Visst har Otto härjat runt rejält men mindre än jag trodde med tanke på hur han lät. I alla fall här. Det blev en del hinderhopp på löpturen i morse.
Jag fattade ju att det skulle vara en chansning att åka till Kristianstad för att åka tåg till västkusten men tåget skulle gå i tid enl. personalen och även anslutningen. Så jag åkte. Tyckte det flöt på fint och hann både slappa och plugga lite.
Så kom jag till Lund och skulle byta tåg. Hade nio minuter på mig så gott om tid. Men det var inställt. Nästa, en timme senare skulle dock gå enl. värdarna. Det skulle ställa till det lite men ändå funka. Jag skulle nämligen bli upplockad av lillebror för att vi skulle åka till pappa som är inlagd och sjuk.
Var i god tid till när tåget skulle gå 14.22. Kl 14.17 rullar ett SJ-tåg med samma destination in och jag minns att jag för några sekunder tänkte att jag kanske skulle ta det även om jag fick betala mer men eftersom det fortfarande stod att Öresundståget skulle gå så tog jag för givet att de inte skulle ställa in med så kort varsel. Plus att SJ-tåget ju verkade åka.
Jag hade fel. Tokfel.
Inte med SJ tåget för det åkte i tid, utan om att de inte skulle ställa in med kort varsel. Sex minuter innan avgång ställer de in. Hur är det ens möjligt?
Gick åter till värdarna som inte visste någonting om någonting. Varför det står ”Skånetrafiken – fråga mig” på deras gula västar är för mig en gåta. De kunde inte svara på om det skulle gå några tåg ö h t, om det fanns ersättningstrafik, hur vi annars skulle ta oss vidare eller om man fick ta taxi. De kunde inte ens själva ringa Skånetrafiken för info. Jag försökte men det var såklart kö. Det enda de visste var att man fick vänta.
Med många frågor, inga svar och ont om tid fick jag bestämma mig snabbt. Chansa på att det kanske skulle gå något tåg så småningom men då riskera att ändå inte få träffa pappa men dock några andra i familjen eftersom jag skulle sova över i Halmstad, eller åka hem med nästa tåg.
Jag valde att åka hem. Bli fast i Lund kändes inte särskilt lockande…
Så där gick i princip en hel dag till att bara åka fram och tillbaka till Lund. När jag väl fick tag på kundtjänst så var det lika mycket goddag yxskaft där som hos värdarna så det var nog ändå bästa valet. Ofattbart att det kan och får skötas så här dåligt! Jag var ju långt i från den enda som drabbades och absolut inte en av de som drabbats värst. Jag förstår att vädret var jobbigt och svårt men dels hade allt lugnat sig och de hade haft tid att röja ev hinder, dels rullade andra tåg utan problem men framförallt var servicen och informationen under all kritik.
Nu hjälper det ju inte hur arg man än blir eller hur mycket man än skriker för de skiter i vilket. Den enda som drabbas är jag själv om jag låter besvikelsen och ilskan få övertag och fäste. Men jo, jag var arg! Jättearg! Tro det eller ej men jag kan lätt bli det. Dock rinner det av mig lika fort bara jag fått ösa ur mig det. När jag kom hem bytte jag snabbt om och traskade till gymet där Anders mötte upp. Händer minsann inte allt för ofta att vi är där samtidigt.
Det blev ett oväntat bra pass och jag testade bl.a lite nya rörlighets/styrke-övningar jag sett på Insta. (ag är en riktig härm-tjuv och kopierar ofta andras övningar. Men å andra sidan vet jag att andra gör det med mina så det jämnar nog ut sig.
Mådde utan tvekan miljarder gånger bättre efteråt men det som verkligen fick mig i balans var helt klart detta.
Kram från Ingmarie
