Löpning

PB!

Jag sov över nio timmar i natt så jag var nog lite trött efter helgens ”äventyr”. Men sömn är som bekant guld så i dag har jag varit desto piggare.

Pb på höftlyft har bl.a avklarats! 100 kilo. 22 gånger. (Med vila mellan förstås.) Det trodde jag aldrig när PT-Rafael ”introducerade” mig första gången till den där mackapären. Då tyckte jag 60 var omänskligt jobbigt. Nu är det uppvärmningsvikt. Haha. Som det kan bli va? Nu är målet att klara 10 på raken utan vila.

En liten löptur blev det också. Med oslitna skor. Jösses vilken skillnad! Som att ha studsbollar på fötterna!

Jag träffade också en kär vän som jag inte träffat på länge. Så roligt! Hon var dock inte så sugen på att bada. Denna gången ska jag väl tillägga. Det är bara en tidsfråga innan hon hakar på.

Pga schemabyte så har jag plötsligt en massa lediga dagar framför mig. Om inget oförutsett händer vill säga. Det kan ju svänga snabbt i min bransch som du vet…

Kram från Ingmarie

 

Helgkneg

Det finns några extra bra grejer med mitt jobb.

1: Det gör inget om man har a bad hair day för ingen ser det ändå under mössan.

2: Man behöver inte oroa sig för att inte få ihop sina 12-15000 steg/dag. Det här är min söndag och det var typ samma i går..

3: Man behöver heller aldrig oroa sig för arbetslöshet. Särskilt inte i mitt yrke. Eller för att inte bli av med energi. Övertid och ingen rast gör en garanterat trött. Så där trött så man nästan inte orkar ta sig hem…

Fördelen med att jobba kväll är ju de där lediga förmiddagarna!🥳 Både i går och i dag har jag kutat i vårvädret! Så himla fint och härligt!

Men nu säger jag tack och hej då till detta paret. Ingen kan som sagt var anklaga mig för att inte slita ut mina grejer eller slänga saker i onödan.🤪

Kram från Ingmarie

Dubbelnöje

Springa till gymet och direkt träna där är verkligen ett dubbelnöje. Jag menar, två roliga saker efter varandra!

Som alltid försvann en timme på nolltid där inne. Det är på något vis lika märkligt varje gång!

Isbad är förvisso bara en grej men det är ett ganska långt nöje om man ser på det tidsmässigt. Inte själva badandet, just nu är jag ”bara” i 5- 6 minuter per gång, utan det är hela själva proceduren med att koka te, klä på sig allt, ta sig till sjön, ta av sig allt, vara i vattnet, ta på sig allt igen, dricka te och sen ta sig hem igen och ta av sig allt. Det tar sin lilla tid och jag älskar verkligen varje sekund!

Det är fortfarande is på hela Söderbysjön utom i en liten hörna där isvakarna var innan. Så himla perfekt!

Dubbla termometrar och de verkade vara synkade

Tänk ändå att dessa förhållandevis enkla saker kan göra en så glad! Och tacksam. Det behövs verkligen inte mycket. I alla fall inte för mig. I dag är jag också glad över flera givande samtal med vänner, över solen som visade sig en kort stund, över att snön som yrde några minuter försvann lika fort som den kom och såklart över att jag är frisk. Jag är också glad över att jag sålt ännu en tavla. Inte för att det är ett ändamål med mitt målande utan mer för att den gjort någon glad. (Har även uppdaterat min sida lite.)

Vad gör dig glad?

Kram från Ingmarie

Nu vänder det!

Märker du ljuset? Visst är det annorlunda? Inte bara för att det är ljust längre på dagarna utan även att det liksom är ett annat sken. Vårsken!

Jag sprang i det i dag! Inte långt eller snabbt men 30 minuter utan krämpor är inte att förakta! Jag hade absolut kunnat hålla på mycket längre men man ska sluta på topp heter det ju…

Jag tror ryggskottet har tröttnat på att vara hos mig och är på väg någon annanstans. Det är inte välkommet tillbaka!

För att få ännu lite hjälp att bli helt fri från eländet har jag även varit hos guru-Danne.

Den mannen alltså. Jag tror inte det finns något han inte fixar!

På vägen ut till honom passade jag på att besöka Tyresö-bassängen. Riktigt bra känsla och egen bana hela passet. Mycket bättre än så kan det ju faktiskt inte bli!

När jag väl var hemma igen var jag en smula mör men jag svirade om, kokade mitt te och cyklade ner till Söderbysjön för jag vet ju hur det är. Man ångrar aldrig ett isbad! Tvärtom så längtar man genast efter nästa.

Kram från Ingmarie

Framåt och en utflyktsdag

Eftersom jag är en usel cyklist så är det här med cykling/spinning väldigt bra på så vis att jag i alla fall blir grymt trött av det. Så även om jag inte tycker det är det mest lattjolajbans jag kan göra en söndag (eller any day förresten) så blir jag åtminstone svettig och glad av det!

Ryggen kändes egentligen väldigt bra i dag men jag vågade liksom inte chansa och utmana ödet för mycket. Med facit i hand vet jag att det var helt rätt beslut. Vi har nämligen varit på utflykt på fina Gålö tillsammans med Inger och Joachim och jag utmanade den, ryggen alltså, lite.

Sist jag var där var i höstas tillsammans med Josefin och Ulf då vi körde swimrun. I dag blev det vandring/jogg på en av de fina stigarna. Det är makalöst vackert på Gålö och hade det inte varit så krångligt att ta sig dit utan bil så hade jag varit här mycket oftare!

Jag och Inger små-joggade emellanåt men jag kände på slutet att det inte riktigt är läge att köra några längre löpsträckor. Det gör inte ont-ont men det spänner och stramar mer än vad som är sunt och normalt. Men det går helt klart åt rätt håll!

Sen var det så himla lyxigt att Inger och Joachim hade med sig sitt utekök och bjöd på varma wraps med en massa (vego-)mums!

Medan de fixade mat så badade jag. Såklart. Inte för att jag skulle slinsa från jobb, de ville inte ha hjälp, utan dels för att det var massor av dagar sen sist och dels för att jag omöjligt skulle ha kunnat låta bli.

Så fantastiskt härligt! Enda lilla problemet är väl det där att äta efteråt med frusna fingrar och huttrande kropp men allt går om man bara tar det lugnt och fokuserar. Om det var gott? O ja! Bland det godaste på länge!

Tack livet och mina fina vänner för en härlig dag! Jag är verkligen obeskrivbart tacksam över att jag får vara med här på jorden och uppleva allt detta. Vilken grej liksom!

Kram från Ingmarie

 

Kategori märkliga skador

Kroppen kan då verkligen hitta på saker. Minns du att jag berättade om hur jag plötsligt fick så ont i vänster bröstkorg att jag nästan inte kunde andas? Det gjorde så ont att jag inte ens kunde sova!😱 Jag fattade verkligen ingenting. (Och gör förresten fortfarande inte.) Eftersom jag inte kunde sova tog jag en Ipren. Där går liksom gränsen. Eftersom jag tar det typ aldrig så somnar jag direkt! Sen försvann det onda lika snabbt som det kom!

Nu har (nästan) samma sak hänt med mitt korsben. Det kom efter Indoor Running-passet i måndags.. Helt från ingenstans. Fick nästan inte med mig högerbenet. I tisdags morse var det mycket bättre och jag sprang trail utan större problem.

När jag kom till jobbet började det igen. Samma sak att benet inte ville med och jag hade så ont att jag mådde illa. Att jag klarade av att jobba är ett mindre mirakel! När jag väl fick gå hem grät jag av smärta. Då har jag ont. Tog en halv Ipren och det var lite bättre i morse men långt från bra. Simma funkade dock finfint! Så härligt att vara i bassängen igen!

Tack och lov hade kiropraktorn tid i dag men inte ens han fattar. Ett mystiskt akut ryggskott av okänd orsak typ. Men han lossade hårda muskelspänningar och triggerpunkter med händer och nålar så förhoppningsvis går det snart över.

F.ö har jag skapat en ”konst-sida” med en del av mina tavlor. Här hittar du den.

Kram från Ingmarie

 

 

Passar på

Ett (soligt) sprada-pass, ett gympass och ett (mega-svettigt) Indoor-runningpass. ( Det sista var oplanerat men det behövdes akut hjälp och jag är ju inte den som tackar nej till såna jobb.🤪) Fortsätter veckan så här blir den grym!


Fast det vet jag redan nu att den inte gör så det gäller att passa på när man kan! Eller hur?

Kram från Ingmarie 

Tillbaka i stan

Så var sista kursdagen till ända. Känns märkligt. Och lite sorgligt. Och väldigt tomt. Hade ju sett fram emot dessa två veckor både länge och väl och nu är det över. Det har varit fantastiska veckor och jag har haft så himla kul!

Vi har målat ända in i det sista. Och jag har verkligen gjort massor. Bilen var minst sagt full när jag åkte hem.

Jag hade en del gamla tavlor som inte var färdiga. Så här blev en. Från början till slut.

Här är en annan. Inte riktigt klar men nästan.

En runda i skogen blev det också. Blåsigt som attan och den där våren verkar helt ha tagit paus.

Nu är jag alltså tillbaka i 08a land i gen och det känns helt ok. Tråkigast är väl att packa upp. Denna fick dock åka soporna nu. Ingen kan i alla fall påstå att jag inte använder mina kläder ordentligt eller att jag shoppar plagg i onödan…

Det här lilla fina paket hade förresten kommit med posten. Coolt!

Kram från Ingmarie

 

Vild dag

Det där att testa nya grejer och ”kill your darlings” som man säger inom ffa skrivandet (dvs man ”dödar”/tar bort sånt man gillar men som inte passar in just där och då) kan vara både läskigt, spännande och sjukt härligt! Och man lär sig garanterat alltid något. Om inte annat hur man inte ska göra..

I dag gjorde vi en work-shop där vi jobbade två och två. Den andra valde ut tre färger och två verktyg vi fick använda på de fyra uppsatta pappersarken. Efter sju minuter fick man välja ett eget valfritt verktyg att jobba med i tre minuter till. Den som inte målade fick sitta och studera hur den andra gjorde. Tanken var inte att det skulle bli något utan mer se rörelser och metoder hos någon annan. Vi målar ju alltid i våra egna hörnor här och vet egentligen ingenting om hur andra gör. Efteråt diskuterade vi kort om hur båda upplevt det.

Det här fick jag att leka med.

Kanske kan det verka som en banal övning men den var oerhört lärorik. Både när jag målade och när jag tittade på.

Vår lärare Jonna gjorde också. Ärligt talat så gillar jag allt hon gör. Även kladd. Kanske för att jag gillar hennes sätt att uttrycka sig på trots, eller pga, att det är helt olikt mitt.

Mina tavlor har i princip alltid mycket färg på så vis att de är färgstarka. Och de där kvinnorna verkar förfölja mig…. Undra just vad en bildanalytiker skulle komma fram till…
Att fånga en bild på bild är snudd på omöjligt har jag märkt. Jag gillar denna jätte-mycket men så här på foto-bild är den inte sig lik. Kontraster och strukturer kommer liksom inte fram.

Jag kallar henne Glamour-girl.

Så det var det ena ”vilda”. Att testa nytt och ta bort sånt man gillar för att (förhoppningsvis) få fram något annat. Jag har gjort massor av båda dessa dagar. Känner mig ruskigt modig nu!

Det andra vilda var havsviken. Wow alltså! Jag fick lägga stenar på kläderna så de inte flög bort. För i skulle jag!

Springa tröskelpass i ottan är väl kanske inte så ”wild” men det har jag också gjort. 2 x 15 min. närmare bestämt! Bra gick det också. Trots galen träningsvärk sen i går. Men jag springer ju tack och lov inte så mycket varken med axlar eller armar.

Kram från Ingmarie

Genom-lycklig

Som så många gånger förr när jag varit här så känner jag mig nästan löjligt lycklig. Du vet så där så det pirrar i magen och hjärtat liksom sjunger!

Men hur skulle jag kunna annat? Jag gör ju enbart sånt jag tycker om att göra. Inga plikter, inga klocktider, inga krav, inga sjuka människor och inte ens någon struktur. Jag verkligen bara är.

Tränar, yogar, målar, mediterar, äter, sover och badar. Dessutom är det ju makalöst vackert och fridfullt här.

Har du något ställe du känner dig så där genuint genomlycklig på?

Kram från Ingmarie