Goe-fredag

Efter en (för mig) tuff dag som i går behöver jag ta det easy i 2 dagar. Minst. Sen är ju såklart allt relativt men man ska bara jämföra med sig själv. Alltid! Och man ska vara självsnäll. Inte självtaskig. Ja så tänker i alla fall jag…

Simbassängen har dragit hela veckan men jag har verkligen velat få “halk-axeln” så glad som möjligt och därför tvingat mig själv att avstå. Och jag tror jag lyckats få den go och glad igen! Ett helt pass utan känning i någon av axlarna! Att det var snorjobbigt, långsamt, kändes osynkat och allmänt hemskt struntar jag i. Har ju lärt mig att den rätta känslan kommer tillbaka bara jag håller i. Och håller mig på benen…🙄

Swimrun-säsongen är ju här så nu är det extra viktigt med hela axlar. Och ben. Och rygg. Och händer. Och fötter. Och att ha bra utrustning såklart. Det går att skaffa nästan hur mycket prylar som helst om man vill, har råd och har plats. Efter att ha testat x antal våtdräkter hos Peter på Trispot blev varken jag, Inger eller Richard direkt mindre sugna på Arks nya swimrundräkt. Är den lika skön som snygg blir vi absolut livsfarliga i vattnet!🤪

Jag nöjde mig med en ny lina. Helt enkelt för att det bara fanns provex inne just i dag. Men jag vet minsann när säljleveransen kommer… Liksom jag vet att svett är halt. Men med stor handduk håller även jag mig på benen. Trots svettsjön runt mig. Nu är även Richard och Inger invigda i hot salens magiska värld. Eller nåt. De ser i alla fall glada ut! Och svettiga.😅

Kram från Ingmarie

En SÅN dag

Just denna dagens aktiviteter var planerade sen länge så den var helt frivillig. Men även frivilligt kan ju vara utmanade…🤪

Och ibland lyckas man verkligen pricka in en sån där känslaavodödlighetsdag samtidigt som man verkligen, verkligen behöver den.

Kutade till och från Marievik (45-50 min one way) för att coacha mitt favvogäng i förmiddags. Plus att jag rännde runt en hel del med dem på själva passet såklart. Det kändes plättlätt precis hela tiden och alla var glada blev så där duktigt trötta! 😄

Fixade en massa hemma, hämtade ett paket i byn, vilade lite och sen in till Stureplan (dock med tuben) för att coacha 45 min Indoor Running. Jag var beredd på både tunga ben och att behöva “fuska” (= floor coacha eller mesköra) men benen var skitpigga så det blev åka av så svetten stänkte även om mig!

Sen var det bara att leka vidare på gymet. Kände mig stark som en grizzlybjörn! Hade jag inte vetat bättre hade jag trott jag fått i mig någon slags uppåt-drog. Men nej, jag är ren som ett nyputsat fönster. Eller nåt. Äter inget konstigt om man inte tycker vegoliv med kilovis av grönsaker varje dag är det vill säga. 😄

Typiskt jättebra dag tycker jag men i morgon får det bli springfritt.🤪 För även om man ska spänna bågen emellanåt så ska man helst inte spänna den för hårt.

Kram från Ingmarie

Ny utmaning

Jag tror på utmaningar och att ta sig utanför bekvämlighetszonen. I alla fall om man vill utvecklas och lära sig nytt. Och det vill jag! Kommer fortsätta utsätta mig för både det ena och andra så jag förhoppningsvis inte får en alltför inskränkt och intorkad hjärna och kropp.

Därför har jag börjat en ny kurs. I målning och teckning. Under sex eftermiddagar kommer Steven hjälpa mig och mina kurskamrater till att lära oss nytt och mer om denna spännande värld.

I dag var första träffen och det är rejält annorlunda mot mina kurser i Skaparladan men jag tänker att det är nog bara bra. 😄 Det är svårt och frustrerande och jag har redan gjort fascinerande fula grejer. Men vad är väl en utmaning om den inte är utmanande? 🤪

Resten av dagen har varit sånt jag gjort triljoner gånger innan men löpintervaller och svettig hot mojo är ändå alltid utmanande på sitt lilla vis.

Så berätta! Utmanar du dig på något vis?

Kram från Ingmarie

När det är dax att bromsa…

Jag mår bra nu. Tycker livet känns meningsfullt och känner livsglädje för det allra mesta. Träningen går bra, kroppen är glad (ja förutom den där axeln då), jobbet känns “skoj” (känns en aning knasigt att tycka något är kul när det handlar om svårt sjuka människor men du fattar nog), jag har fina vänner och en familj jag älskar.

Ändå vet jag att det är nu jag måste bromsa. Det är nu jag är snubblande nära kanten till det där svarta hålet och att det är nu jag paradoxalt nog är som skörast. För när min bägare är full är den full även om det är enbart guld och diamanter i den.

Svårigheten är att verkligen göra det. Vem vill liksom tacka nej när i princip allt känns bra, allt som erbjuds och dyker upp verkar så himla roligt och hela naturen spritter av liv igen?

 

Men jag har lärt mig tyda tecknen den hårda vägen och efter senvinterns hårda kamp mot det svarta hålet är jag extra lyhörd. Jag vill inte ner där igen. Till meningslösheten och livsledan. Det är egentligen bara små saker som gör mig vaksam. En slags mental och fysisk trötthet som inte går att sova bort. Små stunder av irritation över struntsaker och en känsla av inre stress. Jag tror även jag har blivit väldigt påverkad av Tim Berglings död. Förstå mig rätt. Jag kände honom inte, har aldrig träffat honom och jag vet inte hur han dog. Ändå berörde det mig så väldigt djupt. Han markerade så klart och tydligt att han inte mådde väl i själen, att han inte orkade eller ville leva som han gjorde. Ändå fick han, vad vi vet, ingen hjälp. Kanske för att det här med psykisk ohälsa fortfarande är så förbenat tabu. Och för att man i samhällets ögon fortfarande anses som “svag”. Jag har skrivit om det en massa gånger. Andra ännu fler. Gustav Gelin har t.ex skrivit en väldigt bra liten artikel om dettal i ETC som jag rekommenderar alla att läsa.

Själv har jag slutat tänka att jag är en svag människa bara för att jag emellanåt lider av det som kallas depression. Faktum är att jag har inte ens vett att skämmas längre. Den finns där men den är inte jag. Lika lite som en människa med MS eller astma är sin MS eller astma. Eller någon med cancer är sin cancer,

Så jag backar. Gör det jag lovat och bokat in mig på men planerar inte in en massa nya saker i kalendern. Tvärtom säger jag nej tack, nej tack, nej tack. Eller kanske kanske…

Och därför är jag extra noga med att ta pauser nu. Mikro såväl som makro.

Hur gör du? Tar du pauser när du känner att du behöver?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Ingen ledig vilodag

Vissa dagar får man lov att bara göra, och köra, utan att varken tänka eller känna efter för mycket. Till en viss gräns såklart. Jag hade ju t.ex inte gjort som jag gjort i dag om jag varit sjuk eller haft ont-ont någonstans. Då är det röd varningslampa som gäller. Alltid!

Eftersom jag ville vara ute så mycket som möjligt denna lediga söndag så sprang jag till Indoor Running-passet jag ju lovat hålla, körde det så svetten stänkte och sprang sen vidare hemåt igen.

Passade på att kuta genom Kungsan för att se de vackra körsbärsträden och även om de inte var i full blom så var de lika fina som alltid!

Springa genom stan tillhör inte mina favvovägar, jag vill ju vara i skogen, så för att få även den dosen tillfredsställd blev det en liten extratur i Nackareservatet. Och som av en händelse så råkade jag komma precis vid Söderbysjön. Ja du fattar va? Totalt omöjligt för mig att inte hoppa i…🤪

Tro det eller ej men trots att isen legat där för bara någon dryg vecka sedan så var snudd på ljummet! Vet egentligen inte om jag tycker det är helt bra för det känns liksom inte riktigt som det ska vara…

Allt det där tog sin lilla tid såklart. Typ fyra timmar. Sen skulle det ju hinnas med lite annat “nödvändigt” också. Städa, äta, göra matlådor och ta en powernap t.ex. Och testa axeln med ett simpass. Funkade ok men inte helt bra. Fast jag är ju åtminstone färgglad med mitt kinesiotejp.🤪

Är inte jätteorolig, ännu, men den får väldigt gärna bli glad fortare än fort igen. Särskilt nu när Swimrun-säsongen snart, snart drar igång. 😍 Har börjat med samma taktik som med den andra lilla stackaren. Funkade ju faktiskt strålande bra!

Kram från Ingmarie

Multijobbar

Jag vet inte hur jag tänkte när jag sa ja till xtra-pass på Sats både i dag och i morgon. Antagligen tänkte jag inte alls.🙄 Hade jag varit ledig hade det ju varit hur lugnt som helst men denna helgen har jag även mitt “riktiga” jobb att ta hand om.

Transportlöpning, Indoor-runningpass och gym, tuben hem, dusch och mat innan jag for till det där stora huset.

Och trots en lång, tuff och utmanande dag så gick allt bra och jag kunde gå hem i hyfsad tid även denna kväll. Helt ljummet ute! Underbart!

Sjukvården är påfrestande, ansträngande, och galet krävande. Men vet du, jag är så himla glad och tacksam att jag vågat gå tillbaka. och för att de vill ha mig såklart.

För hur tufft det än är så är det ett vansinnigt roligt jobb! Plus att jag har makalöst härliga kollegor. Bara hoppas jag orkar och att de som bestämmer inte får för sig att spara ännu mer…

Kram från Ingmarie

Superladdat alla batterierna

Att ha lyckats pricka in en ledig (var)dag när det är 24-25 grader och strålande sol är nästan lika osannolikt som att vinna på Triss! Kanske skulle köpt en i dag just därför…🙄

Jag sov (för) länge mest pga att jag somnade (för) sent i natt. Allt som kan kallas normal dygnsrytm blir liksom knas av sent kvällsarbete. Hur som helst fick jag bråttom att avklara morgonbestyren för jag ville ju ut! Och ute har jag verkligen varit.

Fick en fantastiskt fin och ganska lång löptur då jag fick se både fjärilar, myror, blommande och knoppande blommor, en orm och ett bäverparty-ställe!

Och nu är äntligen alla sjöar isfria! Jag fick beslutsångest över vilken jag skulle välja men det blev till slut Flaten. Som jag längtat! Och hur skulle jag kunna låta bli?

Det var så härligt att jag cyklade dit efter kutandet och badade en gång till.

Och sen en gång till när Inger och Richard kom och Inger ville testa sin våtdräkt.

Så himla härligt att kunna torka i solen och bara vara med de där två mysmänniskorna hela eftermiddagen!

Avslutade dagen långt senare här.

Nu tror jag varenda litet batteri i mig är så välfyllt det någonsin kan bli! Och det är väldans bra för jag vet till 100% att det kommer behövas i morgon.

Kram från Ingmarie

Händelserik händelselös dag

Egentligen har det hänt en himla massa i dag men eftersom det mesta som sker bakom dessa dörrar är sekretess-lagt så är det enda jag kan säga att tiden har gått rasande fort även detta kvällspass och att jag är rasande glad över att ha en helt ledig dag i morgon…

Fördelen med att börja knega först efter lunch är att då kan jag njuta av förmiddagssolen. Jodå, jag vet att eftermiddags- och kvällssol också är härligt men jag måste ju liksom peppa mig på något vis!🤪

På något vis skulle jag vilka frysa tiden nu så att våren och sommaren liksom gick i s-l-o-w-m-o-t-i-o-n. Det här är “min” tid och jag skulle kunna ha det så här alltid! Finns inga som helst behov av vinter, mörker och kyla hos mig. Så om den ska envisas komma, och jag inte lyckas emigrera, så kan man väl åtminstone sätta just den perioden på fast forward?😄

Kram från Ingmarie

Evighetsdag

Antagligen är denna dagen exakt lika lång som alla andra dagar men det känns som den varit extra lång. Jobbade ju sent i går men behövde gå upp tidigt för att hinna göra det jag ville innan kiropraktorbesök och jobb. Blev förresten så här tjusigt tejpad på armen av Micke pga den där svettvurpan.

Troligtvis biceps-senan som fått sig en rejäl smäll så det får bli lite lugnt för den stackars armen… För mig som aldrig haft ont i axlarna förut är detta snudd på ofattbart. Först höger och nu vänster. På mindre än 3 månader! Och allt pga klantighet! Och till mitt försvar får jag väl även tillägga lite otur… Så hoppas axelskade-dosen är uppnådd nu.😳

För att återgå till det jag ville hinna med förutom det vanliga med yoga, meditation, frukost och göra matlådor var ett intervallpass. Barbent! Hur härligt var inte det?

Nu är jag äntligen hemma igen och ska ladda om mig så jag är redo för en ny dag!

Kram från Ingmarie