Löpning

En sån där Super

Hade tänkt köra 3 x 10 min rel. hårt i dag men det blev 4 x 10 (+ hopp&skutt-övningarna) för hela jag bara ville! Det tycker jag var jättebra gjort av mig! Faktiskt.😄 Jag skiter fullständigt i den där Jante för jag kände mig som en Superwoman! Jag är min egen bästa vän och då ska jag ju vara snäll mot mig själv och stolt över det jag gör tänker jag. Eller hur tänker du?

Och kolla vilken Super-simkväll vi i TS fick! Det var nära på jag dog både vacker- och härlighetsdöden på samma gång!

Inte ens jag frös trots att vi var i ganska länge och t.o.m jag kände mig som en simmare. Långsammast men ändock!

Mest var det ändå superroligt och superhärligt! Som alltid med detta gänget!

Extra tack till Inger, Lena och du okända lille kille som tagit en del av fotona.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Turligt och svettigt

Ibland har jag banne mig extra mycket tur. Som att när min tänkta Swimrun-partner till nästa lopp fick kasta in handduken och jag på skoj frågar min andra coola Swimrun-partner Peters tjej Elisabet (ja det blev kanske lite komplicerat där🤪) om hon vill och hon svarar ja! Utan att nästan veta vad hon svarade ja på. 🤪 Tuff brud helt enkelt! Peter kunde nämligen inte för han hade annat race dagen efter. Men han hänger ändå med och hejar och det är just här det ännu mer turliga börjar för när Peter inte kan så kan (förhoppningsvis) Elisabet. Och vice versa. Och den som inte kan är supporter. Snorbra ju! Det gäller att nyttja hela familjen! Eftersom de passerade 08a land på väg hem till Skåneland i dag så passade vi på att öva. Jag tycker alltid det är lite nervöst första gången man springer med någon som man ska tävla tillsammans med för man vill och kan ju inte vara för osynkade. Simningen är jag märkligt nog mer relaxed med. 🙄 Peter vet ju vad både jag och Elisabet går för eftersom han tränat/tävlat med oss båda, och han var bombsäker på att vi skulle passa ihop. Jag tror han har helt rätt faktiskt! Efter lite småfippel fick vi in en bra rutin och med tanke på vår första race längd så lär vi bli supersynkade! Nästan två timmars (svettig) total-lycka blev det för oss i dag i alla fall!

En annan turgrej jag har är att få betalt för att kuta. Förvisso var det inomhus just i dag men ändå överfylld klass! Jag fattar egentligen ingenting för det är inte svalare inomhus. Jag svettades så mycket att headsetet åkte av! 😅

Och jag får inte bara betalt. Jag får även träna gratis hur mycket jag vill! Hur turligt och bra är inte det?

Kram från Ingmarie

I stället för fotboll

Jag vet att det är fotbolls-VM och jag vet att Sverige spelade i dag (hur skulle man förresten kunna missa det) men jag är absolut totalt 100% ointresserad. Nu blir jag kanske idiotförklarad, för det här är väl som att svära i kyrkan, men faktum är att jag tycker fotboll är en fjantsport med alldeles för mycket mes, filmningar, idiotiska fans, onödiga samhällskostnader och överbetalda spelare. Så nu var det sagt.🤪

Jag tycker dessutom det är mycket roligare att sporta själv! Som att kuta upp och ner för Hammarbybacken en massa gånger. 6 varv á 2 km blir 12 backar upp och lika många ner för att vara mer exakt. Plus alla de på vägen dit och hem. Inte konstigt att jag hade lite “funny legs” på slutet men det var också det som var meningen. Tänker att det nog är bra att tvingas kuta trots det.

I början hade jag även sällskap av bästa Fredrik. Jag är lite osäker på om han tycker backen är lika “skoj” som jag gör men oavsett var det jättekul att han hakade på en bit och bra träning blir det vare sig man vill eller ej. Och svettigt!

En bra grej med fotbolls-VM finns det dock. Det var jätte-tomt på folk på gymet så jag hade jätte-mycket plats att härja runt på.😀

Kram från Ingmarie

Sår

Som de flesta andra berättar jag såklart inte allt om vad som händer här på bloggen. Dels för att det troligtvis är totalt ointressant vad jag har för kläder på mig, att det var en helveteskväll på jobbet i går eller att grannarnas ungar är världsbäst på att slänga leksaker överallt.

Dels för att vissa saker är privata och dels för att när något händer så tänker man inte så mycket på det just då för det var ingen stor grej men med facit i hand så påverkade det plötsligt livet ganska mycket. Man glömmer bor det helt enkelt. T.ex nämnde jag aldrig att jag dängde i mitt ena ben inte bara en utan två gånger i några stenar när vi övade Swimrun förra torsdagen i Torvsjön. Det gjorde ont som fasen, det gör ju det när man slår sig och fläker upp köttsår, men jag tänkte att det går väl över. Och jag har ju inte mått dåligt eller haft så ont att det på rekat mig. Det visade ju bl.a loppet i söndags.

Men faktum kvarstår. Alla sår utom ett har läkt och det ser förskräckligt ut. Så som den sjuksköterska jag är så har jag har varit på vårdcentralen för odling. Läkaren tyckte också det var en god idé och ordinerade antibiotika direkt. Känns ju si så där men jag får härda ut och acceptera. Såret är bara litet, och infektionen bara just där, men av erfarenhet vet även jag att pyttesmå sår som ser ut så här kan bli livsfarliga om man inte ser upp. Och som den sjuksköterska jag är så har jag såklart även ett bra förråd av både det ena och det andra för att skydda såret från mer bacillusker.

Svett är däremot ok! Tur det för det rann rejält både på intervallerna och på utegymet. Har jag sagt att jag älskar värme?🤪

På tal om värme. Kolla vattentemperaturen vid Hellasgården!

Men jag valde ändå våtdräkten. Så jag var säker på att jag kunde vara i länge för det var en ljuvlig kväll! Och för att (det vattentäta) förbandet satt kvar där det skulle. (Det gjorde det!😄)

Kram från Ingmarie

Klen

Man kan spendera pengar på många olika sätt och vis. T.ex på sina tänder. Jag sköter mina efter konstens alla regler men ändå pajjar de titt som tätt och ibland har några t.o.m lyckats ha såna där extremt ovanliga skador att de skapar förvåning och huvudbry även hos den mest garvade tandläkaren. Som den tand jag till slut fick ta bort i höstas efter 18 sorger och 78 bedrövelser. (Typ…) Det tomrummet ska snart fyllas med ett implantat vilket inte precis är billigt. Dessutom har en annan tand kraschat så där blir det en krona. Ännu en för jag har redan några. För tillfället sitter där en provisorisk som jag hoppas håller tills den riktiga kommer.

Det är en himla tur att det finns tandvård, att jag har jordens bästa tandis och ffa att jag har råd! Visst blir det subventionerat efter ett tag men det är fortfarande ruskigt mycket pengar som ska ut! 😱 I alla fall är många 10 000kr-lappar det med mina mått mätt.

Men det är som det är och jag får bara gilla läget. Resten av kroppen mår i alla fall helt ok även om benen var en smula motsträviga i början på dagens löptur. Men jag känner väl igen det och är inte ett dugg varken orolig eller förvånad. Swimrun-race tar mer på mina krafter än jag vill tro.”Dagen efter” är jag pigg men sen kommer några sege-dagar då jag liksom inte är på hugget riktigt.

Jag märkte det på simningen också. Allt funkade bra men när vi simmade iväg på en längre sträcka började jag frysa. Inte jättemycket men jag kände att jag inte hade riktigt lust att fortsätta utan kortade helt enkelt ner turen en aning.

Bara så där! Utan att ens försöka veva på lite så jag hade fått upp värmen.

Klen eller klok? Jag tror klok! 😄 Jag hade kul, det kändes bra och jag slapp bli så där vansinnigt nedfrusen. Dessutom är det alltid jättekul och det var en fantastiskt vacker kväll!

Kram från Ingmarie

När en sannsaga tar slut

Även vackra, underbara och roliga sannsagor har ett slut. Åtminstone gör de tillfällig paus medan man lever en annan vacker, underbar och rolig sannsaga. 😍

Det är så jag varje dag försöker skapa mitt liv. Ett liv som jag vill leva med många olika parallella fantastiska sannsagor som jag kan växla mellan lite hur som helst. Jag skriver manus, det är ju mitt liv, vilket också innebär att jag är ansvarig för innehållet. Det finns såklart moln även i (sann)sagorna ibland för utan en motsats kan inget finnas eller existera. Molnen kan t.o.m vara riktigt svarta, tunga, dystra och sorgsna. Så där så hjärtat nära på går sönder. Men jag ser det som en del av det hela och jag vet att de försvinner för inget varar för evigt. Inte ens svarta moln.

Så nu när jag lämnat Halmstad för denna gången, och hjärtat känns en smula ledset, så väljer jag att ändå mest känna tacksamhet. (Man ska dock alltid komma ihåg att det är ok att vara ledsen! Liksom arg, glad, irriterad och speedad. Bara man inte fastnar i det eller blir så överväldigad att man gör något man sen ångrar.)

Det har varit en fantastisk vecka och jag avslutade den på topp med ännu mer sol, löptur i sagobokskog och lite styrka på ett av utegymen.

Om inget oförutsett händer är jag snart tillbaka men visst kommer jag sakna allt och alla, “min” fina lilla stuga som jag får låna av min snälla kusin och kusinman, dofterna, ljuden, havet och det fyrbenta frukostsällskapet.😍

08a lands sago-sannsaga är redan påbörjad och jag är säker på att den kommer innehålla både det ena och det andra.🤪

Kram från Ingmarie

Mysdag

Jag är fortfarande verklige jätteglad och tacksam över gårdagen! Och kroppen känns också glad så jag har både joggat och vattenlöpt. Det är så himla bra på Brottets simstadio för man behöver inte ens ha med eget bälte. Man lånar helt enkelt där! Gratis även det! Halmstad alltså.😍

Mest har jag dock bara hängt vid havet och Söderpiren.

Slöat och fikat med mamma, lillebror Hannes, Jessica, fyrbenta Morgan och lilla Melissa.

Och just det. Jag har även årspremiärsimmat i Nissan med en hel bunt goa klubbisar och andra likasinnade! Jag som inte är överförtjust i Nissans vatten tyckte plötsligt det var helt fantastiskt härligt! Och det är egentligen det. T.o.m jättehärligt!

Inte blev det sämre av att en del av oss gofikade efteråt. Ute. Vi tyckte det var schysstast så för det är tydligen inte alla som uppskattar sjö/Nissan-doften riktigt lika mycket som vi gör .🤪

Kram från Ingmarie

Banbygge och lyxliv i Halmstad

Nu är löpbanan till morgondagens Halmstad Triathlon i princip klar. Bara några skyltar som ska upp och en dubbelkoll så inget “förflyttats” under natten. 🙄 Men det fixar vi i morgon bitti. Jag börjar få rutin på det här men utan Håkan och Saras hjälp hade det varit väldigt mycket jobbigare och tagit väldigt mycket längre tid. Teamwork är fina grejer!

Det är sån lyx att vara här! Förutom att bygga bana och hänga med klubbisar så har jag även myst med mamma. Vi parkerade oss i en hörna på Brottets gigantiska gräsyta.

Det stället i sig är verkligen lyx! Gratis, öppet i princip varje dag och där finns bl.a en stor 50-metersbassäng med saltvatten. Dessutom bor jag nästan granne med den! Blev ett bra litet teknikpass som avrundning på löpintervallerna jag hade kört lite tidigare.

Här kan jag dessutom köra min lilla morgonyoga och meditationsstund ute vid havet. Särskilt härligt nu när det är så otroligt ljuvligt väder! Hur lyxigt är inte det?

Jag tror att jag redan börjar bli bortskämd… Och jag har minsann inte ens vett att skämmas över det!🤪

Kram från Ingmarie

Lyllos mig!

I Halmstad där det är Ingmarie-väder mest varje dag!😍🙏🏻☀

Här bor jag dessutom i finstugan och kan äta frukost ute. För mig är det grymt lyxigt!

Bara 30 m från dörren har jag hela Prins Bertil stigen att springa på. Även om jag kutat jag vet inte hur många gånger på den i alla riktningar så är den svår att tröttna på. Kanske t.o.m omöjligt?

Jag sprang inte hela utan gjorde i stället en liten krok runt Eketångaskogen. Förr, för länge länge länge jättelänge sen, körde jag tokintervaller med killarna i IFK Halmstad här.

Det finns dock en liten grej som är lite sämre här i jämförelse med där jag bor i 08a-land. Nämligen bristen på närheten till sjöar. Visst finns hela stora havet men det är ju liksom inte riktigt samma sak.

Men det finns såklart sjöar! Bara någon mil från centrum finns ett stort skogsområde och där finns bl.a Torvsjön. Det är förresten just i denna sjö jag simmade open water första gången! Och blev kär. Inte konstigt att den ligger mig så varmt om hjärtat. Eller att jag fortfarande är förälskad i den. Ja du ser ju…

Vi var ett ganska stort gäng där i kväll. En del simmade “bara” och en del swimrunnade.

Och en del simmade och sprang efteråt. Allt funkar!

Jag och Karin passade på att genrepa och testa lite olika varianter av tekniker men jag vet inte om vi blev särskilt klokare inför söndags-äventyret men vi fick hur som helst en fantastisk kväll tillsammans!

Som sagt var, lyllos mig!

Kram från Ingmarie

När dåligt blir bra (Eller: se det positiva i det negativa…)

I dag skulle jag åkt tåg. Till bästkusten och Halmstad. Men det blev alltså inte riktigt så.

Den korta versionen av anledningen är ganska lång.🤪För en vecka sedan fick jag sms om att mitt tåg var inställt men man kunde byta fritt eller få pengarna tillbaka. Eftersom hemsidan inte klarade av detta ringde jag och fick till slut ombokat till ett några timmar senare tåg. Bra så. Men den biljetten visade sig inte finnas för personen jag pratat med hade tydligen missat trycka på någon knapp. 😳 (Jag kom på det bara för att biljetten inte fanns på appen och ringde för att kolla.) I morse kom ett nytt sms om att det var kraftiga förseningar med mitt tåg och man kunde inte säga med hur mycket. Åter samma erbjudande som innan men nu fanns inga avgångar kvar om jag ville komma fram denna sida midnatt. Och det både ville och behövde jag. Så i stället blev jag miljöbov och valde flyget. Billigare, i tid och mycket snabbare. Något någonstans är väldigt fel med det kan jag tycka…

Men det bra med allt detta är att jag kunde nyttja SL istället för taxi till avteseplatsen. (Centralen är stängd för södergående tåg och min tub-linje renoveras som sagt var.) Och jag kunde utan stress köra mina löpintervaller + nyttja utegymet i förmiddags Jag hann även njuta av solen i flera timmar och simma i ljuva Söderbysjön. Det var så varmt att jag struntade i våtdräkten. Hur härligt är inte det?

Och nu är jag här! I min fina hemstad och bor i min fina lilla röda stuga igen. Eller min och min, den är ju min kära kusins egentligen, men den känns som min.

Kram från Ingmarie