När man pratar träning, och vad som är “bäst”, blir det ofta mest om olika slags pass, träningsformer och metoder. Självklart är det viktigt och intressant hur man tränar mest effektivt men det är långt ifrån hela sanningen för att “lyckas” med sina mål. För allt i livet påverkar och allt hänger samman. Den fysiska kroppen är beroende av så otroligt mycket mer än ett “perfekt” träningsprogram. Den behöver även näringstät mat, god sömn och återhämtning. Det där vet de flesta men det vi kanske glömmer är att även den mentala och emetionella delen i oss också behöver det där. Och att vi behöver känna meningsfullhet, glädje och lust liksom vi behöver få kärlek, omtanke, ha ett socialt nätverk och få uppleva uppskattning.Det vi också lätt glömmer är att vi alla är unika med olika bakgrund, har olika behov och olika fysiska och psykiska förutsättningar. Därför finns det inte en metod eller en livsstil som passar alla. Ofta, ofta finns det även en orsak till varför man blir sjuk eller skadad. Eller varför utvecklingen stagnerar. Det är ganska sällan eländesgrejer bara händer eller kommer från ingenting eller ingenstans.
Det är mycket detta funktionsmedicin handlar om och det var bl.a det Peter Wilhelmsson pratade om i kväll på sin föreläsning “Idrottsnutrition”. Liksom vilka positiva effekter fysisk träning har, hur viktig näringen är, hur olika träningsmetoder fungerar, om överträning, om olika kroppsterapier och vilken stor betydelse hormonerna har.
Jag vet att jag tjatat om hans senaste bok x antal gånger redan men om du är intresserad av integrerad idrottsnutrition så är den verkligen fantastisk!
Min fysträning denna dag blev ett lugnt löppass i nysnön. Och eftersom det är en sån där “jeansdag” (d.v.s “vanligtjobbdag”) så har det blivit mycket traskande och en kopp med sånt där lyxigt köpkaffe. ? Tror stenhårt på att det är bra för min helhetshälsa.
Kram från Ingmarie.
Så oerhört viktigt och tänkvärt!
Ja det är ju det! 🙂
Det där helhetstänket tror jag stenhårt på. Som du säger blir det ofta fokus på det effektivaste passet eller metoden, men man glömmer allt annat som påverkar – sömnen, stressnivån på jobbet, de sociala relationerna etc. Träningen är bara en del i det stora hela, om än en viktig och rolig del 🙂
Kanske av samma anledning som i mycket annat. Det är “enklare” att prata om yta och “hårda”, synliga saker. Vi lever i
Mångt och mycket i en snabb och ytlig värld men jag upplever det ändå som att man mer och mer ser till helheten. Mest behöver vi nog påminna oss själva om det.?