Resa

Trösklar på Prinsen och skogsbesök

Jag gillar verkligen det där att springa från A till B. ”Problemet” brukar vara att man måste ju frakta sig antingen till A eller från B så när man har möjlighet att få enkel upphämtning gäller det att passa på!

Prins Bertil stigen är (nästan) alltid en höjdare och i dag fick den verkligen högsta poäng alla kategorier. Sol, ingen vind, torrt underlag, vårfeeling i luften och samma fina utsikt som alltid. Dessutom var mina ben ruskigt pigga! Sånt ska man ju också passa på att utnyttja så jag drämde till med 5 x 10 minuter i tröskelfart. (Vila 90 sek.) Med uppvärmning och nedjogg blev det perfekt tajming och jag sladdade in vid Tylösand hotellet samtidigt som Anders kom dit för att hämta upp mig. (Om du undrar hur jag orkade ta bilderna så togs de före och efter. Under hade jag inte ens pallat ta upp telefonen. Haha)

Hyrbilen tog oss sen via hotellet och matstopp till långt ut i skogen där pappa bor. och jag är delvis uppvuxen. Av olika anledningar är det längesedan jag var där så det kändes bra och extra mysigt att lillebror och syskonbarnen också var där. På hemvägen åkte vi en massa kringelikrokar så jag fick visa Anders var jag bott i min ungdom. Nu för tiden vet han vilken lantis och skogsmulle jag egentligen är och var mitt behov av ensamhet och natur kommer från. Jag trivs bra i storstaden men det är helt tack vare att jag har hela Nackareservatet inpå husknuten. Utan den hade jag flytt 08a land för längesedan!

På vägen hem åkte vi även förbi Torvsjön igen men denna gången stannade vi ”på andra sidan” så Anders fick se även den vyn. Jag hade andra planer. Förstås…

En tunn ishinna hade lagt sig på vattnet men sånt hindrar som du nog vet inte mig!

Kvällen avslutades med ännu en myskväll hemma hos mamma, Ulf och Mogge-vovven. Hotellet ligger bara en kort promenad från deras lya så det är hur bra som helst. F.ö ett hotell vi verkligen rekommenderar! (Och nej, jag är inte sponsrad. Tyvärr.)

Kram från Ingmarie

 

 

Min grej

Jag säger det igen. Snö, is, modd och slir är inte min grej. Det här däremot, är det!

Barmark, lite gegga, rinnande vatten, skogsdoft och sol. Min hemstad alltså. Visst kan här vara överjäklig vind och piskande regn men det kan det väl å andra sidan vara överallt och var som helst på vår jord, eller hur? Vintern är kortare och ljuset starkare här nere helt enkelt och jag njuter till fullo!

Här finns också fina, fina Torvsjön. Lite is vid kanterna, helt stilla och så vackert att ögonen tårades en smula.

Mamma, Ulf, Anders och Mogge-vovven var också med men det var bara Mogge som också ville bada. Märkligt…

Så mysigt att få hänga med dem i flera, flera timmar och att veta att det blir fler!

Enda inne-tiden, förutom när vi gjort andra viktiga saker som att slappa på hotellet eller käka vill säga, var en stund på gymet. Alltid värt att gå in dit!

Kram från Ingmarie

Äntligen på bästkusten igen

Det här ser säkert väldigt vackert, fint och idylliskt ut.

Men bilden ljuger. I verkligheten var det mest isande kallt slask, blask och slir. Absolut jätteomysigt!

Mysigt var det dock att åka tåg söderut. SJ skötte sig finfint och att se så mycket barmark gav mig lyckokänslor!

För att inte tala om lyckan av att kunna gå utan en gnutta snö, is och rullgrus att slira runt på. Dessutom är det ljust mycket längre!

Hotellet är precis lika mysigt som när vi var här förra gången. Kommer vara plättlätt att njuta vidare här!

Kram från Ingmarie

Det finns alltid ett slut

Sista dagen här. Försöker mentalt förbereda mig på (Stockholms) vintern men det är helt omöjligt.🥶

Jag har inte längtat hem en sekund och gör fortfarande inte men allt har ett slut. Även en ( nästan) sex veckors Playitas vistelse. En sista löptur blev det innan den långa hemfärden.

Det har varit underbara veckor och jag är oerhört tacksam över allt jag upplevt och fått här.🙏🏻 Nu är det hemresa, vardagsliv  och nya äventyr som väntar.🤩

Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

Nästan alla sorters

Ingen kan i alla fall säga att vädret, eller livet är enformigt här.🤪

Så här vacker var morgonen.

När jag sprang blåste det storm och det var riktigt feta moln.😳

På gymet var det dock same same.😀

Vid lunch kom en regnskur men inom 5 minuter stekte solen igen.☀️

På Body combat passet var det blandat av allt men mest sol. Det är säkert 30 år sen jag körde ett sånt pass och det var ju riktigt skoj! Men jag föredrar när man får slåss ”på riktigt” mot säck.😀

På kvällen när vi tog ett glas vin var det mest bara mysigt.🍷❤️

Kram från Ingmarie

Svett och frys

Det är inga problem att hålla värmen när man springer. Då är det svettigt värre. Kanske inte lika mycket i motvinden som medvinden men det är liksom ingen risk att man fryser. Inte ens när det är molnigt och särskilt inte som i dag när det blev intervaller. De där 20 x 60-30 var inte bara svettiga. De var jobbiga också! Men känslan var bra!

Inte heller fryser man på gymet. Lyckades dessutom sätta ett PB för i år på marklyft. Inte utan att jag blev en smula stolt!

Fryser gör jag dock i bassängen. Begriper inte hur simmarna klarar av att vara i flera timmar/dag. Har de inbyggda värmeslingor i skinnet? De är ju inte direkt feta så det där med underhudsfett stämmer inte. Jag hade swimrundräkt plus dubbla badmössor och ändå hackade jag tänder och asplövs-skakade jag i hela kroppen en bra stund efter jag kommit upp.

Så man kan väl kanske säga att jag är både stark och klen? Det kommer onekligen bli intressant att bada isvak igen…

Kram från Ingmarie

Södra delen

Det blev en ny lokalbuss-utflykt igen men denna gången söderut till Morro Jable.

Bara åka bussarna dit och tillbaka är ett äventyr för man vet inte riktigt när/om den kommer plus att den åker kringelikrokar till busshållplatser ute i absolut ingenstans. Kunde inte låta bli att fundera på vem som bor där och hur man lägger buss-stopp där närmsta hus verkar vara flera kilometer bort. Men det är nog bara något jag inte fattat. 🤪

Det var roligt att se att det var lite mer livat mot förra gången.. Mycket mer var öppet och det var otroligt många fler människor överallt.

Stranden var lika vacker och vattnet helt magiskt. Vi (Peter och Magnus var också med) tog en härlig promenad utmed havet men jag vågade inte simma för vågorna och strömmarna gick huller om buller. Ingen mer än jag var i!

Och såklart det blev en cappuccino på ett café! Havremjök är inget som verkar vara poppis här så man får stå ut med (söt) sojamjölk i stället. Oatly borde komma hit och jobba in sig!

Det har varit väldigt skönt med en sån här dag där man mest dräller omkring. Sprang en sväng på morgonen och mediterade vid havet. Bedövande vackert!

Egentligen har jag inget behov av att resa runt här för dels vet jag hur det ser ut och dels så räcker fina Playitas-byn mer än tillräckligt.

Kram från Ingmarie

Nya (ultra)vägar

Jag sprang västerut i dag på nya och okända vägar mot Playitas syster-hotell La Pared. Följde en handdragen ritad linje på en fotad karta och var minst sagt osäker på om jag skulle lyckas med målet att möta Rune, Marathon-Mia och deras ultragäng.

Men det gjorde jag! Först kom ett gäng. Sen kom Mias gäng och kort därefter Runes.

Tänk att vi träffats två dagar på raken nu och innan dess var det oräkneliga år. Mia har jag inte heller träffat på alldeles för lång tid men hoppas det blir ändring på det nu!

Det här gänget skulle först springa hela vägen till Playitas, luncha och sen tillbaks igen. Ca 60 km. Mina 25 kändes ju minst sagt fjuttiga!🤪🤪🤪

Men det var lagom för mig. Har ingen längtan efter, eller planer på, att springa längre just nu. Vet i ärlighetens namn aldrig om jag kommer bli en ”riktig” ultra. Blir ju uttråkad efter 4-5 timmar om det är same, same. Men man ska aldrig säga aldrig. Så mycket har jag lärt mig i livet!

Den här sprang vi förresten också på!

I stället för ultralångt blev det ett bra och roligt cirkelpass.

Och lek i vågorna!

Kram från Ingmarie

Podd & två hårda

Jag vet inte hur många år ultra-kungen Rune Larsson och jag har försökt få till en träff så jag kunnat vara med i hans ”Löpar-podd” men i dag hände det helt oplanerat och otippat. Hundratals mil från Sverige. Hur kunde det ske?

Han bor egentligen på andra sidan ön och har en ultra-vecka med marathon-Mia men var här på Playitas för att visa några i sin grupp stället och då råkade vi mötas ”på torget”. Helt galet när man tänker efter!🤪

Det var jättekul att få vara med och som alltid så försvinner tiden när man är med Rune. Vi får se hur resultatet blir! Fortsättning följer.

Jag kom till podd-inspelningen direkt från intervallerna. Utan att passera duschen men å andra sidan hade svetten blåst bort innan den ens hade hunnit komma fram. Haha. Och Rune är ju van vid otvättade löpare… Jag hade lite spontant hakat på ett gäng som skulle köra hårt och kort. Kul och effektivt! Och sjukt jobbigt.

Mitt gympass blev också hårt. Kom i n i världens flow så det var bara att njuta!

Och sen det där härliga som avslutning och belöning.

Förresten, hoppas du haft en fin andra advent!
Här börjar julpyntet och glittret synas lite överallt!

Kram från Ingmarie

Katterna

Du som var ”med mig” på min förra resa hit i april- maj kanske undrar om kissekatterna är kvar? Det är de! Playitas tar väl hand om dem och vi gäster som vill hjälper till. Man kan t ex skänka pengar till El Capitan, en organisation som räddar katter, och ge dem mat. Jag har gjort och gör båda. Kissemissarna är otroligt fina och verkligen en del av detta stället. Över lag tror jag djuren här på ön har det ganska bra med undantag av bandhundarna jag berättat om innan. Det gör ont i hjärtat när jag ser dem… Sen vet man förstås inte vad som finns bakom de stängda dörrarna. Dvs precis som i Sverige och hela världen.

Jag har annars mest tagit det ganska lugnt i dag och njutit av solen. Å andra sidan gör man ju det oavsett när man är ute. Även i bassängen även om jag (fortfarande) tycker den är för kall.

Tabata-passet var däremot lika kul och svettigt som alltid. Jag och Peter körde på vad vi hade och racade i björngång. Eller vad vi nu ska kalla det vi gjorde. Kul hade vi alla fall och det är ju faktiskt det viktigaste!

Kram från Ingmarie