Övrigt

Kursstart

Tre intensiva ATLS-kurs dagar har påbörjats och det är så skoj! Alltså inte skoj som i att jag skrattar men skoj som i intressant, lärorikt och givande. Visst kan det verka en smula märkligt att jag liksom ”går igång” på detta med trauma och i den bästa av världar skulle det såklart inte finnas. Men nu gör det det och ju mer vi kan ju fler liv kan räddas.

Jag varken vill eller ”måste” ha action på jobbet varje pass, det skulle vara outhärdligt, men denna typ av arbete är något jag verkligen gillar. Det innebär snabba insatser och beslut, teamarbete, detektivarbete och korta möten. Eftersom jag så lätt engagerar mig i patienter (och anhöriga) så är det sista på något vis bra för mig för att inte helt bränna ut mig känslomässigt.

Det är långa, fullspäckade dagar men jag tog mig ut i morse för att njuta av frisk luft, vind och regn. Eller i alla fall den friska luften och rörelsen. Sprang genom skogen till havet och tankade mig verkligen full av energi!

Samma hav lugnade ner mig på kvällen men det var inte helt enkelt att få kläderna att ligga still för jösses vilken kuling vind!

Nu längtar jag till kursdag två även om den börjar i snorottan. Då vet jag att det är skoj!

Kram från Ingmarie

Onödigt

Det här kändes ju lite onödigt… Eller fel, mycket onödigt.

Det bra är att det försvann ungefär lika snabbt som det kom! När jag gick hem från gymet var det så här!

På gymet blev det spinningsalen om du undrar. Två pass à 30 minuter av ”Intelligent cycling”. Fast i praktiken var de bara 26 + 21 minuter (!) så det blev en hel del egen cykling. Kanske tur det för de där (korta) passen är verkligen galet jobbiga om man gör som han säger. (Det är dock inte Glenn som puschar i dessa. Han behöver såklart vara ledig ibland. )

Det där vädret fortsätter förresten vara onödigt nu med tillägg is. Glad jag kom hem från jobbet med alla ben i behåll. Kan någon starta en bautastor varm hårfön över Skåne? Eller i alla fall Åhus så eländet smälter bort fortare än fort.

Kram från Ingmarie

Velarna

Nu när vi har blivit med radhus, ja alltså vi hyr det för många pengar, så behöver man plötsligt tänka trädgård. Den är förvisso pytteliten men vi har en stor altan och en balkong så vår plan var att införskaffa utemöbler till dessa i dag men det blidde inte ens en sittdyna.
Vi drabbades helt enkelt av beslutsångest de lux och velade så mycket att vi velade bort hela eftermiddagen. Det finns för mycket att välja på men tack och lov är det ju ändå inte riktigt tid för att sitta ute ännu så vi kan vela åtminstone en liten stund till…  Fördelen var att vi slapp packa upp och montera resten av kvällen….

Lika veliga var vi inte på gymet. Där är mitt problem snarare att jag vill göra allt varje gång vilket i och för sig kan ställa till med lite beslutsångest. Fast där bara gör jag. Oavsett vad jag väljer blir det ju liksom aldrig ”fel”. Möjligtvis kan det bli lite extra träningsvärk men det är mycket bättre än ingen alls tycker jag!

Intressant det där med velande ändå för ibland är åtminstone jag totalt ovelig och vet precis hur det ska vara eller vad jag vill ha.
Är du velig?

Kram från Ingmarie

 

Vårben på knöliga vägar

Jag tokgillar verkligen skjutfältet och försöker vara där så mycket som möjligt när militären inte är där. (Ingen risk att man råkar komma in på fältet vid fel tid om man bara läser på skyltarna vid ingångarna och kollar flaggorna.)
För någon vecka sedan avslutade de den senaste övningen och tyvärr har de härjat runt värre än miljarder vildsvin. Även på grusvägarna. Inte så lätt att springa på detta knöliga…

Nu var det tack och lov inte lika illa överallt. Mestadels var det precis lika fint som vanligt men det kändes allt lite sorgligt att de förstört så mycket. Kanske är det så här varje vår? Jag har ju aldrig bott här innan så jag vet inte.

4 x 10 minuter blev det i alla fall. Eller nej, nu ljög jag för den sista blev 12 minuter helt enkelt för att jag ville tillbaka hela vägen till grinden.

Om det var de där hjul-spåren, de några hundra metrarna sand eller halva passets motvind som gjorde mig trött vet jag inte men trött blev jag! På ett härligt vis! Observera mina vita vinterben!

Det blev inte mycket vila efter för jag hade en tid hos ”min” kinesiolog/kiropraktor-Felix  att förhålla mig till och på vägen hem passade jag även på att handla både lite grejer till vår altan och mat. Ska bli superskoj att fixa där ute!

Innan jag fortsatte mitt ATLS-pluggande så unnande jag mig även lite havssim. Vore ju faktiskt rent kriminellt att låta bli en dag som denna!

Kram från Ingmarie

 

Otto på besök

Typ överallt har det varnats om stormen Otto och nu är den här! (Vem kommer förresten på alla dessa namn???)
Det behövs ingen hårtork om jag säger så. Haha!
Fick hålla hårt i papperspåsarna!

Jag hoppas det lugnar sig till i morgon så att tågen rullar igen så att jag kommer dit jag ska.

Håret blev i alla fall både torrt, luftigt och extra rufsigt efter fredags-simningen med klubben. Förutom att vi simmade fick jag äran att hålla ett kort intro-pass till vattenlöpningens underbara värld. Jättekul! (Även deltagarna tyckte det även om de blev tröttare än de trodde de skulle bli. Hehe) Det innebar också att jag hade extra mycket leksaker med mig.

Innan Otto kom hann jag i alla fall med löppasset. Vet inte vad som flög i mig men de tänkta 4 x (5+3+1) minuter blev 5. Kanske berodde det på att om jag ”bara” hade kört 4 set så hade det blivit en extra lång nedjogg och eftersom jag i grunden på något vis är väldigt lat så tyckte jag det var bättre att köra 3 intervaller till. Då får man ju liksom vila emellanåt.

Det var inte förrän jag kom hem som jag märkte att det visst hade regnat en hel del för jag var totalt plaskblöt. Måste ha varit ovanligt fokuserad.. Eller nåt…

Stormar det hos dig också?

Kram från Ingmarie

Rumpnöt och intervju

En heldag sittandes på en stol är sjukt mycket jobbigare än en heldag ståendes. Rumpskavet är ett faktum redan efter en timme. Simpasset var extra efterlängtat och extra härligt! Om jag inte minns helt fel är det 1,5 vecka sen sist! Hemskt! Om inget oförutsett händer blir det dock två till innan söndagen är över.

Men det har varit trevligt, hyfsat givande och ”special”maten jag fick var riktigt bra! (Jag skriver ”special” för jag tycker ju jag äter vanlig mat. haha)

Du som följer mig vet nog min inställning till injektionerna och hela covid-grejen. Nu har jag verkligen stuckit ut näsan men jag står för allt jag säger och jag vet att jag inte är ensam. Vi är väldigt många runt om i världen som är ”vakna” vid detta laget. Sjuksköterskor, läkare, forskare och professorer. Det var t ex väldigt tunga namn med på den stora Internationella  konferensen i Stockholm  men inte ett pip i media om detta. Varför? Man kan ju skriva spaltkilometer om någon kändis kläder, vad en politiker gjorde när hen var 17 år eller om korruption, mutor och gängkrig. Oftast enkelriktat från en synvinkel men man tar åtminstone upp det. Jag tycker det är ytterst märkligt!

Kanske minns du att jag skrev att jag blivit intervjuad av Per Schapiro? I princip den enda journalisten inom msm som vågat ifrågasätta hela denna cirkus.
Nu finns intervjun här på Folkets radio. Vi är tre ”modiga” sjuksköterskor som är med. Jätteläskigt men samtidigt lite ”befriande”.

Lyssna gärna och berätta vad du tänker och tycker!

Kram från Ingmarie

Mer nya och lite om jobbet

Det kanske inte är varje gång jag springer men nära på, att jag hittar nya stigar och vägar. Några få är dåliga/en återvändsgränd men minst 90% är rena aha-ååh- och ooooh-upplevelsen.

I går hittade jag en ny perfekt ”före-jobbet” runda bort mot fotbollsplanerna och golfbanan. Dessutom i sol!

I dag hamnade jag via lite omvägar runt ett fält på skjutbanan och testade en av de där fina gräsvägarna jag varit sugen på att testa. Det känns verkligen som om jag är utomlands med de gula fälten, vidderna och ståtliga träden. Frosten avslöjade dock att jag inte var vid några varmare breddgrader.

På jobbet är det nya grejer hela tiden. Visst är det även en massa rutin-grejer men eftersom varje fall är unik är det ändå aldrig riktigt samma. I går höll vi t ex på med en och samma patient så svetten verkligen rann från kl 14 till strax efter 22 när vi blev avlösta. I dag har vi haft att göra men i betydligt lugnare tempo. (Och ja, patienten lever fortfarande och det går åt rätt håll! )

På IVA (Intensiven) hamnar de patienter som är allra svårast sjuka. Det kan vara allt från svår sepsis (”blodförgiftning”), proppar/blödningar och hjärtstopp till olyckor och självmordsförsök. Åldern på de som hamnar där kan vara 1 eller över 100 år. Dock hamnar 90+ i princip aldrig på IVA. Att vårdas där är oerhört krävande både fysiskt och psykiskt så det gäller att ha någon slags chans att kunna komma tillbaka till ett drägligt liv efteråt.

Så här ser förresten en tom plats ut. Tyvärr ganska ovanligt… Till vänster är det bl.a pumpar för olika slags infusioner och till höger bl.a respirator och övervakningsskåp. Detta är alltså ”basen” men så här ”tomt” är det aldrig när det finns en patient i sängen. Då är det fullt med sladdar, kablar och slangar både högt och lågt.

Kollegorna är fantastiska och oerhört snälla. Det är såklart alltid viktigt men kanske extra viktigt på en sån här arbetsplats där det verkligen gäller att lita på de man jobbar med, känna att man har stöd och våga både fråga och be om hjälp. Man är sällan stark ensam och absolut aldrig på IVA.

Kram från Ingmarie

Grattis till mig!

Ett år till på jorden och som vanligt tycker jag det var nyss jag fyllde år! Vad hände liksom? Faktum är att det hänt ganska mycket detta 56:e år. Jag har slutat på jobba på SÖS, frilansat, flyttat och börjat på nytt jobb, jag har varit på löparäventyr, köpt en lägenhet/fritidsboende, fått nya vänner och ”tappat” några, tagit farväl av nära, skapat och sålt tavlor, legat inlagd på sjukan, satt Pb i marklyft, blivit intervjuad ang att det är något som inte stämmer med de så kallade covid-vaccinen, gjort en crosstraining-utbildning, coachat, varit kattvakt, slutat färga håret, varit på målarkurser och en massa andra grejer.

Livet alltså!

Nu för tiden älskar jag det men du som varit här ett tag vet att det inte alltid varit så. Vissa perioder har jag varit djupt nere i det jag kallar ”svarta hålet” där precis allt är tomt, mörkt och meningslöst. En känsla som är helt omöjlig att beskriva och som jag hoppas jag aldrig ska behöva känna igen.

Att ta sig ur det där har inte varit lätt men helt klart värt det. (Alternativet är inget alternativ egentligen…) Jag älskar livet innerligt mycket och längtar verkligen till morgonen när jag går och lägger mig. Märkligt hur det kan vända ändå. Men jag hade aldrig klarat det ensam utan Anders, min familj och de vänner som stöttat mig och funnits där hela tiden. TACK!

Kanske är det ”tack vare” de där mörka åren som livet känns extra ljust och värdefullt nu? Jag vet inte men jag vet att jag älskar att fylla år även om jag inte gör något speciellt. Faktum är att den har varit lite som vanligt men med extra piff.

Har kört intervaller på skjutfältet. 4 x (5-3-1) min. Kändes riktigt bra och var bland det snabbaste jag kört på ett bra tag. (Därmed inte sagt att det var ”snabbt”. haha)

Dödade sen benen helt på gymet med en timmes svettfest!

Blev belönad med en födelsedags-drink av gymet! Proteinpulver, havremjölk, vanilj och blåbär. Ruskigt god!

Självklart blev det även en liten simtur. Grått, stilla och bedövande vackert.

Har även fått en gigantisk bukett rosor och presenter som gjorde att jag trodde jag fyllde jämt!

Ingen tårta men (vegan)kaka och semla funkar lika bra, eller hur?

Tack alla som har grattat mig på ett eller annat sätt i dag. Jag uppskattar det jättemycket!

Kram från Ingmarie

Antagligen en dålig ide

Efter över nio timmars sömn kan man tydligen både bli odödlig och få helt galna idéer i huvudet.

Jag ska nämligen på ett löparäventyr i morgon med en pigg ungdom och borde med andra ord ta det lite easy i dag så jag pallar och stackars Anna inte dör tråkdöden i mitt bentrötts-tempo.

Men så smart var jag alltså inte… I stället har det städats och fixats (har t o m strukit!), handlats, tvättats och lagats mat. Fast inget av det där är ju egentligen särskilt jobbigt för benen. Det som totalt dödat dem var att jag först körde intervaller på spåret (30 x 60-30 sek.) + hopp&skutt i backe. (Ja det finns faktiskt en ganska rejäl där!)

Lägg till ett gympass som helt oplanerat blev fokus ben, vet som sagt var inte vad som flög i mig, så kanske du kan ana känslan.

Men kul har jag haft! Tänker också att det är lika bra att passa på när de här odödlighets-dagarna kommer för vem vet när den kommer nästa gång? En dag kommer de ju faktiskt att aldrig mer komma så jag är lika tacksam varje gång det händer.

Belöningen var den bästa och jag är övertygad om att den gjorde kroppen gott. Det var ruskigt roliga vågor att hoppa i!

Kram från Ingmarie

Måndag med nytt ställe

Det bästa med att ha jobbat helg är som sagt var den där lediga måndagen. (Ser till att alltid ha den nämligen.) Ledig dag är alltid härligt men av någon anledning är just ledig måndag extra härligt tycker jag.

Löpturen var seg men ändå härlig. Det är ju liksom snudd på omöjligt att gnälla i denna omgivningen…

Förhoppningsvis så är det där sega fixat i dag. Gjorde nämligen ett besök på Pluspraktik. Det är nog det största stället jag varit på när det gäller friskvård/förebyggande! Det finns kiropraktik, fysiologi, massage, kinesiologi, gym, pilates, skoförsäljning, fotskola, löpskola, ultraljud och hudvård!
Makalöst!
Jag hade bokat både kiropraktor och kinesiolog men det hade räckt med den sista för han var även kiropraktor. Dessutom oerhört lyhörd och ”vaken” när det gäller hur allt hänger samman både med både det ena och andra. Har faktiskt redan bokat in en ny tid. Så bra var det!

Stillade även min badabstinens, det är ju flera dagar sen jag var i, men det var nästan så jag funderade på att ställa in för det blåste rackarns mycket och där finns inget ställe med lä. Jag bryr mig inte så mycket men det är ju trevligt om handduken och kläderna är kvar när man kommer upp. Haha! Fast jag visste såklart redan innan att jag inte skulle ha ställt in. Badviruset är starkare.

Kram från Ingmarie