Varje måndag då jag kan vara med på Team Snabbare och Coach Ulfs morgonträning blir en bra dag oavsett hur den blir efteråt. I dag trillade dessutom några små simpolletter ner och sånt gör mig alltid glad. Nu gäller det bara att de stannar kvar och inte trillar ur igen.🤪
Det är en sagolik tur jag är så lättroad för helt ärligt har resten av dagen mest varit galen. Om ingen förändring sker på jobbet kommer jag välja att byta för som det är nu är det ohållbart för mig. Inte bara mig förresten. Flera har redan slutat pga den hårda belastningen. Detta tynger mitt hjärta för jag trivs ju egentligen jättebra med allt och alla. Men det finns en gräns för hur mycket press och stress man kan och bör utsätta sig för. I alla fall anser jag det. Ännu har jag inte helt gett upp men jag hoppas det ska ske någon slags mirakel och det väldigt snart!
Kram från Ingmarie
Jag förstår det. Jobbar ju inte i den branschen själv, men kan bara tänka mig hur tufft det är…. 😮 Man måste vara sig själv närmast, tyvärr.
kram M
Så är det! Tyvärr som du säger. Det är faktiskt omöjligt att beskriva hur det är. Jag har haft många stressiga jobb innan också meninte så här. det är liksom… GALET!
Kram!