Övrigt

S-e-m-e-s-t-e-r

Klockan 22 i dag, eller snarare 22.05, så började min mycket efterlängtade ledighet. Verkligen både välbehövd och välförtjänt! Tre veckor utan någon klocktid, matlådor och landstingskläder. En underbar känsla faktiskt och jag ska försöka att inte tänka på hur juli-veckorna kommer bli….

Jag började fira detta redan innan jag gick på mitt pass. Varför vänta liksom och dessutom är jag för trött för partaj nu när jag är hemma. Först kalasade jag med löpning, gym och bad.

Och sen med mitt livs billigaste tandläkarbesök!

Det beror i och för sig på att jag lagt en förmögenhet innan och har därmed  har högsta ”rabatten”. .. Men så billigt och inga hål så på något vis är det ju som en dubbel vinst, eller hur?

Kram från Ingmarie

Bussliv

Även om jag tokälskar att det är sol och varmt så är naturen verkligen i behov av regnvatten nu. Det är dammigt och torrt och tillsammans med vinden är brandrisken extremt hög! Jag hoppas folk har vett att inte elda men inget förvånar mig längre. En del tänker tyvärr bara på sig själva och sitt. Kanske det alltid varit så?

På bussen till jobbet de senaste dagarna har t ex 10-15 ungdomar förstört för oss andra genom megafonskrik, visselpipor, skrik, spritdrickande och hotfullhet. De har (såklart) inte lyssnat när folk bett dem vara tysta och varken chauffören eller Skånetrafiken bryr sig. (Jag har kontaktat dem.) En buss räknas som ”allmän plats” och då kan man inte avvisa dem enl. Skånetrafiken. (!!!) Om jag betett mig så hade jag åkt av innan jag ens hade börjat och hade jag gjort så på torget hade det blivit blåljus till finkan.
Visst, jag har också varit ung och tagit studenten men jag betedde mig inte så där.

Nåja. De lär må ganska skit i morgon men jag kommer må bra trots (kvälls-sudds)jobb för jag har detta!

Kram från Ingmarie

Livsräddande

Det är verkligen väldigt märkligt att man inte har obligatorisk grund-utbildning i HLR samt att det finns hjärtstartare på alla idrotts-kultur- och arbetsplatser. Genom att starta HLR tidigt kan vi inte bara rädda många liv varje år utan även skapa förutsättningar för ett bra liv för de som överlever eftersom ju längre tid det tar innan hjärnan får syre ju större blir skadorna. Att lära sig HLR är att ta samhällsansvar. Typ miljarders miljarder gånger mer än makten ville få oss att tro genom att ta de där sprutorna som inte fungerar men som ger fruktansvärda biverkningar/död om du haft oturen att få av fel batch. (Nej, jag hittar tyvärr inte på.)

Inom sjukvården måste man (såklart) kunna detta med HLR och då även hur man analyserar EKG, vilka läkemedel man ska ge och när samt ta reda på orsaken för de kan vara fler än ”bara” fel på själva hjärtat.
Tack och lov behöver vi inte använda denna kunskap varje dag och för att verkligen hålla oss uppdaterade så övar vi ofta. Minst två gånger/år gör vi både teoretiska och praktiska övningar med olika scenario. Varje gång känns det lika läskigt före, man vill ju liksom helst inte få hjärnsläpp och verka helkorkad, och varje gång så är det så ”roligt” att man nästan vill det ska komma en hjärtstopps-patient på nästa jobbpass. Fatta mig rätt, jag vill såklart inte att någon ska drabbas men när det sker så vill man det ska ske på ens eget pass för efter repetionerna är man verkligen helsäker på varje steg. Även på barn. (De får dock hjärtstopp av andra anledningar än vuxna och tillvägagångssättet är något annorlunda.)

Man blir dock galet trött i skallen av det och det hjälpte antagligen inte att jag var uppe före tuppen för att hinna springa en sväng. Av erfarenhet vet jag nämligen att efteråt pallar jag nästan inte ens att stå. Nästan. Längtan efter ett kvällsbad gjorde dock att jag orkade cykla både dit och hem, simma, traska lite på stranden och sen ännu lite mer bad. Vattnet är så klart att man ser sandkornen!

I morgon kväll är jag förhoppningsvis vid en annan kustremsa!

Kram från Ingmarie

 

Nattsudd

Att nattjobba är egentligen inga problem för mig. I alla fall inte före och under tiden. Dagen innan är åtminstone inte jag helt ”ledig” för jag både vill och behöver förbereda mig genom att sova/vila några timmar innan. Eftersom jag älskar powernaps, särskilt förlängda och liksom ”legala” sådana, så är den biten en baggis. Bäst blir det när jag hållit igång hela dagen och varit ute mycket. Som i går. Löpning, trädgårdspyssel, bad och cykeltur. Förresten helt otroligt vilken variation miljön här runt omkring bjuder på! Det är väl i princip bara några rejäla backar som saknas men å andra sidan kan sandlöpning ge snudd på liknande känsla som en brant uppförsbacke… Havet börjar också kännas småljummet. Åtminstone mycket varmare än baden jag gjorde i Stockholm!

Oftast är jag sen ganska pigg hela natten med undantag vid kl 4-5 kanske. Det finns en anledning till varför de kallas vargtimmarna antar jag och jag skulle inte vilja göra ett intelligenstest då! haha!

När dagpersonalen kommer är jag nästan som piggast men sen går det utför rasande fort och det är mest ett under att jag kommer på rätt buss, hoppar av vid rätt busshållsplats och inte somnar på cykeln…

Jag somnar omedelbums jag lägger mig men vaknar efter några timmar för att blåsan håller på att sprängas. Händer aldrig på natten! Ibland somnar jag inte om och ibland, som i dag, är det tur jag ställt klockan för annars hade jag sovit fortfarande. (Bra såklart om man ska köra flera nätter men inte så bra om man bara ska jobba en natt.)
Du som någon gång varit jetlegad (eller bakis) vet hur det känns efter ett nattpass så det är där någonstans jag är just nu. Det finns i princip bara ett sätt att mildra den är (förutom att sova ordentligt natten efter) att träna och hålla i gång. Jag har t ex simmat, handlat, lagat mat och tvättat. Simningen gick märkligt nog galet bra!

Kram från Ingmarie

Man ska inte tro på allt man ser

Efter städning och innan jobbet så var jag en sväng på gymet. Ett ganska ”normalt” pass för mig med övningar för hela kroppen.

Klockan tyckte dock att efter det där skulle jag göra så här:

70 timmar är ju flera evigheter! Jag undrar även hur i all sin dar den kom fram till just den siffran och inte till ex 72 så det blev jämna dygn? Tycker det låter skumt så jag väljer att lyssna på mig själv. Dvs det blir inte som klockan tycker. Däremot hade jag gärna haft 70 timmars vila från jobbet! Men det lär inte heller hända…

Kram från Ingmarie

 

Äntligen över

Man ska väl egentligen inte önska man var i framtiden, det är ju liksom på något vis som att önska sig närmare livets slut, men jag har längtat efter just denna stund. Den när jag nu på kvällen sitter i soffan och operationen är gjord. Det gick ”bra” rent tekniskt sett. Jag vet också att jag högst troligt inte lider av benskörhet för käkbenet är tydligen stenhårt. Haha! Men nästan två timmar tog det så nu har jag inte bara träningsvärk i kroppen sen i går utan även i hela käften. Tur i alla fall att det finns bedövningsmedel och painkillers! Ännu så länge har jag inte heller behövt ta till de extra suddarna för att stoppa någon blödning. Hurra!

Nu är det bara två enklare ingrepp till innan det förhoppningsvis är helt klart. Jag hade tydligen glömt det för trodde det skulle bli klart i dag. Minnet alltså… Men det är väl kanske tur att man inte kommer i håg obehagligheter allt för länge…

Dagen har varit väldigt lugn och jag har på något vis lyckats välja de allra bästa boost-bitarna.

Bara vara i solen bland körsbärsträden gör åtminstone mig på bättre humör!

Hänga med bästa Lisa är också en garanterad glädje-boost. Hon är så jättegravid att vår poolrun hade kunnat sluta med BB-besök. Nu blev det inte så utan vi fick tid för massor av härligt snack.

Avslutningsvis har jag varit hos världens bästa Guru-Danne. Säger det igen. Alla borde ha en sån som honom. Besöket var välbehövligt och som alltid när jag träffat honom blir jag full av ny energi och inspiration.

Kram från Ingmarie

 

Närmare och närmare

Jag har äntligen jobbat klart denna extra intensiva period och är nu ledig en hel vecka tack vare det utan att behöva ta semester en endaste dag! Eller sjukskriva mig… På tisdag ska jag nämligen göra den där käkoperationen som bestämdes redan i september förra året efter att jag gjort den förra operationen. Minns inte hur många det har blivit totalt men nu hoppas jag verkligen det blir den sista ever!
Jag fasar för det samtidigt som jag vill ha det gjort. Försöker att inte tänka ”värsta scenariot” men det är svårt nu när jag vet att det där som ”aldrig ska hända” hände mig. (En implantats-skruv gick rakt av så de fick bända upp benet…)

Så från lugna ljuva Åhus och löpturerna där de senaste dagarna är jag via en riktigt behaglig tågresa åter i vår huvudstad.

Känns lika märkligt som förra gången att komma hit. 13 år bodde vi ju här och jag kan inte säga att jag inte vill bo här igen för det finns otroligt många fördelar med att ha sin adress i 08a land. Samtidigt så älskar jag närheten till havet, tallskogarna, tystnaden, lugnet och närheten till allt. Skåne är fantastiskt och jag har så otroligt mycket kvar att upptäcka där. Redan nästa lördag har vi planerat in ett rejält äventyr men det är då det. Här har jag planerat in roliga saker varje dag för att det trots allt ska bli några bra dagar. Mitt boende visade sig också vara en (dyr) tio-poängare! Själva operationen går på någon slags garanti men alla resor och boende får jag betala själv. Svider i kassan men alternativet att inte få detta gjort är trots allt sämre….

Kram från Ingmarie

Världspremiär!

Det är verkligen verkligen en världspremiär för det här har nämligen aldrig hänt innan i världshistorien varken för oss eller för platsen eller för möblerna!

Huset är ju nybyggt, möblerna nya och vi har aldrig suttit här och ätit förrän nu i kväll. Gissa om jag ser fram emot (förhoppningsvis) många härliga sommarkvällar här! Maten var förresten också ny. haha

Slå sig ner för att äta mat är extra härligt efter en ny aktiv (upptäckar)dag. I dag tog jag mig ännu lite längre bort och parkerade vid badriket.

För ovanlighetens skull hade jag en plan men den falerade redan efter tredje checkpointen för jag blev så himla sugen att fortsätta på Skåne- och Linnéleden. Lust och längtan ska man lyssna på anser jag så det blev en helt annan runda med fågeltorn, stormarknad (två kontroller finns vid ett stort shoppingcenter!), kohagar, lantgårdar, backar (!) , vattenland och asfaltsrakor i motvind.

Jag hade lätt kunnat fortsätta även den planerade rutten men samtidigt ville jag hinna simma innan kiropraktor-besöket. Beslutsångesten var inte nådig men simlängtan vann. Med facit i hand tror jag det var absolut rätt för det blev ett grymt bra och roligt pass. Goggle-ögonen hann precis försvinna till kiropraktorbesöket. Tror jag…

Kram från Ingmarie

Blomhav

Att jag glömde ta med en löparjacka gjorde tack och lov inget. I dag rök dessutom både långbrallor och vantar. Underbart!

Känner du förresten som mig att det är nu det händer? Den där tiden som är så vacker att man inte kan titta tillräckligt mycket på allt det fina. Om jag blir ett träd i mitt nästa liv vill jag bli en bok och blir jag en blomma vill jag bli en vitsippa för tänk så mycket glädje de sprider! Alla gillar väl liksom just bokträd och vitsippor?

På Galgberget är det stora hav av de vita små glädjespridarna.

Jag sprang omkring med ett härligt lyckopirr i magen och njöt så jag nästan svimmade. Så vansinnigt fint!

Man hinner förresten onekligen mycket på två dagar när resvägen ”bara” är två timmar. (Dock över tre om man åker kommunalt…) Fixa i lyan, besöka kyrkogården, handla, konsult med snickaren, hälsa på pappa, träffa lillebror + mamma och Ulf, slöa, laga mat som kan ätas långsamt och se till att även bilen blir sommarfin!

Nu är jag hemma i Åhus igen och det känns himla fint det också även om det vankas helgjobb igen…

Kram från Ingmarie

Får både och

Det finns faktiskt en sak jag saknar i Åhus. Eller det var fel, som jag saknar inpå knuten för det finns men en bit bort. Det ’är dessa lövskogar där marken just nu är täckt av vitsippor och träden börjar få små små gröna musöron. I Åhus är det liksom ”alltid grönt” tack vare alla ståtliga tallar.

Nu är det ju dock så himla bra att precis inpå allti-i-allo lyans husknut så finns den där skogen. Snacka om att ha lyckats få det bästa i två världar!

Nu börjar äntligen, äntligen, ä-n-t-l-i-g-e-n ”min” tid. Den med ljus, grönska, liv och värme, Jag har ingen varken längtan efter, eller behov av, kyla, snö och 13 lager kläder. Flip-flops och klänning däremot! Det kan jag ha alltid.
Nu var det i ärlighetens namn ingen vidare värme i dag, åtminstone inte i motvinden, men det räcker att jag får se grönskan och att jag vet att vi går åt rätt håll för att min själ ska tina och livslusten stiga till normalnivåer.

Vilken årstid är din favvo?

Kram från Ingmarie