Samlar på plus

Helt ärligt så är det inte ett dugg skoj att inte få träna som man vill. Särskilt svårmotiverat är det ju när det enda som påminner om “förbudet” är ett fult steristrip-förband mitt i nunan. Jag är ju liksom varken sjuk eller skadad. Å andra sidan är det förbenat positivt också!?

Att man (läs jag) skulle bli pigg av att vila är bara trams. Tvärtom blir jag lat och slö och får liksom ingenting gjort. Tycker ju plötsligt att jag har eoner av tid  över och kan göra det där jag måste “sen”. Fast det där är inte ett skvatt sant för tvärtom tar traskandet och den osvettiga alternativträningen snormycket tid. Kuta en timme klarar man sig ju ganska bra på men gå en timme är ungefär lika tillfredsställande som att vika tvätt.

Men nu är det som sagt var som det är och det är så här livet är. Det går upp och det går ner, framåt, bakåt och ibland ingenstans alls. Vi små människoknytt får göra vårt bästa för att skapa balans med de knep vi har helt enkelt. Något annat alternativ finns inte om man inte väljer att ge upp förstås. Och det verkar ju ännu mindre skoj…

Att sitta inne och glo är absolut inte  ett alternativ för mig. Inte ens om det innebär tantvarning att bege sig ut…


Men det fanns åtminstone ingen risk för att förbandet varken skulle blötas eller svettas bort trots flera timmars traskande denna helg i alla möjliga väder. Att sen paraplyet blev knäckt av kastvindarna är en helt annan sak. Det går att ersätta.

Bara några kilometer från vår lya ligger Skogskyrkogården. Går man en omväg dit och hem plus hela varvet runt får man en rejäl tur.


Det här kanske låter perverst men jag gillar både att gå och springa där. Förutom att Skogskyrkogården är stor och vacker så får närheten till döden mig att påminnas om att jag i allra högsta grad lever. Och att det är något att vara väldigt tacksam över oavsett. En större gåva kan man väl egentligen inte få?


Och hur det än är så finns det ganska många fördelar med att ha ett (svettfritt) vardagslivs-avbrott.

• Tvätthögen är minimal.

• Man hittar på nya övningar och pass, liksom återupplivar gamla, på gymet. Och det är skitskoj! Jag ska sätta nytt kälkputtar-PB innan 3:e advent.



• Det är bra att få längta lite. Och lära sig att aldrig ta varken någon eller något för givet. Det här tillståndet är ju på inget vis för evigt. Faktum är att ingenting är det.

• När man blir tvingad till att tagga ner finns på något vis även mer tid för mer stillsamma övningar. Jag har bl.a lärt mig och testat flera nya meditationer.???

• Det är väldigt mysigt att traska samtidigt som jag lyssnar på den där speciella mantrasången. Jag sjunger med utan att skämmas och hoppas jag inte skrämmer allt för många varken 2- eller 4-benta.


• Jag har blivit en rackare på att tvätta håret utan att blöta ansiktet. Inte för att jag vet till vilken nytta men ska man samla på plus gäller det att ta med alla. Även de pyttesmå och de (egentligen) värdelösa, eller hur?

Fira första advent kan man hur som helst göra oavsett.❤️


Men det allra, allra största pluset alla kategorier just nu är utan tvekan att Elvira the cat verkar repa sig. Vi hoppas även veterinären tycker det  i morgon…




Kram från Ingmarie

9 Comments

  1. Åh vad skönt att höra att hon verkar repa sig!
    Förstår dock inte hur du kan tycka att en timmes promenad är ungefär som att vika tvätt, det är ju hur skönt som helst 🙂

  2. Janne

    Ing-Marie du är så klok och vis att jag inte blir riktigt klok. Du stötte mig direkt efter min knäpp, vilket jag är dig evigt tacksam för. Marklyft ska jag lära dig som jag lovade.
    Mkt söt kissemiss ni har
    Kram Janne

  3. Tycker också promenader är trist. Vika tvätt är nästan roligare… men en minimal tvätthög låter lockande med ditt tillstånd. Och det minskade duschbehovet!!! DET hade jag kunnat överleva. Hoppas du snart är på löparbenen igen!

    • Ingmarie

      Det går ju så långsamt att gå. I dag har jag dock joggat lika mycket som jag gått. Alltid något. 🙂 (Fördel kallt väder. Man svettas inte så lätt)

  4. Lisa

    Ja vilken lättnad med Elvira!! Så skönt!
    Hehe att släpa den där kälken hade jag nog minsann blivit svettig av! Hehe 😉
    Men hmm att trampa vatten i bassäng? Om man absolut undviker skvätt-simmare?… hehe, eller det kanske är för riskfyllt!
    kram 🙂

    • Ingmarie

      Det blev ju inte så med Elvira som du vet. Jag kör poolrun så tar gärna sällskap! Med svettig menar jag så där att det skvätter du vet. 😉

Comments are closed.