff Wear var snorjobbigt (tusentals meter med fenor och paddlar) men superskoj och det gick bra. Mina nya Aqua Sphere vista-goggles var förresten precis lika bra som ryktet sagt!

Men goggle-ögonen kom jag visst inte undan… De blev bara lite större.🤪

Kram från Ingmarie

Det fick bli annat lördags-skoj

Förra året vid denna tiden var jag med på ett riktigt lång(SUM)-pass och gissa om jag hade velat i år igen? Men ibland får man liksom vara lite både förnuftig och realistisk och inte helt låta lusten styra. 50 km Sörmlandsled är ändå 50 km Sörmlandsled och min kropp är helt enkelt för klen för sådana äventyr just nu. Eller kanske mer så här. Jag hade klarat det men ”priset” efteråt skulle bli att jag behövde extra lång återhämtning, kanske kroppen även skulle bli skadad, och det är inget jag varken har lust eller tid med just nu. Har såklart aldrig lust med det egentligen men ibland klantar man ju till det och det blir paus vare sig man vill eller ej.

Hur som helst. Det går ju faktiskt alldeles utmärkt att roa sig ändå!

Fick till ett ganska bra långpass (första ”riktiga” sen fotskadan när jag tänker efter) i sagoskogen. Det är verkligen makalöst vackert nu!

Inklusive härlig Sprada! Fick t.o.m applåder av några förbipasserande! Haha!

Den ”riktiga” simningen blev dock inomhus på det vanliga stället. Om nu någon fick för sig något annat. I might be crazy but I’m not stupid som sagt var…🤪

Nu var det så turligt att min ganska nyfunna (Swimrun)vän Ulrika kunde och ville haka på och det är som jag sagt innan. Simma tillsammans är både roligare och bättre!

Tro det eller ej men simning är enormt socialt. I de små andningspauserna hann vi avhandla allt från hur jobbigt det är med intervaller till jobbschema. Sen ska man ju inte förglömma tiden i bastun och omklädningsrummet! Då hinner man prata om väldigt mycket! Och smida planer.😁

Och på tal om vackert. Vilken kvällshimlen!

Kram från Ingmarie

Tre fredagspresenter

Att behöva åka till tandis igen redan efter två dagar är ju si så där skoj men det blev verkligen absolut nödvändigt. Dels gjorde den ledsna tanden ont och dels hade den där läkskruven lossnat igen. Men det bra är att allt fixades på mindre än 20 minuter och kostade noll riksdaler! Jag ser det som en (oväntad) fredagspresent!

Och fler blev det!

Löpintervallerna kändes helt ok! De är fortfarande korta och få men de är trots allt intervaller för de går snabbare än min vanliga slöfart och jag vilar mellan fartökningarna. Så enkel är ju faktiskt definitionen av just intervaller. 🤪

PT-passet med Rafael var som alltid en (svettig) höjdare! Jag må vara klen men ingen kan då beskylla mig varken för att fuska eller maska i alla fall. Eller påstå att coachen inte är påhittig.🤪

Men nu blir det vila! I alla fall tills i morgon! No matter vad coachen säger. 😁 En ledig lördag kan ju liksom inte tillbringas varken osvettig eller i planläge, eller hur?😄

Kram från Ingmarie