Löpning

Halvvägs

Den här veckan är helt galen jobbmässigt och jag kommer få ihop över 50 timmar inan söndagen är över.

Hej å hå.
Men det är bara att ta ett pass i taget och just nu är jag halvvägs.

För att få ihop träningen en sån här vecka valde jag att springa intervaller idag även om jag inte tycker det är optimalt innan jobbet eftersom jag gärna vill kunna chilla lite efteråt. Något jag vet aldrig händer på mitt jobb.

Därför körde jag inte heller jättehårt men 6 x 5 minuter lämnar åtminstone inte mig svettfri även om jag bara tog i ”lagom” mycket.

Kram från Ingmarie

Annat perspektiv

När jag ska jobba så blir det ofta att jag springer åt samma håll och beroende på hur mycket tid jag har och hur det känns så kan jag både  förkortar och förlänga.

Varför jag fick för mig att springa åt andra hållet just i dag vet jag inte men så blev det och plötsligt kändes allting helt nytt! Jag missade t o m att svänga av där jag planerat att svänga av.

Så enkelt kan det vara att få ett annat perspektiv och det gäller inte bara löprundor utan även t ex när jag målar och  i livet som stort.
Om jag håller på med ex en tavla kan det bli något helt annat bara genom att vända den och om jag kört fast i något (livs)problem så hjälper det väldigt ofta att bara prata med någon om det för att se det från något annat håll.

Sen är ju löpning så himla bra att det ibland kan hjälpa att lösa klurigheter oavsett vad det gäller bara genom att springa.

Kram från Ingmarie

Mycket glädje behöver inte vara stora saker

Jag begriper såklart att Bodywork-Martin inte kan göra underverk med ett par fötter där sex av tio tår sitter ur led, jo så illa är det, men allt som gör dem gladare är guld värt. Jag har fått ett ”erbjudande” om operation från en specialist men jag har ännu inte bestämt mig. Får fundera och återkomma med mer om detta.

Lite pirrigt var det allt att springa i går för jag hade ju såklart vissa förhoppningar efter Martins behandling i fredags eftersom det var så stor skillnad när jag gick.
Inte ens när jag sprang på asfalten kände jag något så gissa om jag var glad!

Så hur skulle det då bli idag när fötterna dessutom fått stå ut med tusentals steg på jobbets betonggolv..?

Sprang iväg mot ”intervall-skogen, dvs Olympiaparken. Inget ont. Började med intervallerna. Inget ont. Körde klart. Inget ont. Sprang hem, lite känning men inget ont. Vilken lycka!

Drog direkt till gymet för det ville jag också hinna med innan eftermiddagens äventyr. Ännu ett bra pass med mycket vikter.

Om du aldrig har varit på Wallåkra stenkärlsfabrik så har du något att se fram emot!
Det är inte bara ett jättemysigt ställe med fantastisk natur och historia. De har även krog med helt galet god mat! Farinatan som vi valde (kikärtsplätt fylld med ratatouillegrönt och toppad med grönsallad och vegansk vitlöksdressing) kommer hålla mig mätt till i morgon!

En annan sak man kan göra där är att få guidad visning och att dreja. Vi hade en specialare som ägaren Åsa gjorde för oss och det var en överraskningspresent till Anders. Vi kan väl säga som så att det var väldigt långt ifrån både hans egna val och comfortzon… Men alltså! Som han drejade, som han skapade och som han glänste!

Tiden flög iväg och åtminstone jag ska absolut dit igen!

När vi kom hem fanns det bara en sak till jag ville göra denna fantastiska dag.
Cykla till havet och bada..
Ja du förstår kanske varför..?

Kram från Ingmarie

Halmstad-guld

Det hade varit lite intressant att veta hur många gånger jag egentligen har sprungit på Prins Bertil-stigen. Särskilt biten ut till Grötvik. Många är det i alla fall och i dag blev det en gång till. Som alltid har man medvind ena hållet och motvind åt andra och som alltid är det bedövande vackert.

Innan gymet för egen träning och för att träna andra träffade jag finaste Nina för välbehövligt snack och jättegod mat hos Söderfamiljen. Extra plus  att kunna sitta ute i den härliga solen!

I kväll skiner denna i stället.

Kram från Ingmarie

 

Härmar kenyanerna

Ett av mina favoritintervall-pass är två-minutare. De är på något vis inte så korta att det går att maxa men heller inte så långa att man hinner dö trötthets-döden varje gång. Dessutom vet jag att kenyanerna ofta kör dem. Dock gör de förstås både fler och snabbare än mig men å andra sidan har de högst troligt heller inte varken uppnått mogen ålder, svettats på akuten eller ens har motvinds-regn. (Visst är det bra med en massa ursäkter? haha!)

15 stycken gjorde jag i alla fall i dag med 1 minuts gå-joggvila. Ok känsla och jag hade verkligen lyckats klä mig så jag smälte in finfint i miljön!

Men det var då. Nu sitter jag i Halmstad-lyan och väntar på att armarna ska sluta darra och träningsvärken ska sätta in. Det blir ju allt som oftast så när jag är med på Martinas Transformer-pass och det är lika härligt varje gång!

Kram från Ingmarie

Vardag

Fest och äventyr i all ära men de flesta dagar är trots allt mest vardag och jag är tacksam över att jag gillar min. Tänk att leva de flesta av sina dagar och önska att de var på annat vis. Vilken mardröm! Och så bortkastat liksom.. Tyvärr är det nog alldeles för många som har det så men jag hoppas de på något vis finner lycka och glädje emellanåt och helst också orkar göra något åt sin situation.

Genom åren har jag ex hört oräkneliga gnälla över sitt jobb och även om jag såklart fattar att det inte alltid är superenkelt att hitta något annat så kan man ju åtminstone försöka. Samma med träning. ”Inget är roligt”. Då undrar jag om man verkligen testat särskilt många olika varianter…

Själv är jag ju snudd på löjligt lättroad när det gäller den biten. En springtur innan jobbet och jag är lycklig hela dagen!

Kram från Ingmarie

Den sista (?) dagen

En sak jag haft en väldans tur med är mitt jobbschema för precis denna vecka när det varit mer högsommar än under högsommaren la jag en massa vetodagar och har därmed jobbat minimalt. (Anledningen från början var förstås loppet.)

I dag var dock troligtvis den allra sista dagen och jag har maxat den så mycket jag kunnat.

Först yoga på terassen och 15 km lugn löpning i skogen. Har fortfarande lite svårt att fatta att jag har denna sago-värld runt husknuten.

 

Gjorde sen snabbt en matlåda och hojjade ner för backen till havet. Jag var inte ensam där om jag säger så… Varken i eller ovan vattnet. Men det finns gott om plats så alla fick plats!

Mitt sim-sug har hunnit bli gigantiskt och jag tänkte att havet brukar vara ok att simma i även om man har några sår. Särskilt om såren läker fint och varken blöder eller såsar. Dessutom finns en dusch man kan gå till direkt efter.
Så jag provade en liten tur och det var obeskrivbart härligt!

Kram från Ingmarie

 

Mitt val

Det brukar ju heta att man har alltid ett val och i princip håller jag med om det. Vi väljer inte (alltid) det som händer men vi kan nästan alltid välja hur vi hanterar det som händer. (Något som såklart kan vara lättare sagt än gjort och inte innebär att man inte får vara ledsen/arg…)

Jag hade kunnat välja att vara bitter, arg och ledsen för att jag vurpade med cykeln och fick sådana sår att jag inte varken ville eller borde vara med på planerade Halmstad Swimrun i dag. Hasvet är ok men Nissan är inte direkt känt för att vara ren om jag säger så.
Pga av mina (genetiskt) kassa fötter så är en asfaltsmara så gott som uteslutet om jag inte vill ha extra ont och få extra mycket problem. Inte ens Newton-skorna kan hjälpa mig där annars hade Helsingborg marathon varit ett perfekt substitut.

Men nu är det som det är och jag väljer att tänka annorlunda trots detta…

Jag kan ju springa och det är tack vare de ovan nämnda skorna och jag kunde t ex springa intervaller i dag i det fina Ingmarie-vädret.

12-10-8-6-4-2 minuter.

Jag har upplevt marathon-loppet genom att heja på massor av löpare och allra mest på Catrine och Anna.

Helsingborg har massor av fina stränder och havet är alltid nära och jag har kunnat njuta av allt i dag. Har jag sagt att jag älskar denna staden?

Men inte nog med det. Fick ett infall och drog till gymet nu i kväll. Hade 40 minuter på mig innan de stängde och fick inte bara ett bra pass utan lyckades även lyfta ännu tyngre än min egen vikt.
Bara så där! Det extra bra är att det kändes (hyfsat) lätt också!

En annan bra grej är att jag slipper förhoppningsvis vara race-stel i flera dagar och kan träna på som vanligt. Det är ju faktiskt det jag gillar allra mest.

Hur tänker du när livet känns en smula olustigt?

Kram från Ingmarie

Ont

Adrenalin och andra stresshormoner kan verkligen mörka en hel del. Tyckte inte det gjorde så ont i går kväll efter vurpan men när hormonerna lugnat sig kom också smärtan. Jag tar i princip bara painkillers när jag inte kan sova och just i natt var ett sådant tillfälle… Det var ffa högerhanden som var ledsen.

Tack och lov är smärtan nästan borta och jag lyckades fixa till bra förband till mig själv på jobbet. På så vis har jag både rätt yrke och arbetsplats.

Provade att kuta en sväng och även om det inte var katastrof så var det inte bra. Helt klart har jag på något vis även slagit min höft och känner mig minst sagt ram-sne.

Men havs-fotbadet var ljuvligt!

Kram från Ingmarie

 

Temperaturhöjning

Jag vet att det bara är högst tillfälligt men jag ääääälskar att det blivit riktig sommar. Förvisso kan jag inte njuta av det fullt ut för det är ju det där jobbet som tycker man ska vara där…

Men innan plikten är jag expert på att maxa njutnuingen.

Började med intervaller. 20 x 60-30 sek. Vet inte vad jag ska säga om dem för de var varken bra, dåliga, lätta eller hårda. Lite svenskt lagom helt enkelt.

Efteråt drog jag direkt till havet och jag är säker på att jag höjde vattentemperaturen med flera grader. Så otroligt skönt!

Kram från Ingmarie