Hjärnan & jag
När tanken på att bada/sprada dykt upp i mitt huvud är det i princip helt omöjligt att få bort den. Den kommer antagligen någonstans från mitt undermedvetna som också vet att det är praktiskt möjligt för jag får aldrig, eller åtminstone väldigt sällan, en sån idé när jag t ex jobbar eller har lagt mig för att sova. 😄 Fascinerande och spännande tycker jag! Det där hur tankar och känslor till synes helt oförklarligt dyker upp.
Min sprada-längtan började redan när jag vaknade i dag och jag visste redan när jag stack ut att jag skulle göra det fastän jag samtidigt tänkte att det var alldeles för kallt och att det skulle bli extra kämpigt att fortsätta springa efteråt. Efteråt undrar jag, som vanligt hur jag ens kunde tveka. jag har som sagt var aldrig någonsin ångrat en sprada eller ett bad. Inte ens fastän jag frusit så jag knappt fått på mig kläderna eller har fått stressa efteråt för att hinna. (det tar ju trots allt lite extra tid.)
Det gick helt ok att springa/jogga och nu går jag max 10% av hela rundan. Hurra! Men det går banne mig inte fort. Lite snabbare än styrfart med betoning på lite.
Hjärnan jobbar ungefär på samma sätt med simningen fast där har jag ju mer noga planerat för man tar sig inte besväret att ta sig ända dit om man inte ska simma.🤪 Har jag bestämt mig för att simma så kan jag inte släppa den tanken för hela kroppen skriker efter att få sträcka ut. Före tänker jag ändå jätteofta att jag simmar bara kort och lugnt men sen blir det ändå nästan alltid både hårdare och längre. Vem försöker lura vem egentligen?🙄😀
Egentligen är det nog så här min skalle fungerar ö h t. I synnerhet när det gäller träning. Jag kan absolut lägga till och ändra själva passet men det ska väldigt, väldigt, väldigt mycket till för att jag ska skippa det helt när jag bestämt och planerat något. På gott och ont. Att träna med ett läckande blodkärl var ju t.ex inte så bra, eller smart, men å andra sidan gjorde kanske all min envishet och fysiska uthållighet att jag så här fyra veckor efter kraschen är så gott som helst återhämtad igen! Gårdagens prov visade att mitt Hb nu är hela 122. Känner mig ju nästan dopad!
Kram från Ingmarie
