Simning

Ökar på träningsvärken

Det går uppenbarligen att köra på även om man har träningsvärk ut i örsnibbarna. Gårdagen känns om jag säger så. Och efter i dag lär det inte kännas mindre i morgon. Men det är bra och helt i sin ordning.

Springa intervaller i favvo-skogen under solen är bra fint det. Särskilt när kroppen är pigg!

Simma med min simpis Veronica (hennes smarta ord för simkpmpis) är lika fint det! Vi övade på det vi lärde oss i måndags och avslutade med 10 x 100 mi “hyfsad” fart.

Nu återstår bara att se hur svårt det blir att kravla sig ur sängen i morgon bitti…

Kram från Ingmarie

 

PT-sim

Att simma med PT innebär blandade känslor för mig. Samtidigt som det är lite läskigt (hur mycket fel hör jag egentligen?) så är det jättekul! Särskilt med simcoach Anna. Hon är outstanding på alla plan. Rolig som få, pedagogisk, kunnig, lyhörd och finurlig. Jag har ju kört kurs med henne innan och hade gärna fortsatt om det inte vore för att de där kurstiderna är helt osynkade med mina jobbtider. Men detta med PT då och då funkar absolut som ett bra alternativ. Jag och Veronica fick en extremt välfylld timme med oräkneliga aha-upplevelser och tips.

Det är faktiskt så kul och bra att jag lätt skulle kunna bli beroende. Men plånboken skulle bli förtvivlad!

En annan bra grej är att när jag tog mig hem från jobbet vid 22.30 var det fortfarande hyfsat ljust. Hurra!

Övar

För att bli bra på något måste man öva. Få (om ens någon) blir bra på något utan att ägna x antal timmar till att förbättra sig. De som är så där superbra på något har garanterat också jobbat för det både länge och väl.

Exakt hur bra man sen blir vet man ju såklart aldrig men man kan alltid, alltid bli bättre. Därför övar jag vidare och kommer göra det resten av livet. Vissa saker får man lägga mer krut på ju äldre man blir, t.ex styrka, för där har man absolut ingenting gratis längre. Här snackar vi use it or lose it i sin sannaste form.

Simningen är ett evighetsprojekt även för proffsen har jag förstått eftersom det finns hundraåttioelva små detaljer som kan finslipas. För mig är det antagligen femhundraåttioelva… Men även om tekniken behöver slipas så är 4200 meter inte fy skam så här en helt vanlig lördag i maj Corona-året 2020.

Det underlättar såklart att jag gillar att träna och öva men faktum är att också det är en övningssak.

Kram från Ingmarie

 

Oplanerat (kan bli bra)

Planen i dag var att springa några timmar med Josefin och Ulf. I alla fall delvis. Jag kutade en halvtimme före till vår mötesplats och sen skulle vi då kuta en sväng ihop så det blev typ 2 timmar totalt. Men eftersom jag har så kort minne och liksom glömmer hur lång en runda är som jag inte kutar på ett tag så blev det inte ”några” timmar för mig innan jag var hemma igen. Det blev tre. Och det är jag rackarns glad över!  Särskilt med tanke på att rundan är ganska kuperad och jag ”överlevde” den på en liten ynka nötcreme och 2,5 dl vatten…

Observera våra synkade löpsteg! 🤩

Fast visst var det skönt att springa in på gårdsplanen! Så här långt och länge har jag inte kutar sen jag minns inte när. Benen var inte så spänstiga på slutet om jag säger så…😱

När man simmar behöver man dock inte använda benen jättemycket om man inte vill. I alla fall inte på samma vis som när man springer. (Benspark är dock galet jobbigt om man fokuserar på det!) Vet inte var energin kom från men det blev lite  (oplanerad) intervallträning! Hann precis bli klar innan det blev allt för trångt. Folk har visst börjat hitta dit igen verkar det som.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Snabba timmar

Jag varken begriper eller kan förklara det men nog är det väl så att vissa timmar går snabbare än andra?

Som t.ex morgonens simpass med  TS.  Det kändes som max en kvart fastän det var en timme. Dessutom simmade jag en extra timme själv efter men totalt kändes det som om jag liksom bara duschade, simmade några längder och sen duschade igen. Märkligt va? Men två timmar var det om inte alla klockor ljuger.

Samma på gymet. Upplevde timmen där som typ 10 minuter.


Hann med en massa skoj plus lite extra relax. Skönt!

Jag ska inte säga att jobbet aldrig känns så där ”snabbt” för det gör det faktiskt de där gångerna då det flyter, är ”kul” och jag är med de bästa kollegorna. Men det är inte på långa vägar lika ofta som när jag t.ex tränar, skriver eller målar.Så om det där med att tiden går fort när man har roligt stämmer så är det väldans enkelt att räkna ut vad jag tycker är roligt.

När går din tid extra fort?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Röj och sim

Det är inte helt omöjligt att Anders ångrar att han sa att han tyckte jag skulle stanna hemma. Jag tyckte nämligen det var ett ypperligt tillfälle att börja röja i vårt extra-förråd! I praktiken betyder det att vi kånkat, svettats, diskuterat livligt om vad som ska slängas /sparas och blivit skitigare än skitiga. Men det känns väldigt bra nu och jag tror i alla fall att han uppskattade årets första balkongfika.

Innan detta hade jag bett om, och fått, ett utmanande simpass från coach Ulf och himmel så bra det var! Och himmel så jobbigt! Men det gick bra och jag känner mig starkare och starkare.

Fina goggle-ögon fick jag på köpet. Tur jag cyklade så jag slapp skrämma någon…

Kram från Ingmarie

 

Bra början

Det gäller att lägga ribban på en bra höjd i början av veckan. Om man börjar med ett TS-simpass så vet jag att det garanterat kommer bli rätt. I dag var det dessutom extra kul och bra! Simma med fenor är ju riktigt skoj! Och jodå, vi håller avståndet. Både i och ovan vattnet.

Eriksdalsbadet har förresten en egen lösning på spinning-klasser. De kör ute! En morgon som idag gjorde nästan att t o m jag blev sugen. Men bara nästan. Helt ärligt vet jag inte vad som skulle få mig att bli sugen på spinning igen. Faktum är att jag är så anti att jag hellre avstår att träna. Då är jag väldigt anti.

Hur har din vecka börjat?

Kram från Ingmarie

(Färg)gladast

Mitt swimrunprogram från TOT så att säga sket sig eftersom Utö swimrun , som jag skulle ha kört med Veronica, blivit flyttat från maj till september. Jag är tveksam till om jag kan då pga förändringen så det ligger lite på is. (Dessutom är det sent i september och därmed garanterat kallt både i vattnet och på land.) Nu hoppas istället jag och Josefin att vi ska klara LED swimrun den 1/8. Jag är ganska säker på att det bli, de har en plaaaaaan, så med “klara av” menar jag ta sig igenom de där 45 km löpning i tuff terräng + 10 km sim. Det kommer snart ett nytt program för det men tills dess kör jag lite efter eget huvud. I alla fall när det gäller löpningen. Dvs på känsla. I dag var jag sugen på att få igång kroppen lite. 50 x 30-30 sekunder  i skogen, + hopp&skutt i backe, satt som en smäck och även om det inte var “snabbt” så var jag åtminstone garanterat den färggladaste!

Solen sken och svetten rann när jag höll på. Sen drog de svarta molnen in precis som väderprognosen spått. Men jag hade bestämt mig för nästa grej oavsett. Så jag bytte om, cyklade de ca 4 km till Flaten och gjorde det jag längtat som en tok efter.

Lika glad före som efter!

Om du undrar över bilderna (och filmen på Insta/Fb) så är det ovan nämnda Josefin som tagit dem. Passande nog kom nämligen hon och Ulf springandes förbi precis när jag skulle i!

Nästan tvåsiffrigt nu!

Sen kom regnet. Men vad gjorde det? Med en Dryrobe klarar man det mesta och det är ju faktiskt bara vatten uppifrån.

Jag hade fika med mig och det där att sitta under ett träd, se ut på det vackra och lyssna på naturen det är bra fint det!

Kram från Ingmarie

 

Lätt att hålla avstånd

Att träna inne när det är fint ute är tokigt oavsett men ibland blir det liksom så. (Och jag har ju ändå kunnat vara ute för att njuta av solen.)

Fördelen med fint uteväder är att det är ännu mer plats inne. Egen 50-meters bana på E-badet är som lilla julafton. 3500 meter utan att behöva trängas. Inte ens i omklädningsrummet. Hur skönt och bra som helst!

På gymet var det väl kanske inte direkt “glest” med folk men absolut ingen trängsel. Jag tycker som sagt var att de har skött allt detta jättebra! Förutom rengöringsmedel och handsprit typ överallt, samt ständiga uppmaningar om att tvätta händer/hålla avstånd och göra rent efter sig, så har de stängt omklädningsskåp så att man omöjligtvis kan stå för nära varandra.

Det gick finfint att härja runt utan att varken trängas eller behöva vänta på något redskap i dag. Efter 70 minuter svett- och muskeldarrs-fest var jag väldigt nöjd. (Läs trött.)

Hur gör du? Tränar du något inne? Om inte, varför?

Kram från Ingmarie

Applåder

Kanske har du uppmärksammat grejen med att många hår ut och applåderar kl 20 för att visa sin uppskattning till alla inom vården? (Kanske sker på andra tider med.? Det är såklart en jättebra och uppskattad grej men det betalar vaken räkningar, studielån, fixar utslitna kroppar eller trötta huvud. Vi behöver högre lön och bättre arbetsförhållanden! Just nu går vissa på krisavtal som innebär en hel del xtra pengar men i princip hälften går till skatt. Den där slopade karensen innebär att man får ansöka om den och går det igenom får man ut 700kr. Före skatt! Det är fasen ett hån! När vi jobbar kväll får vi 22kr extra efter kl 19 och på helgerna drygt 55kr extra/timme. Före skatt. Så tro inte vi blir rika varken av skiftjobb eller övertid.

Pengar är absolut inte allt men de underlättar och när jag hör hur folk går hemma med (nästan) bibehållen lön trots att de bara jobbar halvtid/inget alls blir jag faktiskt en aning irriterad. (Läs förbannad.)  Hur är det möjligt att ett system är så helt genomkorkat? Hur kan vi ha över 10% arbetslöshet samtidigt som t.ex. skogsbolag och frukt/bär/grönsaksodlare skriker efter folk? Jag begriper det verkligen inte…

Till saken vet jag att vi har det ändå väldigt ”bra” där jag är eftersom det är en livsviktig verksamhet. Det finns de som har det väldigt mycket värre men det betyder inte att ”bra” är ens ok. Vi sliter hårt! Att sen Svenonius & Co vägrat/vägrar lyssna på oss gör ju inte saken bättre. Ingen kan ju säga att vi inte protesterat hårt, både när det gäller arbetsmiljö, säkerhet och lön, redan innan corona.


Nog om det. Jag blir bara så himla upprörd! De som drabbas hårdast är ju till slut de sjuka.

Några applåder under morgonens simpass hördes inte. Förutom de vi gav oss själv. Tufft och kul som alltid!

Min partner in crime till LED. Josefin – alias Sparven!

 

Kram från Ingmarie